Det är lördagen den 27 augusti och det är en fantastisk sensommardag där medelhavsvärme skall driva upp temperaturen till 27 grader. Het osannolikt.
Inom kort åker jag till Uppsala med min kära och skall ha nöjet att umgås med min härliga dotter och gå på konsert med henne. Vilken dag.
Här nedan kommer mitt giftdroppande genmäle på vad "kulturgumman" Bodil Juggas skrivit.
Till Arbetarbladets kultursida
Ang recension av ”Pojkarna på Öster”
Det var först igår den 26 augusti som jag fick reda på att min barnbok och ”bok för barnsliga vuxna” (utgiven på ”eget förlag och betald av mig själv) hade blivit recenserad av kulturbossen Bodil –Njuggas-Juggas. Jag trodde inte den skulle bli recenserad eftersom Juggas vid telefonkontakt talade om att hon hade SÅ mycket att göra att hon inte lovade någonting. Nu blev det i alla fall en ”kråkspark” till recension som föranleder följande kommentarer.
Juggas är en i mina ögon väldigt trist, grå recensent som ofta skriver obegripligt och platt och ofta onödigt sarkastiskt.
När hon recenserad min första bok” Medan Latten kallnar” så fick hon för sig att jag fört ”gubb-sjukan” till Gävle bara för att det i handlingen beskrevs olika former av kvinnors stjärtar. Herregud!! Gubbsjukt? Är hon inte klok? Har hon aldrig läst Ulf Lundell eller Jens Lapidus för den delen. Man undrar ju när kvinnan kommer med så utomordentligt löjeväckande uttalanden. Theodor Kallifatides var visst också ”gubb-sjuk” och nu när hon påstår sig recensera ( vilket hon absolut inte gör) så lyfter hon fram ämnet ”kvinnorumpor igen och påstår att boken handlar om det. Man undrar om hon har svårt med sin läsförståelse eller bara gör sig dum med sitt flamstrams och dessutom skall hon nu ”varna barn”. Ja tror inte på UFO men UFO i form av Juggas och hennes gelikar som är av samma fjoll-trolls-virke som henne. Man har utrymme att skriva vad man vill och man använder sin makt på ett närmast sadistiskt och förtalande sätt. Inte en sekund vill hon berätta om att boken i huvudsak handlar om barns rättigheter utan i hennes dunkla avgrundsvärld är det ”rumpor” som är i förgrunden vilket är förbannad lögn. Jag tycker att arbetsgivaren skall kosta på dig en rejäl behandling innan det gått för långt. En slags ”rump-syndroms”terapi med försök att få någon typ av verklighetsanknytning. Nu lever du bara i det blå när du till och med skall skjuta egenutgivningsknott med luftvärnskanon. Jag beklagar verkligen AB som måste stå för dina verbala saltomortaler och dessutom betala dig lön. Varför inte erkänna att du är utbränd och hoppa av tåget några år och kanske sälja inramade recensioner av dig på någon ”rump-strand” i Thailand. Du kanske kan kalla dig för Rump-Nissan med tanke på ditt intresse.
Jag tror inte att min bok är ett mästervärk men jag har testat den på ett antal barn och där har det fungerat väl och jag har också testat den på en docent i nordiska språk som också givit den sitt gillande. Vad Juggas skriver har ju ingen betydelse för försäljningen men tasksparkar är tasksparkar och nu har du fått en tillbaks … i rumpan. Ha ett underbart liv.
Gävle den 27 augusti 2011
Tryggve Emstedt
lördag 27 augusti 2011
onsdag 24 augusti 2011
DEBATT OM FLYKTINGPOLITIK
Tar upp en av mina käpphästar nedan. En myndighet i fritt fall men det är många andra som inte fungerar som de skall i rättvisans namn som FK och alla konstiga
handläggare inom socialtjänsten etc.
VÄDER
Annars är det fantastiskt väder i Gävle. Kan inte påminna mig att det varit så fint väder sista tio åren. Väldigt stabilt och bra väder inte bara i augusti utan även i juni och juli.
SKIVOR
Nu kan man fynda inne hos Jimmy på Berggrenska gården. 20 beg skivor för 100 kr är inte var dag som man får.
Till
Debatt/insändarsidan
VÄLKOMMEN TILL DÅRHUS SVERIGE
Svårt sjuke Ardian Krasniqi, 13 år, kan enligt läkarintyg dö om han inte får rätt vård men den trygga ”skygglappsmyndigheten” Migrationsverket ( MV) som har hand om ny ansökan säger nej och beslutet kan inte överklagas.
En kvinna från f d Sovjet skall föda vilken dag som helst men MV tycker att hon skall åka hem och föda där. Anknytningen till gifta mannen är inte tillräckligt stark och att barnet blir svensk medborgare när det föds struntar man En romsk kvinna från Serbien föder barn i Sverige men efter 2,5 år så kan i alla fall kvinnan inte få stanna trots att pappan och barnet är svensk medborgare.
Det här är vardagsmat varenda eviga dag för en ”praktiker” som mig ( som arbetat med sådana här ärenden i mer än 20 år) som har ca 100 ärenden på gång samtidigt. Alltid denna totala brist på hänsyn, alltid denna ofantliga oförmåga att se till barns bästa eller familjens bästa. Bara några hundratal personer per år får stanna p g a s k ”ny ansökan” ( sannolikt fler som arbetar med ärendena än som får stanna) Vems är felet? Politikernas som beslutade om att ge MV sådan enorm makt 2006 och dessutom gen direktör Dan Eliasson och hans trogne vapendragare, rättschefen Mikael Ribbenvik ( en av sveriges högsta förvaltningsjursiter som får jobbet innan han ens är jur kand-vilket hån!!) som bestämmer hur praxis skall se ut och att det ex är ok att säga nej till en man från Libyen ( ca 20 augusti) eftersom han inte kan bevisa att det är farligt att komma till en stad i Libyen som just nu hålls av rebellerna. När beslut tog var läget betydligt osäkrare än nu.
S k ny ansökan enligt 12 kap 18 –19§§ är ett hån mot sunt förnuft, mot människovärdet mot allt som har med rättsäkerhet att göra. Att lämna dessa svåra beslut, som inte är överklagbara annat än i mycket speciella fall, till Migrationsverket är att spela med människors liv och desperation. Man är totalt strålskadade och handläggarna borde inte få arbeta mer än kanske 2 år innan man gör något annat. Vad det på sikt kan leda till kan vi bara gissa men desperation och förtvivlan är ingen bra grogrund för psykisk hälsa. Det politikerna ställde till med 2006 måste nu med stor skyndsamhet tas bort. Negativa beslut måste tas av förvaltningsdomstol och i undantagsfall överklagas till kammarrätt. Med en sådan ordning så finns det något hopp men i grunden så måste ju lagstiftningen ändras och man kan inte hålla på och söla på det här sättet som man gör nu med ett parlament som nästan har mer ledigt än öppet.
Tryggve Emstedt ( advokat med inriktning på bl a flyktingärenden i mer än 20 år)
handläggare inom socialtjänsten etc.
VÄDER
Annars är det fantastiskt väder i Gävle. Kan inte påminna mig att det varit så fint väder sista tio åren. Väldigt stabilt och bra väder inte bara i augusti utan även i juni och juli.
SKIVOR
Nu kan man fynda inne hos Jimmy på Berggrenska gården. 20 beg skivor för 100 kr är inte var dag som man får.
Till
Debatt/insändarsidan
VÄLKOMMEN TILL DÅRHUS SVERIGE
Svårt sjuke Ardian Krasniqi, 13 år, kan enligt läkarintyg dö om han inte får rätt vård men den trygga ”skygglappsmyndigheten” Migrationsverket ( MV) som har hand om ny ansökan säger nej och beslutet kan inte överklagas.
En kvinna från f d Sovjet skall föda vilken dag som helst men MV tycker att hon skall åka hem och föda där. Anknytningen till gifta mannen är inte tillräckligt stark och att barnet blir svensk medborgare när det föds struntar man En romsk kvinna från Serbien föder barn i Sverige men efter 2,5 år så kan i alla fall kvinnan inte få stanna trots att pappan och barnet är svensk medborgare.
Det här är vardagsmat varenda eviga dag för en ”praktiker” som mig ( som arbetat med sådana här ärenden i mer än 20 år) som har ca 100 ärenden på gång samtidigt. Alltid denna totala brist på hänsyn, alltid denna ofantliga oförmåga att se till barns bästa eller familjens bästa. Bara några hundratal personer per år får stanna p g a s k ”ny ansökan” ( sannolikt fler som arbetar med ärendena än som får stanna) Vems är felet? Politikernas som beslutade om att ge MV sådan enorm makt 2006 och dessutom gen direktör Dan Eliasson och hans trogne vapendragare, rättschefen Mikael Ribbenvik ( en av sveriges högsta förvaltningsjursiter som får jobbet innan han ens är jur kand-vilket hån!!) som bestämmer hur praxis skall se ut och att det ex är ok att säga nej till en man från Libyen ( ca 20 augusti) eftersom han inte kan bevisa att det är farligt att komma till en stad i Libyen som just nu hålls av rebellerna. När beslut tog var läget betydligt osäkrare än nu.
S k ny ansökan enligt 12 kap 18 –19§§ är ett hån mot sunt förnuft, mot människovärdet mot allt som har med rättsäkerhet att göra. Att lämna dessa svåra beslut, som inte är överklagbara annat än i mycket speciella fall, till Migrationsverket är att spela med människors liv och desperation. Man är totalt strålskadade och handläggarna borde inte få arbeta mer än kanske 2 år innan man gör något annat. Vad det på sikt kan leda till kan vi bara gissa men desperation och förtvivlan är ingen bra grogrund för psykisk hälsa. Det politikerna ställde till med 2006 måste nu med stor skyndsamhet tas bort. Negativa beslut måste tas av förvaltningsdomstol och i undantagsfall överklagas till kammarrätt. Med en sådan ordning så finns det något hopp men i grunden så måste ju lagstiftningen ändras och man kan inte hålla på och söla på det här sättet som man gör nu med ett parlament som nästan har mer ledigt än öppet.
Tryggve Emstedt ( advokat med inriktning på bl a flyktingärenden i mer än 20 år)
måndag 22 augusti 2011
FILOSOFEN
´Ny fantastisk historia att följa på denna blogg
FILOSOFEN
INTRO
Jag skall nu börja en resa. En resa som är planerad att vara i 100 skrivdagar med avstämning efter tio dagar. Varje skriv-dag – inte samma som dygnsdag – är tio skrivsidor i typsnitt 16. Det betyder att sidorna blir ganska korta. Det har den fördelen med sig att jag relativt snabbt upptäcker att jag skrivit en hel sida vilket i sin tur innebär att jag känner mig nöjd över mitt skrivande och nöjd måste man vara när man sätter igång ett så här stort projekt. Det är mitt hittills största bokprojekt i mitt snart 50-åriga liv. Visst har jag skrivit mycket under mitt liv och visst blir det långt mer än 10 sidor på en bärbar dator på en dag om man ligger i en smula MEN med den stora skillnaden att det har inte varit samlat på det här sättet som nu skall ske. Det har varit brev hit och dit; både handskrivna och dataskrivna. Utkast till berättelser. Dikter, ordrim etc etc. Det jag skriver sker på båda mina bärbara datorer ( jag har två- en vit och en svart) och på mina stationära datorer (också två). Det har till och med hänt att jag hjälpt folk att skriva på deras datorer. Jag är ett skrivbiträde. Jag fullkomligen älskar att skriva och bara att byta sida ger mig lite av en rysningskänsla, en behaglig sådan. Kan inte riktigt förklara hur. Känslan bara finns där.
Vem är då jag? Och varför har just jag blivit så förmäten och varför har jag så stor tro på min egen kapacitet? Lider jag av storhetsvansinne? Är jag kanske en slags verbal Napoleon. Jag som kommer från slätten i Tierp och aldrig lyckats ta mig därifrån om man bortser från sommararbete i närliggande Skärplinge där jag arbetade som kombinerad jordgubbs- och bältesförsäljare utanför ICA-butiken sommaren 1978. Då var jag ännu bara en fjunig tonåring, femtonår gammal och hade ännu inte fått problem med ätstörningar som gjorde att jag åt alldeles för lite och lätt svimmade eller i alla fall blev yr. Mina kamrater vägde alltifrån 50 kg och uppåt men jag vägde 45. Som en smal tjej och som jag blev pikad för det.
2.
Särskilt i högstadiet men även första året på gymnasiet När jag vuxit på mig så hamnade jag i alla fall över 50 kg och det är i skiktet 50-55 som jag legat alltsedan dess.
Många tycker att jag är äckligt smal men de som haft glädjen att njuta frukterna av min erotiska förmåga vet att det inte är något fel på den sidan av och jag är inte liten heller. Helt normal faktiskt och närmast i överkant. Nog pratat om det. Jag fyller 50 om 2 år och innan dess har jag räknat med att bli en stor författare eller i alla fall erkänd författare på min egen blogg. För att anses som ”erkänd” tycker jag att man skall ha minst 100 besökare varje dag eller i alla fall ett snitt på 100 besökare per dag. Att ta del av statistik är något som jag älskar. Det är också härligt att se en kurva över besökarna och inte minst om kurvan går åt rätt håll.
Egentligen är det inte så mycket längre mina ambitionen sträcker sig. Varför skall jag bli överdrivet känd och tvingas slippa vara anonym som kanske är den egenskap jag uppskattar mest av alla mina talanger.(Mer om det senare.) Trots att jag gör en väldig massa nytta för en väldig massa människor så är jag ändå ganska anonym för den stora allmänheten fast att jag varit med i tv, i egenskap av terapeut, föredragshållare, expert och jag vet inte allt, vid ett dussintal tillfällen. Hur många gånger jag varit med i radio kan jag inte räkna. ”Jag kan inte räkna dem alla”. Vem var det som skrev det? Var det inte i en psalm någonstans. Kanske Nina Sandell??
Jag vet att jag är omständlig och jag vet att jag talar i gåtor men snart kommer ni att få veta vem jag är och varför är det egentligen så bråttom med en sådan uppgift. Ta ett djupt andetag och lyssna på ”Masterpieces” av Bob Dylan ( det är det som jag gör just nu) ”one more cup of coffee before I go . . to the valley below” så skall du se att allt ordnar sig. ”Var var jag nu igen? ” frågar jag mig själv och svaret är att jag är en spränglärd person som både läst sociologi i tre år och fått diplom som socionom och dessutom har jag läst en jur kand och till det kommer att jag har extra-betyg i kriminologi och ek historia. Sammanlagt har jag läst 12 år på universitet men jag har 400 poäng (dvs motsvarande 10 års fullstudier) för det är svårt att läsa i ett sträck och det är svårt att alltid lämna in i rätt tid.
3.
Långa tider har jag arbetat parallellt med mina studier. Visst har jag ibland känt mig som en ”Rolling stone” när jag –Julius Arvén – har pluggat och till synes aldrig blivit klar men jag har alltid haft vindriktningen klar för mig och jag har haft fast grund under mina lätta fötter.
UTVIKNING NR 1
Jag är djupt fascinerad över mina smala, välbyggda fötter, med låga fotvalv som gör att jag måste ha inlägg i skorna, för att de är så fina och oförstörda fortfarande. Skulle man bara titta på mina fötter skulle man nog misstänka att jag var tonåring om det inte var för att det som är ovanför, nämligen benen är väldigt ludna med långa och tjocka svart, nästan tagelliknande strån. En gång när jag var på Furuvik så sa en helt liten flicka ”apa” när hon tittade på både mig och schimpanserna samtidigt. Det var lite pinsamt då men det kom jag snabbt över. Jag fastnar inte i destruktivt beteende. I princip kan man säga vad som helst till mig utan att det stör om jag väl får försvara mig men får jag inte det så blir jag sur och kan gå och sura i flera dagar. Det går inte sällan ut över min kraftigt byggda fru Gullan – som väger sina modiga 100 kg - som vaggar som en anka och har fötter som en irländsk sailor på segelfartygens tid. Men jag gillar hennes stora fötter och jag gillar hennes stora rumpa men tycker att hennes bröst är för små och har sagt att jag är beredd att bidra med 10 000 kr av mitt sparkapital som jag fått ihop på att plocka bär, om hon opererar sig. När jag säger så blir hon bara förbannad men inte på ett särskilt aktivt sätt utan mer genom att hon blir tyst och kommer med syrliga kommentarer resten av dagen. Gullan och jag har dock en överenskommelse att vi inte får vara sura och arga på varandra dagen efter ett bråk eller besvikelse. Är man det får man böta och om det skall jag tala mer senare. Gullan är förresten 5 år äldre än mig och skall fylla 53 inom kort. Även om hon är fem år äldre skulle man kunna tro att hon var närmare 60 bara för att hon sköter sitt hår så dåligt. Hon påminner starkt om en riktig rugg-uggla och hon sminkar sig inte. Är allmänt ofräsch. Inte undra på att jag under de tio år som vi kamperat ihop ständigt haft olika älskarinnor som varit väldigt noga med sitt utseende och som varit minst 10 år yngre.
4.
Ibland har jag till och med kunnat ragga upp elever när jag föreläst på Folkhögskolorna i Borlänge och Storvik eller som på senare år på Högskolan i Gävle. Det har varit extra bra jaktmarker eftersom många av eleverna där studerar på något äldre dagar och inte sällan är trettio år fyllda. SLUT PÅ UTVIKNING
Jag och Gullan har två barn. En pojk på 13 och en flicka på 15. Det är våra ädelstenar och en ständig källa till stor glädje.
Nu är det dags för lite ordflätor som är något av min paradgren. Jag älskar ordflätor eller dikter om man så vill men jag tycker dikter låter så pretentiöst och begränsande så därför håller jag mig till ordflätor eller varför inte bara ORD. Jag håller på och läser Karl-Ove Knausgårds: ”Min kamp ( det är han som inspirerat mig att skriva denna bok på minst 1 000 sidor. Knausgårds pocketupplaga av ”Min kamp del 1” är på 443 sidor. Det sägs vara en självbiografisk roman men det tror jag inte riktigt på. Jag inbillar mig att det är väldigt få författare som verkligen beskriver sig själva på ett korrekt sätt. Det skulle bli för tunt och andefattigt. Hellre då ge uttryck för tankar och känslor som man uppfylls av men som man kanske inte förverkligar.
UTVIKNING 2
Knausgård är född i Oslo 1968 men bor numera i Malmö. Han är därmed 43 år och 5 år yngre än mig. Det stör mig lite att inte jag har kommit längre med mina bokplaner men jag skyller på ”Guds finger”. Jag tror på att det mesta är förutbestämt – determinism - och om det varit meningen att jag skulle ha varit en etablerad författare vid det här laget så hade nog Gud ingjutit styrka i ”mod och barm” och fått mig så uppskruvad av egna förväntningar att det där genombrottet kommit som ett brev på posten. Nu får det vara slut på den här utvikningen så får ni pröva på mina ordflätor och tycka till om dem här till höger. Högsta betyg är fem och lägsta två Egentligen skulle det vara 1 men det känns så deprimerande att få en etta så jag har tagit bort det. När jag nu skriver ner mina ordflätor så tänk då på att klockan bara är 7 och jag snart skrivit i en timma och är väldigt trött. Jag vaknade
kl 03 00 och kunde inte somna om och då började jag läsa Knausgård och på den vägen är det det.
5.
ORD
(inspirerade av ”Min kamp”
STEK-OS
Stekos, från sill, svävar sakta, sävligt över
Sandfärgat vardagsrumgolv i solnedgång
I sommarhus i Strömstad
SKUGGIG ÄNG
Skuggig äng skymmer sikten för skamfilat
Skuggkabinett i Almedalen där storspoven
Sprätter spretigt sporadiskt
Närmast spastiskt
Skallbenets skruvformade skålning skall
Skötas sjuksköterskelikt kärleksfull men utan
Ångest och ånger
…………………
AMBITION
Här kommer vi in lite med ambitionsnivån rörande denna bok och dess agenda. Jag skall alltså inte bara skriva om mig själv och mina tankar utan vi skall följa ett antal samtal som jag har och haft med mina patienter och även i vissa fall vänner. Normalt sett så är mina patienter – eller kunder som jag föredrar att kalla dem – mina vänner men är de inte vänner så är de i alla fall bättre bekanta och för att bli en sådan anser jag att man skall ha haft minst tio samtal på tu man under minst 45 minuter. Det skall finnas en nyfikenhet att ”utforska” dessa människor. Och jag skall ha visats respekt i min roll som terapeut. Jag är alltså inte bara föreläsare utan jag är också terapeut.
6.
Jag är utbildad terapeut i kognitiv behandling men jag har även utvecklat en egen terapi som jag kallar för ”Må Bra-terapi” eftersom den går ut på att man skall må så bra som möjligt efter att man gått igenom min utbildning/terapi som är på minst 10 lektioner och gärna 20. Vissa tycker att den är så bra att man inte drar sig för att betala
1 050 kr för att tala med mig i stackars 50 minuter. Resten av timman är sk ”ställtid” (omställningstid om man så vill ) till nästa kund.
För att mina kunder skall känna sig så avslappnade som möjligt så kommer jag att träffa dem i en för klienten välbekant miljö som man själv valt och det kan vara ett café, en pub, en restaurang. Nu kör vi igång.
7.
PÅ O LEARYS DEN 26 juni
The African Queen.
Den första klienten som jag kom I kontakt med var ”Simba” (ejon på Swahili) från Tanzania. Anledningen till att jag kom i kontakt med henne var att jag är kompis med en känd advokat här i staden vid namn Steve Emfors och han har många utländska klienter. Simba som är en skönhet på 1,75, mådde lite dåligt enligt Steve och eftersom han själv var dålig på att trösta så överlät han det bekymret på mig. Vi träffades på O Learys i Gävle – på Drottninggatan - som tydligen var ett stamställe för henne och hon tog in ett glas vitt vin medan jag höll mig till citronvatten.
”Hej. Kära Simba”, sa jag hjärtligt och sträckte fram kardan. Vad roligt att göra din bekantskap och vad vacker du är.
”Tack, så mycket” , sa Simba som verkligen var osedvanligt vacker med sin vackert formade stjärt, sin stora bröst och en mun som bara verkade längta efter att kyssas. Hon hade på sig en klänning (som gick ända ner till hennes stora fötter med målade tånaglar) som var som ett tätt åtsmitande fodral, som framhävde allt av betydelse på henne osedvanligt vackra lekamen. Det var oerhört sällan som jag haft glädjen att träffa en så oerhört vacker kvinna.
”Du är ju vacker som en dag och borde arbeta som modell” , sa jag medvetet insmickrande.
”Tack, så mycket. Du är mycket vänlig” , sa Simba ( som för övrigt betyder lejon på swahili) med en tydlig brytning men en brytning som var minst sagt charmerande. ”Jag har faktiskt arbetat extra som modell i Tanzania när jag va yngre. Jag har jobbat med det i 7 åren.
8.
”Du ser, du ser” , sa jag. Då var jag ju inte så fel ute. Tjänar man mycket pengar som modell i Tanzania?
”Nej, nej, nej. Inte alls.
Det här var i början på 2000-talet och jag brukade få mellan 200-500 kr för en ”modenvisning” men det var mycket pengar för mig ( en månadslön på hotellet där jag jobbade låg på ca 1 000 kr) och betydde mycket för min familjen som jag ville hjälpa. Jag är äldst av 7 barn och därför ville mina föräldrar att jag skulle hjälpa till om jag kunde.
”Du menar väl inte att du gav alla pengar som du tjänade till dina föräldrar?
”Nej, inte alla men jag brukade ge dom ungefär hälften av det jag fick in och fick dom 200 kr av mig så kunde man köpa skolböcker för en hel termin för ett av mina syskon eller också köpa ris som kanske räckte en hel månad. Jag älskade att hjälpa mina föräldrar och det gjorde jag ganska ofta för jag sålde också bilder till en bildbyrå efter mina visningar. Jag hade en vän som hade modebutik och var designer och han hjälpte mig så att jag kunde sälja bilder till en internationell bildbyrå som sålde bilder över hela världen. Ibland kunde jag tjäna mer än 100 Usa-dollar på en månad för mina bilder och ibland hände det att jag fick betalt ett år eller mer efter att man ”skjutit” bilden.
”Låter som ett bra extraknäck. Då var väl dina föräldrar stolta, sa jag uppskattande. Ja dom var väldigt glada och stolta och det gjorde också at man kunde lägga undan lite pengar till sin pension. I Tanzania har man ingen pension som är betald av staten så barnen måste hjälpa sina föräldrar. Det kan bli ganska jobbigt faktiskt för många föräldrar lever i 70 år eller mer i mitt land och då kanske barnen måste försörja sina föräldrar i 10 år eller mer.
9.
”Oj, det låter jobbigt” , sa jag deltagande, som tack och lov hade unga föräldrar som nyss fyllt 70 år och som inte visade några tecken på ohälsa och dessutom så hade de ju sin försörjning tryggade genom en hygglig pension.. Det är lite svårt att föreställa sig vilket ansvar som åvilar människor från i det här fallet Afrika som inte alls faller på oss. I Sverige har vi väl fullt upp med att besöka våra föräldrar när de ligger på åldringsvården.
”Ja det är jobbigt, men mest roligt och alla vet om det och vi vet att det skall vara så vi tänker inte så mycket på det.”
”I Gävle finns ju många som har partner från Thailand och de männen klagar ibland på att de måste skicka kanske 2 000 eller mer till sin fru/sambos föräldrar” upplyste jag och kände mig som en folkskollärare.
”Tvåtusen kr är väl inga pengar för en man i Sverige som inte behöver betala för barn? Ja tycker svenska män klagar för ofta och för mycket. Vad har de att klaga över? Vad kostar det inte om de måste gå på restaurang och betala för någon kvinna som de hoppas få med sig hem. En kväll kan ju lätt kosta 1 000 –2 000 kr ( har jag fått lära mig av Steve som tycker om att tala om hur mycket allting kostar) och skall man bo på hotell så kostar det flera tusen för en helg. Vad gör det då om man betalar 2 000 kr i månaden om man har en partner och får älska så mycket man vill med den personen och det verkar ju vara det viktigaste för en svensk man. Sex, sex, sex.
”Det ligger mycket i vad du säger. Det finns alltid en vågskål” , sa jag som kände att jag inte var mycket till terapeut för tillfället. Skulle jag verkligen kunna gå till Steve och begära 1 000 kr per timma som var mitt vänskapspris och ordinarie taxa 1 200 kr för att tala med den här kvinnan som var så vacker att jag gärna betalade för att umgås med henne.
10.
”Har man blivit född av sina föräldrar och de jobbat hårt för att försörja mig och ge mig en utbildning då skall väl inte jag klaga. När jag får en riktig lön har jag bestämt att jag skall skicka 3 000 kr eller mer till mina föräldrar varje månad. Jag skall se till att de har råd att bo i ett fint hus med mina syskon om de vill. Det kostar ungefär 3 000 kr i månaden – i Tanzania har vi fint väder hela året och vi betalar inte för värme men däremot för el men den är billig - och jag har pratat med mina systrar Di och Dolly i Usa om att vi skall hjälpas åt.
”Har du inga bröder som kan hjälpa till att betala? De har väl större ansvar än vad Ni systrar har?” . undrade jag försynt.
”I den stam som jag kommer ifrån –Luo-stammen som är samma stammen som president Obama kommer ifrån är kvinnorna starka och de äldre barnen får ofta bidra lika mycket som männen om de har arbete och inte är gifta.
”Slipper du försörja föräldrarna om du gifter dig? Jag hörde att du hade kärat ner dig i en advokat som du kanske skulle gifta dig med”
sa jag och försökte mig på en lite överraskningsmanöver.
. ”Ha, ha ha, ”skrattade Simba till och visade sina fantastiska vita tänder i sitt leende. En del människor får allt, tänkte jag som inte hade särskilt vackra tänder och det hängde väl ihop med att jag rökt ett antal år vilket gulfärgade tänderna. ” Ja, Steve är het på gröten och säger att ”jag är lätt att älska” och ger andra sådana där komplimanger som inte jag är så intresserad av men han är en bra man. Han har bra ekonomi. Han köper mycket kläder till mig och annat som jag behöver och han tar mig till många bra hotellen och jag tänker satsa på honom om han inte tänker hålla på och flirta med andra kvinnor och komma med könssjukdomar eller ångest.
”Tycker du om att bo på ”hotellen”, undrade jag som absolut inte ville ta itu med de ständiga ryktena om svenska män som är otrogna.. Vad är det för hotell som är bra? Vad skall ett hotell innehålla som du gillar?
11.
”Jag älskar när det är jacuzzi och jag vill att det skall vara en stor säng som står still när man älskar, även om man älskar häftigt och jag vill gärna ha ett stort rum som också har en soffa som man kan vila i och ta snygga kort i.
”Det var inga dåliga anspråk. Ställer Steve upp på det där. Jag trodde att han var ganska snål?
”Nej, nej han är inte snål. Han är den generösaste mannen jag träffa men han tycker om att handla billigt när han köper saker till mig och det passar mig ganska bra. Nu senast var vi på Vero Moda när de hade utförsäljning på ”Gallerian Nian” Då kostade ett plagg 50 kronan, två för 90 och tre för 120 kr.
”Det var ju fantastiskt billigt” , sa jag som sällan vågade köpa kläder till min ganska överviktiga partner och som inte heller ville ha kläder av mig eftersom jag nästan alltid köpte för små plagg och det gjorde min fru Greta heligt förbannad.
”Tiden rinner iväg när man har roligt sa jag men vad var det du ville prata om. Steve sa att du ville prata. Stämmer inte det?
”Oj, oj, oj. Den kära Steven. Jag tror att det är han som behöver prata. Han är så orolig hela tiden och säger att han har dåliga erfarenheter av tidigare kvinnor och han försöker planera in för ett rå framåt så inte jag överger honom. Jag har sagt till honom att så länge han håller sig till mig och är snäll och vänlig och lyssnar på vad jag vill då kommer jag att vara ihop med honom. Jag är afrikan oc
I min stam är det ovanligt med många-gifte men jag vill bara ha en man och Steve är en bra man. Så länge han är snäll mot mig är jag snäll emot honom.
”Han sa något om att du vill ha barn?
12.
”Ja visst vill jag som alla afrikanska kvinnor ha barn och jag fyller 35 nästa år och jag är äldsta barnet. Jag skulle bli jätte, jätte ledsen om han inte vill ge mig något barnen. Vill han inte det så måste jag byta mannen och det är synd för jag trivs med Steven och han har också sagt att om det blir ett barnet med mig så skall han sälja sin lägenhet i stan och köpa ett hus åt oss utanför Gävle.
”Ja tror jag förstår” , sa jag som inte känt ett överläge – som jag normalt sett gjorde - en enda minut under samtalet. Nu skulle jag hem och prata med Steve om vad det här var för konstig konsultation men kanske att jag ändå gjorde någon slags nytta. Hon såg åtminstone att jag lyssnade på henne och hon hade inget emot att prata om sitt liv men däremot hade hon inget intresse att komma tillbaks och prata med mig men däremot fick jag gärna komma och prata problem med henne men då ville hon ha 500 kr för besväret. Vilken kvinna, vilken oerhört stark och vacker kvinna. Så olik de gråtande kvinnor som jag brukade komma i kontakt med som så ofta klagade på sina män och ville gråta ut vid min sida.
O learys den 26 juni 2011
FILOSOFEN
INTRO
Jag skall nu börja en resa. En resa som är planerad att vara i 100 skrivdagar med avstämning efter tio dagar. Varje skriv-dag – inte samma som dygnsdag – är tio skrivsidor i typsnitt 16. Det betyder att sidorna blir ganska korta. Det har den fördelen med sig att jag relativt snabbt upptäcker att jag skrivit en hel sida vilket i sin tur innebär att jag känner mig nöjd över mitt skrivande och nöjd måste man vara när man sätter igång ett så här stort projekt. Det är mitt hittills största bokprojekt i mitt snart 50-åriga liv. Visst har jag skrivit mycket under mitt liv och visst blir det långt mer än 10 sidor på en bärbar dator på en dag om man ligger i en smula MEN med den stora skillnaden att det har inte varit samlat på det här sättet som nu skall ske. Det har varit brev hit och dit; både handskrivna och dataskrivna. Utkast till berättelser. Dikter, ordrim etc etc. Det jag skriver sker på båda mina bärbara datorer ( jag har två- en vit och en svart) och på mina stationära datorer (också två). Det har till och med hänt att jag hjälpt folk att skriva på deras datorer. Jag är ett skrivbiträde. Jag fullkomligen älskar att skriva och bara att byta sida ger mig lite av en rysningskänsla, en behaglig sådan. Kan inte riktigt förklara hur. Känslan bara finns där.
Vem är då jag? Och varför har just jag blivit så förmäten och varför har jag så stor tro på min egen kapacitet? Lider jag av storhetsvansinne? Är jag kanske en slags verbal Napoleon. Jag som kommer från slätten i Tierp och aldrig lyckats ta mig därifrån om man bortser från sommararbete i närliggande Skärplinge där jag arbetade som kombinerad jordgubbs- och bältesförsäljare utanför ICA-butiken sommaren 1978. Då var jag ännu bara en fjunig tonåring, femtonår gammal och hade ännu inte fått problem med ätstörningar som gjorde att jag åt alldeles för lite och lätt svimmade eller i alla fall blev yr. Mina kamrater vägde alltifrån 50 kg och uppåt men jag vägde 45. Som en smal tjej och som jag blev pikad för det.
2.
Särskilt i högstadiet men även första året på gymnasiet När jag vuxit på mig så hamnade jag i alla fall över 50 kg och det är i skiktet 50-55 som jag legat alltsedan dess.
Många tycker att jag är äckligt smal men de som haft glädjen att njuta frukterna av min erotiska förmåga vet att det inte är något fel på den sidan av och jag är inte liten heller. Helt normal faktiskt och närmast i överkant. Nog pratat om det. Jag fyller 50 om 2 år och innan dess har jag räknat med att bli en stor författare eller i alla fall erkänd författare på min egen blogg. För att anses som ”erkänd” tycker jag att man skall ha minst 100 besökare varje dag eller i alla fall ett snitt på 100 besökare per dag. Att ta del av statistik är något som jag älskar. Det är också härligt att se en kurva över besökarna och inte minst om kurvan går åt rätt håll.
Egentligen är det inte så mycket längre mina ambitionen sträcker sig. Varför skall jag bli överdrivet känd och tvingas slippa vara anonym som kanske är den egenskap jag uppskattar mest av alla mina talanger.(Mer om det senare.) Trots att jag gör en väldig massa nytta för en väldig massa människor så är jag ändå ganska anonym för den stora allmänheten fast att jag varit med i tv, i egenskap av terapeut, föredragshållare, expert och jag vet inte allt, vid ett dussintal tillfällen. Hur många gånger jag varit med i radio kan jag inte räkna. ”Jag kan inte räkna dem alla”. Vem var det som skrev det? Var det inte i en psalm någonstans. Kanske Nina Sandell??
Jag vet att jag är omständlig och jag vet att jag talar i gåtor men snart kommer ni att få veta vem jag är och varför är det egentligen så bråttom med en sådan uppgift. Ta ett djupt andetag och lyssna på ”Masterpieces” av Bob Dylan ( det är det som jag gör just nu) ”one more cup of coffee before I go . . to the valley below” så skall du se att allt ordnar sig. ”Var var jag nu igen? ” frågar jag mig själv och svaret är att jag är en spränglärd person som både läst sociologi i tre år och fått diplom som socionom och dessutom har jag läst en jur kand och till det kommer att jag har extra-betyg i kriminologi och ek historia. Sammanlagt har jag läst 12 år på universitet men jag har 400 poäng (dvs motsvarande 10 års fullstudier) för det är svårt att läsa i ett sträck och det är svårt att alltid lämna in i rätt tid.
3.
Långa tider har jag arbetat parallellt med mina studier. Visst har jag ibland känt mig som en ”Rolling stone” när jag –Julius Arvén – har pluggat och till synes aldrig blivit klar men jag har alltid haft vindriktningen klar för mig och jag har haft fast grund under mina lätta fötter.
UTVIKNING NR 1
Jag är djupt fascinerad över mina smala, välbyggda fötter, med låga fotvalv som gör att jag måste ha inlägg i skorna, för att de är så fina och oförstörda fortfarande. Skulle man bara titta på mina fötter skulle man nog misstänka att jag var tonåring om det inte var för att det som är ovanför, nämligen benen är väldigt ludna med långa och tjocka svart, nästan tagelliknande strån. En gång när jag var på Furuvik så sa en helt liten flicka ”apa” när hon tittade på både mig och schimpanserna samtidigt. Det var lite pinsamt då men det kom jag snabbt över. Jag fastnar inte i destruktivt beteende. I princip kan man säga vad som helst till mig utan att det stör om jag väl får försvara mig men får jag inte det så blir jag sur och kan gå och sura i flera dagar. Det går inte sällan ut över min kraftigt byggda fru Gullan – som väger sina modiga 100 kg - som vaggar som en anka och har fötter som en irländsk sailor på segelfartygens tid. Men jag gillar hennes stora fötter och jag gillar hennes stora rumpa men tycker att hennes bröst är för små och har sagt att jag är beredd att bidra med 10 000 kr av mitt sparkapital som jag fått ihop på att plocka bär, om hon opererar sig. När jag säger så blir hon bara förbannad men inte på ett särskilt aktivt sätt utan mer genom att hon blir tyst och kommer med syrliga kommentarer resten av dagen. Gullan och jag har dock en överenskommelse att vi inte får vara sura och arga på varandra dagen efter ett bråk eller besvikelse. Är man det får man böta och om det skall jag tala mer senare. Gullan är förresten 5 år äldre än mig och skall fylla 53 inom kort. Även om hon är fem år äldre skulle man kunna tro att hon var närmare 60 bara för att hon sköter sitt hår så dåligt. Hon påminner starkt om en riktig rugg-uggla och hon sminkar sig inte. Är allmänt ofräsch. Inte undra på att jag under de tio år som vi kamperat ihop ständigt haft olika älskarinnor som varit väldigt noga med sitt utseende och som varit minst 10 år yngre.
4.
Ibland har jag till och med kunnat ragga upp elever när jag föreläst på Folkhögskolorna i Borlänge och Storvik eller som på senare år på Högskolan i Gävle. Det har varit extra bra jaktmarker eftersom många av eleverna där studerar på något äldre dagar och inte sällan är trettio år fyllda. SLUT PÅ UTVIKNING
Jag och Gullan har två barn. En pojk på 13 och en flicka på 15. Det är våra ädelstenar och en ständig källa till stor glädje.
Nu är det dags för lite ordflätor som är något av min paradgren. Jag älskar ordflätor eller dikter om man så vill men jag tycker dikter låter så pretentiöst och begränsande så därför håller jag mig till ordflätor eller varför inte bara ORD. Jag håller på och läser Karl-Ove Knausgårds: ”Min kamp ( det är han som inspirerat mig att skriva denna bok på minst 1 000 sidor. Knausgårds pocketupplaga av ”Min kamp del 1” är på 443 sidor. Det sägs vara en självbiografisk roman men det tror jag inte riktigt på. Jag inbillar mig att det är väldigt få författare som verkligen beskriver sig själva på ett korrekt sätt. Det skulle bli för tunt och andefattigt. Hellre då ge uttryck för tankar och känslor som man uppfylls av men som man kanske inte förverkligar.
UTVIKNING 2
Knausgård är född i Oslo 1968 men bor numera i Malmö. Han är därmed 43 år och 5 år yngre än mig. Det stör mig lite att inte jag har kommit längre med mina bokplaner men jag skyller på ”Guds finger”. Jag tror på att det mesta är förutbestämt – determinism - och om det varit meningen att jag skulle ha varit en etablerad författare vid det här laget så hade nog Gud ingjutit styrka i ”mod och barm” och fått mig så uppskruvad av egna förväntningar att det där genombrottet kommit som ett brev på posten. Nu får det vara slut på den här utvikningen så får ni pröva på mina ordflätor och tycka till om dem här till höger. Högsta betyg är fem och lägsta två Egentligen skulle det vara 1 men det känns så deprimerande att få en etta så jag har tagit bort det. När jag nu skriver ner mina ordflätor så tänk då på att klockan bara är 7 och jag snart skrivit i en timma och är väldigt trött. Jag vaknade
kl 03 00 och kunde inte somna om och då började jag läsa Knausgård och på den vägen är det det.
5.
ORD
(inspirerade av ”Min kamp”
STEK-OS
Stekos, från sill, svävar sakta, sävligt över
Sandfärgat vardagsrumgolv i solnedgång
I sommarhus i Strömstad
SKUGGIG ÄNG
Skuggig äng skymmer sikten för skamfilat
Skuggkabinett i Almedalen där storspoven
Sprätter spretigt sporadiskt
Närmast spastiskt
Skallbenets skruvformade skålning skall
Skötas sjuksköterskelikt kärleksfull men utan
Ångest och ånger
…………………
AMBITION
Här kommer vi in lite med ambitionsnivån rörande denna bok och dess agenda. Jag skall alltså inte bara skriva om mig själv och mina tankar utan vi skall följa ett antal samtal som jag har och haft med mina patienter och även i vissa fall vänner. Normalt sett så är mina patienter – eller kunder som jag föredrar att kalla dem – mina vänner men är de inte vänner så är de i alla fall bättre bekanta och för att bli en sådan anser jag att man skall ha haft minst tio samtal på tu man under minst 45 minuter. Det skall finnas en nyfikenhet att ”utforska” dessa människor. Och jag skall ha visats respekt i min roll som terapeut. Jag är alltså inte bara föreläsare utan jag är också terapeut.
6.
Jag är utbildad terapeut i kognitiv behandling men jag har även utvecklat en egen terapi som jag kallar för ”Må Bra-terapi” eftersom den går ut på att man skall må så bra som möjligt efter att man gått igenom min utbildning/terapi som är på minst 10 lektioner och gärna 20. Vissa tycker att den är så bra att man inte drar sig för att betala
1 050 kr för att tala med mig i stackars 50 minuter. Resten av timman är sk ”ställtid” (omställningstid om man så vill ) till nästa kund.
För att mina kunder skall känna sig så avslappnade som möjligt så kommer jag att träffa dem i en för klienten välbekant miljö som man själv valt och det kan vara ett café, en pub, en restaurang. Nu kör vi igång.
7.
PÅ O LEARYS DEN 26 juni
The African Queen.
Den första klienten som jag kom I kontakt med var ”Simba” (ejon på Swahili) från Tanzania. Anledningen till att jag kom i kontakt med henne var att jag är kompis med en känd advokat här i staden vid namn Steve Emfors och han har många utländska klienter. Simba som är en skönhet på 1,75, mådde lite dåligt enligt Steve och eftersom han själv var dålig på att trösta så överlät han det bekymret på mig. Vi träffades på O Learys i Gävle – på Drottninggatan - som tydligen var ett stamställe för henne och hon tog in ett glas vitt vin medan jag höll mig till citronvatten.
”Hej. Kära Simba”, sa jag hjärtligt och sträckte fram kardan. Vad roligt att göra din bekantskap och vad vacker du är.
”Tack, så mycket” , sa Simba som verkligen var osedvanligt vacker med sin vackert formade stjärt, sin stora bröst och en mun som bara verkade längta efter att kyssas. Hon hade på sig en klänning (som gick ända ner till hennes stora fötter med målade tånaglar) som var som ett tätt åtsmitande fodral, som framhävde allt av betydelse på henne osedvanligt vackra lekamen. Det var oerhört sällan som jag haft glädjen att träffa en så oerhört vacker kvinna.
”Du är ju vacker som en dag och borde arbeta som modell” , sa jag medvetet insmickrande.
”Tack, så mycket. Du är mycket vänlig” , sa Simba ( som för övrigt betyder lejon på swahili) med en tydlig brytning men en brytning som var minst sagt charmerande. ”Jag har faktiskt arbetat extra som modell i Tanzania när jag va yngre. Jag har jobbat med det i 7 åren.
8.
”Du ser, du ser” , sa jag. Då var jag ju inte så fel ute. Tjänar man mycket pengar som modell i Tanzania?
”Nej, nej, nej. Inte alls.
Det här var i början på 2000-talet och jag brukade få mellan 200-500 kr för en ”modenvisning” men det var mycket pengar för mig ( en månadslön på hotellet där jag jobbade låg på ca 1 000 kr) och betydde mycket för min familjen som jag ville hjälpa. Jag är äldst av 7 barn och därför ville mina föräldrar att jag skulle hjälpa till om jag kunde.
”Du menar väl inte att du gav alla pengar som du tjänade till dina föräldrar?
”Nej, inte alla men jag brukade ge dom ungefär hälften av det jag fick in och fick dom 200 kr av mig så kunde man köpa skolböcker för en hel termin för ett av mina syskon eller också köpa ris som kanske räckte en hel månad. Jag älskade att hjälpa mina föräldrar och det gjorde jag ganska ofta för jag sålde också bilder till en bildbyrå efter mina visningar. Jag hade en vän som hade modebutik och var designer och han hjälpte mig så att jag kunde sälja bilder till en internationell bildbyrå som sålde bilder över hela världen. Ibland kunde jag tjäna mer än 100 Usa-dollar på en månad för mina bilder och ibland hände det att jag fick betalt ett år eller mer efter att man ”skjutit” bilden.
”Låter som ett bra extraknäck. Då var väl dina föräldrar stolta, sa jag uppskattande. Ja dom var väldigt glada och stolta och det gjorde också at man kunde lägga undan lite pengar till sin pension. I Tanzania har man ingen pension som är betald av staten så barnen måste hjälpa sina föräldrar. Det kan bli ganska jobbigt faktiskt för många föräldrar lever i 70 år eller mer i mitt land och då kanske barnen måste försörja sina föräldrar i 10 år eller mer.
9.
”Oj, det låter jobbigt” , sa jag deltagande, som tack och lov hade unga föräldrar som nyss fyllt 70 år och som inte visade några tecken på ohälsa och dessutom så hade de ju sin försörjning tryggade genom en hygglig pension.. Det är lite svårt att föreställa sig vilket ansvar som åvilar människor från i det här fallet Afrika som inte alls faller på oss. I Sverige har vi väl fullt upp med att besöka våra föräldrar när de ligger på åldringsvården.
”Ja det är jobbigt, men mest roligt och alla vet om det och vi vet att det skall vara så vi tänker inte så mycket på det.”
”I Gävle finns ju många som har partner från Thailand och de männen klagar ibland på att de måste skicka kanske 2 000 eller mer till sin fru/sambos föräldrar” upplyste jag och kände mig som en folkskollärare.
”Tvåtusen kr är väl inga pengar för en man i Sverige som inte behöver betala för barn? Ja tycker svenska män klagar för ofta och för mycket. Vad har de att klaga över? Vad kostar det inte om de måste gå på restaurang och betala för någon kvinna som de hoppas få med sig hem. En kväll kan ju lätt kosta 1 000 –2 000 kr ( har jag fått lära mig av Steve som tycker om att tala om hur mycket allting kostar) och skall man bo på hotell så kostar det flera tusen för en helg. Vad gör det då om man betalar 2 000 kr i månaden om man har en partner och får älska så mycket man vill med den personen och det verkar ju vara det viktigaste för en svensk man. Sex, sex, sex.
”Det ligger mycket i vad du säger. Det finns alltid en vågskål” , sa jag som kände att jag inte var mycket till terapeut för tillfället. Skulle jag verkligen kunna gå till Steve och begära 1 000 kr per timma som var mitt vänskapspris och ordinarie taxa 1 200 kr för att tala med den här kvinnan som var så vacker att jag gärna betalade för att umgås med henne.
10.
”Har man blivit född av sina föräldrar och de jobbat hårt för att försörja mig och ge mig en utbildning då skall väl inte jag klaga. När jag får en riktig lön har jag bestämt att jag skall skicka 3 000 kr eller mer till mina föräldrar varje månad. Jag skall se till att de har råd att bo i ett fint hus med mina syskon om de vill. Det kostar ungefär 3 000 kr i månaden – i Tanzania har vi fint väder hela året och vi betalar inte för värme men däremot för el men den är billig - och jag har pratat med mina systrar Di och Dolly i Usa om att vi skall hjälpas åt.
”Har du inga bröder som kan hjälpa till att betala? De har väl större ansvar än vad Ni systrar har?” . undrade jag försynt.
”I den stam som jag kommer ifrån –Luo-stammen som är samma stammen som president Obama kommer ifrån är kvinnorna starka och de äldre barnen får ofta bidra lika mycket som männen om de har arbete och inte är gifta.
”Slipper du försörja föräldrarna om du gifter dig? Jag hörde att du hade kärat ner dig i en advokat som du kanske skulle gifta dig med”
sa jag och försökte mig på en lite överraskningsmanöver.
. ”Ha, ha ha, ”skrattade Simba till och visade sina fantastiska vita tänder i sitt leende. En del människor får allt, tänkte jag som inte hade särskilt vackra tänder och det hängde väl ihop med att jag rökt ett antal år vilket gulfärgade tänderna. ” Ja, Steve är het på gröten och säger att ”jag är lätt att älska” och ger andra sådana där komplimanger som inte jag är så intresserad av men han är en bra man. Han har bra ekonomi. Han köper mycket kläder till mig och annat som jag behöver och han tar mig till många bra hotellen och jag tänker satsa på honom om han inte tänker hålla på och flirta med andra kvinnor och komma med könssjukdomar eller ångest.
”Tycker du om att bo på ”hotellen”, undrade jag som absolut inte ville ta itu med de ständiga ryktena om svenska män som är otrogna.. Vad är det för hotell som är bra? Vad skall ett hotell innehålla som du gillar?
11.
”Jag älskar när det är jacuzzi och jag vill att det skall vara en stor säng som står still när man älskar, även om man älskar häftigt och jag vill gärna ha ett stort rum som också har en soffa som man kan vila i och ta snygga kort i.
”Det var inga dåliga anspråk. Ställer Steve upp på det där. Jag trodde att han var ganska snål?
”Nej, nej han är inte snål. Han är den generösaste mannen jag träffa men han tycker om att handla billigt när han köper saker till mig och det passar mig ganska bra. Nu senast var vi på Vero Moda när de hade utförsäljning på ”Gallerian Nian” Då kostade ett plagg 50 kronan, två för 90 och tre för 120 kr.
”Det var ju fantastiskt billigt” , sa jag som sällan vågade köpa kläder till min ganska överviktiga partner och som inte heller ville ha kläder av mig eftersom jag nästan alltid köpte för små plagg och det gjorde min fru Greta heligt förbannad.
”Tiden rinner iväg när man har roligt sa jag men vad var det du ville prata om. Steve sa att du ville prata. Stämmer inte det?
”Oj, oj, oj. Den kära Steven. Jag tror att det är han som behöver prata. Han är så orolig hela tiden och säger att han har dåliga erfarenheter av tidigare kvinnor och han försöker planera in för ett rå framåt så inte jag överger honom. Jag har sagt till honom att så länge han håller sig till mig och är snäll och vänlig och lyssnar på vad jag vill då kommer jag att vara ihop med honom. Jag är afrikan oc
I min stam är det ovanligt med många-gifte men jag vill bara ha en man och Steve är en bra man. Så länge han är snäll mot mig är jag snäll emot honom.
”Han sa något om att du vill ha barn?
12.
”Ja visst vill jag som alla afrikanska kvinnor ha barn och jag fyller 35 nästa år och jag är äldsta barnet. Jag skulle bli jätte, jätte ledsen om han inte vill ge mig något barnen. Vill han inte det så måste jag byta mannen och det är synd för jag trivs med Steven och han har också sagt att om det blir ett barnet med mig så skall han sälja sin lägenhet i stan och köpa ett hus åt oss utanför Gävle.
”Ja tror jag förstår” , sa jag som inte känt ett överläge – som jag normalt sett gjorde - en enda minut under samtalet. Nu skulle jag hem och prata med Steve om vad det här var för konstig konsultation men kanske att jag ändå gjorde någon slags nytta. Hon såg åtminstone att jag lyssnade på henne och hon hade inget emot att prata om sitt liv men däremot hade hon inget intresse att komma tillbaks och prata med mig men däremot fick jag gärna komma och prata problem med henne men då ville hon ha 500 kr för besväret. Vilken kvinna, vilken oerhört stark och vacker kvinna. Så olik de gråtande kvinnor som jag brukade komma i kontakt med som så ofta klagade på sina män och ville gråta ut vid min sida.
O learys den 26 juni 2011
onsdag 3 augusti 2011
DEBATT I BÖRJAN AV AUGUSTI
Äntligen ett inlägg på bloggen och det kommer mera
Till debatt/insändarsidan
ALLT VAD I VILJEN …
Vi lever i en tid där värsta formens dårskap dödar 60-70 ungdomar i Norge och ytterligare något halvdussin i bombattentat. Vi lever i en tid då amerikanska förarlösa plan år efter år kan mörda förmenta terrorister i Pakistans oländiga terräng men i själva verket dör 100-tals oskyldiga utan att riskera någonting annat än sin heder. Vi lever också i en tid då EU ställer enorma krav på Serbien att man –med all rätt-lämnar ut krigsförbrytare till domstol i Haag men vilka krav ställs på att de misstänkta krigsförbrytarna George W Bush och Tony Blair, som startat krig i Irak på falska grunder och som lett till att 100 000 tals människor dött i spåren av denna konflikt, ställs inför rätta.
Vi letar förtvivlat efter svar på hur dårskap uppstår och hur sådana som Brevik uppstår och formas. I denna extremt svåra analys vill jag bidra med ett spån till förklaring till hur övervåld uppträder. Jag grundar mina erfarenheter på 30 år som jurist varav 27 på advokatbyrå.
För 20-25 år sedan kom jag i kontakt med en man från Grekland/Turkiet och en kvinna från Norge som tog hit ett barn till Sverige som man trodde att man adopterat men adoptionen godkändes inte av sociala myndigheter i Gävle eftersom paret ansågs vara för gamla för att ha barn.. Paret hade mycket god ekonomi när man kom hit men processandet efter att sociala tagit barnet från adoptivföräldrarna och allt efterspel som ledde till ekonomisk ruin för paret –och hans hustru hotades till livet efter att man lånat pengar till ockerränta och inte kunde betala tillbaks-gjorde att mannen gick över sin egen gräns och sköt en kvinna på Länstyrelsen till döds, skadade en annan som sedan sannolikt dog av följdskador till skjutningen och av en tillfällighet så lyckades inte mannen döda när han var uppe på socialkontoret och försökte skjuta ihjäl socialsekreterare. Mannen befanns vara psykiskt sjuk och hamnade på Säters sjukhus. Dödsskjutningen hade med stor sannolikhet inte kommit tillstånd om myndigheter visat mer smidighet och tillämpat den kristna principen-allmängiltig i och för sig-”allt vad i viljen att människorna skola göra Er skola Ni också göra dem”. Utsätt inte människor vid myndighetsutövning ( och inte annars heller) för beteende som du inte själv vill utsättas för. Enkelt och koncist. Applicera det på ett bitvis erbarmligt regelverk och tillämpning av regelverket från myndighets sida så är jag övertygad om att massor av inte minst invandrare och svårt utsatta personer som jag kommit i kontakt med-inte tagit sitt liv och inte heller tagit eller försökt ta andras liv. Inför etiska råd i varje kommun som kan snabbgranska ( den granskning vi har nu är miserabel p g a långa handläggningstider på ett år eller mer för JO och andra) beslut och se om det ex innehållit tillräckligt barnperspektiv när man ex vräker barnfamiljer eller kastar av 11-åringar från tåg som SJ gjort den 2 augusti.
OM vi å andra sidan inte ”uppgraderar” vårt myndighetsutövande och fortsätter psykiskt misshandla gamla på åldringsvården, sjuka som tvingas arbeta, människor som inte får återförenas med sina barn etc etc så tigger vi om nya överloppshandlingar som kommer att vara förödande för samhället och det finns inga resurser i världen som kan göra något åt det här. Den stora resursen är värnandet om människovärdet. När skall våra lagstiftare och myndigheter ta till sig att det är så enkelt och att det är där som allting börjar. Låter man bli att kränka den enskilde är risken betydligt mindre för att den kränkte företar handlingar till skada för sig själv och sin omgivning.
Tack för ordet.
Gävle den 3 augusti 2011
Tryggve Emstedt, advokat sedan 24 år och v ordförande i asylkommittén för Gävleborgs län
Till debatt/insändarsidan
ALLT VAD I VILJEN …
Vi lever i en tid där värsta formens dårskap dödar 60-70 ungdomar i Norge och ytterligare något halvdussin i bombattentat. Vi lever i en tid då amerikanska förarlösa plan år efter år kan mörda förmenta terrorister i Pakistans oländiga terräng men i själva verket dör 100-tals oskyldiga utan att riskera någonting annat än sin heder. Vi lever också i en tid då EU ställer enorma krav på Serbien att man –med all rätt-lämnar ut krigsförbrytare till domstol i Haag men vilka krav ställs på att de misstänkta krigsförbrytarna George W Bush och Tony Blair, som startat krig i Irak på falska grunder och som lett till att 100 000 tals människor dött i spåren av denna konflikt, ställs inför rätta.
Vi letar förtvivlat efter svar på hur dårskap uppstår och hur sådana som Brevik uppstår och formas. I denna extremt svåra analys vill jag bidra med ett spån till förklaring till hur övervåld uppträder. Jag grundar mina erfarenheter på 30 år som jurist varav 27 på advokatbyrå.
För 20-25 år sedan kom jag i kontakt med en man från Grekland/Turkiet och en kvinna från Norge som tog hit ett barn till Sverige som man trodde att man adopterat men adoptionen godkändes inte av sociala myndigheter i Gävle eftersom paret ansågs vara för gamla för att ha barn.. Paret hade mycket god ekonomi när man kom hit men processandet efter att sociala tagit barnet från adoptivföräldrarna och allt efterspel som ledde till ekonomisk ruin för paret –och hans hustru hotades till livet efter att man lånat pengar till ockerränta och inte kunde betala tillbaks-gjorde att mannen gick över sin egen gräns och sköt en kvinna på Länstyrelsen till döds, skadade en annan som sedan sannolikt dog av följdskador till skjutningen och av en tillfällighet så lyckades inte mannen döda när han var uppe på socialkontoret och försökte skjuta ihjäl socialsekreterare. Mannen befanns vara psykiskt sjuk och hamnade på Säters sjukhus. Dödsskjutningen hade med stor sannolikhet inte kommit tillstånd om myndigheter visat mer smidighet och tillämpat den kristna principen-allmängiltig i och för sig-”allt vad i viljen att människorna skola göra Er skola Ni också göra dem”. Utsätt inte människor vid myndighetsutövning ( och inte annars heller) för beteende som du inte själv vill utsättas för. Enkelt och koncist. Applicera det på ett bitvis erbarmligt regelverk och tillämpning av regelverket från myndighets sida så är jag övertygad om att massor av inte minst invandrare och svårt utsatta personer som jag kommit i kontakt med-inte tagit sitt liv och inte heller tagit eller försökt ta andras liv. Inför etiska råd i varje kommun som kan snabbgranska ( den granskning vi har nu är miserabel p g a långa handläggningstider på ett år eller mer för JO och andra) beslut och se om det ex innehållit tillräckligt barnperspektiv när man ex vräker barnfamiljer eller kastar av 11-åringar från tåg som SJ gjort den 2 augusti.
OM vi å andra sidan inte ”uppgraderar” vårt myndighetsutövande och fortsätter psykiskt misshandla gamla på åldringsvården, sjuka som tvingas arbeta, människor som inte får återförenas med sina barn etc etc så tigger vi om nya överloppshandlingar som kommer att vara förödande för samhället och det finns inga resurser i världen som kan göra något åt det här. Den stora resursen är värnandet om människovärdet. När skall våra lagstiftare och myndigheter ta till sig att det är så enkelt och att det är där som allting börjar. Låter man bli att kränka den enskilde är risken betydligt mindre för att den kränkte företar handlingar till skada för sig själv och sin omgivning.
Tack för ordet.
Gävle den 3 augusti 2011
Tryggve Emstedt, advokat sedan 24 år och v ordförande i asylkommittén för Gävleborgs län
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
