BYRÅN KAPITEL 8
1 maj 2012
Steve Emfors var på väg att gå och lägga sig. Ännu en dag
hade förflutit utan att han gjort det han borde. Arbetet på jobbet hopade sig
och trots att han arbetat några timmar på Valborg och denna dag så kändes det
inte som om han kom någonstans. Det sades alltid att det var bra att ha mycket
att göra men det var ju bara bra om man hann med det man skulle och inte
ohjälpligt kom efter. Hade man för mycket att göra var det även svårt att
skriva kostnadsräkningar och gjorde man inte det så kom man ohjälpligt efter
med skatten. Steve var noga med att skriva räkningar ofta medan hans högt
aktade kollega Uno Ål försökte att skriva alla räkningar en och samma dag eller
natt om han kände Ål rätt. Han hade svårt att få vissa saker ur händerna och
trots att han bevisligen jobbade minst 60 timmar i veckan så kom han bara upp i
en årsomsättning på ca 1,5 miljoner ex moms. Steve Emfors låg i vart fall på
minst 2 miljoner och i år kändes det som om det skulle kunna bli 2,2-2,3
miljoner och det var han i och för sig helt nöjd med. Problemet var dock att
det var svält och ketchup om vart annat som gällde. Nu orkade han inte tänka på
det. Ekonomin förstörde tillvaron för de flesta äldre i hans bransch.
Ungtupparna hade det mycket lättare och obegripligt nog hade de samma
timpenning som de som han som hade arbetat i närmare 30 år på advokatbyrå. Nu gällde det att få till det med fritiden
också. Hans fru Simba ställde krav Hon ville åka till Usa och Tanzania och
helst i sommar men det var inte lätt att få till det. Däremot ville han väldigt
gärna åka i vart fall på en tripp och helst Tanzania. Det var så svårt för
tanzaner att få visum till Usa och var så omständigt att det inte alls var
säkert att det blev något visum och då var valet rätt. Kanske att man kunde ta
USA-resan i höst istället Det skulle underlätta Då hann han spara mer och det
skulle vara lättare att lyxa till det med en vistelse på 14 dagar istället för
en dryg vecka som det kunde bli i sommar.
Semester var en sak men nu var det familjen som tog tid. Som
nybliven morfar hade han givit halvt löfte om att ta hand om barnbarnet
Theresia medan föräldrar gick på middag och konsert samma kväll. I fem svettiga
timmar ville man ha barnvakt Hur skulle han klara det? Visst skulle han få
hjälp av sin hustru Simba men ändå Det
lätt oerhört svårt Vad skulle han göra om barnet började gallskrika och vägrade
ta napp eller nappflaska? Bara han tänkte på det blev han kallsvettig och ändå så kändes det ju som ett
hedersuppdrag och fegt att inte försöka. Med lite tur somnade Theresia kl 19 00
och sov till dess föräldrarna beräknades komma kl 23 00 Varför kunde inte hans
dotter fråga sin halvsyster Paula istället. Hon kunde ju klara av barnbarnet
Det hade hon bevisat och hon hade god hjälp av sin sambo. Steve orkade inte
tänka mer på det här i dag. Arbetarnas stora dag då socialdemokraternas nya
ledare Stevan Lövén samlat massor med åhörare på Götaplatsen i Göteborg. Nu var
det dags att borsta tänderna och lägga säg i sängen och läsa om Brasiliens
historia. Den boken verkade lovande.
Gävle den 1 maj 2012
BYRÅN KAPITEL NIO
Uno Ål satt naken vid sin dator och försökte sammanfatta
veckan som gått. Med tanke på sitt blodtryck och sitt magsår försökte han att inte hetsa
upp sig. Hans unga vackra thailändska fru sov. Hon hade närmast gråtit sig till
söms efter att hans tonåriga tvillingdöttrar retat henne igen för sitt dåliga
uttal. Nästan alla thailändare pratade en usel rotvälska men hans fru Jane hade
läst både SF 1-3 och dessutom hade hon börjat , på SAS-svenska som
andraspråk istället för att jobba som
städerska, tjäna pengar och inte lära sig svenska. Uno Ål visste att det han sa
inte var politiskt korrekt men det var i alla fall sant. Väldigt många
kvinnliga thailändare i Gävle , prioriterade arbete och inkomst framfört
studier. Å andra sidan hade de väl sällan något val.
Uno Ål satt vid sin dator med en stor singelmaltwhisky i sin
hand. Kanske en åtta och med lite vatten snudd på en deciliter. Tänkte han bli
full? Nej knappast. Men han skull bli trött och somna i vettig tid. Uno Ål
visste att det här inte var så hälsosamt men han orkade inte vara klok hela
tiden. Nu var det trots allt fredag och han borde vara lycklig och glad och se
fram emot en ledig helg. Så var det emellertid inte för han hade jour och kunde
när som helst bli uppringd av en hurtig domare som konstaterade att han hade
jour och att en dåre slagit sönder en stor ruta på söder och försökt gripa lite
klockor eller något annat kraft och då skulle karln förstås häktas. Än mer
vanligt var det att häktning på sannolika skäl blev aktuell p g a misshandel.
Oftast någon man kände och oftas minders inte gärningsmannen varför han slagits
och om han över huvud taget hade varit i slagsmål. Alla dess fyllegrejer. Uno
Ål blev trött bara han tänkte på det.
Likviditetsmässigt hade veckan varit en katastrof, Han
behövde ungefär 40 000 kr för att gå runt men det hade bara kommit in
20 000 kr och checkkrediten vars som vanligt, så här års, fulldragen. Var till och med tvungen att knuffa lite på
sekreterarens lön. Den borde självfallet vara betald till den 25 men vad gjorde
man om det inte kom in några pengar p g a statens idiotiska regler om förskott
som sedan vissa domstolar som ex Hudiksvall överdrev så att det inte ens gick
att få ut ett förskott på så mycket som 40 000 kr. Djävlas skulle dom
alltid och mest f d åklagare som blivit pösmunkar som rådmän, T o m
advokatkollegor, som blivit rådmän,
kunde känna en stor tillfredställelse i att neka ett förskott men
naturligtvis hade de sina argument som varierade helt från domstol till
domstol. Gävle var en mycket bra domstol där det var lätt att få förskott medan
Hudiksvalls tingsrätt var hopplös liksom Svea hovrätt.
Det här systemet gjorde att man som sk #humanjurist#
tvingade ta åt sig alldeles för många uppdrag och därmed riskera sin egen hälsa
och klientens framtid. Så gick det till i tjyvsamhället Sverige resonerade Uno
Ål som för varje år som gick kände sig mer och mer som en begynnande
rättshaverist eller i vart fall en person som mist alla illusioner om det
”rättfärdiga samhället”. Det hade knappast blivit bättre av skriverierna om
allt festande på alla myndigheter på skattebetalarnas bekostnad som t o m ledde
till att tillväxtverkets D fick gå men själklart skulle hon få full lön i ett
par år till. Djävla skitskallar resonerade Uno Ål där han satt naken framför
datorn. I vanlig ordning blev han trött när han börja skriva och vars tvungen
att lägga sig. I bästa fall kunde han ta upp tråden i morgon igen eller på
söndag eller inte alls.
Gävle den 31 augusti 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar