Snart är det juni och snart är det sommar även om det säkert kommer att dröja innan den riktiga värmen dyker upp. Varit två kvällar i Sundsvall och båda kvällarna riktigt skapligt väder. Fantastiskt att sitta i solen och avnjuta en bra öl.
SEMESTER
Förra årete blev det ingen ordning på sommaren för att jag ställt upp på brottmål som strulade till allting. Usch. Hoppas på bättre tur i sommar och nu när klippan Roger arbetar så kanske man vågar ta 3 veckors semester på raken?? I så fall första gången på
kanske 20 år. Den som lever får se.
KUNGEN
Vilken otroligt slät figur vår s k statschef gör just nu och tanken att han inte varit med på noterna när det gäller att köpa ut komprometterande bilder från svartklubb verkar ju närmast löjligt Kungen gör det lätt för sig när han försöker hänga Lettström för att återvinna sin förlorade heder. Den hedern är körd i botten och kommer aldrig tillbaks. Bäst att låta Victoria och Daniel ta över rodret om vi över huvudtaget skall hålla på med det här tramset med en proppmätt kungafamilj som borde kunna försörja sig själv istället för att stjäla 200 miljoner eller vad det är från svenska folket.
ASKAN
Ur elden kommer askan som ställer till sådana enorma problem Måtte det inte bli fler utbrott på ett tag.
SYRIEN
Ännu är inte regimen störtad tragiskt nog och inte heller Libyens Khadaffi men tids nog är det säkert dags för dessa massmördare att ställas inför rätta.
onsdag 25 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
EN SORGENS DAG
På Norges nationaldag och min mors födelsedag fick jag reda på att en av mina allra bästa vänner hade gått bort i cancer. Ett års behandling hade inte hjälpt även om det en tid såg ut som om kampen var vunnen. Zorica blev 41 år. Tio års vänskap var plötsligt borta. I vart fall rent fysiskt men minnena finns kvar. Det var Zorica som gjorde att jag fick en "serbisk" familj. Det kunde ibland kännas som om jag hade föer vänner/bekanta i Serbien än här hemma och vilken gästfrihet. Det spelade ingen roll när på dygnet man kom och hälsa på. Man kastade allt man hade för händer och dukade fram av det bästa man hade. Hur ofta sker det i Sverige där allt skall bokas veckor i förväg.
Jag säger inte att det är fel som vi gör här men ibland kunde man önska att stressen var lite mindre så att vi gav oss tid att även hinna med "spontanbesök". Det kommer att dröja länge innan jag kommer över det här om ens någonsin. Min gode vän Victor dog för snart 12 år sedan och fortfarande tänker jag på honom minst en gång i veckan.
FÖRHOPPNING
Books on Deamnd på Gotland har tryckt mina två första böcker och också vänne Jimmy Nordins bok. Nu ser det ut som om jag och BOD kommit sams och det kan kanske innnebära att "Pojkarna på Öster" ser dagens ljus om si så där 2-4 veckor. Den boken hade Zorica älskat. Hon älskade allt som hade med fantasi och vilda historier att göra.
NYMÅLAT
Kamraten Håkan och vännen Jimmy har hjälpt mig att måla både fönster och badrum- För dem några få timmars arbete och för mig en helt ny och uppfräschad lägenhet. Tänk att så lite arbete kan göra så mycket.
Jag säger inte att det är fel som vi gör här men ibland kunde man önska att stressen var lite mindre så att vi gav oss tid att även hinna med "spontanbesök". Det kommer att dröja länge innan jag kommer över det här om ens någonsin. Min gode vän Victor dog för snart 12 år sedan och fortfarande tänker jag på honom minst en gång i veckan.
FÖRHOPPNING
Books on Deamnd på Gotland har tryckt mina två första böcker och också vänne Jimmy Nordins bok. Nu ser det ut som om jag och BOD kommit sams och det kan kanske innnebära att "Pojkarna på Öster" ser dagens ljus om si så där 2-4 veckor. Den boken hade Zorica älskat. Hon älskade allt som hade med fantasi och vilda historier att göra.
NYMÅLAT
Kamraten Håkan och vännen Jimmy har hjälpt mig att måla både fönster och badrum- För dem några få timmars arbete och för mig en helt ny och uppfräschad lägenhet. Tänk att så lite arbete kan göra så mycket.
torsdag 12 maj 2011
POJKARNA PÅ ÖSTER-SLUTET
MORGON I LUNENBURG
Jag, Malte Mesost har fått ett förtroendeuppdrag. Jag skall bevaka den kände och respekterade Bo Al Ljunggren och hans mor Ragata Rytman som har former som ett välgött vietnamesiskt vårtsvin. Från början fick jag inget veta vars man skulle ställa färden men när vi närmade oss Alingsås, så förstod jag vad timman var slagen. Färden med Forden gick till min gamla hemstad Göteborg. Det kunde inte vara någon tvekan om det om det inte var så att Al och Ragata tänkte tillbringa en stunds vila från alla plikter på Öster i skogarna kring Partille och Sävedalen.
Det fanns också en mikroskopisk möjlighet att man plötsligt, helt utan förvatning, svänga av mot Kungälvs fästning och leka belägring. Eller också skulle de besöka en tokig onkel till mamma Ragata som bor i Alafors inte så långt från Lilla Edet.. Något av de här uppräknade förslagen borde det vara. Jag kan redan nu avslöja att jag fick rätt i mitt antagande vilket kommer att framgå om några rader.
Man kunde aldrig veta med de här uppdragsgivarna. Ragata Rytman var inte bara en urusel hyresvärd som tvingade mig att laga allting själv som gick sönder i huset och det var en hel del inkl. ytterdörren. Hon var också en svår uppdragsgivare. Om det här uppdraget överhuvudtaget skulle gå med vinst var ännu oklart. Ragata och hennes son bytte idéer lika fort som en kamel blinkar i Saharas djupast pistade ökenvägar.
”Vars är vi på väg? ”undrade jag och tittade Ragata stint i ögonen.
”Fjöl av nu , ”Storsstolle”, ”sa hon till mig och stirrade tillbaks minst lika ilskt som jag hade gjort.
Problemet var att jag kände mig skamsen trots att det var jag som försökt få henne att skämmas. Ragata kände sig inte det minsta skamsen; inte vad jag kunde märka i alla fall.
”Gå och smörj ”dragbanan” om du om inte vill ha smörj, ”sa Al i värsta ”Pistvaktsmachostil” och så var pistvaktsvenskan i gång igen. Detta mål som jag tycker så illa om. Om inte jag försöker att pratar samma lika blir jag bara mobbad.
”Det ä ja som är Stor-Erik, ”sa Alven-Palven och blåste upp sig som den värsta fågel.” Det ä ja som tillsammans med moran bestämt vilken ”ruttan” vi skall hava och då skall icke du, Jan-E komma med frågar i onödan som rör min och mors säkerhet. Du får lita på att vi planerar så godan som det bara går. Dugar det icke så skall jeg se till att du får smörja dragbanan restan av ditt odugliga och miserabla liv.”
- Sluta prata pistvaktsspråket innan jag blir tokig, ”sa jag Malte och började låtsasgråta precis så där som Al gör ibland nar han vill imponera på de ”mumsigaste” brudarna som är svaga för klena killar.
”Fjöl av! ”sa Ragata Rytman och lät som om hon inte vill bli emotsagd.
Längre än så kom vi inte. Det märktes att man inte brydde sig om vad jag sa. Det märktes att man inte tänkte tala om för mig vart vi skulle åka. Det värsta var att på slutet så satte man på mig ögonbindel så att innan vi kom fram till Färjeläget för Stena-båtarna i Göteborg var jag tvungen att köra bil med ögonbindel och kunde bara kika ut lite grann . Det var Göteborg som var utreseplats. Det hade jag i alla fall kommit fram till men vart skulle vi?
Det var den stora frågan. Det dröjde inte särskilt många minuter att jag drog slutsatsen att vi skulle åka till Danmark och Fredrikshamn. Det krävde inte så mycket tankearbete från min sida, eftersom det stod det på stora skyltar i färjeterminalen. Det var väldigt tråkig. De hade inte ens riktiga toaletter utan bara hemska bajamajor med stora hemska behållare. Att ramla ner där skulle inte vara så kul och med min vanliga otur var det inte långt borta.
Det fanns en kaffeautomat i terminalen. När man stoppade i pengar i den fick man pengarna tillbaks, men inget kaffe. När jag försökte köpa en hårdmacka med konstigt pålägg så fick jag ingen macka. Pengarna tog automaten.
Kl. 16.00 var vi ombord på färjan och kunde stäva ut från Göteborg.
På färjan som tog tre timmar försöker jag vila en aning så att jag skulle orka köra i Danmark. Ragata ville inte köra. Hon var alldeles för lat. Hon skyllde på att hon såg för dåligt. Jag skulle minsann köra trots att Forden inte ens var min. Det var en Ford Focus Flexifuel. Så man kunde köra både på bensin och E 85. En ganska tråkig bil inuti men rätt så pigg. Bilen som var av årsmodell 2006 gick väl an. Med sällskapet var det värre.
På vägen över till Danmark skulle vi äta och det var JAG som skulle betala fast jag inte ens ville äta själv. Ragata tog en stor öl och en rejäl portion med grillade revbensspjäll och Al åt en halv kyckling med pommes. Jag tog en kopp kaffe. Det mesta av kaffet drack för övrigt Ragata upp. Hon drack också det mesta av det vatten jag hade beställt. Hela kalaset gick på över 300 kr. Jag som har så låg pension och så sällan tjänar lite extrapengar fick betala hela eländet. Usch och fy! På båten kunde man i alla fall fortfarande få kranvatten gratis. När man kom till Danmark fick man vänja sig vid att betala minst 70 kr litern på mackarna om man köpte en halv liter åt gången och på Legoland där vi hamnade dagen därpå, kostade vattnet 80 kr litern.
Det gick tack och lov att dricka vatten på toaletten. Om en familj med två-tre barn skulle köpa vatten hela tiden skulle de bli helt ruinerade. Det blev inte vi för vi hade med oss halvlitersflaskor och fyllde upp dem så snart de blev fulla.
Vi i Norden behöver ingen maffia, den finns redan bland köpmännen-inte minst i Danmark - som kan ta vilka skampriser som helst för livets nödtorft, vatten. Hur mycket köper man in vattnet för? Kanske en tredjedel av vad man säljer det för. Sedan tjänar antagligen de som säljer vattnet en bra hacka. Säkerligen inte alls lika mycket som de som säljer produkten vidare och de som transporterar vattnet helt i onödan kors och tvärs över landet.
Vi kommer fram till Fredrikshamn. Nu är det Ragata som kör. Hon är väl rädd att jag skall sabba Forden när vi kör av båten. Sedan fortsätter hon att köra ända till Århus som är en av Danmarks största städer. Det är nog bara Köpenhamn och Odense som är större, tror jag. Ragata är lite sur så hon säger inget till mig på hela vägen till Århus. Varför hon var sur förstod jag aldrig. Al passar på att sova efter att han har spelat ”Mario party” på DS. Al kan spela nästan alla spel som finns. Hemma har han tv-spel och sedan har han Nintendo Game boy och Nintendo Wii. Att han har råd att köpa alla dessa spel är för mig en gåta. Det funkar väl för att han har så rika föräldrar som har råd att ge honom alla ”penningar” som behövs. Sedan kan väl farsgubben, som är datasnille, kanske ladda ner spel åt honom eller köpa begagnat. Jag förstår mig inte på några spel alls. Jag håller mig till poker, gärna klädpoker på Ragata, och Monopol som jag är en fena på. Jag brukar köpa Norrmalmstorg och Hötorget och sätta hotell på dem och sedan ruinera mina motspelare. Härligt!
När vi kom till Århus var det jag som skulle hitta hotell medan Ragata snusade extra mycket, satt och vilade och drack en öl som hon köpt på båten. Al hade kommit igång med sina spel igen.
Jag hittade faktiskt ett riktigt prisvärt hotell. När vi skulle köra bil dit så hade hotellet försvunnit och gatorna flyttat på sig. Det gjorde att vi var tvungna att ta ett hotell som kostade 500 kr mer per natt. Det gjorde Ragata rasade, Det var nära att hon tog ut alla mina besparingar från mitt konto bara för att hämnas. Jag skämdes som en hund. Ragata kan verkligen göra att jag skäms. Al tröstade mig och Markys som legat på taket och haft det skönt. Han tyckte att det spelade ingen roll om ett hotell kostade 1.300 kr natten eller 2.000 kr. Huvudsaken är att man har pengar för att betala med. Markys sysslar mest med ungefär-matte. Så honom skall man inte lyssna på.På Hotell Royal fick vi i alla fall ett väldigt stort rum där både jag och Ragata och Al fick plats. Markys sov som vanligt under sängen. Dr Rutger sov i en fåtölj och Kurre (hälften människa och hälften jordekorre och väldigt hårig) var så pigg så han sov inte alls. Pite-Pekka slaggade på balkongen på en uppblåsbar madrass. Pite-Pekka är hälften människa och hälften sidenapa. Han kan t.o.m. hänga i sin svans och sova. Så han lägger inte många pengar på hotell. Jag somnade strax före midnatt och sov ända till kl. 7.00. Det var långt för att vara mig. Ragata och Al missade nästan frukosten för de skulle sova ända till 9.15. Sedan tog det bara fem minuter för dem att släpa sig till den väldigt fina frukostrestaurangen med ett helt träd mitt i salongen. Dessutom väldigt fina bord och stolar.
MOT LEGOLAND
Vi kom iväg , mätta och belåtna, vid tiotiden för att sedan åka till Legoland. Det tog kanske en timma. Legoland ligger alldeles nära Billund på Jylland som är en halvö som sitter ihop med Tyskland. Vid Billund finns det också en stor flygplats.Vi hade i alla fall kommit in på Legoland kl. 11.30 efter att ha betalat nästan 400 svenska kr. Dyrt! Alldeles för dyrt för en vuxen som inget hellre vill än att sitta i ett hörn och läsa en bok.
Jag hann läsa en hel bok den här första dagen i Danmark. Det var inget svårt för Al och Ragata valde hela tiden åksaker som hade köer på närmare en timma. Usch, vad hemskt! När de kom tillbaks klagade Al i alla fall på att det inte gått tillräckligt fort. Så jag förstod aldrig vad det var för mening att köa så länge när det inte var kul.
Jag tyckte bäst om att lägga mig i gräset i picnik-området och läsa en bok eller sova. Al klagade på mig för att jag vilade så mycket. Jag sa att jag behövde det för att orka beskydda honom. Han sa att man skall bli beskyddad hela tiden. Det kan väl ändå inte stämma. Man måste väl ha rätt till lite vila.
Och jag hade mobilen på hela tiden men bad Al att inte ringa för ofta för det var jag som fick betala även när jag tog emot samtalet. Kände han stor fara kunde han ju alltid sms:a. Det gjorde han faktiskt flera gånger när han tyckte att han såg konstiga personer som han misstänkte var pirater som gått igen under många generationer och som rent ut av kunde vara ”Vitaliebröder”.
Det kändes lite mäktigt att vara body guard åt Al och även åt Ragata. Jag kände mig betydelsefull. Det här var ett ganska bra uppdrag. Jag fick vara nära Ragata som kanske tyckte lite bra om mig i alla fall. Åtminstone var hon inte rädd för att visa sig naken och det tyckte jag om.
Jag är också nudist eller något ditåt och tycker att badkläder bara är i vägen. Kan man hitta stränder där man kan bada naken så är det bäst. Jag förstår egentligen inte varför man skall behöva skämmas över det. Al tycker om att springa omkring naken hemma. Så fort det kommer besökare så blir han generad och måste ha byxor på sig. Ragata bryr sig inte så mycket om folk kommer hem till henne. Så får de väl stå sitt eget kast och stå ut med att se hennes välskapta persikoskinka, vackra lagom stora bröst och en hel dörrmatta mellan benen. Själv är jag lång och smärt och får ofta beröm för min vackra rumpa och för att jag är så lång, 1.85. Det är klart att visst kan man jobba lite extra på kulmagen. Ragata tycker att den är söt. Så jag jobbar inte särskilt hårt annat än att jag försöker låta bli att äta pizza och andra onyttigheter.
LARMET GÅR
Kl. 14.05 kom det ett larm från Al. Han hade sett en person i riddarutrustning som såg mycket misstänkt ut. Al som jag kallar för Al ville att jag skulle komma direkt. Jag packade ner min Nalle Puh-filt och bok och drog genast iväg till det stora akvariet Atlantis. Jag visade upp mitt expresskort och mötte Al vid hajgrottan.
”Vad är det fatt? ”undrade jag Al tittade allvarligt på mig och sa.
”Ja, tyckte jag hörde skrik inifrån Hajgrottan och min mor är försvunnen. Hon kan ha blivit kidnappad. Vi måste hitta ingången till akvariet, ”upplyste Al.
”Ok, ”sa jag med en puls som slog så hårt att hjärtat höll på att ramla ur mitt bröst.
”Låt oss träffas här om fem minuter, ”sa Al så går vi åt var sitt håll.
”Vars är Kurre, Markys, dr Rutger och Pite Pekka? ”undrade jag.
”De är på väg hit. Jag har skickat ett nöd-sms till dem. Så de borde vara här inom ett par minuter.”
”Låter bra, ”sa jag. Nu måste vi börja leta. Har Du inte hört något från Ragata på sistone?
”Nej, sista gången satt hon och drack kaffe och åt glass utanför teatern. Sedan dess har jag inte hört något ifrån henne, ”sa Al.
”Oj,oj,oj, ”sa jag och såg säkert väldigt orolig ut. Mitt hjärtas dam i fara och jag som skulle beskydda henne. Nu kände jag mig skamsen igen.Vi sökte båda från var sitt håll. Det var Pite- Pekka som upptäckte var man kunde ta sig in i akvariet. Han kunde dock inte öppna den tunga luckan utan det var jag som klarade den uppgiften. (Jag är starkare än jag tror när det gäller att hjälpa Ragata Rytman). Jag gick ner utan att tveka och tog samtidigt med mig snorkel som låg vid ingången till öppningen. Al var också på väg ner. Han hade inte tid att ta på sig snorkel så han fick fridyka. Vi simmade genast iväg och brydde oss inte det minsta om att det fanns både hajar och rockor i akvariet. När man skall rädda man tycker mycket om får man inte tänka på sin egen säkerhet utan vara helt fokuserad på att lösa sin uppgift. Markys var i vanlig ordning tvungen att klanta till det genom att hoppa ner i akvariet så att han gjorde hajarna nervösa när det blev svallvågor. Han stötte också ihop med rockorna gång efter annan. Det var tur för honom att ingen av dem var giftiga för då hade de säkert bitit honom.
”Får jag färska grodor och lervatten om jag hittar Ragata? ”undrade Markys.
”Tänk inte på belöning nu! ”signalerade jag på mors-morsspråket.
När vi simmat runt i akvariet i kanske fem-tio minuter upptäcker plötsligt Al en lucka i backen. Den har en ratt på ovansidan som måste vridas. Al kunde inte men det kunde jag med lite hjälp av Markys. Det dröjde inte länge innan vi kunde få upp luckan och ta oss ner i något som visade sig vara en miniubåt. Jag blev både glad och ledsen när jag upptäckte den kära Ragata sitta bunden till händer och fötter tillsammans med fyra andra vuxna damer. Al tog snabbt fram sin dykarkniv som han passat på att slipa innan han gick ner i akvariet. Han lösgjorde Ragata och fick en snabb kram av henne. Al fortsatte sedan att frigöra även de andra damerna. Nu gällde det att komma ut snabbt.
Ragata kom först ut och höll på att krocka med en djävulsrocka men Markys satte upp sin högra labb så rockan vek åt sidan. Nu hörde jag plötsligt ett väldigt oväsen från u-båten och upptäckte att det var två plåtklädda personer som kom emot oss. Jag hann få ut ytterligare en dam men tre var kvar. Al var på väg att ta ur sin mor ur akvariet, vad göra? Jag signalerade till Markys att han skulle anfalla plåtgubbarna. Det hade Markys inget emot. Han kastade sig över båda två gav dem var sin rak höger följt av en krokig vänster och som avslutning så nöp han dem så hårt att deras järnbyxor sprack och föll ner på golvet i u-båten. Nu började de två skurkarna bråka med varandra och prata någon obegriplig medeltidstyska som kanske dr Rutger hade förstått, men han var inte här just nu. Han hatade vatten och ville inte följa med på ”hemlig” resa. Han valde att stanna hemma och bevaka och beskydda sin hjärtas dam Liljana. Hon hade varit mycket ledig på slutet och kunde koka ihop diverse olika krämer, bl.a. mot solsveda. Hade man fått för mycket så hade hon bot mot det också. Man kunde också få ansiktsmassage eller ett stilla gyttjebad med ormbunkar. Det kostade 350 kr och var lite av en specialitet. Dr Rutger försökte att få sådan massage varje vecka. Den här veckan hade han ännu inte hunnit beställa någon tid för han var lite nervös för att gå dit när hon inte hade på sig sin ”brystenkassehålder” som han kallade bh.. Det gjorde att hans puls blev så hög.
Det skulle han undvika hade hans farbror , doktor Rade sagt. När bovarna saknade sina byxor kunde de inte strida för de hade ingen kalsonger eller hosen som de kallade dem för. Vem som är född på medeltiden vill slåss utan byxor? Striden rann därmed ut i sanden eller i vattnet om man så vill.
På Legoland hade äventyret fortsatt när kvinnorna var fritagna och Al hade ännu en gång räddat kvinnor i stor nöd. Det var inte så att han nödvändigtvis måste rädda damer. När hans egen mor hamnade i knipa tillsammans med flera andra damer så hade han inget val.Nu hade Al också kallat på Legosoldater och även några poliser som raskt tagit hand om bröderna V som mycket riktigt var vitaliebröder från Schleswig-Holstein i Nord-Tyskland. De hade fått ett riktigt grymt uppdrag från dr Schwarz i Schleswig som gärna ville ha Ragata och de andra damerna till sitt slott där de skulle dansa magdans hela dagarna.
Dr Schleswig hade väntat länge på det här tillfället. Redan i Göteborg hade han blivit förvarnad eftersom han låtit sätta upp kameror i Baja-majorna i färjeterminalen i Göteborg. Det hade skickats ner bilder på de skönaste lätt fetlagda kvinnorna i Sverige och dit hörde alltså Ragata. Al blev väldigt stolt över att hans mor var bland de hundra främsta. Fick han välja så skulle hon så klart bli nummer ett. Han tyckte att det bara var sött med hennes halva boaorm, ganska långt fram på magen ungefär som om hon vore i tredje månaden av en graviditet. Nu kunde man slappna av tillsammans lämna Legoland och åka tillbaks till sitt fina hotell i Århus. Mamma Ragata var så glad över Markys insats att hon gav honom en riktigt stor kram som gjorde att han blev så generad att han släppte av en brakare som gjorde att Pite-Peka plötsligt råkade ut för illaluktande stormvarning som gjorde att Pekka blåste iväg och slog huvudet i en vägg inte långt från ingången till Atlantis.Ledningen för Legoland var mäkta stolta över att det här äventyret slutade så snabbt och på ett så bra sätt. Som tack för det fick både Al, jag och Markys årskort på Legoland fram till år 2015.
Vi tackade snällt men varken jag eller Al skulle åka dit eftersom vi inte tyckte att attraktionerna var särskilt bra utan med passade för barn upp till 7-årsåldern.
Nu var det Århus som väntade och hotell Royal. Med lite tur kanske man kunde få ett glas med färskpressad apelsin när vi kom fram tänkte Al.
XXXXX
PANIK I HEIDEPARK
Det var strålande solsken när Al väckte Ragata kl. 8.00 och sa att nu måste hon gå upp även om hon var trött. Nu skulle man åka till Heidepark som är Tysklands största nöjespark. Det gällde att komma i tid innan det blev hemska köer. Dessutom stängde man redan kl. 18.00. Så det var inte så väldigt många timmar att spela med. En timma senare satt alla i bilen och Markys skulle som vanligt sitta på taket och kolla utsikten. Där hade han en egen barnstol som antagligen var den största barnstol som gjorts för att passa hans melonrumpa. Han såg ut som en kinesisk buddastaty där han satt väl fastspänd i sin stol.
Fast Markys bara var 1.20 m lång så vägde han mer än 120 kg. Det tyckte han var precis lagom för han hade hört någonstans att babyflodhästar bör väga 1 kg per cm. Det var dr Rutger som lärt honom räkna på det här sättet.
Kl. 9.00 åkte man ut ur Lunenburg för att åka mot Soltau som låg ca 5-6 mil från Lunenburg. När vi kom fram fick vi se att det kostade 350 kr i inträde och 80 kr extra om man ville ha ett snabbpass som räckte till tre åkattraktioner. Jag köpte ett till mig och Al sa:
” Malte! Jag tycker det är onödigt att slösa ett snabbpass på dig för du kommer säkert bara att sitta och läsa någonstans i alla fall.
”Ok, då! ”sa jag surt. Jag får väl köpa mig ett eget pass längre fram om det var något jag ville åka och inte orkade köa. Heidepark visade sig vara en väldigt fin och stor park. Det var som en sagovärld med åkattraktioner över allt och slott och fina hus och fina parker. Helt fantastiskt! Det första som vi åkte var ett tåg som gick runt hela området så man kunde se hur man byggt upp miniatyrer av ”Frihetsgudinnan, ”Vita huset” och andra kända platser.
Överst på en kulle låg ett väldigt slott och från det kunde man åka en
vattenrutschkana som såg ut att gå väldigt fort. Det fanns inte mindre än fyra snabba berg- och dalbanor och en konstgjord sjö fanns det också där man kunde åka flodångare med skovelhjul.
Nästa sak vi gjorde var att åka upp i ett utsiktstorn så man kunde se hela parken från ovan. Långt borta såg jag ett annat torn som jag skulle hålla mig långt ifrån. Det var ett torn varifrån man kunde åka ”fritt fall”. Från ett piratfartyg steg
det rök och det brann där och man sköt. När vi senare gick förbi kunde jag se att man spelade upp en teaterföreställning.När vi åkt några saker så ville Markys absolut åka den värsta berg och dalbanan av alla som hette ”Kolossen”. Den var mäktig vill jag lova. Jag har aldrig, i hela mitt liv sett en så lång berg- och dalbana. Det var nog närmare en km från det ena hörnet till det andra. Alla ville åka den här häftiga banan. Jag fick faktiskt låna Als kort så att jag slapp stå i kö medan Kurre, Pite-Pekka och Markys smet in i vanlig ordning utan att betala. Vilka rackare. Markys skulle självfallet stå upp under färden.. Han trodde själv att han hade världens bästa balans. Det gick bra för det mesta. När banan svängde tvärt så tappade han balansen och for ur vagnen och fastnade i själva byggnationen. Han hängde där hjälplöst i bara en fot. Nu var goda råd dyra.
Som tur var hade Markys fastnat nära slutet av banan. Det gjorde att vi snabbt kunde komma ut ur vagnarna och påbörja vår räddningsaktion. Pite -Pekka var den som snabbast var på plats. Han var ju hälften apa så för honom var det inga problem att klättra upp för ställningen. Den nästa som kom var Kurre som faktiskt hade fått med sig ett rep och med repets hjälp kunde han hissa upp Al som slet och drog i Markys för att han skulle komma loss men han var alldeles för tung. Jag är väldigt höjdrädd så jag hade ingen lust alls att klättra upp för banan som säkert var tio meter hög där Markys satt. När Ragata tittat så där bedjande på mig ännu en gång som bara hon kan göra och dessutom sa:
” Snälla , Malte Mesost, kan du inte hjälpa Markys för min skull?
Ja, då kunde jag ju helt enkelt inte låta bli att hjälpa till. Mot min vana och mitt sunda förnuft så började jag friklättra upp längs väggen på berg och dalbanan och efter ett par minuter så var jag – tack vare klättermjölet som jag alltid bar med mig - på plats. Vi slog ett grovt rep kring Markys feta mage (hans midja var lite styvt två meter) som jag fått med mig från de som körde berg-och-dalbanan. Man hade förstås tvingats stänga banan helt under räddningsaktionen. Det bekymrade inte Markys det allra minsta. Han tänkte bara på sig själv. Nu fick de som inte hade snabbpass vänta 1.5 timma istället för en timma. När vi väl slagit ett rep kring Markys så kunde han sitta upprätt på ställningen. Tack vare sin tjocka rumpa så gjorde det inte ens ont att sitta på de hårda bräderna med väldigt skarpa kanter. Värre var det för mig, Malte Mesost, som led av att brädorna skar in i mina känsliga vader och skinkor. När jag tänkte på den kram jag skulle få av Ragata när jag kom ner så glömde jag all värk och all plåga. Jag uppmanade alla mina krafter för att tillsammans med Al lyfta upp Markys och sedan slå två rep om honom och fira ner honom. Det fick vi hjälp av utav personalen för att fira ner 130 kg flodhästfett är inte det allra lättaste.När Markys äntligen var nere och vi kunde pusta ut så möttes vi av visslingar och jubelrop. Jag hade varit med i ännu ett uppdrag med lycklig utgång och började känna mig som en av killarna på Öster. Jag fick också den belöning som jag så gärna ville ha. En stor kram av Ragata och dessutom en puss på vardera kinden. Det var en glädjens dag för mig. Markys kände sig lite skamsen men förklarade att antagligen hade han som körde styrt lite fel eftersom Markys tappade balansen. Han hade åkt i ungefär hundra miljoner andra berg- och dalbanor utan att ramla. Så det måste ha varit något tok med den här chauffören påstod han.Vi andra orkade inte kommentera vad Markys sagt. Vi ville inte ens tala om för honom att det inte fanns någon chaufför till sådana här berg –och dalbanor. Vi ville så fort som möjligt lägga det här bakom oss och åka så mycket som möjligt för våra åkband efter att ha tappat mycket värdefull tid.
MARKYS RÄDDAR OLGA
Det var egentligen inte meningen att Olga skulle var med på Heidepark. Olga är ju en fin siameskatt från Ukraina som talar väldigt dålig men ändå hyfsat begriplig svenska. Hon arbetade annars på Mygglarvmissionsverket och var specialiserad på ansökningar från as-yl-sökande som bara larvade sig och som inte hade några riktiga skäl för att få stanna i Sverige. Ändå ville hon komma hit. Olga arbetade både med as-yl-sökande hundar, katter och en annan skunk. Fick hon tid över kunde hon även hjälpa till med jordekorrar och mullvadar. Det var mer sällsynt. Nu hade hon i alla fall få två veckors välförtjänt semester. När hon hörde att tjejtjusaren och ”mumsingen” Al Ljunggren åkt ner till Heidepark så ville hon också gärna göra det. Hennes plan var att inte säga någonting utan bara dyka upp vid hans sida som om hon planerat det här äventyret hur länge som helst. Hon hade satt en sökare som hon lånat på jobbet på både ”Alven” och dr Rutger. Dr Rutger höll sig kvar i Sverige. Hans ohängde bror Markys var tyvärr med men det gick att undvika honom liksom pratkvarnen Pite-Pekka. Att prata med Kurre från Partille var däremot inga problem. Kurre var trevlig och mycket artig. Dessutom tyckte hon om att Kurre som vad hälften människa och hälften ekorre inte var så mycket större än vad hon själv var.
Olga hade tagit nattåget från Malmö kl. 21.30 och var nere i Berlin kl. 6.00. I Hamburg var hon 7.30. Så det var inga problem för henne att vara i Heideparke
redan kl. 9.00. Al blev lite generad när Olga dök upp. På sista tiden hade han börjat tycka allt bättre om henne. Särskilt nu när hon inte var lika efterhängsen som tidigare utan bara rev Al lite lätt på kinden utan att det gjorde ont när man träffades och Al fick den obligatoriska kramen.
”Hej, Alven! Är DU här? ”undrade Olga oskuldsfullt och såg full i sjutton ut.
”Nej, men hej Olga! ”svarade Al. Hur kan det komma sig att du är här? Du skulle ju arbeta i sommar.
”Ja, så var det menat. Jag lyckades komma loss ett par veckor tidigare. Så nu kan jag vara med dig och dina kamraten om ni vill.
”Jag har ju inte så mycket att säga till om. Visst kan du hänga med oss några dagar om du känner för det, ”sa Al.
”Ja, det skulle vara väldigt roligt. Om några dagar måste jag åka till mina föräldrar i Baku i Ukraina och hälsa på mina föräldrar.
”Jag förstår, sa Al. Det är viktigt att hålla kontakt med sin familj. Det finns inget viktigare.
”Nej, du har rätt. Du har tur som har din familj i Sverige. Jag har min mamma i Moskva och pappa jobbar i Helsingfors. Så det är inte så lätt att träffas.”
”Ja, vi går väl in och ser vad man har att erbjuda, ”föreslog Al.
”Låter som en bra idé, ”sa Olga och smet in på området. Hon var så kort att hon gick in gratis. Al, Malte Mesost och Ragata Rytman betalade snällt sina inträden. Sedan gick man in. Hur det gick i början vet ni redan. Det ni inte vet är att när man åkte gummiflotte så snurrade den så mycket att Kurre råkade knuffa till Olga så hon for i vattnet. Just där hon föll i var det väldigt strömt. Olga kunde bara simma lite kattsim. Det var inte lätt att simma när det var så här strömt. Olga såg förtvivlad hur flotten for iväg och snart var den nästan 50 m ifrån henne.
Hur skulle det här gå? Olga försökte klösa sig fast i stenarna medan hon tittade efter en trädgren eller något annat att hålla sig, men inget fanns i sikte och. Stenarna var för hålla för att hålla sig i. Hin började bli mer och mer desperat när hon plötsligt hörde ett väldigt plask och en svallvåg som gjorde att hon fick världens värsta kallsup. Vad var det egentligen som hade hänt? Efter några sekunder förstod hon vad som var på gång när hon såg Markus komma sim-springande emot henne på sina korta feta ben. Han for fram som en furie. Det gjorde att två flottar höll på att kantra under hans vilda framfart. Olga skrek och skrek allt hon kunde. Det var inte så lätt att höra henne p.g.a. allt ljud från det forsande vattnet och alla skrikande människor. Olga var nära att ge upp när hon gång på gång hamnade under vattnet och fick fruktansvärda kallsupar. Hon fick vatten i ansiktet och kunde knappt se något. Framför henne tyckte hon sig dock se ett monster. När hon skakat lite på huvudet så såg hon att det var den fantastiska babyflodhästen Markys som gjorde allt han kunde för att rädda henne. Hon blev alldeles tårögd av den oväntade hjälpen.Markys var en hjälte och han skulle få en oerhört stor kram och många blöta slickar på kinden om han kunde ta henne härifrån. Några sekunder senare hade Markys kastat iväg en flotte som var på väg mot Olga. Samtidigt hade Markys fångat upp Olga och kastat henne rakt upp i luften som gjorde att Kurre kunde fånga upp henne och se till att hon landade utan problem på gångvägen som gick längs flottleden. Olga var så glad över att hon blivit räddad. Hon stod och väntade på att Markys skulle komma upp ur vattnet. Det var inte så lätt. Han var tvungen att hoppa upp i en flotte och åka ända ner till bryggan där färden tog slut. Så fort han gick ur flotten kastade sig Olga i hans famn.
”Du är en hjälte, en riktig hjälte! ”sa Olga och överhöljde Markys med kyssar. Från och med nu skulle inte livet vara sig likt för Markys. Han hade blivit lite mer vuxen och skulle inte vara lika busig som han brukade. I vart fall tänkte han inte göra bort sig när Olga var i närheten.
”Du har gjort något stort, ”förklarade Al. ”Något väldigt stort. Du har räddat en katt från att drunkna. Visserligen har kattor nio liv men ändå. Det var ändå väldigt starkt av dig att göra så att Olga slapp använda ytterligare ett av sina liv för hon har redan använt tre stycken.”
”I kväll blir det fest, ”sa Malte Mesost. Det blir en stor fest till din ära Markys och det kommer att bli grodor och brunt dyvatten och andra flodhästdelikatesser.
Jag lovar att du kommer att bli riktigt nöjd.”
”Jag är mycket smickrad, ”sa Markys och log med hela sitt stora gap och alla tänder. ”Jag ser verkligen fram emot den här kvällen. Jag tycker att Olga skall vara hedersgäst. Om hon inte hållit sig ovanför ytan så hade hon inte varit så lätt att rädda. Hon är också en hjälte eller hjältinna om man så säger. ”
”Tack, kära Markys för de uppmuntrande orden. Vad du än säger så är du min hjälte. Min stora, underbara flodhästkompis ”sa Olga och gav Markys ännu en stor kram.
Det dröjde ytterligare några timmar innan vännerna hade en stor härlig fest i Lunenburg som är en tysk stad som inte ligger så långt från Heidepark. Det var där hela sällskapet bodde. Man festade, åt gott och hade kul och festen höll på ända till midnatt då Markys ramlade omkull av ren trötthet. Då passade Olga på att ligga på Markys stora och härliga mage och efter en kort stund hade hon somnat där och sov som en stock till dess hon vaknade 12 timmar senare.
Gävle den 12 maj 2011
Tryggve Emstedt
Jag, Malte Mesost har fått ett förtroendeuppdrag. Jag skall bevaka den kände och respekterade Bo Al Ljunggren och hans mor Ragata Rytman som har former som ett välgött vietnamesiskt vårtsvin. Från början fick jag inget veta vars man skulle ställa färden men när vi närmade oss Alingsås, så förstod jag vad timman var slagen. Färden med Forden gick till min gamla hemstad Göteborg. Det kunde inte vara någon tvekan om det om det inte var så att Al och Ragata tänkte tillbringa en stunds vila från alla plikter på Öster i skogarna kring Partille och Sävedalen.
Det fanns också en mikroskopisk möjlighet att man plötsligt, helt utan förvatning, svänga av mot Kungälvs fästning och leka belägring. Eller också skulle de besöka en tokig onkel till mamma Ragata som bor i Alafors inte så långt från Lilla Edet.. Något av de här uppräknade förslagen borde det vara. Jag kan redan nu avslöja att jag fick rätt i mitt antagande vilket kommer att framgå om några rader.
Man kunde aldrig veta med de här uppdragsgivarna. Ragata Rytman var inte bara en urusel hyresvärd som tvingade mig att laga allting själv som gick sönder i huset och det var en hel del inkl. ytterdörren. Hon var också en svår uppdragsgivare. Om det här uppdraget överhuvudtaget skulle gå med vinst var ännu oklart. Ragata och hennes son bytte idéer lika fort som en kamel blinkar i Saharas djupast pistade ökenvägar.
”Vars är vi på väg? ”undrade jag och tittade Ragata stint i ögonen.
”Fjöl av nu , ”Storsstolle”, ”sa hon till mig och stirrade tillbaks minst lika ilskt som jag hade gjort.
Problemet var att jag kände mig skamsen trots att det var jag som försökt få henne att skämmas. Ragata kände sig inte det minsta skamsen; inte vad jag kunde märka i alla fall.
”Gå och smörj ”dragbanan” om du om inte vill ha smörj, ”sa Al i värsta ”Pistvaktsmachostil” och så var pistvaktsvenskan i gång igen. Detta mål som jag tycker så illa om. Om inte jag försöker att pratar samma lika blir jag bara mobbad.
”Det ä ja som är Stor-Erik, ”sa Alven-Palven och blåste upp sig som den värsta fågel.” Det ä ja som tillsammans med moran bestämt vilken ”ruttan” vi skall hava och då skall icke du, Jan-E komma med frågar i onödan som rör min och mors säkerhet. Du får lita på att vi planerar så godan som det bara går. Dugar det icke så skall jeg se till att du får smörja dragbanan restan av ditt odugliga och miserabla liv.”
- Sluta prata pistvaktsspråket innan jag blir tokig, ”sa jag Malte och började låtsasgråta precis så där som Al gör ibland nar han vill imponera på de ”mumsigaste” brudarna som är svaga för klena killar.
”Fjöl av! ”sa Ragata Rytman och lät som om hon inte vill bli emotsagd.
Längre än så kom vi inte. Det märktes att man inte brydde sig om vad jag sa. Det märktes att man inte tänkte tala om för mig vart vi skulle åka. Det värsta var att på slutet så satte man på mig ögonbindel så att innan vi kom fram till Färjeläget för Stena-båtarna i Göteborg var jag tvungen att köra bil med ögonbindel och kunde bara kika ut lite grann . Det var Göteborg som var utreseplats. Det hade jag i alla fall kommit fram till men vart skulle vi?
Det var den stora frågan. Det dröjde inte särskilt många minuter att jag drog slutsatsen att vi skulle åka till Danmark och Fredrikshamn. Det krävde inte så mycket tankearbete från min sida, eftersom det stod det på stora skyltar i färjeterminalen. Det var väldigt tråkig. De hade inte ens riktiga toaletter utan bara hemska bajamajor med stora hemska behållare. Att ramla ner där skulle inte vara så kul och med min vanliga otur var det inte långt borta.
Det fanns en kaffeautomat i terminalen. När man stoppade i pengar i den fick man pengarna tillbaks, men inget kaffe. När jag försökte köpa en hårdmacka med konstigt pålägg så fick jag ingen macka. Pengarna tog automaten.
Kl. 16.00 var vi ombord på färjan och kunde stäva ut från Göteborg.
På färjan som tog tre timmar försöker jag vila en aning så att jag skulle orka köra i Danmark. Ragata ville inte köra. Hon var alldeles för lat. Hon skyllde på att hon såg för dåligt. Jag skulle minsann köra trots att Forden inte ens var min. Det var en Ford Focus Flexifuel. Så man kunde köra både på bensin och E 85. En ganska tråkig bil inuti men rätt så pigg. Bilen som var av årsmodell 2006 gick väl an. Med sällskapet var det värre.
På vägen över till Danmark skulle vi äta och det var JAG som skulle betala fast jag inte ens ville äta själv. Ragata tog en stor öl och en rejäl portion med grillade revbensspjäll och Al åt en halv kyckling med pommes. Jag tog en kopp kaffe. Det mesta av kaffet drack för övrigt Ragata upp. Hon drack också det mesta av det vatten jag hade beställt. Hela kalaset gick på över 300 kr. Jag som har så låg pension och så sällan tjänar lite extrapengar fick betala hela eländet. Usch och fy! På båten kunde man i alla fall fortfarande få kranvatten gratis. När man kom till Danmark fick man vänja sig vid att betala minst 70 kr litern på mackarna om man köpte en halv liter åt gången och på Legoland där vi hamnade dagen därpå, kostade vattnet 80 kr litern.
Det gick tack och lov att dricka vatten på toaletten. Om en familj med två-tre barn skulle köpa vatten hela tiden skulle de bli helt ruinerade. Det blev inte vi för vi hade med oss halvlitersflaskor och fyllde upp dem så snart de blev fulla.
Vi i Norden behöver ingen maffia, den finns redan bland köpmännen-inte minst i Danmark - som kan ta vilka skampriser som helst för livets nödtorft, vatten. Hur mycket köper man in vattnet för? Kanske en tredjedel av vad man säljer det för. Sedan tjänar antagligen de som säljer vattnet en bra hacka. Säkerligen inte alls lika mycket som de som säljer produkten vidare och de som transporterar vattnet helt i onödan kors och tvärs över landet.
Vi kommer fram till Fredrikshamn. Nu är det Ragata som kör. Hon är väl rädd att jag skall sabba Forden när vi kör av båten. Sedan fortsätter hon att köra ända till Århus som är en av Danmarks största städer. Det är nog bara Köpenhamn och Odense som är större, tror jag. Ragata är lite sur så hon säger inget till mig på hela vägen till Århus. Varför hon var sur förstod jag aldrig. Al passar på att sova efter att han har spelat ”Mario party” på DS. Al kan spela nästan alla spel som finns. Hemma har han tv-spel och sedan har han Nintendo Game boy och Nintendo Wii. Att han har råd att köpa alla dessa spel är för mig en gåta. Det funkar väl för att han har så rika föräldrar som har råd att ge honom alla ”penningar” som behövs. Sedan kan väl farsgubben, som är datasnille, kanske ladda ner spel åt honom eller köpa begagnat. Jag förstår mig inte på några spel alls. Jag håller mig till poker, gärna klädpoker på Ragata, och Monopol som jag är en fena på. Jag brukar köpa Norrmalmstorg och Hötorget och sätta hotell på dem och sedan ruinera mina motspelare. Härligt!
När vi kom till Århus var det jag som skulle hitta hotell medan Ragata snusade extra mycket, satt och vilade och drack en öl som hon köpt på båten. Al hade kommit igång med sina spel igen.
Jag hittade faktiskt ett riktigt prisvärt hotell. När vi skulle köra bil dit så hade hotellet försvunnit och gatorna flyttat på sig. Det gjorde att vi var tvungna att ta ett hotell som kostade 500 kr mer per natt. Det gjorde Ragata rasade, Det var nära att hon tog ut alla mina besparingar från mitt konto bara för att hämnas. Jag skämdes som en hund. Ragata kan verkligen göra att jag skäms. Al tröstade mig och Markys som legat på taket och haft det skönt. Han tyckte att det spelade ingen roll om ett hotell kostade 1.300 kr natten eller 2.000 kr. Huvudsaken är att man har pengar för att betala med. Markys sysslar mest med ungefär-matte. Så honom skall man inte lyssna på.På Hotell Royal fick vi i alla fall ett väldigt stort rum där både jag och Ragata och Al fick plats. Markys sov som vanligt under sängen. Dr Rutger sov i en fåtölj och Kurre (hälften människa och hälften jordekorre och väldigt hårig) var så pigg så han sov inte alls. Pite-Pekka slaggade på balkongen på en uppblåsbar madrass. Pite-Pekka är hälften människa och hälften sidenapa. Han kan t.o.m. hänga i sin svans och sova. Så han lägger inte många pengar på hotell. Jag somnade strax före midnatt och sov ända till kl. 7.00. Det var långt för att vara mig. Ragata och Al missade nästan frukosten för de skulle sova ända till 9.15. Sedan tog det bara fem minuter för dem att släpa sig till den väldigt fina frukostrestaurangen med ett helt träd mitt i salongen. Dessutom väldigt fina bord och stolar.
MOT LEGOLAND
Vi kom iväg , mätta och belåtna, vid tiotiden för att sedan åka till Legoland. Det tog kanske en timma. Legoland ligger alldeles nära Billund på Jylland som är en halvö som sitter ihop med Tyskland. Vid Billund finns det också en stor flygplats.Vi hade i alla fall kommit in på Legoland kl. 11.30 efter att ha betalat nästan 400 svenska kr. Dyrt! Alldeles för dyrt för en vuxen som inget hellre vill än att sitta i ett hörn och läsa en bok.
Jag hann läsa en hel bok den här första dagen i Danmark. Det var inget svårt för Al och Ragata valde hela tiden åksaker som hade köer på närmare en timma. Usch, vad hemskt! När de kom tillbaks klagade Al i alla fall på att det inte gått tillräckligt fort. Så jag förstod aldrig vad det var för mening att köa så länge när det inte var kul.
Jag tyckte bäst om att lägga mig i gräset i picnik-området och läsa en bok eller sova. Al klagade på mig för att jag vilade så mycket. Jag sa att jag behövde det för att orka beskydda honom. Han sa att man skall bli beskyddad hela tiden. Det kan väl ändå inte stämma. Man måste väl ha rätt till lite vila.
Och jag hade mobilen på hela tiden men bad Al att inte ringa för ofta för det var jag som fick betala även när jag tog emot samtalet. Kände han stor fara kunde han ju alltid sms:a. Det gjorde han faktiskt flera gånger när han tyckte att han såg konstiga personer som han misstänkte var pirater som gått igen under många generationer och som rent ut av kunde vara ”Vitaliebröder”.
Det kändes lite mäktigt att vara body guard åt Al och även åt Ragata. Jag kände mig betydelsefull. Det här var ett ganska bra uppdrag. Jag fick vara nära Ragata som kanske tyckte lite bra om mig i alla fall. Åtminstone var hon inte rädd för att visa sig naken och det tyckte jag om.
Jag är också nudist eller något ditåt och tycker att badkläder bara är i vägen. Kan man hitta stränder där man kan bada naken så är det bäst. Jag förstår egentligen inte varför man skall behöva skämmas över det. Al tycker om att springa omkring naken hemma. Så fort det kommer besökare så blir han generad och måste ha byxor på sig. Ragata bryr sig inte så mycket om folk kommer hem till henne. Så får de väl stå sitt eget kast och stå ut med att se hennes välskapta persikoskinka, vackra lagom stora bröst och en hel dörrmatta mellan benen. Själv är jag lång och smärt och får ofta beröm för min vackra rumpa och för att jag är så lång, 1.85. Det är klart att visst kan man jobba lite extra på kulmagen. Ragata tycker att den är söt. Så jag jobbar inte särskilt hårt annat än att jag försöker låta bli att äta pizza och andra onyttigheter.
LARMET GÅR
Kl. 14.05 kom det ett larm från Al. Han hade sett en person i riddarutrustning som såg mycket misstänkt ut. Al som jag kallar för Al ville att jag skulle komma direkt. Jag packade ner min Nalle Puh-filt och bok och drog genast iväg till det stora akvariet Atlantis. Jag visade upp mitt expresskort och mötte Al vid hajgrottan.
”Vad är det fatt? ”undrade jag Al tittade allvarligt på mig och sa.
”Ja, tyckte jag hörde skrik inifrån Hajgrottan och min mor är försvunnen. Hon kan ha blivit kidnappad. Vi måste hitta ingången till akvariet, ”upplyste Al.
”Ok, ”sa jag med en puls som slog så hårt att hjärtat höll på att ramla ur mitt bröst.
”Låt oss träffas här om fem minuter, ”sa Al så går vi åt var sitt håll.
”Vars är Kurre, Markys, dr Rutger och Pite Pekka? ”undrade jag.
”De är på väg hit. Jag har skickat ett nöd-sms till dem. Så de borde vara här inom ett par minuter.”
”Låter bra, ”sa jag. Nu måste vi börja leta. Har Du inte hört något från Ragata på sistone?
”Nej, sista gången satt hon och drack kaffe och åt glass utanför teatern. Sedan dess har jag inte hört något ifrån henne, ”sa Al.
”Oj,oj,oj, ”sa jag och såg säkert väldigt orolig ut. Mitt hjärtas dam i fara och jag som skulle beskydda henne. Nu kände jag mig skamsen igen.Vi sökte båda från var sitt håll. Det var Pite- Pekka som upptäckte var man kunde ta sig in i akvariet. Han kunde dock inte öppna den tunga luckan utan det var jag som klarade den uppgiften. (Jag är starkare än jag tror när det gäller att hjälpa Ragata Rytman). Jag gick ner utan att tveka och tog samtidigt med mig snorkel som låg vid ingången till öppningen. Al var också på väg ner. Han hade inte tid att ta på sig snorkel så han fick fridyka. Vi simmade genast iväg och brydde oss inte det minsta om att det fanns både hajar och rockor i akvariet. När man skall rädda man tycker mycket om får man inte tänka på sin egen säkerhet utan vara helt fokuserad på att lösa sin uppgift. Markys var i vanlig ordning tvungen att klanta till det genom att hoppa ner i akvariet så att han gjorde hajarna nervösa när det blev svallvågor. Han stötte också ihop med rockorna gång efter annan. Det var tur för honom att ingen av dem var giftiga för då hade de säkert bitit honom.
”Får jag färska grodor och lervatten om jag hittar Ragata? ”undrade Markys.
”Tänk inte på belöning nu! ”signalerade jag på mors-morsspråket.
När vi simmat runt i akvariet i kanske fem-tio minuter upptäcker plötsligt Al en lucka i backen. Den har en ratt på ovansidan som måste vridas. Al kunde inte men det kunde jag med lite hjälp av Markys. Det dröjde inte länge innan vi kunde få upp luckan och ta oss ner i något som visade sig vara en miniubåt. Jag blev både glad och ledsen när jag upptäckte den kära Ragata sitta bunden till händer och fötter tillsammans med fyra andra vuxna damer. Al tog snabbt fram sin dykarkniv som han passat på att slipa innan han gick ner i akvariet. Han lösgjorde Ragata och fick en snabb kram av henne. Al fortsatte sedan att frigöra även de andra damerna. Nu gällde det att komma ut snabbt.
Ragata kom först ut och höll på att krocka med en djävulsrocka men Markys satte upp sin högra labb så rockan vek åt sidan. Nu hörde jag plötsligt ett väldigt oväsen från u-båten och upptäckte att det var två plåtklädda personer som kom emot oss. Jag hann få ut ytterligare en dam men tre var kvar. Al var på väg att ta ur sin mor ur akvariet, vad göra? Jag signalerade till Markys att han skulle anfalla plåtgubbarna. Det hade Markys inget emot. Han kastade sig över båda två gav dem var sin rak höger följt av en krokig vänster och som avslutning så nöp han dem så hårt att deras järnbyxor sprack och föll ner på golvet i u-båten. Nu började de två skurkarna bråka med varandra och prata någon obegriplig medeltidstyska som kanske dr Rutger hade förstått, men han var inte här just nu. Han hatade vatten och ville inte följa med på ”hemlig” resa. Han valde att stanna hemma och bevaka och beskydda sin hjärtas dam Liljana. Hon hade varit mycket ledig på slutet och kunde koka ihop diverse olika krämer, bl.a. mot solsveda. Hade man fått för mycket så hade hon bot mot det också. Man kunde också få ansiktsmassage eller ett stilla gyttjebad med ormbunkar. Det kostade 350 kr och var lite av en specialitet. Dr Rutger försökte att få sådan massage varje vecka. Den här veckan hade han ännu inte hunnit beställa någon tid för han var lite nervös för att gå dit när hon inte hade på sig sin ”brystenkassehålder” som han kallade bh.. Det gjorde att hans puls blev så hög.
Det skulle han undvika hade hans farbror , doktor Rade sagt. När bovarna saknade sina byxor kunde de inte strida för de hade ingen kalsonger eller hosen som de kallade dem för. Vem som är född på medeltiden vill slåss utan byxor? Striden rann därmed ut i sanden eller i vattnet om man så vill.
På Legoland hade äventyret fortsatt när kvinnorna var fritagna och Al hade ännu en gång räddat kvinnor i stor nöd. Det var inte så att han nödvändigtvis måste rädda damer. När hans egen mor hamnade i knipa tillsammans med flera andra damer så hade han inget val.Nu hade Al också kallat på Legosoldater och även några poliser som raskt tagit hand om bröderna V som mycket riktigt var vitaliebröder från Schleswig-Holstein i Nord-Tyskland. De hade fått ett riktigt grymt uppdrag från dr Schwarz i Schleswig som gärna ville ha Ragata och de andra damerna till sitt slott där de skulle dansa magdans hela dagarna.
Dr Schleswig hade väntat länge på det här tillfället. Redan i Göteborg hade han blivit förvarnad eftersom han låtit sätta upp kameror i Baja-majorna i färjeterminalen i Göteborg. Det hade skickats ner bilder på de skönaste lätt fetlagda kvinnorna i Sverige och dit hörde alltså Ragata. Al blev väldigt stolt över att hans mor var bland de hundra främsta. Fick han välja så skulle hon så klart bli nummer ett. Han tyckte att det bara var sött med hennes halva boaorm, ganska långt fram på magen ungefär som om hon vore i tredje månaden av en graviditet. Nu kunde man slappna av tillsammans lämna Legoland och åka tillbaks till sitt fina hotell i Århus. Mamma Ragata var så glad över Markys insats att hon gav honom en riktigt stor kram som gjorde att han blev så generad att han släppte av en brakare som gjorde att Pite-Peka plötsligt råkade ut för illaluktande stormvarning som gjorde att Pekka blåste iväg och slog huvudet i en vägg inte långt från ingången till Atlantis.Ledningen för Legoland var mäkta stolta över att det här äventyret slutade så snabbt och på ett så bra sätt. Som tack för det fick både Al, jag och Markys årskort på Legoland fram till år 2015.
Vi tackade snällt men varken jag eller Al skulle åka dit eftersom vi inte tyckte att attraktionerna var särskilt bra utan med passade för barn upp till 7-årsåldern.
Nu var det Århus som väntade och hotell Royal. Med lite tur kanske man kunde få ett glas med färskpressad apelsin när vi kom fram tänkte Al.
XXXXX
PANIK I HEIDEPARK
Det var strålande solsken när Al väckte Ragata kl. 8.00 och sa att nu måste hon gå upp även om hon var trött. Nu skulle man åka till Heidepark som är Tysklands största nöjespark. Det gällde att komma i tid innan det blev hemska köer. Dessutom stängde man redan kl. 18.00. Så det var inte så väldigt många timmar att spela med. En timma senare satt alla i bilen och Markys skulle som vanligt sitta på taket och kolla utsikten. Där hade han en egen barnstol som antagligen var den största barnstol som gjorts för att passa hans melonrumpa. Han såg ut som en kinesisk buddastaty där han satt väl fastspänd i sin stol.
Fast Markys bara var 1.20 m lång så vägde han mer än 120 kg. Det tyckte han var precis lagom för han hade hört någonstans att babyflodhästar bör väga 1 kg per cm. Det var dr Rutger som lärt honom räkna på det här sättet.
Kl. 9.00 åkte man ut ur Lunenburg för att åka mot Soltau som låg ca 5-6 mil från Lunenburg. När vi kom fram fick vi se att det kostade 350 kr i inträde och 80 kr extra om man ville ha ett snabbpass som räckte till tre åkattraktioner. Jag köpte ett till mig och Al sa:
” Malte! Jag tycker det är onödigt att slösa ett snabbpass på dig för du kommer säkert bara att sitta och läsa någonstans i alla fall.
”Ok, då! ”sa jag surt. Jag får väl köpa mig ett eget pass längre fram om det var något jag ville åka och inte orkade köa. Heidepark visade sig vara en väldigt fin och stor park. Det var som en sagovärld med åkattraktioner över allt och slott och fina hus och fina parker. Helt fantastiskt! Det första som vi åkte var ett tåg som gick runt hela området så man kunde se hur man byggt upp miniatyrer av ”Frihetsgudinnan, ”Vita huset” och andra kända platser.
Överst på en kulle låg ett väldigt slott och från det kunde man åka en
vattenrutschkana som såg ut att gå väldigt fort. Det fanns inte mindre än fyra snabba berg- och dalbanor och en konstgjord sjö fanns det också där man kunde åka flodångare med skovelhjul.
Nästa sak vi gjorde var att åka upp i ett utsiktstorn så man kunde se hela parken från ovan. Långt borta såg jag ett annat torn som jag skulle hålla mig långt ifrån. Det var ett torn varifrån man kunde åka ”fritt fall”. Från ett piratfartyg steg
det rök och det brann där och man sköt. När vi senare gick förbi kunde jag se att man spelade upp en teaterföreställning.När vi åkt några saker så ville Markys absolut åka den värsta berg och dalbanan av alla som hette ”Kolossen”. Den var mäktig vill jag lova. Jag har aldrig, i hela mitt liv sett en så lång berg- och dalbana. Det var nog närmare en km från det ena hörnet till det andra. Alla ville åka den här häftiga banan. Jag fick faktiskt låna Als kort så att jag slapp stå i kö medan Kurre, Pite-Pekka och Markys smet in i vanlig ordning utan att betala. Vilka rackare. Markys skulle självfallet stå upp under färden.. Han trodde själv att han hade världens bästa balans. Det gick bra för det mesta. När banan svängde tvärt så tappade han balansen och for ur vagnen och fastnade i själva byggnationen. Han hängde där hjälplöst i bara en fot. Nu var goda råd dyra.
Som tur var hade Markys fastnat nära slutet av banan. Det gjorde att vi snabbt kunde komma ut ur vagnarna och påbörja vår räddningsaktion. Pite -Pekka var den som snabbast var på plats. Han var ju hälften apa så för honom var det inga problem att klättra upp för ställningen. Den nästa som kom var Kurre som faktiskt hade fått med sig ett rep och med repets hjälp kunde han hissa upp Al som slet och drog i Markys för att han skulle komma loss men han var alldeles för tung. Jag är väldigt höjdrädd så jag hade ingen lust alls att klättra upp för banan som säkert var tio meter hög där Markys satt. När Ragata tittat så där bedjande på mig ännu en gång som bara hon kan göra och dessutom sa:
” Snälla , Malte Mesost, kan du inte hjälpa Markys för min skull?
Ja, då kunde jag ju helt enkelt inte låta bli att hjälpa till. Mot min vana och mitt sunda förnuft så började jag friklättra upp längs väggen på berg och dalbanan och efter ett par minuter så var jag – tack vare klättermjölet som jag alltid bar med mig - på plats. Vi slog ett grovt rep kring Markys feta mage (hans midja var lite styvt två meter) som jag fått med mig från de som körde berg-och-dalbanan. Man hade förstås tvingats stänga banan helt under räddningsaktionen. Det bekymrade inte Markys det allra minsta. Han tänkte bara på sig själv. Nu fick de som inte hade snabbpass vänta 1.5 timma istället för en timma. När vi väl slagit ett rep kring Markys så kunde han sitta upprätt på ställningen. Tack vare sin tjocka rumpa så gjorde det inte ens ont att sitta på de hårda bräderna med väldigt skarpa kanter. Värre var det för mig, Malte Mesost, som led av att brädorna skar in i mina känsliga vader och skinkor. När jag tänkte på den kram jag skulle få av Ragata när jag kom ner så glömde jag all värk och all plåga. Jag uppmanade alla mina krafter för att tillsammans med Al lyfta upp Markys och sedan slå två rep om honom och fira ner honom. Det fick vi hjälp av utav personalen för att fira ner 130 kg flodhästfett är inte det allra lättaste.När Markys äntligen var nere och vi kunde pusta ut så möttes vi av visslingar och jubelrop. Jag hade varit med i ännu ett uppdrag med lycklig utgång och började känna mig som en av killarna på Öster. Jag fick också den belöning som jag så gärna ville ha. En stor kram av Ragata och dessutom en puss på vardera kinden. Det var en glädjens dag för mig. Markys kände sig lite skamsen men förklarade att antagligen hade han som körde styrt lite fel eftersom Markys tappade balansen. Han hade åkt i ungefär hundra miljoner andra berg- och dalbanor utan att ramla. Så det måste ha varit något tok med den här chauffören påstod han.Vi andra orkade inte kommentera vad Markys sagt. Vi ville inte ens tala om för honom att det inte fanns någon chaufför till sådana här berg –och dalbanor. Vi ville så fort som möjligt lägga det här bakom oss och åka så mycket som möjligt för våra åkband efter att ha tappat mycket värdefull tid.
MARKYS RÄDDAR OLGA
Det var egentligen inte meningen att Olga skulle var med på Heidepark. Olga är ju en fin siameskatt från Ukraina som talar väldigt dålig men ändå hyfsat begriplig svenska. Hon arbetade annars på Mygglarvmissionsverket och var specialiserad på ansökningar från as-yl-sökande som bara larvade sig och som inte hade några riktiga skäl för att få stanna i Sverige. Ändå ville hon komma hit. Olga arbetade både med as-yl-sökande hundar, katter och en annan skunk. Fick hon tid över kunde hon även hjälpa till med jordekorrar och mullvadar. Det var mer sällsynt. Nu hade hon i alla fall få två veckors välförtjänt semester. När hon hörde att tjejtjusaren och ”mumsingen” Al Ljunggren åkt ner till Heidepark så ville hon också gärna göra det. Hennes plan var att inte säga någonting utan bara dyka upp vid hans sida som om hon planerat det här äventyret hur länge som helst. Hon hade satt en sökare som hon lånat på jobbet på både ”Alven” och dr Rutger. Dr Rutger höll sig kvar i Sverige. Hans ohängde bror Markys var tyvärr med men det gick att undvika honom liksom pratkvarnen Pite-Pekka. Att prata med Kurre från Partille var däremot inga problem. Kurre var trevlig och mycket artig. Dessutom tyckte hon om att Kurre som vad hälften människa och hälften ekorre inte var så mycket större än vad hon själv var.
Olga hade tagit nattåget från Malmö kl. 21.30 och var nere i Berlin kl. 6.00. I Hamburg var hon 7.30. Så det var inga problem för henne att vara i Heideparke
redan kl. 9.00. Al blev lite generad när Olga dök upp. På sista tiden hade han börjat tycka allt bättre om henne. Särskilt nu när hon inte var lika efterhängsen som tidigare utan bara rev Al lite lätt på kinden utan att det gjorde ont när man träffades och Al fick den obligatoriska kramen.
”Hej, Alven! Är DU här? ”undrade Olga oskuldsfullt och såg full i sjutton ut.
”Nej, men hej Olga! ”svarade Al. Hur kan det komma sig att du är här? Du skulle ju arbeta i sommar.
”Ja, så var det menat. Jag lyckades komma loss ett par veckor tidigare. Så nu kan jag vara med dig och dina kamraten om ni vill.
”Jag har ju inte så mycket att säga till om. Visst kan du hänga med oss några dagar om du känner för det, ”sa Al.
”Ja, det skulle vara väldigt roligt. Om några dagar måste jag åka till mina föräldrar i Baku i Ukraina och hälsa på mina föräldrar.
”Jag förstår, sa Al. Det är viktigt att hålla kontakt med sin familj. Det finns inget viktigare.
”Nej, du har rätt. Du har tur som har din familj i Sverige. Jag har min mamma i Moskva och pappa jobbar i Helsingfors. Så det är inte så lätt att träffas.”
”Ja, vi går väl in och ser vad man har att erbjuda, ”föreslog Al.
”Låter som en bra idé, ”sa Olga och smet in på området. Hon var så kort att hon gick in gratis. Al, Malte Mesost och Ragata Rytman betalade snällt sina inträden. Sedan gick man in. Hur det gick i början vet ni redan. Det ni inte vet är att när man åkte gummiflotte så snurrade den så mycket att Kurre råkade knuffa till Olga så hon for i vattnet. Just där hon föll i var det väldigt strömt. Olga kunde bara simma lite kattsim. Det var inte lätt att simma när det var så här strömt. Olga såg förtvivlad hur flotten for iväg och snart var den nästan 50 m ifrån henne.
Hur skulle det här gå? Olga försökte klösa sig fast i stenarna medan hon tittade efter en trädgren eller något annat att hålla sig, men inget fanns i sikte och. Stenarna var för hålla för att hålla sig i. Hin började bli mer och mer desperat när hon plötsligt hörde ett väldigt plask och en svallvåg som gjorde att hon fick världens värsta kallsup. Vad var det egentligen som hade hänt? Efter några sekunder förstod hon vad som var på gång när hon såg Markus komma sim-springande emot henne på sina korta feta ben. Han for fram som en furie. Det gjorde att två flottar höll på att kantra under hans vilda framfart. Olga skrek och skrek allt hon kunde. Det var inte så lätt att höra henne p.g.a. allt ljud från det forsande vattnet och alla skrikande människor. Olga var nära att ge upp när hon gång på gång hamnade under vattnet och fick fruktansvärda kallsupar. Hon fick vatten i ansiktet och kunde knappt se något. Framför henne tyckte hon sig dock se ett monster. När hon skakat lite på huvudet så såg hon att det var den fantastiska babyflodhästen Markys som gjorde allt han kunde för att rädda henne. Hon blev alldeles tårögd av den oväntade hjälpen.Markys var en hjälte och han skulle få en oerhört stor kram och många blöta slickar på kinden om han kunde ta henne härifrån. Några sekunder senare hade Markys kastat iväg en flotte som var på väg mot Olga. Samtidigt hade Markys fångat upp Olga och kastat henne rakt upp i luften som gjorde att Kurre kunde fånga upp henne och se till att hon landade utan problem på gångvägen som gick längs flottleden. Olga var så glad över att hon blivit räddad. Hon stod och väntade på att Markys skulle komma upp ur vattnet. Det var inte så lätt. Han var tvungen att hoppa upp i en flotte och åka ända ner till bryggan där färden tog slut. Så fort han gick ur flotten kastade sig Olga i hans famn.
”Du är en hjälte, en riktig hjälte! ”sa Olga och överhöljde Markys med kyssar. Från och med nu skulle inte livet vara sig likt för Markys. Han hade blivit lite mer vuxen och skulle inte vara lika busig som han brukade. I vart fall tänkte han inte göra bort sig när Olga var i närheten.
”Du har gjort något stort, ”förklarade Al. ”Något väldigt stort. Du har räddat en katt från att drunkna. Visserligen har kattor nio liv men ändå. Det var ändå väldigt starkt av dig att göra så att Olga slapp använda ytterligare ett av sina liv för hon har redan använt tre stycken.”
”I kväll blir det fest, ”sa Malte Mesost. Det blir en stor fest till din ära Markys och det kommer att bli grodor och brunt dyvatten och andra flodhästdelikatesser.
Jag lovar att du kommer att bli riktigt nöjd.”
”Jag är mycket smickrad, ”sa Markys och log med hela sitt stora gap och alla tänder. ”Jag ser verkligen fram emot den här kvällen. Jag tycker att Olga skall vara hedersgäst. Om hon inte hållit sig ovanför ytan så hade hon inte varit så lätt att rädda. Hon är också en hjälte eller hjältinna om man så säger. ”
”Tack, kära Markys för de uppmuntrande orden. Vad du än säger så är du min hjälte. Min stora, underbara flodhästkompis ”sa Olga och gav Markys ännu en stor kram.
Det dröjde ytterligare några timmar innan vännerna hade en stor härlig fest i Lunenburg som är en tysk stad som inte ligger så långt från Heidepark. Det var där hela sällskapet bodde. Man festade, åt gott och hade kul och festen höll på ända till midnatt då Markys ramlade omkull av ren trötthet. Då passade Olga på att ligga på Markys stora och härliga mage och efter en kort stund hade hon somnat där och sov som en stock till dess hon vaknade 12 timmar senare.
Gävle den 12 maj 2011
Tryggve Emstedt
TORSDAGEN DEN 12 MAJ
TEMPERATUR
Varit fantastiskt väder i Gävle under veckan i dag var det kyligt på morgonen och lite kyligt.
BIO
Härligt att gå på bio med BBB. Hade nöjet att gå med 10-åriga John och se om Thor men den är så bra så den kan manse fler gånger.
BOK
Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln vad gäller Redigering av "pojkarna på Öster". Sedan kommer nästa problem att få den förlagd.
PENGAR ATT TJÄNA
Oerhört sorgligt att kommunerna låter socialtjänsten göra i stort sett vad som helst vad gäller placering av barn. Det kostar enorma summor och ofta helt i onödan om man betänker att det allra bästa kanske hade varit att placera barn i släkkretsen som sällan driver HVB-hem och annat som kostar flera tusen kr /dygn.
VINPROVNING
I kväll vinprovning hos goda vänner. Det ser jag verkligen fram emot.
Varit fantastiskt väder i Gävle under veckan i dag var det kyligt på morgonen och lite kyligt.
BIO
Härligt att gå på bio med BBB. Hade nöjet att gå med 10-åriga John och se om Thor men den är så bra så den kan manse fler gånger.
BOK
Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln vad gäller Redigering av "pojkarna på Öster". Sedan kommer nästa problem att få den förlagd.
PENGAR ATT TJÄNA
Oerhört sorgligt att kommunerna låter socialtjänsten göra i stort sett vad som helst vad gäller placering av barn. Det kostar enorma summor och ofta helt i onödan om man betänker att det allra bästa kanske hade varit att placera barn i släkkretsen som sällan driver HVB-hem och annat som kostar flera tusen kr /dygn.
VINPROVNING
I kväll vinprovning hos goda vänner. Det ser jag verkligen fram emot.
Debatt om att tjäna pengar
Till
Debatt/insändarredaktionen
Ang Placering av omhändertagna barn
Socialstyrelsen har uttalat att man anser att barn som inte kan bo hos sina biologiska föräldrar i första hand skall placeras inom släkten dvs hos far och morföräldrar eller hos syskon till de biologiska föräldrarna.
Under de 25 år som jag arbetat som advokat med tvångsomhändertagande av barn har jag mycket sällan sett att socialtjänsten följt dessa rekommendationer och än mindre de sista åren. Att socialtjänsten gör som man vill och lite till framgår bl a av att socialstyrelsen nyligen riktat allvarlig kritik mot socialtjänsten i Gävle för felaktigt agerande under sin tjänsteutövning.
När barn väl tvångsomhändertas så har socialtjänsten sett till att bryta ner umgänget till ett minimum för den förälder som fått sitt barn placerat. Kanske 1-2 timmar per månad under övervakning. Ofta blir det inte heller umgänge för anhöriga till barnet. Socialtjänsten har inte sällan-trots sina påstått goda ambitioner-förstört umgänget inom ett år från placeringen. Till råga på allt så har man först en jourplacering och sedan ännu en mer stationär placering och om den inte fungerar hinner det barn som skulle skyddas från sina biologiska föräldrar få ytterligare en placering inom kanske loppet av tre år. Allt detta för att socialtjänsten väljer att placera utanför familjekretsen och för att man väljer att inte ha s k LVU (Tvångsvård) i hemmet. Många kommuner har problem med stora underskott si sina socialbudgetar och inte sällan torde tvångsplaceringar vara en av anledningarna.
Om barnet måste bo på institution så kan det handla om kostnader på upp till
6 000 kr /dygn och alltså i värsta fall två miljoner per år. Vilka kommuner har råd med sådana här placeringar som dessutom ofta misslyckas. Väldigt få vill jag påstå.
Våra politiker måste på ett helt annat sätt än nu se till att kontrollera vad sina socialsekreterare gör och skapa handlingsplaner som gör att placeringar utanför släkten i möjligaste mån upphör. Då kan man hålla kostnaderna nere och det finns goda chanser för barnet att flytta tillbaks till föräldrarna när deras situation förbättrats. Ett mycket enkelt och dessutom samtidigt humant spartips till våra kommuner. Tacksam för synpunkter från socialtjänsten och de som haft med socialtjänsten att göra.
Gävle den 12 maj 2011
Tryggve Emstedt, advokat i 27 år
Debatt/insändarredaktionen
Ang Placering av omhändertagna barn
Socialstyrelsen har uttalat att man anser att barn som inte kan bo hos sina biologiska föräldrar i första hand skall placeras inom släkten dvs hos far och morföräldrar eller hos syskon till de biologiska föräldrarna.
Under de 25 år som jag arbetat som advokat med tvångsomhändertagande av barn har jag mycket sällan sett att socialtjänsten följt dessa rekommendationer och än mindre de sista åren. Att socialtjänsten gör som man vill och lite till framgår bl a av att socialstyrelsen nyligen riktat allvarlig kritik mot socialtjänsten i Gävle för felaktigt agerande under sin tjänsteutövning.
När barn väl tvångsomhändertas så har socialtjänsten sett till att bryta ner umgänget till ett minimum för den förälder som fått sitt barn placerat. Kanske 1-2 timmar per månad under övervakning. Ofta blir det inte heller umgänge för anhöriga till barnet. Socialtjänsten har inte sällan-trots sina påstått goda ambitioner-förstört umgänget inom ett år från placeringen. Till råga på allt så har man först en jourplacering och sedan ännu en mer stationär placering och om den inte fungerar hinner det barn som skulle skyddas från sina biologiska föräldrar få ytterligare en placering inom kanske loppet av tre år. Allt detta för att socialtjänsten väljer att placera utanför familjekretsen och för att man väljer att inte ha s k LVU (Tvångsvård) i hemmet. Många kommuner har problem med stora underskott si sina socialbudgetar och inte sällan torde tvångsplaceringar vara en av anledningarna.
Om barnet måste bo på institution så kan det handla om kostnader på upp till
6 000 kr /dygn och alltså i värsta fall två miljoner per år. Vilka kommuner har råd med sådana här placeringar som dessutom ofta misslyckas. Väldigt få vill jag påstå.
Våra politiker måste på ett helt annat sätt än nu se till att kontrollera vad sina socialsekreterare gör och skapa handlingsplaner som gör att placeringar utanför släkten i möjligaste mån upphör. Då kan man hålla kostnaderna nere och det finns goda chanser för barnet att flytta tillbaks till föräldrarna när deras situation förbättrats. Ett mycket enkelt och dessutom samtidigt humant spartips till våra kommuner. Tacksam för synpunkter från socialtjänsten och de som haft med socialtjänsten att göra.
Gävle den 12 maj 2011
Tryggve Emstedt, advokat i 27 år
tisdag 10 maj 2011
ÄNNU MERA POJKARNA PÅ ÖSTER
INTERVJU MED AL (den 27 juni 2009) PÅ SIBYLLA I SÖDERHAMN
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
INTERVJU MED MARKYS
”Jag har alltid längtat efter att intervjua dig, säger Malte Mesost och korsar två fingrar på ryggen för att visa för sig själv att han överdrev en aning.
”Jag är redo. Det är bara att köra igång. Lite betalt vill jag nog ha. Kan jag få ett super, super Sibylla mål med tre korvar, räksallad och gurkmajonnäs och två dricka på Citygrillen? Det är jag absolut värfd. Tänk på att jag är unik.”
”Oj, oj! Det låter dyrt, ”säger Malte Mesost. ”Jag vet inte om jag har så mycket pengar.”
”Ja kan betzahlen, ”säger hans bror dr Rutger och smyger över en femhundralapp till Malte Mesost så omärkligt som möjligt.”
”Ok, Markys! Du får väl det då säger Malte Mesost och försöker låta lite ovillig trots att det inte är han själv som betalar. Hela kalaset går på 140 kr och tio kr för en kopp kaffe till Malte. Dr Rutger är så nervös inför vad brodern skall säga för dumt så han dricker bara vatten som är gratis.”
”Min första fråga är : Hur känner Du dig, Markys? ”säger Malte Mesost och försöker se ut som en modern Lennart Hyland. ”
”Jag känner mig i högform. Jag har sovit i 14 timmar i natt. Så jag är lite taggad som en sabeltandad sibirisk tiger. Jag har en uppstoppad sådan i sängen faktiskt,
”skryter Markys.
”Låter bra! Jag trodde sabeltandade tigrar var utrotade men det spelar ingen roll. Du har säkert ett gammalt exemplar uppstoppat. Då kör vi igång på allvar. Beskriv dig själv. ”
”Ja vad kan man säga? Jag säger som den där kulstötaren från Gävle-Brynäs Tarzan eller vad han heter- att jag är störst, bäst och vackrast men det behöver jag väl egentligen inte säga. Det syns liksom utanpå.”
”Tycker du att du är störst? Du är ju bara 1.2 m lång. ”protesterar Malte Mesost.”
”Ja, det jag menar är att jag är störst utav dom som är 1,20 det är så jag menar. Vi dvärgflodhästar som är hälften människa och hälften flodhäst vi blir inte så värst höga. Vi brukar inte ens gå på 2 ben som jag gör. Det har jag lärt mig alldeles själv.”
”Hur mår din pappa? ”undrar Malte Mesost för att komma ifrån Markys konstiga resonemang.
”Han mår fint? Han mår som en prins.Han är på Järvsö Zoo. Jag skall snart åka och hälsa på honom, ”säger Markys stolt.
”Saknar du honom inte? Ni träffas ju inte så mycket enligt vad jag förstått.”
”Det händer men vi talas vid i min hemmabyggda walkie talkie ganska ofta. Det skrapar en del men det är trevligt att träffas även om det blir en del missuppfattningar p g a den dåliga öjudkvalitén. Jag funderar på att börja pratat med honom med hjälp av Scout.”
” Skype heter det väl, ”säger Malte Mesost som också funderar på om walkie talkie verkligen fungerar på så långt avstånd?
”Ja, det gör det men man får skrika väldigt högt. Så Mamma Mutti brukar gå ut när jag ringer för hon är rädd för att bli döv, ”förklarar Markys.
”Låter jobbigt, ”säger Malte Mesost men lämnar även det ämnet.
”Hur är din relation med din mor och bror, Markys eller tycker du att det är känsligt att prata om det när storebror är med?”
” Nej, inte alls. Det går bra. Min brorsa, dr Rutger, är en väldigt jobbig typ. Han har gott om pengar. Om han bara betalar för mig och ger mig högre veckopeng för varje år som går så är han helt ok men ofta får jag tjata väldigt länge för att få de pengar jag betalar för att leva ett bra liv. Minder än 20 000 kr i månaden vill jag inte ha. Det är ”dyr-tider” som mamma Mutti brukar säga.”
”Du är ju 55 år. Har du fortfarande veckopeng? ”undrar Malte Mesost uppriktigt förvånad.”
”Ja, det har jag och det är jag stolt över. Dessutom går det 8 flodhästår på ett människoår. Så brorsan säger att jag är i 7-8 årsåldern.”
”Det förklarar varför du har så svårt för att räkna och bara vill använda norsk miniräknare. En sådan där räknare som svarar rätt på alla svar. Den måste passa dig bra.”
”Just precis. Skönt att du börjar förstå fast vi inte är släkt.”
”Du sa också att du var vackrast. Tycker du inte det låter lite konstigt eftersom du är hälften människa och hälften flodhäst?”
”Inte det minsta konstigt. Jag är väldigt, väldigt snygg. När jag tittar mig i spegeln så får jag nästan tupphud. Precis som den där brottaren i Gävle som tyckte att han sjöng så bra att han fick tupphud - och se vilka vackra fötter jag har.
”Dom är väldigt stora. Finns det rätt skostorlek åt dig.
”Nej, det är lite svårt för jag har storlek 58. Det är ganska svårt att hitta skor som passar. Brorsan gör vackra vita galoscher åt mig som är väldigt, väldigt snygga på mina perfekta fötter, ”säger Markys och stryker ömt sina fötter.
”Jag tror att jag tackar för mig där. Ett jätte tack till dig Markys för att du tog dig tid. Nu vill jag bara ställa en kompletterande fråga till Al om det går bra.”
”Kör så det ryker, säger Al som börjat tycka ganska bra om Malte Mesost som intervjuare.”
”Nu när Jo:s förra tjej Ka är ledig; skall du då fråga chans på henne? ”frågar Malte Mesost och ser lite skuldmedveten ut för att han är så nyfiken.”
”Kära Malte Mesost. Man ställer inte sådana frågor nu för tiden. Det här är 2000-tal och snart 2010. Nu går man bara fram till flickan och säger: ”Hej, på dig lilla ”späta”? Kan du tänka dig att byta saliv med mig de närmsta månaderna. Det har jag lärt mig av Kurre från Göteborg”.
”Byta saliv, säger du. Det låter inte så gott. Det är väl egentligen det man gör när mas pussas. Om jag inte missuppfattat allt. Fungerar det? Jag kanske skall prova?
”Lätt som en plätt. Det fungerar varje gång. Jag frågar inte så ofta för jag trivs rätt bra med morsan fortfarande. Jag måste ha koll på hennes mys under
täcket. När jag lugnat ner mig med det så kanske jag kan börja spana efter ”mumsiga brydar” som dr Rutger brukar säga.
”Du har ju själv en väldigt, väldigt ”mumsig mamma” om jag får säga det själv. Du tror inte du kunde fråga henne om hon vill leka kurra gömme i ladan en stund.
”Negativt, som dom säger i pistvakt. Så barnslig är hon inte men om du kan tänka dig att ge henne en Roderdendron så tror jag nog att du kan få lugn och ro och även lite roder i kärleksekan. Oj, vad jag var lustig nu. Där lät jag verkligen som en fullvuxen.
”Tack för tipset och tack för intervjun. Nu måste jag skynda mig till Coop vid E –center och se om de har några Rodedendron kvar till bra pris som jag kan ge till din mor.”
Malte Mesost tar al och Markys i hand och sedan skiljs man åt.
ALS INTERVJU AV SIN MOR RAGATA RYTMAN I SÖDERHAMN (den 27 juni 2009)
Klockan är 22.05 och jag Malte Mesost börjar bli ganska trött. Jag tar hjälp av den beryktande barn- och människorättskämpen Al Ljunggren för att göra ännu en intervju.
Han har nu lyckats få sin mor ,Ragata Rytman, som nästan aldrig ställer upp på intervjuer att låta sig intervjuas men på ett villkor. Hennes son Al skall få ställa första frågorna och ta hand om de mest känsliga frågorna. Ragata har också fått löfte att även kunna säga att hon inte vill svara på vissa frågor. Nu startar intervjun. Al ställer sin första fråga.
”Hur känns det att ha bröst? ”undrar Al och stirrar sin mamma intensivt i ögonen.
”När man var tonåring och brösten började komma, så var de väldigt ömma och såg konstiga ut, ”förklarar Ragat Rytman, ungefär som två väldigt små glasstrutar Då var det inte särskilt roligt att ha bröst. Efter hand som de växte blev det lite roligare och ju äldre jag blev, desto mer stolt blev jag över mina bröst som i mitt tycke är lagom stora. Kupa B om det säger dig någonting.”
”Brukade pojkarna i din klass tycka om dig för dina bröst? undrar Malte.
”Inte vad jag minns. Man tyckte det var roligt att fnissa och kommentera brösten. Någon uppskattning fick jag nog inte förrän långt senare när jag hade slutat grundskolan.”
”Hur är det då att ha bröst nu för tiden? Nu när de så att säga har vuxit klart ”undrar Al.
”Nu blir det svettigt om man inte har behå. Annars märker man inte av dem så mycket. Inte när de inte är större än mina.”
”Märker man av dem när man är ute och motionerar? undrar Malte Mesost försynt som känner sig lite utanför sin egen intervju.
”Den här mamman motionerar aldrig. Så det är inget problem eller hur? ”undrar Al. Ragata bara ler tillbaks som svar.
”Hur känns det att ha snippa dvs samma som puppa? ”undrar Al och blir lite nervös av sin egen djärva fråga.
”Det känns väl på det hela bra. Ibland känns den lite kladdig. Den är klart kladdig när jag har mens.”
”Kan man sitta naken i sanden när man har snippa? ”undrar Malte?
”Nej, det är svårt. Man vill inte ha sand därinne så jag försöker undvika det men gräs fungerar bra och det går ju att sitta på en handduk.
”Är du nöjd med utseendet på snippan? En del tycker ju att de har fula snippor? Det har jag läst någonstans säger Al och låter mer än vanligt lillgammal.
”Håret kring snippan kunde vara lite mörkare och lite tjockare men i övrigt är den helt ok, ”fortsätter Ragata Rytman som förvånar sig själv att hon kan svara på så här öppenhjärtliga frågor från sin son.
”Vilken relation har du till din familj. Är den bra? ”undrar Al och ser att Malte Mesost antecknar flitigt.
”Min familj är oerhört viktig för mig. Den måste akta sig som försöker skada min familj. Då kan jag bli lika ilsk som en fransk bonde som får sänkt pris på mjölken.”
”Är du stolt över att din son hjälper barnen på Öster mot dumma föräldrar? undrar jag, Malte Mesost som är rädd att jag inte skall få ställa några frågor alls under min intervju.
”Vem skulle inte vara stolt över det. Allt går ju mycket fortare om man får problem med något. Det blir inga tråkiga och långa utredningar som hos polisen. Utredningar som man ofta bara lägger ner. I Alvins och Barnligans utredningar går det undan. Där är det pang på rödbetan som gäller. Har man varit dum som förälder, så kan man räkna med att mattpiskan kommer fram eller att Markys nyper dem i rumpan som varit dumma. Det tycker jag är väldigt bra. Markys har lite svårt för sig i skolan. Han bär ett väldigt tungt lass när det gäller bestraffningar och upprätthålla en bra ordning här på Öster. Visst kan det vara svårt att ha den här typen av ”Tribunal-domstolar” men min son Al är så klok och har så kloka medhjälpare i bl a Dr Rutger att jag inte har något att anmärka på.
”Kan det inte blir lite för mycket bestraffningar? ”undrar Malte Mesost.
”Nej, jag tycker inte det. Det är inte bara Al som beslutar utan det är ”Säkerhetsrådet”. Varje medlem i rådet har rätt att rösta men Al har utslagsröst.
”Har det fungerat bra under den här året som man haft det här systemet? Visst tycker jag att Märta Malört fick lite hård bestraffning häromdagen. Å andra sidan är alla barn nöjda. Det är ju huvudsaken när man har den här typen av jury/tribunal eller vad man skall kalla det.
”Är det något mer som du vill att jag skall fråga dig? ”undrar Malte Mesost och ser viktig ut.
”Jag skulle ju vilja säga lite om det här med tillverkningen av sårsprit på vinden.
”Det är mycket sår här på Öster har jag hört
”Ja det är en hel del för att det är mycket backar. Är det mycket backar så springer man ofta. Dessutom finns det rullgrus. Det är lätt hänt att man ramlar omkull och slår sina knän. I går hade ex bröderna bus försökt åka kickbike ner för Skeppargatan och druttat på ändan och slagit i på knän och handflator. Det gick åt en halv liter sårsprit bara där.
”Ramlar också vuxna omkull? ”undrar Malte.
”Ja, det händer men inte lika ofta. Det verkar vara oftare på fredag och lördag kväll. Nu har det blivit bättre efter att Tribunalen införde Kickbike och skateboardförbud för alla föräldrar som inte var madrasserade från klockan 18.00 på fredagar till 20.00 på söndagar.
”Innebär inte denna regel att du får sälja mindre sårsprit?
”Det gör inte så mycket för jag har hittat ett nytt område för sårsprit. Jag använder dem på så kallade ”mördarsniglar”.
Det är just nu det enda sättet i världen-såvitt jag vet - för att ta ordentligt död på mördarsniglar. Att lägga mördarsniglar i vinägermarinad och sedan lägga ut dem på tomten har inte fungerat så bra. Det trodde man tidigare var bra. Mördarsniglar äter också varandra. Visste du det? undrar Ragata?
”Nej det hade jag inte en aning om? ”säger Malte Mesost uppriktigt.
”Kan det rent utav bli export av det här? ”undrar Malte Mesost.
”Mördarsniglarna kommer från Spanien. Så jag räknar med att sälja miljoners miljoner liter till Spanien och kanske också till Norge. De brukar vara så lättlurade och är vana med sin olja. Så det kan väl inte vara så stor skillnad med sprit.
”Är det sant att spriten skall åka tåg från Vallvik?
”Ja vi tänkte nog tillverka den där och sedan köra den på tåg men också per båt.
Det finns faktiskt en gammal spritfabrik på området men den gjorde dricksprit och inte sårsprit, ”förklarar Ragata Rytman.
”Är det en sådan där hemsk sprit som finns med i pistvakt där de tjoar ”en till, en till hela tiden”?
”Ja, så är det nog Malte men du får inte glömma att det behövs sprit i en väldig massa produkter och inte minst i olika rengöringsvätskor.”
”Tack så hemskt mycket för intervjun, ”säger Malte Mesost. ”En sista fråga, Ragata.
’Skulle du kunna tänka dig att ta emot en roderdendron som tack för din medverkan? Jag vet att du älskar sådana här växter och jag är också fullt beredd att själv gräva ner den om du talar om var jag skall gräva.”
”Ja, det kan jag kanske tänka mig om du inte har några baktankar. Jag tycker nog att du verkar ovanligt flirtig för att vara inneboende. Glöm aldrig att det är jag som är fastighetsägare och ta dig inga friheter i grönsakslandet. Se också upp för jordekorrar. Dom gräver som sjutton, de där rackarna. De muterade mördarsniglarna har också blivit ganska stora. Så de skall du se upp med. Kolla alltid under och i sängen innan du somnar. Akta så du inte halkar på slemspåren.
Malte Mesost blir först alldeles vit i ansiktet. Sedan ser han ut som distriktsmästaren i löjlig gång när han plötsligt springer de nästan 10 metrarna från soffan närmast grannen Janne till rishögen nära Als koja där han vänder ut och in på magen.
Därmed var intervjun avslutad och Malte ligger länge utsträckt i gräset med uppknäppta byxor innan han plötsligt får en väldigt god anledning att lämna gräset. En mördarsnigel har satt tänderna i hans knubbiga mage och Malte springer hjälplöst rakt ner till ån och kastar sig i vågorna för att försöka bli av med snigeln. Mördarsnigeln släpper sitt grepp. Malte Mesost landar så illa att han måste åka till sjukhus och sy sju stygn, medan Ragata Rytman skrattar förtjust över sin egen insats. Vem kunde väl tro att den här dagen skulle bli så rolig? tänker hon för sig själv alltmedan hon kollar att sladdarna till sårspriten är i sin ordning.
KURT OCH ARNE KOMMER TILL SÖDERHAMN
Al och bröderna Bus mötte Kurt Olsson och Arne på rececentrum i Söderhamn lördagen den 27 juni kl 15 00. Kurt hade åkt från Göteborg kl. 8.50 och Arne gick på en timma senare i Skövde där han dagen innan varit och filmat en militärparad på P 4, Skövdes gamla anrika pansarregemente. Samtidigt hade han passat på att klippa sig på affärshuset Commerce där han blev klippt av den snygga och något korpulenta kvinnan Hullevi som var den kraftigaste och dessutom längsta frisörskan på Commerce drop-in-salong. På vägen upp till Söderhamn hade Kurt bjudit Arne på saft och bulle i cafévagnen. Dessutom hade Arne fått smaka Kurts specialsallad med fläsk och bruna bönor och färska champinjoner. Arne tyckte det var en konstig blandning, men ville inte såra Kurt så han sa att det var gott.
”Jag vet, Arne! De ä knappt du behöver säjat. Jag har blivit en sådan baddare på att laga mat så att till och med min far äter det jag bjuder honom på från och till.”
”Helt otroligt! ”svarar Arne. ”Tänk vad du kan.”
”Ja, det tycker jag faktiskt att man kan säga med tanke på att min kära mor får kritik nio av tio gånger när hon lagar mat och bjuder min kräsne far. Jag däremot får bara beröm fast jag är en sämre kock än min mor.”
”Min mor, som bor på Hisingen i ett hus på Dimvädersgatan utan hiss, tycker också att du lagar god mat, ”fortsatte Arne för att hålla Kurt på gott humör.
”Du ser, du ser, Arne. Vad är det jag alltid har sagt ända sedan jag gick på Hermodskurs? Kvalitet lönar sig. Jag köper passerade tomater i brikförpackning när jag gör min berömda tomatsoppa. När det gäller ärtsoppa så är det Findus fina ärtor som jag kör i mixer när jag gör min sköna ärtsoppa med färska
kryddor från Örtviken som jag stött i min stora fina mortel som jag köpte på loppis i majorna i förra veckan.
”Helt otroligt! ”säger Arne uppmuntrande. Jag fattar inte att du kan. Själv har jag svårt ens att lyckas med ärtsoppa på burk. Jag kryddar oftast för hårt eller också bränner jag vid soppan.”
”Det är sådant där vi skall ta itu med du och jag. Kanske blir det så att jag startar ett matprogram och konkurrerar ut Mat-Tina. Direkt efter matprogrammet kan jag köra några tips om vad man kan göra av de överblivna förpackningarna. Visste du förresten att man exempelvis kan göra en väldigt snygg ljuslykta genom att klippa isär en joghurtförpackning på mitten?
”Nej, det hade jag ingen aning om, svarade Arne. Den där Mat-Tina; är det hon som fastna i frysboxen?”
”Nej Arne det är något helt annat. Hon kom från Skulltorp och var en person i en sketch som Sten-Åke Cederhök från Albert och Herbert hittade på eller åtminstone framförde.
”Vilket minne du har. Du borde geniförklaras här och nu, ”säger Arne full av beundran.
”Det kanske äger sin riktighet att jag har ett ruggigt minne. Ju mer du filmar mig, desto bättre chans att jag får fotografiskt minne. Har man gått på Hermods-kurs och dessutom Westerbergs folkhögskola i Storvik, då är det inte mycket som man inte klarar. Då har man också en himla massa bra erfarenheter som kan användas lite här och lite där förklarar Kurt.
”Jaha, där ser man, ”säger Arne. De ä så de ä.”
Tåget kommer fram till Söderhamn och Kurt är den som stiger av först. Eftersom han har ett förtroendeuppdrag har han på sig en stor skär pikétröja och
till det ett par extra långa militärshorts som gör att han smälter in i vilken djungel som helst eller en djurpark full med Flamingofåglar. Arne har på sig sin permisuniform efter att han gjorde klart lumpen 1984. Den klär honom väldigt bra. Al och bröderna Bus hade inga problem att förstå vilka som var Kurt och Arne . De var liksom självlysande och Arne sprang framför Kurt och filmade honom medan Kurt pratade högt och tydligt så att alla kunde höra vad han sa. Även de som befann sig i andra ändan av perrongen 100 m bort.
”Kära, Söderhamnsbor! Det är en stor dag i era liv. Här tar jag små korta steg i Söderhamn, men kanske ganska stora steg för mänskligheten när jag nu skall ta fram min allra bästa mänskliga sida och dela med mig av vad jag känner till om föräldrar och särskilt pappor som beter sig en smula underligt. Jag är inte här för att ha roligt på min egen bekostnad utan jag är här för att hjälpa och stödja med hela mitt hjärta och med all min väldiga erfarenhetsbank.”
”Jag vill tacka Al och hans vänner för att ni bjöd in mig. Jag vill tacka mig själv så himla mycket för att jag hade lust att ställa upp trots att jag var fullbokad med att jobba med damorkesterns instrumentvård, inklusive att polera Gudruns triangel med sämskskinn av allra högsta kvalitet för att tonen skall bli så bra som möjligt.”
”Det räcker nu, ”säger Arne och försökte tysta ner Kurt som höll på och pratade för kameran ännu ett par minuter innan han förstod vilka som stod framför honom.
”Al Ljunggren, förmodar jag sa Kurt högtidligt och sträckte fram handen.
”Kurt Olsson, förmodar jag ”sa Al sträckte fram sin hand och log finurligt.
”Alldeles precis korrekt. Du har ju skaftet på rätt huvud. Det märker jag, ”sa Kurt och fortsatte.
”Kan Du tänka dig att leda mig till en toalett jag blev lite lös i magen på vägen hit av min egna underbara sallad och hemtillverkade dressin ? Konstigt nog eller också var det av det maskstungna äpplet som jag fick av Arne.”
”Dä va inge problem med mitt äpple. Nu hittar du på som om det vore ett ormbitet äpple direkt från Edens lustgård.”
”Märk nu inte ord och var inte dum inför våra gäster, ”sa Kurt Olsson strängt.
”Det är vi som är gäster, inte dom, ”påpekade Arne.
”Nu märker du ord igen. Du förstår precis vad jag menar. ”
”Jag skall genast leda dig till Resecentrums handikapptoa. Den är stor och bra och det kostar inget, ”upplyser Al.
”Otroligt bra då kan vi ju gå in där samtidigt, ”säger Arne.
”Arne! Nu blir det snart gult kort. Du vet att jag inte vill vara i samma rum som dig när du lägger dina surfisar och snuskar runt med toapappret.
”Är det någon som fiser illa så är det väl du. Hela kupén led på resan hit men inget vågade säga något. Hur jag fiser behöver inte Al och hans vänner veta.”
Så där håller det på en tid. Till slut så kommer man i alla fall fram till Ö. Storgatan efter att ha gått längs gamla järnvägsspåret och vikt av mot den långa gatan strax efter det att man passerat trappan upp till Oskarsborg. Alla hade infunnit sig till mötet med Kurt och Arne. Bröderna Bus var där liksom Bam och Björk och även dr Rutger och Markys.
Al bad alla slå sig ner i den rymliga magasins-kojan som dagen till ära var smyckad av diverse pyssel som Al och hans kompisar gjort efter att ha gått igenom Kurts gamla program på TV från 80-talet.
”Vi är samlade här för att ni skall få chansen att ställa frågor till mig, legendaren Kurt Olsson. Kanske att ni också vill ställa någon liten fråga till Arne om mina svar mot all förmodan inte skulle räcka till.”
”Kan ni vara så snälla och tala om vilka frågor ni har! Var inte blyga kläm fram dem bara.”, sa Kurt Olsson och såg ut som han var en general av första graden.
”Vi vill veta lite om hur du ser på ”mys under täcket” och vi vill också veta hur man skall göra med pappor som inte vill vara som riktiga pappor, ”säger Al torrt och lite vemodigt.
”Det där var väldigt knepiga och himla svåra frågor som jag tänker dela upp i två expertsvar.Vi börjar med ”mysandet under täcket”, (sa Kurt Olsson och slickade sig om munnen och tänkte på alla trevliga minnen han hade med Gudrun ) som är en sådan där fråga som dyker upp i huvudet förr eller senare hos nästan alla barn och särskilt pojkar. Själv började jag allvarligt fundera när jag var fyra och såg hur pappa och mamma stökande under de tjocka halmbolstren som vi hade när jag växte upp. Halmen skänkte vi sedan till behövande djur när det blev varmare ute och halmen inte behövdes.”
”Jag tycker att man kan dela upp även denna fråga i två delar, ”sa Kurtan hlögtidligt. ”Det ena är själva myset som kan bestå i att man kramar varandra och tar på varandras kroppar lite här och där. Gärna leka blindbock nakna. Då vill pojkar gärna röra på flickornas bröst om de har några och även på deras stjärtar om de inte är för knotiga och konstiga. När man blir mer bekanta så händer det att man även vill hälsa lite på snipan som vi säger i Göteborg. Ni kanske säger Snippan här?”
”Är snipan en båt? ”undrar Markys? Jag älskar att åka båt och gärna segla.
”Kanske inte direkt. Det är i alla fall blött i snipan, ”konstaterar Kurt Olsson.
”Är snipan detsamma som snippan, ”undrar Björk som inte hängt med i Kurt:s resonemang.
”Det är just densamma säger Kurt. Kärt barn har väldigt många namn.”
”Var var vi? ”funderar Kurt och fortsätter. Jo, ”Snipan” får ibland besök av Oskar som är pojkarnas ”sprutt-i-lupp-svamp. Han kan växa som sjutton när han blir lite upphetsad. Vi skall inte gå in på detaljer utan vi skall tala lite mer fritt om myset.”
”Får alla mysa med varandra? ”undrar Markys som denna dag var oerhört vaken och ville visa att han hängde med i resonemanget. ”Eller skall bara de mysa som är ihop? ”fortsatte han”.
”Det där är lite olika, fortsätter Kurt. Man kan vara gifta eller man kan bo ihop. Det räcker också att tycka lite om varandra. Det är viktigt att träna så att man lär sig ”dansa” ihop för då blir myset bättre. Själv tycker jag väldigt mycket om att bli killad på ryggen. Det är väl för att jag är kille, tror jag. ” sa han eftertänksamt.”
”Skall man verkligen dansa under täcket? ”undrar Markys och såg ut som ett enda stort frågetecken.
”Nu tror ja att du va otydlig, ”säger Arne på sitt karakteristiska dalmål.
”Lägg dig inte i Arne utan filma och ta så mycket bilder som möjligt istället till min hemsida. Glöm inte att det här skall bli en utbildnngsfilm som kanske kan gå på export också.”
”Att lära sig dansa är ett uttryck och det betyder att man måste träna, ”säger Kurt och går omkring i rummet med händerna på bröstet. ” Om man inte tränar , ”fortsätter han ”så kan det bli väldigt fel och knöligt när man väl flyttar ihop. Ta bara min farsa som alltid vill lägga sig på spårvagnsspåret när han är arg. Om han hade myst lite bättre med morsan tidigare så kanske man hade blivit så ”myshungriga” att de satt i hela livet.
Mitt råd är kort och kort: -Träna mys så ofta ni kan och försök att inte nypa varandra medan myset tränas. Kommer ni på era föräldrar med att mys-pysa så bli inte alltför hårda. De föräldrar som myser bra brukar vara snälla mot sina barn. De orkar också bo ihop länge utan att bli trötta på varandra. Det är bra om föräldrar kan hålla ihop så länge som möjligt. I vart fall till dess ni barn blir vuxna. Ibland är det bättre att man flyttar isär än håller på och ”tjötar” med varandra.
När morsan och farsan grälade som värst så sa jag att jag tyckte att de skulle skilja sig precis som grannarna. Då skärpte sig plötsligt pappan så att han inte en enda gång på flera veckor sa att han skulle lägga sig på spåret. Han började även köpa billiga blommor på torget i Kortedala till mamma på fredagar. Ni kan gärna ha koll på vad föräldrarna gör. Var inte för tuffa för då kanske de inte vågar mysa med andra. Då kan det bli så att föräldrarna rör sig lika smidigt som de som är fastcementerade. Det blir inte bra för barnen. Särskilt papporna behöver ett ganska långt snöre för att stå ut med att bo med någon, år ut och år in utan att ha det bra och livet är alldeles för kort för att tjöta med fel människa.
”Där satte du spiken på huvudet, ”sa Arne och visade ännu en gång som stora beundran för sin chef och skådespelare.
”Ja, det där var kanske pricken över J, ”sa Kurt Olsson stolt. ”Du är inte så dum ibland i dina analyser. Funderar faktiskt på att tala om att det är du som filmat när jag skall ge ut mina utbildningsfilmer. Nu kommer vi till den andra viktiga frågan, ”sa Kurt och la åter armarna i kors.
”Hur talar man med knepiga pappor som blivit för tjötiga? Det är den himla stora frågan som man måste ha lösning på.”
”Mammorna är det oftast inget problem men papporna kan vara himla knepiga. När de blir för tråkiga och tjötiga då måste man ta ett allvarligt snack med dem. Det tycker jag att också du skall göra Al. Du sa till mig att din pappa kunde var lite besvärlig ibland. Förstår du vad jag menar? ”
”Det låter rätt bra, ”sa Al ”men det värsta är att min pappa så lätt blir arg när man tar upp känsliga saker. Han klarar inte av att prata om något som är känsligt och då blir han irriterad. Det tycker jag är jobbigt.
”Så kan det verkligen vara i början, ”förklarar Kurt och fortsätter ”men är du bestämd och säger att om inte vi kan prata om det här så kommer jag aldrig att hjälpa dig installera nya dataprogram igen eller något annat tekniskt. Då brukar det ta skruv. Så har det varit med min mamma och jag har hjälpt honom att skruva isär hela hans tv vilket han är väldigt tacksam för och nu vill han t om anlita mig när det gäller att sätta ihop den men där är jag mer tveksam eftersom jag inte bor hemma längre.”
”Min pappa är redan så teknisk. Så det där argumentet hjälper inte, ”förklarar Al.
”Då får du nog vara lite känslosam och tala om att du inte tänker följa med honom att feska. Eller vägra följa med till Leksands sommarland om han inte bättrar sig.”
”Det där sista kan nog vara bra, ”sa Al eftertänksamt.
”Fundera, Al och håll mig underrättad. Vi skall lösa det här gemensamt. Jag finns för dig och också för mig själv och Arne och alla andra, ”säger Kurt allvarsamt och för barnen helt obegripligt.
”Nu måste jag tyvärr åka vidare, ”förklarar Kurt. Jag har ett jobb i Hudiksvall med Damorkestern. Hur skulle det se ut om jag kom för sent till min egen orkester. Det är ju jag som är försångare och många har kommit ända från Sundsvall, åtta mil bort för att höra hur fint jag sjunger.”
”Inte alls bra att komma för sent ”säger Al och tackar Kurt med att ge honom en av de antika sakerna från magasinets egen permanenta utställning.
”Nej, verkligen inte, ”fortsätter Kurt. Glöm nu inte att berätta vad som händer mellan dig och farsan. Så skall du se att du snart har en hur bra relation som helst med farsgubben. När du tränat ett tag, ringer du och berättar hur det går. Du har mitt direktnummer.”
Al och bröderna Bus bjuder Kurt och Arne att åka i deras hemmagjorda cykeldressin som snabbt tar dem till Resecentrum. Som en present får man med sig en flaska av Ragata Rytmans välkända och snabbverkande sårsprit som särskilt Arne blir glad över för att han fått skoskav av sina permissionsskor under promenaden till kojan i magasinet.
Man åker upp för rulltrappan i Rececentrum och Arne passar på att filma lite innan man stiger ombord på X-tåget för vidare färd till Hudiksvall och ”Damorkestern”.
Al konstaterar på vägen hem att han tyckte att det varit väldigt värdefullt att träffa Kurt och Arne. Han hade nu en plan för hur han skulle gå vidare med att få en bra relation till sin pappa. Han var nu mindre orolig för mamman Ragatas mys under täcket och om det skulle ske med fel personer.Al berömde sig själv för att han vågat ta steget att bjuda hit Kurt Olsson. Al kände hur han växte som människa och även som medmänniska. Han var beredd att axla uppgiften som barnombudsman många år till.
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
INTERVJU MED MARKYS
”Jag har alltid längtat efter att intervjua dig, säger Malte Mesost och korsar två fingrar på ryggen för att visa för sig själv att han överdrev en aning.
”Jag är redo. Det är bara att köra igång. Lite betalt vill jag nog ha. Kan jag få ett super, super Sibylla mål med tre korvar, räksallad och gurkmajonnäs och två dricka på Citygrillen? Det är jag absolut värfd. Tänk på att jag är unik.”
”Oj, oj! Det låter dyrt, ”säger Malte Mesost. ”Jag vet inte om jag har så mycket pengar.”
”Ja kan betzahlen, ”säger hans bror dr Rutger och smyger över en femhundralapp till Malte Mesost så omärkligt som möjligt.”
”Ok, Markys! Du får väl det då säger Malte Mesost och försöker låta lite ovillig trots att det inte är han själv som betalar. Hela kalaset går på 140 kr och tio kr för en kopp kaffe till Malte. Dr Rutger är så nervös inför vad brodern skall säga för dumt så han dricker bara vatten som är gratis.”
”Min första fråga är : Hur känner Du dig, Markys? ”säger Malte Mesost och försöker se ut som en modern Lennart Hyland. ”
”Jag känner mig i högform. Jag har sovit i 14 timmar i natt. Så jag är lite taggad som en sabeltandad sibirisk tiger. Jag har en uppstoppad sådan i sängen faktiskt,
”skryter Markys.
”Låter bra! Jag trodde sabeltandade tigrar var utrotade men det spelar ingen roll. Du har säkert ett gammalt exemplar uppstoppat. Då kör vi igång på allvar. Beskriv dig själv. ”
”Ja vad kan man säga? Jag säger som den där kulstötaren från Gävle-Brynäs Tarzan eller vad han heter- att jag är störst, bäst och vackrast men det behöver jag väl egentligen inte säga. Det syns liksom utanpå.”
”Tycker du att du är störst? Du är ju bara 1.2 m lång. ”protesterar Malte Mesost.”
”Ja, det jag menar är att jag är störst utav dom som är 1,20 det är så jag menar. Vi dvärgflodhästar som är hälften människa och hälften flodhäst vi blir inte så värst höga. Vi brukar inte ens gå på 2 ben som jag gör. Det har jag lärt mig alldeles själv.”
”Hur mår din pappa? ”undrar Malte Mesost för att komma ifrån Markys konstiga resonemang.
”Han mår fint? Han mår som en prins.Han är på Järvsö Zoo. Jag skall snart åka och hälsa på honom, ”säger Markys stolt.
”Saknar du honom inte? Ni träffas ju inte så mycket enligt vad jag förstått.”
”Det händer men vi talas vid i min hemmabyggda walkie talkie ganska ofta. Det skrapar en del men det är trevligt att träffas även om det blir en del missuppfattningar p g a den dåliga öjudkvalitén. Jag funderar på att börja pratat med honom med hjälp av Scout.”
” Skype heter det väl, ”säger Malte Mesost som också funderar på om walkie talkie verkligen fungerar på så långt avstånd?
”Ja, det gör det men man får skrika väldigt högt. Så Mamma Mutti brukar gå ut när jag ringer för hon är rädd för att bli döv, ”förklarar Markys.
”Låter jobbigt, ”säger Malte Mesost men lämnar även det ämnet.
”Hur är din relation med din mor och bror, Markys eller tycker du att det är känsligt att prata om det när storebror är med?”
” Nej, inte alls. Det går bra. Min brorsa, dr Rutger, är en väldigt jobbig typ. Han har gott om pengar. Om han bara betalar för mig och ger mig högre veckopeng för varje år som går så är han helt ok men ofta får jag tjata väldigt länge för att få de pengar jag betalar för att leva ett bra liv. Minder än 20 000 kr i månaden vill jag inte ha. Det är ”dyr-tider” som mamma Mutti brukar säga.”
”Du är ju 55 år. Har du fortfarande veckopeng? ”undrar Malte Mesost uppriktigt förvånad.”
”Ja, det har jag och det är jag stolt över. Dessutom går det 8 flodhästår på ett människoår. Så brorsan säger att jag är i 7-8 årsåldern.”
”Det förklarar varför du har så svårt för att räkna och bara vill använda norsk miniräknare. En sådan där räknare som svarar rätt på alla svar. Den måste passa dig bra.”
”Just precis. Skönt att du börjar förstå fast vi inte är släkt.”
”Du sa också att du var vackrast. Tycker du inte det låter lite konstigt eftersom du är hälften människa och hälften flodhäst?”
”Inte det minsta konstigt. Jag är väldigt, väldigt snygg. När jag tittar mig i spegeln så får jag nästan tupphud. Precis som den där brottaren i Gävle som tyckte att han sjöng så bra att han fick tupphud - och se vilka vackra fötter jag har.
”Dom är väldigt stora. Finns det rätt skostorlek åt dig.
”Nej, det är lite svårt för jag har storlek 58. Det är ganska svårt att hitta skor som passar. Brorsan gör vackra vita galoscher åt mig som är väldigt, väldigt snygga på mina perfekta fötter, ”säger Markys och stryker ömt sina fötter.
”Jag tror att jag tackar för mig där. Ett jätte tack till dig Markys för att du tog dig tid. Nu vill jag bara ställa en kompletterande fråga till Al om det går bra.”
”Kör så det ryker, säger Al som börjat tycka ganska bra om Malte Mesost som intervjuare.”
”Nu när Jo:s förra tjej Ka är ledig; skall du då fråga chans på henne? ”frågar Malte Mesost och ser lite skuldmedveten ut för att han är så nyfiken.”
”Kära Malte Mesost. Man ställer inte sådana frågor nu för tiden. Det här är 2000-tal och snart 2010. Nu går man bara fram till flickan och säger: ”Hej, på dig lilla ”späta”? Kan du tänka dig att byta saliv med mig de närmsta månaderna. Det har jag lärt mig av Kurre från Göteborg”.
”Byta saliv, säger du. Det låter inte så gott. Det är väl egentligen det man gör när mas pussas. Om jag inte missuppfattat allt. Fungerar det? Jag kanske skall prova?
”Lätt som en plätt. Det fungerar varje gång. Jag frågar inte så ofta för jag trivs rätt bra med morsan fortfarande. Jag måste ha koll på hennes mys under
täcket. När jag lugnat ner mig med det så kanske jag kan börja spana efter ”mumsiga brydar” som dr Rutger brukar säga.
”Du har ju själv en väldigt, väldigt ”mumsig mamma” om jag får säga det själv. Du tror inte du kunde fråga henne om hon vill leka kurra gömme i ladan en stund.
”Negativt, som dom säger i pistvakt. Så barnslig är hon inte men om du kan tänka dig att ge henne en Roderdendron så tror jag nog att du kan få lugn och ro och även lite roder i kärleksekan. Oj, vad jag var lustig nu. Där lät jag verkligen som en fullvuxen.
”Tack för tipset och tack för intervjun. Nu måste jag skynda mig till Coop vid E –center och se om de har några Rodedendron kvar till bra pris som jag kan ge till din mor.”
Malte Mesost tar al och Markys i hand och sedan skiljs man åt.
ALS INTERVJU AV SIN MOR RAGATA RYTMAN I SÖDERHAMN (den 27 juni 2009)
Klockan är 22.05 och jag Malte Mesost börjar bli ganska trött. Jag tar hjälp av den beryktande barn- och människorättskämpen Al Ljunggren för att göra ännu en intervju.
Han har nu lyckats få sin mor ,Ragata Rytman, som nästan aldrig ställer upp på intervjuer att låta sig intervjuas men på ett villkor. Hennes son Al skall få ställa första frågorna och ta hand om de mest känsliga frågorna. Ragata har också fått löfte att även kunna säga att hon inte vill svara på vissa frågor. Nu startar intervjun. Al ställer sin första fråga.
”Hur känns det att ha bröst? ”undrar Al och stirrar sin mamma intensivt i ögonen.
”När man var tonåring och brösten började komma, så var de väldigt ömma och såg konstiga ut, ”förklarar Ragat Rytman, ungefär som två väldigt små glasstrutar Då var det inte särskilt roligt att ha bröst. Efter hand som de växte blev det lite roligare och ju äldre jag blev, desto mer stolt blev jag över mina bröst som i mitt tycke är lagom stora. Kupa B om det säger dig någonting.”
”Brukade pojkarna i din klass tycka om dig för dina bröst? undrar Malte.
”Inte vad jag minns. Man tyckte det var roligt att fnissa och kommentera brösten. Någon uppskattning fick jag nog inte förrän långt senare när jag hade slutat grundskolan.”
”Hur är det då att ha bröst nu för tiden? Nu när de så att säga har vuxit klart ”undrar Al.
”Nu blir det svettigt om man inte har behå. Annars märker man inte av dem så mycket. Inte när de inte är större än mina.”
”Märker man av dem när man är ute och motionerar? undrar Malte Mesost försynt som känner sig lite utanför sin egen intervju.
”Den här mamman motionerar aldrig. Så det är inget problem eller hur? ”undrar Al. Ragata bara ler tillbaks som svar.
”Hur känns det att ha snippa dvs samma som puppa? ”undrar Al och blir lite nervös av sin egen djärva fråga.
”Det känns väl på det hela bra. Ibland känns den lite kladdig. Den är klart kladdig när jag har mens.”
”Kan man sitta naken i sanden när man har snippa? ”undrar Malte?
”Nej, det är svårt. Man vill inte ha sand därinne så jag försöker undvika det men gräs fungerar bra och det går ju att sitta på en handduk.
”Är du nöjd med utseendet på snippan? En del tycker ju att de har fula snippor? Det har jag läst någonstans säger Al och låter mer än vanligt lillgammal.
”Håret kring snippan kunde vara lite mörkare och lite tjockare men i övrigt är den helt ok, ”fortsätter Ragata Rytman som förvånar sig själv att hon kan svara på så här öppenhjärtliga frågor från sin son.
”Vilken relation har du till din familj. Är den bra? ”undrar Al och ser att Malte Mesost antecknar flitigt.
”Min familj är oerhört viktig för mig. Den måste akta sig som försöker skada min familj. Då kan jag bli lika ilsk som en fransk bonde som får sänkt pris på mjölken.”
”Är du stolt över att din son hjälper barnen på Öster mot dumma föräldrar? undrar jag, Malte Mesost som är rädd att jag inte skall få ställa några frågor alls under min intervju.
”Vem skulle inte vara stolt över det. Allt går ju mycket fortare om man får problem med något. Det blir inga tråkiga och långa utredningar som hos polisen. Utredningar som man ofta bara lägger ner. I Alvins och Barnligans utredningar går det undan. Där är det pang på rödbetan som gäller. Har man varit dum som förälder, så kan man räkna med att mattpiskan kommer fram eller att Markys nyper dem i rumpan som varit dumma. Det tycker jag är väldigt bra. Markys har lite svårt för sig i skolan. Han bär ett väldigt tungt lass när det gäller bestraffningar och upprätthålla en bra ordning här på Öster. Visst kan det vara svårt att ha den här typen av ”Tribunal-domstolar” men min son Al är så klok och har så kloka medhjälpare i bl a Dr Rutger att jag inte har något att anmärka på.
”Kan det inte blir lite för mycket bestraffningar? ”undrar Malte Mesost.
”Nej, jag tycker inte det. Det är inte bara Al som beslutar utan det är ”Säkerhetsrådet”. Varje medlem i rådet har rätt att rösta men Al har utslagsröst.
”Har det fungerat bra under den här året som man haft det här systemet? Visst tycker jag att Märta Malört fick lite hård bestraffning häromdagen. Å andra sidan är alla barn nöjda. Det är ju huvudsaken när man har den här typen av jury/tribunal eller vad man skall kalla det.
”Är det något mer som du vill att jag skall fråga dig? ”undrar Malte Mesost och ser viktig ut.
”Jag skulle ju vilja säga lite om det här med tillverkningen av sårsprit på vinden.
”Det är mycket sår här på Öster har jag hört
”Ja det är en hel del för att det är mycket backar. Är det mycket backar så springer man ofta. Dessutom finns det rullgrus. Det är lätt hänt att man ramlar omkull och slår sina knän. I går hade ex bröderna bus försökt åka kickbike ner för Skeppargatan och druttat på ändan och slagit i på knän och handflator. Det gick åt en halv liter sårsprit bara där.
”Ramlar också vuxna omkull? ”undrar Malte.
”Ja, det händer men inte lika ofta. Det verkar vara oftare på fredag och lördag kväll. Nu har det blivit bättre efter att Tribunalen införde Kickbike och skateboardförbud för alla föräldrar som inte var madrasserade från klockan 18.00 på fredagar till 20.00 på söndagar.
”Innebär inte denna regel att du får sälja mindre sårsprit?
”Det gör inte så mycket för jag har hittat ett nytt område för sårsprit. Jag använder dem på så kallade ”mördarsniglar”.
Det är just nu det enda sättet i världen-såvitt jag vet - för att ta ordentligt död på mördarsniglar. Att lägga mördarsniglar i vinägermarinad och sedan lägga ut dem på tomten har inte fungerat så bra. Det trodde man tidigare var bra. Mördarsniglar äter också varandra. Visste du det? undrar Ragata?
”Nej det hade jag inte en aning om? ”säger Malte Mesost uppriktigt.
”Kan det rent utav bli export av det här? ”undrar Malte Mesost.
”Mördarsniglarna kommer från Spanien. Så jag räknar med att sälja miljoners miljoner liter till Spanien och kanske också till Norge. De brukar vara så lättlurade och är vana med sin olja. Så det kan väl inte vara så stor skillnad med sprit.
”Är det sant att spriten skall åka tåg från Vallvik?
”Ja vi tänkte nog tillverka den där och sedan köra den på tåg men också per båt.
Det finns faktiskt en gammal spritfabrik på området men den gjorde dricksprit och inte sårsprit, ”förklarar Ragata Rytman.
”Är det en sådan där hemsk sprit som finns med i pistvakt där de tjoar ”en till, en till hela tiden”?
”Ja, så är det nog Malte men du får inte glömma att det behövs sprit i en väldig massa produkter och inte minst i olika rengöringsvätskor.”
”Tack så hemskt mycket för intervjun, ”säger Malte Mesost. ”En sista fråga, Ragata.
’Skulle du kunna tänka dig att ta emot en roderdendron som tack för din medverkan? Jag vet att du älskar sådana här växter och jag är också fullt beredd att själv gräva ner den om du talar om var jag skall gräva.”
”Ja, det kan jag kanske tänka mig om du inte har några baktankar. Jag tycker nog att du verkar ovanligt flirtig för att vara inneboende. Glöm aldrig att det är jag som är fastighetsägare och ta dig inga friheter i grönsakslandet. Se också upp för jordekorrar. Dom gräver som sjutton, de där rackarna. De muterade mördarsniglarna har också blivit ganska stora. Så de skall du se upp med. Kolla alltid under och i sängen innan du somnar. Akta så du inte halkar på slemspåren.
Malte Mesost blir först alldeles vit i ansiktet. Sedan ser han ut som distriktsmästaren i löjlig gång när han plötsligt springer de nästan 10 metrarna från soffan närmast grannen Janne till rishögen nära Als koja där han vänder ut och in på magen.
Därmed var intervjun avslutad och Malte ligger länge utsträckt i gräset med uppknäppta byxor innan han plötsligt får en väldigt god anledning att lämna gräset. En mördarsnigel har satt tänderna i hans knubbiga mage och Malte springer hjälplöst rakt ner till ån och kastar sig i vågorna för att försöka bli av med snigeln. Mördarsnigeln släpper sitt grepp. Malte Mesost landar så illa att han måste åka till sjukhus och sy sju stygn, medan Ragata Rytman skrattar förtjust över sin egen insats. Vem kunde väl tro att den här dagen skulle bli så rolig? tänker hon för sig själv alltmedan hon kollar att sladdarna till sårspriten är i sin ordning.
KURT OCH ARNE KOMMER TILL SÖDERHAMN
Al och bröderna Bus mötte Kurt Olsson och Arne på rececentrum i Söderhamn lördagen den 27 juni kl 15 00. Kurt hade åkt från Göteborg kl. 8.50 och Arne gick på en timma senare i Skövde där han dagen innan varit och filmat en militärparad på P 4, Skövdes gamla anrika pansarregemente. Samtidigt hade han passat på att klippa sig på affärshuset Commerce där han blev klippt av den snygga och något korpulenta kvinnan Hullevi som var den kraftigaste och dessutom längsta frisörskan på Commerce drop-in-salong. På vägen upp till Söderhamn hade Kurt bjudit Arne på saft och bulle i cafévagnen. Dessutom hade Arne fått smaka Kurts specialsallad med fläsk och bruna bönor och färska champinjoner. Arne tyckte det var en konstig blandning, men ville inte såra Kurt så han sa att det var gott.
”Jag vet, Arne! De ä knappt du behöver säjat. Jag har blivit en sådan baddare på att laga mat så att till och med min far äter det jag bjuder honom på från och till.”
”Helt otroligt! ”svarar Arne. ”Tänk vad du kan.”
”Ja, det tycker jag faktiskt att man kan säga med tanke på att min kära mor får kritik nio av tio gånger när hon lagar mat och bjuder min kräsne far. Jag däremot får bara beröm fast jag är en sämre kock än min mor.”
”Min mor, som bor på Hisingen i ett hus på Dimvädersgatan utan hiss, tycker också att du lagar god mat, ”fortsatte Arne för att hålla Kurt på gott humör.
”Du ser, du ser, Arne. Vad är det jag alltid har sagt ända sedan jag gick på Hermodskurs? Kvalitet lönar sig. Jag köper passerade tomater i brikförpackning när jag gör min berömda tomatsoppa. När det gäller ärtsoppa så är det Findus fina ärtor som jag kör i mixer när jag gör min sköna ärtsoppa med färska
kryddor från Örtviken som jag stött i min stora fina mortel som jag köpte på loppis i majorna i förra veckan.
”Helt otroligt! ”säger Arne uppmuntrande. Jag fattar inte att du kan. Själv har jag svårt ens att lyckas med ärtsoppa på burk. Jag kryddar oftast för hårt eller också bränner jag vid soppan.”
”Det är sådant där vi skall ta itu med du och jag. Kanske blir det så att jag startar ett matprogram och konkurrerar ut Mat-Tina. Direkt efter matprogrammet kan jag köra några tips om vad man kan göra av de överblivna förpackningarna. Visste du förresten att man exempelvis kan göra en väldigt snygg ljuslykta genom att klippa isär en joghurtförpackning på mitten?
”Nej, det hade jag ingen aning om, svarade Arne. Den där Mat-Tina; är det hon som fastna i frysboxen?”
”Nej Arne det är något helt annat. Hon kom från Skulltorp och var en person i en sketch som Sten-Åke Cederhök från Albert och Herbert hittade på eller åtminstone framförde.
”Vilket minne du har. Du borde geniförklaras här och nu, ”säger Arne full av beundran.
”Det kanske äger sin riktighet att jag har ett ruggigt minne. Ju mer du filmar mig, desto bättre chans att jag får fotografiskt minne. Har man gått på Hermods-kurs och dessutom Westerbergs folkhögskola i Storvik, då är det inte mycket som man inte klarar. Då har man också en himla massa bra erfarenheter som kan användas lite här och lite där förklarar Kurt.
”Jaha, där ser man, ”säger Arne. De ä så de ä.”
Tåget kommer fram till Söderhamn och Kurt är den som stiger av först. Eftersom han har ett förtroendeuppdrag har han på sig en stor skär pikétröja och
till det ett par extra långa militärshorts som gör att han smälter in i vilken djungel som helst eller en djurpark full med Flamingofåglar. Arne har på sig sin permisuniform efter att han gjorde klart lumpen 1984. Den klär honom väldigt bra. Al och bröderna Bus hade inga problem att förstå vilka som var Kurt och Arne . De var liksom självlysande och Arne sprang framför Kurt och filmade honom medan Kurt pratade högt och tydligt så att alla kunde höra vad han sa. Även de som befann sig i andra ändan av perrongen 100 m bort.
”Kära, Söderhamnsbor! Det är en stor dag i era liv. Här tar jag små korta steg i Söderhamn, men kanske ganska stora steg för mänskligheten när jag nu skall ta fram min allra bästa mänskliga sida och dela med mig av vad jag känner till om föräldrar och särskilt pappor som beter sig en smula underligt. Jag är inte här för att ha roligt på min egen bekostnad utan jag är här för att hjälpa och stödja med hela mitt hjärta och med all min väldiga erfarenhetsbank.”
”Jag vill tacka Al och hans vänner för att ni bjöd in mig. Jag vill tacka mig själv så himla mycket för att jag hade lust att ställa upp trots att jag var fullbokad med att jobba med damorkesterns instrumentvård, inklusive att polera Gudruns triangel med sämskskinn av allra högsta kvalitet för att tonen skall bli så bra som möjligt.”
”Det räcker nu, ”säger Arne och försökte tysta ner Kurt som höll på och pratade för kameran ännu ett par minuter innan han förstod vilka som stod framför honom.
”Al Ljunggren, förmodar jag sa Kurt högtidligt och sträckte fram handen.
”Kurt Olsson, förmodar jag ”sa Al sträckte fram sin hand och log finurligt.
”Alldeles precis korrekt. Du har ju skaftet på rätt huvud. Det märker jag, ”sa Kurt och fortsatte.
”Kan Du tänka dig att leda mig till en toalett jag blev lite lös i magen på vägen hit av min egna underbara sallad och hemtillverkade dressin ? Konstigt nog eller också var det av det maskstungna äpplet som jag fick av Arne.”
”Dä va inge problem med mitt äpple. Nu hittar du på som om det vore ett ormbitet äpple direkt från Edens lustgård.”
”Märk nu inte ord och var inte dum inför våra gäster, ”sa Kurt Olsson strängt.
”Det är vi som är gäster, inte dom, ”påpekade Arne.
”Nu märker du ord igen. Du förstår precis vad jag menar. ”
”Jag skall genast leda dig till Resecentrums handikapptoa. Den är stor och bra och det kostar inget, ”upplyser Al.
”Otroligt bra då kan vi ju gå in där samtidigt, ”säger Arne.
”Arne! Nu blir det snart gult kort. Du vet att jag inte vill vara i samma rum som dig när du lägger dina surfisar och snuskar runt med toapappret.
”Är det någon som fiser illa så är det väl du. Hela kupén led på resan hit men inget vågade säga något. Hur jag fiser behöver inte Al och hans vänner veta.”
Så där håller det på en tid. Till slut så kommer man i alla fall fram till Ö. Storgatan efter att ha gått längs gamla järnvägsspåret och vikt av mot den långa gatan strax efter det att man passerat trappan upp till Oskarsborg. Alla hade infunnit sig till mötet med Kurt och Arne. Bröderna Bus var där liksom Bam och Björk och även dr Rutger och Markys.
Al bad alla slå sig ner i den rymliga magasins-kojan som dagen till ära var smyckad av diverse pyssel som Al och hans kompisar gjort efter att ha gått igenom Kurts gamla program på TV från 80-talet.
”Vi är samlade här för att ni skall få chansen att ställa frågor till mig, legendaren Kurt Olsson. Kanske att ni också vill ställa någon liten fråga till Arne om mina svar mot all förmodan inte skulle räcka till.”
”Kan ni vara så snälla och tala om vilka frågor ni har! Var inte blyga kläm fram dem bara.”, sa Kurt Olsson och såg ut som han var en general av första graden.
”Vi vill veta lite om hur du ser på ”mys under täcket” och vi vill också veta hur man skall göra med pappor som inte vill vara som riktiga pappor, ”säger Al torrt och lite vemodigt.
”Det där var väldigt knepiga och himla svåra frågor som jag tänker dela upp i två expertsvar.Vi börjar med ”mysandet under täcket”, (sa Kurt Olsson och slickade sig om munnen och tänkte på alla trevliga minnen han hade med Gudrun ) som är en sådan där fråga som dyker upp i huvudet förr eller senare hos nästan alla barn och särskilt pojkar. Själv började jag allvarligt fundera när jag var fyra och såg hur pappa och mamma stökande under de tjocka halmbolstren som vi hade när jag växte upp. Halmen skänkte vi sedan till behövande djur när det blev varmare ute och halmen inte behövdes.”
”Jag tycker att man kan dela upp även denna fråga i två delar, ”sa Kurtan hlögtidligt. ”Det ena är själva myset som kan bestå i att man kramar varandra och tar på varandras kroppar lite här och där. Gärna leka blindbock nakna. Då vill pojkar gärna röra på flickornas bröst om de har några och även på deras stjärtar om de inte är för knotiga och konstiga. När man blir mer bekanta så händer det att man även vill hälsa lite på snipan som vi säger i Göteborg. Ni kanske säger Snippan här?”
”Är snipan en båt? ”undrar Markys? Jag älskar att åka båt och gärna segla.
”Kanske inte direkt. Det är i alla fall blött i snipan, ”konstaterar Kurt Olsson.
”Är snipan detsamma som snippan, ”undrar Björk som inte hängt med i Kurt:s resonemang.
”Det är just densamma säger Kurt. Kärt barn har väldigt många namn.”
”Var var vi? ”funderar Kurt och fortsätter. Jo, ”Snipan” får ibland besök av Oskar som är pojkarnas ”sprutt-i-lupp-svamp. Han kan växa som sjutton när han blir lite upphetsad. Vi skall inte gå in på detaljer utan vi skall tala lite mer fritt om myset.”
”Får alla mysa med varandra? ”undrar Markys som denna dag var oerhört vaken och ville visa att han hängde med i resonemanget. ”Eller skall bara de mysa som är ihop? ”fortsatte han”.
”Det där är lite olika, fortsätter Kurt. Man kan vara gifta eller man kan bo ihop. Det räcker också att tycka lite om varandra. Det är viktigt att träna så att man lär sig ”dansa” ihop för då blir myset bättre. Själv tycker jag väldigt mycket om att bli killad på ryggen. Det är väl för att jag är kille, tror jag. ” sa han eftertänksamt.”
”Skall man verkligen dansa under täcket? ”undrar Markys och såg ut som ett enda stort frågetecken.
”Nu tror ja att du va otydlig, ”säger Arne på sitt karakteristiska dalmål.
”Lägg dig inte i Arne utan filma och ta så mycket bilder som möjligt istället till min hemsida. Glöm inte att det här skall bli en utbildnngsfilm som kanske kan gå på export också.”
”Att lära sig dansa är ett uttryck och det betyder att man måste träna, ”säger Kurt och går omkring i rummet med händerna på bröstet. ” Om man inte tränar , ”fortsätter han ”så kan det bli väldigt fel och knöligt när man väl flyttar ihop. Ta bara min farsa som alltid vill lägga sig på spårvagnsspåret när han är arg. Om han hade myst lite bättre med morsan tidigare så kanske man hade blivit så ”myshungriga” att de satt i hela livet.
Mitt råd är kort och kort: -Träna mys så ofta ni kan och försök att inte nypa varandra medan myset tränas. Kommer ni på era föräldrar med att mys-pysa så bli inte alltför hårda. De föräldrar som myser bra brukar vara snälla mot sina barn. De orkar också bo ihop länge utan att bli trötta på varandra. Det är bra om föräldrar kan hålla ihop så länge som möjligt. I vart fall till dess ni barn blir vuxna. Ibland är det bättre att man flyttar isär än håller på och ”tjötar” med varandra.
När morsan och farsan grälade som värst så sa jag att jag tyckte att de skulle skilja sig precis som grannarna. Då skärpte sig plötsligt pappan så att han inte en enda gång på flera veckor sa att han skulle lägga sig på spåret. Han började även köpa billiga blommor på torget i Kortedala till mamma på fredagar. Ni kan gärna ha koll på vad föräldrarna gör. Var inte för tuffa för då kanske de inte vågar mysa med andra. Då kan det bli så att föräldrarna rör sig lika smidigt som de som är fastcementerade. Det blir inte bra för barnen. Särskilt papporna behöver ett ganska långt snöre för att stå ut med att bo med någon, år ut och år in utan att ha det bra och livet är alldeles för kort för att tjöta med fel människa.
”Där satte du spiken på huvudet, ”sa Arne och visade ännu en gång som stora beundran för sin chef och skådespelare.
”Ja, det där var kanske pricken över J, ”sa Kurt Olsson stolt. ”Du är inte så dum ibland i dina analyser. Funderar faktiskt på att tala om att det är du som filmat när jag skall ge ut mina utbildningsfilmer. Nu kommer vi till den andra viktiga frågan, ”sa Kurt och la åter armarna i kors.
”Hur talar man med knepiga pappor som blivit för tjötiga? Det är den himla stora frågan som man måste ha lösning på.”
”Mammorna är det oftast inget problem men papporna kan vara himla knepiga. När de blir för tråkiga och tjötiga då måste man ta ett allvarligt snack med dem. Det tycker jag att också du skall göra Al. Du sa till mig att din pappa kunde var lite besvärlig ibland. Förstår du vad jag menar? ”
”Det låter rätt bra, ”sa Al ”men det värsta är att min pappa så lätt blir arg när man tar upp känsliga saker. Han klarar inte av att prata om något som är känsligt och då blir han irriterad. Det tycker jag är jobbigt.
”Så kan det verkligen vara i början, ”förklarar Kurt och fortsätter ”men är du bestämd och säger att om inte vi kan prata om det här så kommer jag aldrig att hjälpa dig installera nya dataprogram igen eller något annat tekniskt. Då brukar det ta skruv. Så har det varit med min mamma och jag har hjälpt honom att skruva isär hela hans tv vilket han är väldigt tacksam för och nu vill han t om anlita mig när det gäller att sätta ihop den men där är jag mer tveksam eftersom jag inte bor hemma längre.”
”Min pappa är redan så teknisk. Så det där argumentet hjälper inte, ”förklarar Al.
”Då får du nog vara lite känslosam och tala om att du inte tänker följa med honom att feska. Eller vägra följa med till Leksands sommarland om han inte bättrar sig.”
”Det där sista kan nog vara bra, ”sa Al eftertänksamt.
”Fundera, Al och håll mig underrättad. Vi skall lösa det här gemensamt. Jag finns för dig och också för mig själv och Arne och alla andra, ”säger Kurt allvarsamt och för barnen helt obegripligt.
”Nu måste jag tyvärr åka vidare, ”förklarar Kurt. Jag har ett jobb i Hudiksvall med Damorkestern. Hur skulle det se ut om jag kom för sent till min egen orkester. Det är ju jag som är försångare och många har kommit ända från Sundsvall, åtta mil bort för att höra hur fint jag sjunger.”
”Inte alls bra att komma för sent ”säger Al och tackar Kurt med att ge honom en av de antika sakerna från magasinets egen permanenta utställning.
”Nej, verkligen inte, ”fortsätter Kurt. Glöm nu inte att berätta vad som händer mellan dig och farsan. Så skall du se att du snart har en hur bra relation som helst med farsgubben. När du tränat ett tag, ringer du och berättar hur det går. Du har mitt direktnummer.”
Al och bröderna Bus bjuder Kurt och Arne att åka i deras hemmagjorda cykeldressin som snabbt tar dem till Resecentrum. Som en present får man med sig en flaska av Ragata Rytmans välkända och snabbverkande sårsprit som särskilt Arne blir glad över för att han fått skoskav av sina permissionsskor under promenaden till kojan i magasinet.
Man åker upp för rulltrappan i Rececentrum och Arne passar på att filma lite innan man stiger ombord på X-tåget för vidare färd till Hudiksvall och ”Damorkestern”.
Al konstaterar på vägen hem att han tyckte att det varit väldigt värdefullt att träffa Kurt och Arne. Han hade nu en plan för hur han skulle gå vidare med att få en bra relation till sin pappa. Han var nu mindre orolig för mamman Ragatas mys under täcket och om det skulle ske med fel personer.Al berömde sig själv för att han vågat ta steget att bjuda hit Kurt Olsson. Al kände hur han växte som människa och även som medmänniska. Han var beredd att axla uppgiften som barnombudsman många år till.
onsdag 4 maj 2011
MERA POJKARNA PÅ ÖSTER
INTERVJU MED AL (den 27 juni 2009) PÅ SIBYLLA I SÖDERHAMN
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
INTERVJU MED MARKYS
”Jag har alltid längtat efter att intervjua dig, säger Malte Mesost och korsar två fingrar på ryggen för att visa för sig själv att han överdrev en aning.
”Jag är redo. Det är bara att köra igång. Lite betalt vill jag nog ha. Kan jag få ett super, super Sibylla mål med tre korvar, räksallad och gurkmajonnäs och två dricka på Citygrillen? Det är jag absolut värfd. Tänk på att jag är unik.”
”Oj, oj! Det låter dyrt, ”säger Malte Mesost. ”Jag vet inte om jag har så mycket pengar.”
”Ja kan betzahlen, ”säger hans bror dr Rutger och smyger över en femhundralapp till Malte Mesost så omärkligt som möjligt.”
”Ok, Markys! Du får väl det då säger Malte Mesost och försöker låta lite ovillig trots att det inte är han själv som betalar. Hela kalaset går på 140 kr och tio kr för en kopp kaffe till Malte. Dr Rutger är så nervös inför vad brodern skall säga för dumt så han dricker bara vatten som är gratis.”
”Min första fråga är : Hur känner Du dig, Markys? ”säger Malte Mesost och försöker se ut som en modern Lennart Hyland. ”
”Jag känner mig i högform. Jag har sovit i 14 timmar i natt. Så jag är lite taggad som en sabeltandad sibirisk tiger. Jag har en uppstoppad sådan i sängen faktiskt,
”skryter Markys.
”Låter bra! Jag trodde sabeltandade tigrar var utrotade men det spelar ingen roll. Du har säkert ett gammalt exemplar uppstoppat. Då kör vi igång på allvar. Beskriv dig själv. ”
”Ja vad kan man säga? Jag säger som den där kulstötaren från Gävle-Brynäs Tarzan eller vad han heter- att jag är störst, bäst och vackrast men det behöver jag väl egentligen inte säga. Det syns liksom utanpå.”
”Tycker du att du är störst? Du är ju bara 1.2 m lång. ”protesterar Malte Mesost.”
”Ja, det jag menar är att jag är störst utav dom som är 1,20 det är så jag menar. Vi dvärgflodhästar som är hälften människa och hälften flodhäst vi blir inte så värst höga. Vi brukar inte ens gå på 2 ben som jag gör. Det har jag lärt mig alldeles själv.”
”Hur mår din pappa? ”undrar Malte Mesost för att komma ifrån Markys konstiga resonemang.
”Han mår fint? Han mår som en prins.Han är på Järvsö Zoo. Jag skall snart åka och hälsa på honom, ”säger Markys stolt.
”Saknar du honom inte? Ni träffas ju inte så mycket enligt vad jag förstått.”
”Det händer men vi talas vid i min hemmabyggda walkie talkie ganska ofta. Det skrapar en del men det är trevligt att träffas även om det blir en del missuppfattningar p g a den dåliga öjudkvalitén. Jag funderar på att börja pratat med honom med hjälp av Scout.”
” Skype heter det väl, ”säger Malte Mesost som också funderar på om walkie talkie verkligen fungerar på så långt avstånd?
”Ja, det gör det men man får skrika väldigt högt. Så Mamma Mutti brukar gå ut när jag ringer för hon är rädd för att bli döv, ”förklarar Markys.
”Låter jobbigt, ”säger Malte Mesost men lämnar även det ämnet.
”Hur är din relation med din mor och bror, Markys eller tycker du att det är känsligt att prata om det när storebror är med?”
” Nej, inte alls. Det går bra. Min brorsa, dr Rutger, är en väldigt jobbig typ. Han har gott om pengar. Om han bara betalar för mig och ger mig högre veckopeng för varje år som går så är han helt ok men ofta får jag tjata väldigt länge för att få de pengar jag betalar för att leva ett bra liv. Minder än 20 000 kr i månaden vill jag inte ha. Det är ”dyr-tider” som mamma Mutti brukar säga.”
”Du är ju 55 år. Har du fortfarande veckopeng? ”undrar Malte Mesost uppriktigt förvånad.”
”Ja, det har jag och det är jag stolt över. Dessutom går det 8 flodhästår på ett människoår. Så brorsan säger att jag är i 7-8 årsåldern.”
”Det förklarar varför du har så svårt för att räkna och bara vill använda norsk miniräknare. En sådan där räknare som svarar rätt på alla svar. Den måste passa dig bra.”
”Just precis. Skönt att du börjar förstå fast vi inte är släkt.”
”Du sa också att du var vackrast. Tycker du inte det låter lite konstigt eftersom du är hälften människa och hälften flodhäst?”
”Inte det minsta konstigt. Jag är väldigt, väldigt snygg. När jag tittar mig i spegeln så får jag nästan tupphud. Precis som den där brottaren i Gävle som tyckte att han sjöng så bra att han fick tupphud - och se vilka vackra fötter jag har.
”Dom är väldigt stora. Finns det rätt skostorlek åt dig.
”Nej, det är lite svårt för jag har storlek 58. Det är ganska svårt att hitta skor som passar. Brorsan gör vackra vita galoscher åt mig som är väldigt, väldigt snygga på mina perfekta fötter, ”säger Markys och stryker ömt sina fötter.
”Jag tror att jag tackar för mig där. Ett jätte tack till dig Markys för att du tog dig tid. Nu vill jag bara ställa en kompletterande fråga till Al om det går bra.”
”Kör så det ryker, säger Al som börjat tycka ganska bra om Malte Mesost som intervjuare.”
”Nu när Jo:s förra tjej Ka är ledig; skall du då fråga chans på henne? ”frågar Malte Mesost och ser lite skuldmedveten ut för att han är så nyfiken.”
”Kära Malte Mesost. Man ställer inte sådana frågor nu för tiden. Det här är 2000-tal och snart 2010. Nu går man bara fram till flickan och säger: ”Hej, på dig lilla ”späta”? Kan du tänka dig att byta saliv med mig de närmsta månaderna. Det har jag lärt mig av Kurre från Göteborg”.
”Byta saliv, säger du. Det låter inte så gott. Det är väl egentligen det man gör när mas pussas. Om jag inte missuppfattat allt. Fungerar det? Jag kanske skall prova?
”Lätt som en plätt. Det fungerar varje gång. Jag frågar inte så ofta för jag trivs rätt bra med morsan fortfarande. Jag måste ha koll på hennes mys under
täcket. När jag lugnat ner mig med det så kanske jag kan börja spana efter ”mumsiga brydar” som dr Rutger brukar säga.
”Du har ju själv en väldigt, väldigt ”mumsig mamma” om jag får säga det själv. Du tror inte du kunde fråga henne om hon vill leka kurra gömme i ladan en stund.
”Negativt, som dom säger i pistvakt. Så barnslig är hon inte men om du kan tänka dig att ge henne en Roderdendron så tror jag nog att du kan få lugn och ro och även lite roder i kärleksekan. Oj, vad jag var lustig nu. Där lät jag verkligen som en fullvuxen.
”Tack för tipset och tack för intervjun. Nu måste jag skynda mig till Coop vid E –center och se om de har några Rodedendron kvar till bra pris som jag kan ge till din mor.”
Malte Mesost tar al och Markys i hand och sedan skiljs man åt.
Kontrollerat hit
ALS INTERVJU AV SIN MOR RAGATA RYTMAN I SÖDERHAMN (den 27 juni 2009)
Klockan är 22.05 och jag Malte Mesost börjar bli ganska trött. Jag tar hjälp av den beryktande barn- och människorättskämpen Al Ljunggren för att göra ännu en intervju.
Han har nu lyckats få sin mor ,Ragata Rytman, som nästan aldrig ställer upp på intervjuer att låta sig intervjuas men på ett villkor. Hennes son Al skall få ställa första frågorna och ta hand om de mest känsliga frågorna. Ragata har också fått löfte att även kunna säga att hon inte vill svara på vissa frågor. Nu startar intervjun. Al ställer sin första fråga.
”Hur känns det att ha bröst? ”undrar Al och stirrar sin mamma intensivt i ögonen.
”När man var tonåring och brösten började komma, så var de väldigt ömma och såg konstiga ut, ”förklarar Ragat Rytman, ungefär som två väldigt små glasstrutar Då var det inte särskilt roligt att ha bröst. Efter hand som de växte blev det lite roligare och ju äldre jag blev, desto mer stolt blev jag över mina bröst som i mitt tycke är lagom stora. Kupa B om det säger dig någonting.”
”Brukade pojkarna i din klass tycka om dig för dina bröst? undrar Malte.
”Inte vad jag minns. Man tyckte det var roligt att fnissa och kommentera brösten. Någon uppskattning fick jag nog inte förrän långt senare när jag hade slutat grundskolan.”
”Hur är det då att ha bröst nu för tiden? Nu när de så att säga har vuxit klart ”undrar Al.
”Nu blir det svettigt om man inte har behå. Annars märker man inte av dem så mycket. Inte när de inte är större än mina.”
”Märker man av dem när man är ute och motionerar? undrar Malte Mesost försynt som känner sig lite utanför sin egen intervju.
”Den här mamman motionerar aldrig. Så det är inget problem eller hur? ”undrar Al. Ragata bara ler tillbaks som svar.
”Hur känns det att ha snippa dvs samma som puppa? ”undrar Al och blir lite nervös av sin egen djärva fråga.
”Det känns väl på det hela bra. Ibland känns den lite kladdig. Den är klart kladdig när jag har mens.”
”Kan man sitta naken i sanden när man har snippa? ”undrar Malte?
”Nej, det är svårt. Man vill inte ha sand därinne så jag försöker undvika det men gräs fungerar bra och det går ju att sitta på en handduk.
”Är du nöjd med utseendet på snippan? En del tycker ju att de har fula snippor? Det har jag läst någonstans säger Al och låter mer än vanligt lillgammal.
”Håret kring snippan kunde vara lite mörkare och lite tjockare men i övrigt är den helt ok, ”fortsätter Ragata Rytman som förvånar sig själv att hon kan svara på så här öppenhjärtliga frågor från sin son.
”Vilken relation har du till din familj. Är den bra? ”undrar Al och ser att Malte Mesost antecknar flitigt.
”Min familj är oerhört viktig för mig. Den måste akta sig som försöker skada min familj. Då kan jag bli lika ilsk som en fransk bonde som får sänkt pris på mjölken.”
”Är du stolt över att din son hjälper barnen på Öster mot dumma föräldrar? undrar jag, Malte Mesost som är rädd att jag inte skall få ställa några frågor alls under min intervju.
”Vem skulle inte vara stolt över det. Allt går ju mycket fortare om man får problem med något. Det blir inga tråkiga och långa utredningar som hos polisen. Utredningar som man ofta bara lägger ner. I Alvins och Barnligans utredningar går det undan. Där är det pang på rödbetan som gäller. Har man varit dum som förälder, så kan man räkna med att mattpiskan kommer fram eller att Markys nyper dem i rumpan som varit dumma. Det tycker jag är väldigt bra. Markys har lite svårt för sig i skolan. Han bär ett väldigt tungt lass när det gäller bestraffningar och upprätthålla en bra ordning här på Öster. Visst kan det vara svårt att ha den här typen av ”Tribunal-domstolar” men min son Al är så klok och har så kloka medhjälpare i bl a Dr Rutger att jag inte har något att anmärka på.
”Kan det inte blir lite för mycket bestraffningar? ”undrar Malte Mesost.
”Nej, jag tycker inte det. Det är inte bara Al som beslutar utan det är ”Säkerhetsrådet”. Varje medlem i rådet har rätt att rösta men Al har utslagsröst.
”Har det fungerat bra under den här året som man haft det här systemet? Visst tycker jag att Märta Malört fick lite hård bestraffning häromdagen. Å andra sidan är alla barn nöjda. Det är ju huvudsaken när man har den här typen av jury/tribunal eller vad man skall kalla det.
”Är det något mer som du vill att jag skall fråga dig? ”undrar Malte Mesost och ser viktig ut.
”Jag skulle ju vilja säga lite om det här med tillverkningen av sårsprit på vinden.
”Det är mycket sår här på Öster har jag hört
”Ja det är en hel del för att det är mycket backar. Är det mycket backar så springer man ofta. Dessutom finns det rullgrus. Det är lätt hänt att man ramlar omkull och slår sina knän. I går hade ex bröderna bus försökt åka kickbike ner för Skeppargatan och druttat på ändan och slagit i på knän och handflator. Det gick åt en halv liter sårsprit bara där.
”Ramlar också vuxna omkull? ”undrar Malte.
”Ja, det händer men inte lika ofta. Det verkar vara oftare på fredag och lördag kväll. Nu har det blivit bättre efter att Tribunalen införde Kickbike och skateboardförbud för alla föräldrar som inte var madrasserade från klockan 18.00 på fredagar till 20.00 på söndagar.
”Innebär inte denna regel att du får sälja mindre sårsprit?
”Det gör inte så mycket för jag har hittat ett nytt område för sårsprit. Jag använder dem på så kallade ”mördarsniglar”.
Det är just nu det enda sättet i världen-såvitt jag vet - för att ta ordentligt död på mördarsniglar. Att lägga mördarsniglar i vinägermarinad och sedan lägga ut dem på tomten har inte fungerat så bra. Det trodde man tidigare var bra. Mördarsniglar äter också varandra. Visste du det? undrar Ragata?
”Nej det hade jag inte en aning om? ”säger Malte Mesost uppriktigt.
”Kan det rent utav bli export av det här? ”undrar Malte Mesost.
”Mördarsniglarna kommer från Spanien. Så jag räknar med att sälja miljoners miljoner liter till Spanien och kanske också till Norge. De brukar vara så lättlurade och är vana med sin olja. Så det kan väl inte vara så stor skillnad med sprit.
”Är det sant att spriten skall åka tåg från Vallvik?
”Ja vi tänkte nog tillverka den där och sedan köra den på tåg men också per båt.
Det finns faktiskt en gammal spritfabrik på området men den gjorde dricksprit och inte sårsprit, ”förklarar Ragata Rytman.
”Är det en sådan där hemsk sprit som finns med i pistvakt där de tjoar ”en till, en till hela tiden”?
”Ja, så är det nog Malte men du får inte glömma att det behövs sprit i en väldig massa produkter och inte minst i olika rengöringsvätskor.”
”Tack så hemskt mycket för intervjun, ”säger Malte Mesost. ”En sista fråga, Ragata. Skulle du kunna tänka dig att ta emot en roderdendron som tack för din medverkan? Jag vet att du älskar sådana här växter och jag är också fullt beredd att själv gräva ner den om du talar om var jag skall gräva.”
”Ja, det kan jag kanske tänka mig om du inte har några baktankar. Jag tycker nog att du verkar ovanligt flirtig för att vara inneboende. Glöm aldrig att det är jag som är fastighetsägare och ta dig inga friheter i grönsakslandet. Se också upp för jordekorrar. Dom gräver som sjutton, de där rackarna. De muterade mördarsniglarna har också blivit ganska stora. Så de skall du se upp med. Kolla alltid under och i sängen innan du somnar. Akta så du inte halkar på slemspåren.
Malte Mesost blir först alldeles vit i ansiktet. Sedan ser han ut som distriktsmästaren i löjlig gång när han plötsligt springer de nästan 10 metrarna från soffan närmast grannen Janne till rishögen nära Als koja där han vänder ut och in på magen.
Därmed var intervjun avslutad och Malte ligger länge utsträckt i gräset med uppknäppta byxor innan han plötsligt får en väldigt god anledning att lämna gräset. En mördarsnigel har satt tänderna i hans knubbiga mage och Malte springer hjälplöst rakt ner till ån och kastar sig i vågorna för att försöka bli av med snigeln. Mördarsnigeln släpper sitt grepp. Malte Mesost landar så illa att han måste åka till sjukhus och sy sju stygn, medan Ragata Rytman skrattar förtjust över sin egen insats. Vem kunde väl tro att den här dagen skulle bli så rolig? tänker hon för sig själv alltmedan hon kollar att sladdarna till sårspriten är i sin ordning.
#####
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
INTERVJU MED MARKYS
”Jag har alltid längtat efter att intervjua dig, säger Malte Mesost och korsar två fingrar på ryggen för att visa för sig själv att han överdrev en aning.
”Jag är redo. Det är bara att köra igång. Lite betalt vill jag nog ha. Kan jag få ett super, super Sibylla mål med tre korvar, räksallad och gurkmajonnäs och två dricka på Citygrillen? Det är jag absolut värfd. Tänk på att jag är unik.”
”Oj, oj! Det låter dyrt, ”säger Malte Mesost. ”Jag vet inte om jag har så mycket pengar.”
”Ja kan betzahlen, ”säger hans bror dr Rutger och smyger över en femhundralapp till Malte Mesost så omärkligt som möjligt.”
”Ok, Markys! Du får väl det då säger Malte Mesost och försöker låta lite ovillig trots att det inte är han själv som betalar. Hela kalaset går på 140 kr och tio kr för en kopp kaffe till Malte. Dr Rutger är så nervös inför vad brodern skall säga för dumt så han dricker bara vatten som är gratis.”
”Min första fråga är : Hur känner Du dig, Markys? ”säger Malte Mesost och försöker se ut som en modern Lennart Hyland. ”
”Jag känner mig i högform. Jag har sovit i 14 timmar i natt. Så jag är lite taggad som en sabeltandad sibirisk tiger. Jag har en uppstoppad sådan i sängen faktiskt,
”skryter Markys.
”Låter bra! Jag trodde sabeltandade tigrar var utrotade men det spelar ingen roll. Du har säkert ett gammalt exemplar uppstoppat. Då kör vi igång på allvar. Beskriv dig själv. ”
”Ja vad kan man säga? Jag säger som den där kulstötaren från Gävle-Brynäs Tarzan eller vad han heter- att jag är störst, bäst och vackrast men det behöver jag väl egentligen inte säga. Det syns liksom utanpå.”
”Tycker du att du är störst? Du är ju bara 1.2 m lång. ”protesterar Malte Mesost.”
”Ja, det jag menar är att jag är störst utav dom som är 1,20 det är så jag menar. Vi dvärgflodhästar som är hälften människa och hälften flodhäst vi blir inte så värst höga. Vi brukar inte ens gå på 2 ben som jag gör. Det har jag lärt mig alldeles själv.”
”Hur mår din pappa? ”undrar Malte Mesost för att komma ifrån Markys konstiga resonemang.
”Han mår fint? Han mår som en prins.Han är på Järvsö Zoo. Jag skall snart åka och hälsa på honom, ”säger Markys stolt.
”Saknar du honom inte? Ni träffas ju inte så mycket enligt vad jag förstått.”
”Det händer men vi talas vid i min hemmabyggda walkie talkie ganska ofta. Det skrapar en del men det är trevligt att träffas även om det blir en del missuppfattningar p g a den dåliga öjudkvalitén. Jag funderar på att börja pratat med honom med hjälp av Scout.”
” Skype heter det väl, ”säger Malte Mesost som också funderar på om walkie talkie verkligen fungerar på så långt avstånd?
”Ja, det gör det men man får skrika väldigt högt. Så Mamma Mutti brukar gå ut när jag ringer för hon är rädd för att bli döv, ”förklarar Markys.
”Låter jobbigt, ”säger Malte Mesost men lämnar även det ämnet.
”Hur är din relation med din mor och bror, Markys eller tycker du att det är känsligt att prata om det när storebror är med?”
” Nej, inte alls. Det går bra. Min brorsa, dr Rutger, är en väldigt jobbig typ. Han har gott om pengar. Om han bara betalar för mig och ger mig högre veckopeng för varje år som går så är han helt ok men ofta får jag tjata väldigt länge för att få de pengar jag betalar för att leva ett bra liv. Minder än 20 000 kr i månaden vill jag inte ha. Det är ”dyr-tider” som mamma Mutti brukar säga.”
”Du är ju 55 år. Har du fortfarande veckopeng? ”undrar Malte Mesost uppriktigt förvånad.”
”Ja, det har jag och det är jag stolt över. Dessutom går det 8 flodhästår på ett människoår. Så brorsan säger att jag är i 7-8 årsåldern.”
”Det förklarar varför du har så svårt för att räkna och bara vill använda norsk miniräknare. En sådan där räknare som svarar rätt på alla svar. Den måste passa dig bra.”
”Just precis. Skönt att du börjar förstå fast vi inte är släkt.”
”Du sa också att du var vackrast. Tycker du inte det låter lite konstigt eftersom du är hälften människa och hälften flodhäst?”
”Inte det minsta konstigt. Jag är väldigt, väldigt snygg. När jag tittar mig i spegeln så får jag nästan tupphud. Precis som den där brottaren i Gävle som tyckte att han sjöng så bra att han fick tupphud - och se vilka vackra fötter jag har.
”Dom är väldigt stora. Finns det rätt skostorlek åt dig.
”Nej, det är lite svårt för jag har storlek 58. Det är ganska svårt att hitta skor som passar. Brorsan gör vackra vita galoscher åt mig som är väldigt, väldigt snygga på mina perfekta fötter, ”säger Markys och stryker ömt sina fötter.
”Jag tror att jag tackar för mig där. Ett jätte tack till dig Markys för att du tog dig tid. Nu vill jag bara ställa en kompletterande fråga till Al om det går bra.”
”Kör så det ryker, säger Al som börjat tycka ganska bra om Malte Mesost som intervjuare.”
”Nu när Jo:s förra tjej Ka är ledig; skall du då fråga chans på henne? ”frågar Malte Mesost och ser lite skuldmedveten ut för att han är så nyfiken.”
”Kära Malte Mesost. Man ställer inte sådana frågor nu för tiden. Det här är 2000-tal och snart 2010. Nu går man bara fram till flickan och säger: ”Hej, på dig lilla ”späta”? Kan du tänka dig att byta saliv med mig de närmsta månaderna. Det har jag lärt mig av Kurre från Göteborg”.
”Byta saliv, säger du. Det låter inte så gott. Det är väl egentligen det man gör när mas pussas. Om jag inte missuppfattat allt. Fungerar det? Jag kanske skall prova?
”Lätt som en plätt. Det fungerar varje gång. Jag frågar inte så ofta för jag trivs rätt bra med morsan fortfarande. Jag måste ha koll på hennes mys under
täcket. När jag lugnat ner mig med det så kanske jag kan börja spana efter ”mumsiga brydar” som dr Rutger brukar säga.
”Du har ju själv en väldigt, väldigt ”mumsig mamma” om jag får säga det själv. Du tror inte du kunde fråga henne om hon vill leka kurra gömme i ladan en stund.
”Negativt, som dom säger i pistvakt. Så barnslig är hon inte men om du kan tänka dig att ge henne en Roderdendron så tror jag nog att du kan få lugn och ro och även lite roder i kärleksekan. Oj, vad jag var lustig nu. Där lät jag verkligen som en fullvuxen.
”Tack för tipset och tack för intervjun. Nu måste jag skynda mig till Coop vid E –center och se om de har några Rodedendron kvar till bra pris som jag kan ge till din mor.”
Malte Mesost tar al och Markys i hand och sedan skiljs man åt.
Kontrollerat hit
ALS INTERVJU AV SIN MOR RAGATA RYTMAN I SÖDERHAMN (den 27 juni 2009)
Klockan är 22.05 och jag Malte Mesost börjar bli ganska trött. Jag tar hjälp av den beryktande barn- och människorättskämpen Al Ljunggren för att göra ännu en intervju.
Han har nu lyckats få sin mor ,Ragata Rytman, som nästan aldrig ställer upp på intervjuer att låta sig intervjuas men på ett villkor. Hennes son Al skall få ställa första frågorna och ta hand om de mest känsliga frågorna. Ragata har också fått löfte att även kunna säga att hon inte vill svara på vissa frågor. Nu startar intervjun. Al ställer sin första fråga.
”Hur känns det att ha bröst? ”undrar Al och stirrar sin mamma intensivt i ögonen.
”När man var tonåring och brösten började komma, så var de väldigt ömma och såg konstiga ut, ”förklarar Ragat Rytman, ungefär som två väldigt små glasstrutar Då var det inte särskilt roligt att ha bröst. Efter hand som de växte blev det lite roligare och ju äldre jag blev, desto mer stolt blev jag över mina bröst som i mitt tycke är lagom stora. Kupa B om det säger dig någonting.”
”Brukade pojkarna i din klass tycka om dig för dina bröst? undrar Malte.
”Inte vad jag minns. Man tyckte det var roligt att fnissa och kommentera brösten. Någon uppskattning fick jag nog inte förrän långt senare när jag hade slutat grundskolan.”
”Hur är det då att ha bröst nu för tiden? Nu när de så att säga har vuxit klart ”undrar Al.
”Nu blir det svettigt om man inte har behå. Annars märker man inte av dem så mycket. Inte när de inte är större än mina.”
”Märker man av dem när man är ute och motionerar? undrar Malte Mesost försynt som känner sig lite utanför sin egen intervju.
”Den här mamman motionerar aldrig. Så det är inget problem eller hur? ”undrar Al. Ragata bara ler tillbaks som svar.
”Hur känns det att ha snippa dvs samma som puppa? ”undrar Al och blir lite nervös av sin egen djärva fråga.
”Det känns väl på det hela bra. Ibland känns den lite kladdig. Den är klart kladdig när jag har mens.”
”Kan man sitta naken i sanden när man har snippa? ”undrar Malte?
”Nej, det är svårt. Man vill inte ha sand därinne så jag försöker undvika det men gräs fungerar bra och det går ju att sitta på en handduk.
”Är du nöjd med utseendet på snippan? En del tycker ju att de har fula snippor? Det har jag läst någonstans säger Al och låter mer än vanligt lillgammal.
”Håret kring snippan kunde vara lite mörkare och lite tjockare men i övrigt är den helt ok, ”fortsätter Ragata Rytman som förvånar sig själv att hon kan svara på så här öppenhjärtliga frågor från sin son.
”Vilken relation har du till din familj. Är den bra? ”undrar Al och ser att Malte Mesost antecknar flitigt.
”Min familj är oerhört viktig för mig. Den måste akta sig som försöker skada min familj. Då kan jag bli lika ilsk som en fransk bonde som får sänkt pris på mjölken.”
”Är du stolt över att din son hjälper barnen på Öster mot dumma föräldrar? undrar jag, Malte Mesost som är rädd att jag inte skall få ställa några frågor alls under min intervju.
”Vem skulle inte vara stolt över det. Allt går ju mycket fortare om man får problem med något. Det blir inga tråkiga och långa utredningar som hos polisen. Utredningar som man ofta bara lägger ner. I Alvins och Barnligans utredningar går det undan. Där är det pang på rödbetan som gäller. Har man varit dum som förälder, så kan man räkna med att mattpiskan kommer fram eller att Markys nyper dem i rumpan som varit dumma. Det tycker jag är väldigt bra. Markys har lite svårt för sig i skolan. Han bär ett väldigt tungt lass när det gäller bestraffningar och upprätthålla en bra ordning här på Öster. Visst kan det vara svårt att ha den här typen av ”Tribunal-domstolar” men min son Al är så klok och har så kloka medhjälpare i bl a Dr Rutger att jag inte har något att anmärka på.
”Kan det inte blir lite för mycket bestraffningar? ”undrar Malte Mesost.
”Nej, jag tycker inte det. Det är inte bara Al som beslutar utan det är ”Säkerhetsrådet”. Varje medlem i rådet har rätt att rösta men Al har utslagsröst.
”Har det fungerat bra under den här året som man haft det här systemet? Visst tycker jag att Märta Malört fick lite hård bestraffning häromdagen. Å andra sidan är alla barn nöjda. Det är ju huvudsaken när man har den här typen av jury/tribunal eller vad man skall kalla det.
”Är det något mer som du vill att jag skall fråga dig? ”undrar Malte Mesost och ser viktig ut.
”Jag skulle ju vilja säga lite om det här med tillverkningen av sårsprit på vinden.
”Det är mycket sår här på Öster har jag hört
”Ja det är en hel del för att det är mycket backar. Är det mycket backar så springer man ofta. Dessutom finns det rullgrus. Det är lätt hänt att man ramlar omkull och slår sina knän. I går hade ex bröderna bus försökt åka kickbike ner för Skeppargatan och druttat på ändan och slagit i på knän och handflator. Det gick åt en halv liter sårsprit bara där.
”Ramlar också vuxna omkull? ”undrar Malte.
”Ja, det händer men inte lika ofta. Det verkar vara oftare på fredag och lördag kväll. Nu har det blivit bättre efter att Tribunalen införde Kickbike och skateboardförbud för alla föräldrar som inte var madrasserade från klockan 18.00 på fredagar till 20.00 på söndagar.
”Innebär inte denna regel att du får sälja mindre sårsprit?
”Det gör inte så mycket för jag har hittat ett nytt område för sårsprit. Jag använder dem på så kallade ”mördarsniglar”.
Det är just nu det enda sättet i världen-såvitt jag vet - för att ta ordentligt död på mördarsniglar. Att lägga mördarsniglar i vinägermarinad och sedan lägga ut dem på tomten har inte fungerat så bra. Det trodde man tidigare var bra. Mördarsniglar äter också varandra. Visste du det? undrar Ragata?
”Nej det hade jag inte en aning om? ”säger Malte Mesost uppriktigt.
”Kan det rent utav bli export av det här? ”undrar Malte Mesost.
”Mördarsniglarna kommer från Spanien. Så jag räknar med att sälja miljoners miljoner liter till Spanien och kanske också till Norge. De brukar vara så lättlurade och är vana med sin olja. Så det kan väl inte vara så stor skillnad med sprit.
”Är det sant att spriten skall åka tåg från Vallvik?
”Ja vi tänkte nog tillverka den där och sedan köra den på tåg men också per båt.
Det finns faktiskt en gammal spritfabrik på området men den gjorde dricksprit och inte sårsprit, ”förklarar Ragata Rytman.
”Är det en sådan där hemsk sprit som finns med i pistvakt där de tjoar ”en till, en till hela tiden”?
”Ja, så är det nog Malte men du får inte glömma att det behövs sprit i en väldig massa produkter och inte minst i olika rengöringsvätskor.”
”Tack så hemskt mycket för intervjun, ”säger Malte Mesost. ”En sista fråga, Ragata. Skulle du kunna tänka dig att ta emot en roderdendron som tack för din medverkan? Jag vet att du älskar sådana här växter och jag är också fullt beredd att själv gräva ner den om du talar om var jag skall gräva.”
”Ja, det kan jag kanske tänka mig om du inte har några baktankar. Jag tycker nog att du verkar ovanligt flirtig för att vara inneboende. Glöm aldrig att det är jag som är fastighetsägare och ta dig inga friheter i grönsakslandet. Se också upp för jordekorrar. Dom gräver som sjutton, de där rackarna. De muterade mördarsniglarna har också blivit ganska stora. Så de skall du se upp med. Kolla alltid under och i sängen innan du somnar. Akta så du inte halkar på slemspåren.
Malte Mesost blir först alldeles vit i ansiktet. Sedan ser han ut som distriktsmästaren i löjlig gång när han plötsligt springer de nästan 10 metrarna från soffan närmast grannen Janne till rishögen nära Als koja där han vänder ut och in på magen.
Därmed var intervjun avslutad och Malte ligger länge utsträckt i gräset med uppknäppta byxor innan han plötsligt får en väldigt god anledning att lämna gräset. En mördarsnigel har satt tänderna i hans knubbiga mage och Malte springer hjälplöst rakt ner till ån och kastar sig i vågorna för att försöka bli av med snigeln. Mördarsnigeln släpper sitt grepp. Malte Mesost landar så illa att han måste åka till sjukhus och sy sju stygn, medan Ragata Rytman skrattar förtjust över sin egen insats. Vem kunde väl tro att den här dagen skulle bli så rolig? tänker hon för sig själv alltmedan hon kollar att sladdarna till sårspriten är i sin ordning.
#####
ONSDAGEN DEN 4 MAJ
SEGER
Jag och Ulla vann en härlig seger ( bara för folk med passworld).-
VÄDER
Kallt i Gävle. Nära noll men ingen snö idag.
OKÄNSLIG SJUKVÅRD
Dålig behandling av en person som fått besked om att han har dödlig sjukdom gör att han tar sitt liv. Vedrövligt dåligt.
OKÄNSLIGT VERK
Onsdaksan som aldrig sover-Migrationsverket-hasr gjort sig besväret att åka ner till Stockholm med en kvinna från angola och får ett klart och tydligt besked att man INTE kan ge henne pass även om man inte tvivlar på att hon är från Angola. Ändå skall denna vedervärdiga myndighet kasta ut kvinnan till Angola för att där försöka få ett pass i alla fall trots att kvinnan har barn fött i Sverige på några månader som är svensk medborgare och pappan som hon bor med är svensk medborgare.
Nu skall MV lämna över ärendet till polis säger verkställighetsdetaljen i Söderhamn. Hur lågt kan en myndighet falla i ren förvaltningsfundamentalism och ren dumhet i kombination med en stor portion ren främlingsfientlighet. Ärendet uppmärksammas just nu av båda TV och radio.
INTERVJU MED AL (den 27 juni 2009) PÅ SIBYLLA I SÖDERHAMN, KURT OLSSON
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
Jag och Ulla vann en härlig seger ( bara för folk med passworld).-
VÄDER
Kallt i Gävle. Nära noll men ingen snö idag.
OKÄNSLIG SJUKVÅRD
Dålig behandling av en person som fått besked om att han har dödlig sjukdom gör att han tar sitt liv. Vedrövligt dåligt.
OKÄNSLIGT VERK
Onsdaksan som aldrig sover-Migrationsverket-hasr gjort sig besväret att åka ner till Stockholm med en kvinna från angola och får ett klart och tydligt besked att man INTE kan ge henne pass även om man inte tvivlar på att hon är från Angola. Ändå skall denna vedervärdiga myndighet kasta ut kvinnan till Angola för att där försöka få ett pass i alla fall trots att kvinnan har barn fött i Sverige på några månader som är svensk medborgare och pappan som hon bor med är svensk medborgare.
Nu skall MV lämna över ärendet till polis säger verkställighetsdetaljen i Söderhamn. Hur lågt kan en myndighet falla i ren förvaltningsfundamentalism och ren dumhet i kombination med en stor portion ren främlingsfientlighet. Ärendet uppmärksammas just nu av båda TV och radio.
INTERVJU MED AL (den 27 juni 2009) PÅ SIBYLLA I SÖDERHAMN, KURT OLSSON
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.
”Hur många barn på Öster basar du över Al.
”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.
”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.
”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.
”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”
” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.
”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”
”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”
”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?
”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”
”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”
”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.
”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”
”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.
”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”
”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”
”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”
”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”
”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.
”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”
”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”
”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”
”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”
”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”
”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.
”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”
”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”
”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”
”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.
”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”
”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.
”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
