Tryggve Emstedt

1:a Maj Det är den första maj och det var kallt i morse. Bara några få plusgrader. Nu skiner solen och det tycks bli lite varmare. Ingen demonstration för min del men däremot lite relaxavdelning på badhuset om det är öppet. April hasr varit en kall månad bortsett från runt påsken då det var väldigt fint väder. Snart bara en drug månad innan det är midsommar Oj vad snabbt det går. Lilltrollet blir fyra månader på torsdag. Helt fantastiskt att få barn i min aktningsvärda ålder. Helt fantastiskt. Att dessutom få barnbarn är bara grädde på moset. Synd att det skall vara så svårt att komma ifrån jobbet men det kunde förstås ha varit värre. Nu är jag i alla fall ledig på fredagar. BYRÅN Första Maj Både Steve Emfors och Uno Ål befinner sig ofrivilligt på kontoret för att försöka bli av med några av alla saker som ligger och som inte hunnits med under veckan som gick. Steve Emfors hade förhandlingar varje dag och Uno Ål for som ett skållat troll mellan förvar i Gävle och Märsta och hade i snitt fem besök om dagen. Förgäves försökte han komma hem till sin familj i vettig tid men det var omöjligt. Ibland kom han hem när barnen sov vilket gjorde honom beklämd. Steve Emfors gjorde allt för att komma hem till sin ”nya” familj och skulle aldrig frivilligt vara borta en natt men i veckan som var nödgades han övernatta i Visby-i och för sig hur trevligt som helst men inte planerat-där han bodde hos en gammal läkarvän som även passade på att kolla hans blodtryck. Trots viss övervikt så var ändå blodtrycket helt ok. Både Steve Emfors och Uno Ål tar sig tid med en kaffe i konferensrummet och diskuterar den gångna veckan. ”Hur har du haft det under veckan” undrar Uno Ål för att säga något. ”Jo tack, Synd att inte klaga. Som vanligt en stress bortom vett och sans och obegripligt att man står på fötterna men överelevde gjorde jag även denna vecka mot alla odds. ”Ja, att någon kan hålla på med en djävla soppa av ”humanjuridik” utan att hamna på psyket är i grunden obegripligt. Alla dessa krav från höger och vänster och kosta skall det inte heller. Ju sämre ekonomi ju mer arbete skall man ha utfört och man förväntas ringa upp alla latmaskar som bara lämna ett meddelande och sedan är frustrerade för att de inte får något svar. Jag skall förbanne mig ta bort min telefonsvarare på alla telefoner utom kontorets så tvingas folk skriva mail. Då har man ju någon chans att kanske göra folk nöjda. ”Undrar om folk ställer samma krav på sina tandläkare, revisorer eller husläkare. Ringer man och lämnar meddelande där också som en hundlort i rymden?” undrar Steve Emfors och fortsätter. Det är ju helt nödvändigt att ha alldeles för många klienter för att överleva och i grunden är det ju inget probelm att ha många klienter bara man inser att kontakter har man i samband med förhandlingar och när man får beslut men i övrigt hinns inte vardagskontakter med men hur många begriper det? ”Mycket få vill jag påstå. Mycket få bäste kollega. I veckan blev jag anmäld till advokatsamfundet av en frustrerad klient som jag haft i Bollnäs för två år sedan. Klienten hade offentligt biträde och vi träffades tre gånger på en månad utan problem men plötsligt så påstår karln att han trott i två år att jag varit hans ombud. Herre gud Hur korkad får man vara. *Det finns ingen som betalar som inte får tid hos mig inom en vecka om jag inte är sjuk och sjuk är jag aldrig och dessutom försöker jag svara på mail inom 24 timmar. Vad kan man mer begära? ”Inget om du frågar mig men advokatsamfundet verkar ju mest vara till för att djävlas med advokater. Hur mycket hjälp har man ex fått om man hamnat på MV:s ”fläckvisa svarat lista”-den är ju bara en rekommendation så astt vilken tokdåre som helst till handläggare kan välja om han vill utse advokaten eller inte. Ingen hjälp alls. Man visar intresse och följer vad som händer men i praktiken händer ju inte ett skit. Att ordna advokatgolv åt affärsjursiter och fixa rabatt på lyxbilar är man ju däremot experter på. Kanske borde ägna sig åt det i stället och skriva högtravande artiklar i tidningen advokaten och krama kungen.” ”Ja att det inte finns ett särskilt samfund för humanjurister är ju en sorg i sig själv men vad gör man. Man får väl skylla sig själv att man inte är mer aktiv och skriver mer artiklar i ”vår” tidning etc. Nej nu talar vi om något roligare. Har det hänt dig något kul i veckan?” undrar Steve Emfors. ”Jo faktiskt hände något bra. Jag hade den tredje förhandlingen i Svea Hovrätt i Stockholm och fick faktiskt lämna in en räkning på hela 50 000 kr efter att två förhandlingar blivit inställda. Det var mer än 20 timmar tidsspillan och inte så mycket arbete men vackert så. Det är ju som bekant omöjligt att få förskott i det här landet. Det är inga problem att skriva en räkning för konsultation på en timma och få betalt av utsökta rättshjälpsmyndigheten inom en vecka men att få förskott om du inte arbetat tre arbetsdagar det kan du ju glömma. Det är ju därför likviditeten ständigt är förstörd och det är därför man får magsår som jag och det är därför vi ibland tvingas dela upp lönen för vår sekreterare. Det är bara att fortsätta på förödmjukelsens aveny eloler bli domare eller åklagre och ha rätt till månadslön” Så där håller de båda kollegorna på och klagar och ältar en bra stund innan de tillsammans går på O Learys och tar en hamburgare och en öl när klockan passerat 12 00 och skamgränsen för att dricka en öl passerat. Gävle den 1 maj 2012