torsdagen den 5:e januari 2012
MIRAKLET
dEN 3 JANUARI KL21 26 HÄNDE MIRAKLET. dÅ VISADE SIG NICOLE MED TJOCKT SVART HÅR. 52 CM OCH 3 826 GRAM. HELT FANTASTISKT- När Anna föddes var jag livrädd när Alex kom var jag lite ringrostig och nu rutinerad men fortfarande ringrostig. Helt osannolik lycka att få ännu ett välskapt barn. Fortsättning följer.
lördagen den 31:e december 2011
NYÅRSAFTON
Så har det blivit ännu en nyårsafton. Den lilla snö som vi fick för en dryg vecka sedan är nu helt bort. I går regnade det t om Förfärligt tråkigt. Lite vitt kan det väl ändå få vara. Vill man ha vitt får man åka till Kungsberget. Där har det kommit lite snö men den är väl snart borta den också,bortsett från Kungsbergsbackarna med konstgjord snö.
Det är få gånger i mitt liv som jag varit så förväntansfull som inför den här nyårsaftonen. Skall det komma på första dagen eller inte det hett eftertraktade knytet och när skall dotterns grabb komma? Det är frågan för dagen.
Här ett nytt avsnitt av Byrån. Lite lagom syrligt. Nästa avsnitt skall ni slippa Uno ål
BYRÅN
Kapitel 6
GOTT NYTT ÅR
Det var nyårsafton och Uno Ål hade tagit på sig morgonrocken, druckit ett glas juice och ätit en extraprisbanan som han köpt på Coop för 16 90 kilot. Smakade lätt värdelöst. De ekologiska bananerna var betydligt mer smakrika men så jäkla små och alldeles för dyra. Nu kunde han med gott samvete hoppa över frukosten en stund och sätta sig vid datorn och träna lite på en sonett eller kanske en hexameter … nej förresten. Hanvar ledig och skulle inte plåga sig själv i onödan . Det fick räcka med några alfabetsalliterationer. Börja på A vad skulle han välja som passade in på nyårsafton. Det var milt och regnigt i Gävle där han skulle fira nyårsafton med gode vännen och kollegan Steve Emfors så allvädersstövlar kunde ju vara något men inte så filosofiskt och mörkt som var Uno Åls speciella kännetecken: ”Alienerad Barrisster cirklar dogmatiskt ekande förvirrad genmanipulerad (i) hostattack … Ganska kass men kunde vara en början. Eventuellt skulle hela flätan bli begriplig men det blev svårt framåt xyz Måste kanske hämta svenska akademins ordlista så han var lite beredd på andra ord än yxa och Zebra,
I sinom tid skulle det bli champagnefrukost kl 11 00- Steve hade fått en låda rysk rosa champagne av en nöjd klient - och lite shopping med kära frun Jane och så en öl på O Learys vid tvåsnåret och sedan mingla runt lite på hotell Clarion innan det var dags att äta nyårssupé kl 18 00. En utmärkt dag så här långt.
Uno Ål hade gjort ett försök att få hälsa på i hustruns honungsburk” kl 8 30 men då vasr hon närmast i koma så han förstod att det inte var någon idé att tjata. Han fick väl nöja sig med att duscha varmt och fantisera lite om bättre tider. Nackdelen med att ha en hustru i fertil ålder var att hon fortfarande hade kvar sin månadsrening och den tenderade att bli längre och längre och pågick den inte så var den i vardande. I december hade hon väl skyllt på det snart sagt varannan dag. När han gifte sig med henne så var det fortfarande ingen fara med lusten och det hände att man vänslades två och ibland to m tre gånger om dagen men sedan slätade det ut och numera kom man med nöd och näppe upp i riksgenomsnittet 2 gånger per vecka eller ca 100 gånger per år, Det kunde varit värre som grabben sa i #Mitt liv som hund” men det kunde varit betydligt bättre också. De första tioåren som gift med Maria så snittade man på i vart fall 200 gånger och första året var man uppe i 700 famntag men det var extremt och lite tjatigt.
När inte förnöjsamma famntag fungerade så ägnade sig Uno Ål att läsa en biografi om Flower Powergruppen Pink Floyd som slog igenom 1967 samt dessutom lyssna på en dubbel cd med urval i sin Ipod. Av samma grupp. Nu gällde det att inte drabbas av motgångar så att det spirande magsåret fick näring. Tänk positivt karldjävel närmast skrek han åt sig själv så att hustrun började gny i sängen och funderade på om hon hade magsår. Kanske han skulle unna sig lite oljemassage på morgonkvisten. Lita på Litas massage firade inte nyår just nu så hon hade kanske öppet. Djävlar vilken bra idé Måste genast upp och äta frukost och kolla om han fick komma innan chanpagnefrukosten. Fortsättning följer,
Det är få gånger i mitt liv som jag varit så förväntansfull som inför den här nyårsaftonen. Skall det komma på första dagen eller inte det hett eftertraktade knytet och när skall dotterns grabb komma? Det är frågan för dagen.
Här ett nytt avsnitt av Byrån. Lite lagom syrligt. Nästa avsnitt skall ni slippa Uno ål
BYRÅN
Kapitel 6
GOTT NYTT ÅR
Det var nyårsafton och Uno Ål hade tagit på sig morgonrocken, druckit ett glas juice och ätit en extraprisbanan som han köpt på Coop för 16 90 kilot. Smakade lätt värdelöst. De ekologiska bananerna var betydligt mer smakrika men så jäkla små och alldeles för dyra. Nu kunde han med gott samvete hoppa över frukosten en stund och sätta sig vid datorn och träna lite på en sonett eller kanske en hexameter … nej förresten. Hanvar ledig och skulle inte plåga sig själv i onödan . Det fick räcka med några alfabetsalliterationer. Börja på A vad skulle han välja som passade in på nyårsafton. Det var milt och regnigt i Gävle där han skulle fira nyårsafton med gode vännen och kollegan Steve Emfors så allvädersstövlar kunde ju vara något men inte så filosofiskt och mörkt som var Uno Åls speciella kännetecken: ”Alienerad Barrisster cirklar dogmatiskt ekande förvirrad genmanipulerad (i) hostattack … Ganska kass men kunde vara en början. Eventuellt skulle hela flätan bli begriplig men det blev svårt framåt xyz Måste kanske hämta svenska akademins ordlista så han var lite beredd på andra ord än yxa och Zebra,
I sinom tid skulle det bli champagnefrukost kl 11 00- Steve hade fått en låda rysk rosa champagne av en nöjd klient - och lite shopping med kära frun Jane och så en öl på O Learys vid tvåsnåret och sedan mingla runt lite på hotell Clarion innan det var dags att äta nyårssupé kl 18 00. En utmärkt dag så här långt.
Uno Ål hade gjort ett försök att få hälsa på i hustruns honungsburk” kl 8 30 men då vasr hon närmast i koma så han förstod att det inte var någon idé att tjata. Han fick väl nöja sig med att duscha varmt och fantisera lite om bättre tider. Nackdelen med att ha en hustru i fertil ålder var att hon fortfarande hade kvar sin månadsrening och den tenderade att bli längre och längre och pågick den inte så var den i vardande. I december hade hon väl skyllt på det snart sagt varannan dag. När han gifte sig med henne så var det fortfarande ingen fara med lusten och det hände att man vänslades två och ibland to m tre gånger om dagen men sedan slätade det ut och numera kom man med nöd och näppe upp i riksgenomsnittet 2 gånger per vecka eller ca 100 gånger per år, Det kunde varit värre som grabben sa i #Mitt liv som hund” men det kunde varit betydligt bättre också. De första tioåren som gift med Maria så snittade man på i vart fall 200 gånger och första året var man uppe i 700 famntag men det var extremt och lite tjatigt.
När inte förnöjsamma famntag fungerade så ägnade sig Uno Ål att läsa en biografi om Flower Powergruppen Pink Floyd som slog igenom 1967 samt dessutom lyssna på en dubbel cd med urval i sin Ipod. Av samma grupp. Nu gällde det att inte drabbas av motgångar så att det spirande magsåret fick näring. Tänk positivt karldjävel närmast skrek han åt sig själv så att hustrun började gny i sängen och funderade på om hon hade magsår. Kanske han skulle unna sig lite oljemassage på morgonkvisten. Lita på Litas massage firade inte nyår just nu så hon hade kanske öppet. Djävlar vilken bra idé Måste genast upp och äta frukost och kolla om han fick komma innan chanpagnefrukosten. Fortsättning följer,
fredagen den 23:e december 2011
Då var det dags för ju snart och jag tillhör dem som gillar julen men dras med av all julstress. Dock mindre i år än annars. Ha en riktigt bra jul, Ni få som orkar titta på denna sida och tyck gärna till om debattartiklar "Byrån" och annat.
Till debatt/insändarsidan
Jul jul STRÅLSKADADE jul
Ännu ett år har gått då vi genom våra makthavare skulle ha kunnat få ett bättre uppgraderat år. Men ej så. Istället Caremaskandaler, gamla som vanvårdas, skolor som ej fungerar och där vård och skola drivs av riskkapitalister som tjänar grova pengar. Sverige påstås ha en ”Tigerekonomi” samtidigt som viktiga samhällsfunktioner inte alls fungerar. Greklands usla ekonomi har gjort att nästan hela EU-samarbetet kollapsar. Liksom SAAB helt i onödan. Vi har ingen anledning att vara nöjda. Vi har ingen anledning att vara stolta över våra politiker som gång efter annan beslutar om usel lagstiftning som det nästan tar decennier att ändra på. Ett typexempel är migration och flyktingpolitik.
Under den nya ”arbetaregeringen”, med den förfärlige och humanbefriade invandrarministern Tobias Billström i spetsen, har vi fått en flykting och migrationspolitik i fritt fall. Man har gjort en lagstiftning som ”vantolkningsenheten” på Migrationsöverdomstolen har tolkat ännu snävare än vad lagens bokstav kräver. Det gör att 90-åriga ”Ganna” skall åka hem till Ukraina och det skall också dementa 75 åriga Yerovdajka-också från Ukraina göra om inte Migrationsöverdomstolen skulle ta upp ärendet vilket inte är troligt. Vi skall spara på allt sägs det inkl blöjor, men när vi skall deportera och kasta ut människor finns det hur mycket pengar som helst. Då kan man hyra privatplan för en halv miljon och dumpa en familj i Armenien som varit i Sverige tio år. Asylsökande får inte en krona till eget boende och de skall leva på högst 71 kr/ dag om de är ensamstående. Beloppet har inte höjts på 17 år. Man skickar folk med berått mod till nära inbördeskrigets Syrien. Man vill redan nu skicka tillbaks människor till Libyen etc etc. Man splittrar glatt familjer. Migrationsverket skrämmer livet av folk i samband med verkställighet och det saknas all serviceanda. Allt detta i Reinfeldland. Mycket tragiskt att konstatera men så här är det i ”Bullerbysverige” innan man slår sig ner för att äta skinkamacka och titta på Kalle Anka. Usch fy fan Vilken vedervärdig soppa man skapat av riksdagsmän med lön på 700 000 kr exkl alla förmåner per år oavsett om man gör något eller inte.
Trots allt så finns det tecken i skyn som tyder på att man kanske gör något åt de värsta avarterna 2012 men det förutsätter att man börjar med att plocka bort den värsta spelaren i sammanhanget dvs Tobias Billström och hans främlingsfientliga parti. SD kunde inte gjort det bättre själva.
Gävle den 23 december 2011
Tryggve Emstedt som arbetat som advokat med migrationsärenden i snart 25 år
Till debatt/insändarsidan
Jul jul STRÅLSKADADE jul
Ännu ett år har gått då vi genom våra makthavare skulle ha kunnat få ett bättre uppgraderat år. Men ej så. Istället Caremaskandaler, gamla som vanvårdas, skolor som ej fungerar och där vård och skola drivs av riskkapitalister som tjänar grova pengar. Sverige påstås ha en ”Tigerekonomi” samtidigt som viktiga samhällsfunktioner inte alls fungerar. Greklands usla ekonomi har gjort att nästan hela EU-samarbetet kollapsar. Liksom SAAB helt i onödan. Vi har ingen anledning att vara nöjda. Vi har ingen anledning att vara stolta över våra politiker som gång efter annan beslutar om usel lagstiftning som det nästan tar decennier att ändra på. Ett typexempel är migration och flyktingpolitik.
Under den nya ”arbetaregeringen”, med den förfärlige och humanbefriade invandrarministern Tobias Billström i spetsen, har vi fått en flykting och migrationspolitik i fritt fall. Man har gjort en lagstiftning som ”vantolkningsenheten” på Migrationsöverdomstolen har tolkat ännu snävare än vad lagens bokstav kräver. Det gör att 90-åriga ”Ganna” skall åka hem till Ukraina och det skall också dementa 75 åriga Yerovdajka-också från Ukraina göra om inte Migrationsöverdomstolen skulle ta upp ärendet vilket inte är troligt. Vi skall spara på allt sägs det inkl blöjor, men när vi skall deportera och kasta ut människor finns det hur mycket pengar som helst. Då kan man hyra privatplan för en halv miljon och dumpa en familj i Armenien som varit i Sverige tio år. Asylsökande får inte en krona till eget boende och de skall leva på högst 71 kr/ dag om de är ensamstående. Beloppet har inte höjts på 17 år. Man skickar folk med berått mod till nära inbördeskrigets Syrien. Man vill redan nu skicka tillbaks människor till Libyen etc etc. Man splittrar glatt familjer. Migrationsverket skrämmer livet av folk i samband med verkställighet och det saknas all serviceanda. Allt detta i Reinfeldland. Mycket tragiskt att konstatera men så här är det i ”Bullerbysverige” innan man slår sig ner för att äta skinkamacka och titta på Kalle Anka. Usch fy fan Vilken vedervärdig soppa man skapat av riksdagsmän med lön på 700 000 kr exkl alla förmåner per år oavsett om man gör något eller inte.
Trots allt så finns det tecken i skyn som tyder på att man kanske gör något åt de värsta avarterna 2012 men det förutsätter att man börjar med att plocka bort den värsta spelaren i sammanhanget dvs Tobias Billström och hans främlingsfientliga parti. SD kunde inte gjort det bättre själva.
Gävle den 23 december 2011
Tryggve Emstedt som arbetat som advokat med migrationsärenden i snart 25 år
tisdagen den 20:e december 2011
ÄNNU ETT AVSNITT AV BYRÅN
BYRÅN
AVSNITT 5 (tror jag)
BÅLGETINGAR
Uno Ål var förbannad. Det var ju inte precis första gången under hans 30 år på advokatbyrå. Han hade denna dag , genom ett beslut, råkat ut för ”bålgetingarna” dvs folk På Migrationsverket på lägre nivå men ändå så erfarna att de ansåg att de till varje pris skulle ”nålsticka” offentliga biträde som borde vara oerhört tacksamma för att man fick några som helst uppdrag. Man tycktes inbilla sig att fick man inte uppdrag hos MV och fick ”glädjen” att vänta på beslut 1-6 månader så skulle man absolut inte ha något att göra.
Uno Ål förundrade sig över dessa människor som övervintrat på MV och blivit någon slags egen avdelning av Samhall där man körde sina beslut med autotext som var lika tråkiga och pedagogiska som en telefonkatalog och som nästan aldrig innehöll något av värde i det enskilda fallet. Gjorde de det så kunde man ge sig fan på att man misstrodde den sökande. Det hade också förundrat UNHCR som i en rapport under 2011 kommit fram till att MV hade misstro som någon slags arbetsmetod.
I den utsöka faktatidskriften Artikel 14 tog man upp den här problematiken. I samma nummer (nummer 3) så tog man också upp det för Sverige oerhört skamliga förhållandet att man blivit fällt i FN:s tortyrkommitté 18 gånger. Man var i särklass sämst i världen. Världens fulaste guldmedalj som förstås var ett rent jumbopris och den som i huvudsak rådde för det här var MV och dessa usla utredare. Numera skickade man inte ens över förfrågningar särskilt ofta till ambassader. Det tog väl för lång tid att skriva en sådan förfrågan men att klaga på advokaters räkning för klagandets egen skull-och för att visa sin makt- det hade man tid med. Att man sedan skapade en usel atmosfär gentemot biträdet struntade man högaktningsfullt i. Ensala hade inte någon utredningsavdelning av MV men det hade man i Gävle. När Uno Ål var i Gävle så begärde han ersättning från tågstationen och han var mycket försiktig med sina kostnadsanspråk när det gällde tidsåtgång och tog upp 15 minuter i vardera riktningen för en transport på 1,5 km. OM man gick skulle det bevisligen ta minst 20 minuter med tanke på väglag och att man skulle vänta på grön gubbe etc. Lika lång tid tog det med bil eftersom bilen skulle parkeras.
En av verkets allra äldsta medarbetare hade i sitt senaste beslut inte bara kommit fram till att det tog högst 10 minuter att ta sig från stationen till MV utan hade även konstaterat att ”avslutande åtgärder” och ej noterade telefonkontakter absolut inte kunde ta en hel timma utan det skulle gå på en halvtimma. Vilka jävla människor tänkte Ål i sitt stilla sinne. Vilken planet kommer de ifrån? Var får de sitt krut till att djävlas med offentliga biträde och inte minst asylsökande. Var hittar man dessa ”orcherliknande” människor med så tydliga sadisttendenser. Hade man en aning om vilket ohälsotal man skapade genom att agera som man gjorde. Tveksamt. Nu hade också hans kollega Steve Emfors råkat ut för rättschefen Rubbenspiks lista och hade blivit kvar där tre år för någon skitsak. Tidsbestämt straff var inte att tänka på. (Rubbenspik ansåg för övrigt att off biträden inte skulel tillåtas ironisera i inlagor till MV).
Uno Ål försökte skingra tankarna och istället tänka på vilken enorm servicekänsla som det fanns både vid Ensala tingsrätt och vid Gävle tingsrätt. Gävle tingsrätt var sannolikt unika om man inte räknade hovrätten i Sundsvall. Det verkade som dessas instanser hade folk som gått på charmkurs och många assistenter gick det till och med att skämta med. Ibland kom Uno Ål på sig själv med att längta efter att tingsrätten eller hovrätten ringde för att boka en förhandling för det gjorde att han blev på så jäkla gott humör. För övrigt hade man en ”trevlighetsperson” på Uppsala tingsrätt som uppträdde som om tingsrätten var minst ett fyrstjärnigt hotell medan han på Ensala tingsrätt var en surmule som verkade vilja ha så lite kontakt med ”ofantliga försvårare” som möjligt.
Med kontakter med MV var det tvärtom. Det var som att ha kontakt med KFM på den tiden han hade betalningsproblem p g a statens sena betalningar. Ofta var det inget att säga om de på MV som bokade tid. T o m i Gävle kunde de vara trevliga men så snart det handlade om handläggare eller brev från dessa och inte minst beslut så var det sorgflor som gällde. Nu hade alltså Uno Ål åkt på ännu en prutning. Beloppet var inte så stort. Det handlade i grunden inte om det men att MV som skäl för avslag kunde använda rena lögner det gjorde honom förbannad. Lite gladde det honom i alla fall att MV gjort någon internutredning hur man så på sina chefer och det var en betryggande majoritet på 80-90% som inte tyckte om sina chefer och sämst tyckte man om sina högre chefer. Den högste hade man t om blivit av med. OM det var ett sätt att sparka honom eller inte var oklart.
För att i någon mån belöna sig själv beslöt sig att gå på den anrika CC-puben –mitt emot tågstationen innan han tog tåget mot Uppsala där han skulle äta julbord i kväll trots att han i grunden inte alls hade lust.
Uno Ål svepte sin öl och beställde raskt in en ny. Ibland var alkoholångor det ända som gällde mot svår arbetsångest och lagen om alltings djävlighet.
Gävle den 20 december 2011
Tryggve Emstedt
AVSNITT 5 (tror jag)
BÅLGETINGAR
Uno Ål var förbannad. Det var ju inte precis första gången under hans 30 år på advokatbyrå. Han hade denna dag , genom ett beslut, råkat ut för ”bålgetingarna” dvs folk På Migrationsverket på lägre nivå men ändå så erfarna att de ansåg att de till varje pris skulle ”nålsticka” offentliga biträde som borde vara oerhört tacksamma för att man fick några som helst uppdrag. Man tycktes inbilla sig att fick man inte uppdrag hos MV och fick ”glädjen” att vänta på beslut 1-6 månader så skulle man absolut inte ha något att göra.
Uno Ål förundrade sig över dessa människor som övervintrat på MV och blivit någon slags egen avdelning av Samhall där man körde sina beslut med autotext som var lika tråkiga och pedagogiska som en telefonkatalog och som nästan aldrig innehöll något av värde i det enskilda fallet. Gjorde de det så kunde man ge sig fan på att man misstrodde den sökande. Det hade också förundrat UNHCR som i en rapport under 2011 kommit fram till att MV hade misstro som någon slags arbetsmetod.
I den utsöka faktatidskriften Artikel 14 tog man upp den här problematiken. I samma nummer (nummer 3) så tog man också upp det för Sverige oerhört skamliga förhållandet att man blivit fällt i FN:s tortyrkommitté 18 gånger. Man var i särklass sämst i världen. Världens fulaste guldmedalj som förstås var ett rent jumbopris och den som i huvudsak rådde för det här var MV och dessa usla utredare. Numera skickade man inte ens över förfrågningar särskilt ofta till ambassader. Det tog väl för lång tid att skriva en sådan förfrågan men att klaga på advokaters räkning för klagandets egen skull-och för att visa sin makt- det hade man tid med. Att man sedan skapade en usel atmosfär gentemot biträdet struntade man högaktningsfullt i. Ensala hade inte någon utredningsavdelning av MV men det hade man i Gävle. När Uno Ål var i Gävle så begärde han ersättning från tågstationen och han var mycket försiktig med sina kostnadsanspråk när det gällde tidsåtgång och tog upp 15 minuter i vardera riktningen för en transport på 1,5 km. OM man gick skulle det bevisligen ta minst 20 minuter med tanke på väglag och att man skulle vänta på grön gubbe etc. Lika lång tid tog det med bil eftersom bilen skulle parkeras.
En av verkets allra äldsta medarbetare hade i sitt senaste beslut inte bara kommit fram till att det tog högst 10 minuter att ta sig från stationen till MV utan hade även konstaterat att ”avslutande åtgärder” och ej noterade telefonkontakter absolut inte kunde ta en hel timma utan det skulle gå på en halvtimma. Vilka jävla människor tänkte Ål i sitt stilla sinne. Vilken planet kommer de ifrån? Var får de sitt krut till att djävlas med offentliga biträde och inte minst asylsökande. Var hittar man dessa ”orcherliknande” människor med så tydliga sadisttendenser. Hade man en aning om vilket ohälsotal man skapade genom att agera som man gjorde. Tveksamt. Nu hade också hans kollega Steve Emfors råkat ut för rättschefen Rubbenspiks lista och hade blivit kvar där tre år för någon skitsak. Tidsbestämt straff var inte att tänka på. (Rubbenspik ansåg för övrigt att off biträden inte skulel tillåtas ironisera i inlagor till MV).
Uno Ål försökte skingra tankarna och istället tänka på vilken enorm servicekänsla som det fanns både vid Ensala tingsrätt och vid Gävle tingsrätt. Gävle tingsrätt var sannolikt unika om man inte räknade hovrätten i Sundsvall. Det verkade som dessas instanser hade folk som gått på charmkurs och många assistenter gick det till och med att skämta med. Ibland kom Uno Ål på sig själv med att längta efter att tingsrätten eller hovrätten ringde för att boka en förhandling för det gjorde att han blev på så jäkla gott humör. För övrigt hade man en ”trevlighetsperson” på Uppsala tingsrätt som uppträdde som om tingsrätten var minst ett fyrstjärnigt hotell medan han på Ensala tingsrätt var en surmule som verkade vilja ha så lite kontakt med ”ofantliga försvårare” som möjligt.
Med kontakter med MV var det tvärtom. Det var som att ha kontakt med KFM på den tiden han hade betalningsproblem p g a statens sena betalningar. Ofta var det inget att säga om de på MV som bokade tid. T o m i Gävle kunde de vara trevliga men så snart det handlade om handläggare eller brev från dessa och inte minst beslut så var det sorgflor som gällde. Nu hade alltså Uno Ål åkt på ännu en prutning. Beloppet var inte så stort. Det handlade i grunden inte om det men att MV som skäl för avslag kunde använda rena lögner det gjorde honom förbannad. Lite gladde det honom i alla fall att MV gjort någon internutredning hur man så på sina chefer och det var en betryggande majoritet på 80-90% som inte tyckte om sina chefer och sämst tyckte man om sina högre chefer. Den högste hade man t om blivit av med. OM det var ett sätt att sparka honom eller inte var oklart.
För att i någon mån belöna sig själv beslöt sig att gå på den anrika CC-puben –mitt emot tågstationen innan han tog tåget mot Uppsala där han skulle äta julbord i kväll trots att han i grunden inte alls hade lust.
Uno Ål svepte sin öl och beställde raskt in en ny. Ibland var alkoholångor det ända som gällde mot svår arbetsångest och lagen om alltings djävlighet.
Gävle den 20 december 2011
Tryggve Emstedt
måndagen den 12:e december 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
