Nya avsnitt av advokaten

Här kommer ett par nya avsnitt av advokaten. Väldigt kul med kommentarer. Det göär att jag kommer att fortsätta att skriva. Tack för det. Dessvärre är inte det här genomläst och rättat men hoppas att felen inte är alltför stora..

VÄDER OCH VIND
Vackert väder i Gävle hela oktober. Nu när det gått en vecka av november är det fortfarande relativt varmt. Ca 10 grader under dagarna. Extremt mycket att göra Far som en tossing mellan förhandlingar.

1.
RESTAURANG 49:AN I HUDIKSVALL
Kapitel 2

Advokat Uno Ål åkte med X 2000 från Gävle 7 57 och var framme i tid kl 9 15. Förhandlingen skulle börja i Hudiksvalls tingsrätt kl 9 30 så det var inte mycket tid att vinka på. Ål hann precis gå på toaletten och träffa sin häktade 19-åring Dan innan det var dags att gå in i rättssalen där den rutinerade och trygge rådmannen Ivar Ek ledde förhandlingen tillsammans med tre nämndemän. En sekreterare som visade sig ha full koll på all teknik fanns det också. Ramen var således den bästa tänkbara och domaren ställde sina frågor till de tilltalade på ett mycket professionellt och närmast kamratligt sätt och med klart inslag av Hälsingemål vilket inte gjorde saken sämre. Annat kunde det vara i Uppsala och Stockholms tingsrätt där domare kunde vara lika otrevliga som serveringspersonal på vissa krogar i Stockholm. Man såg de inblandade som fiender som skulle nedkämpas genom en arrogans bortom rim och reson och då gällde det att vara påläst och alert och inte svara fel för då kunde man från start få domaren emot sig. Det kunde göra hela föreställningen outhärdligt och det kunde mycket väl påverka kostnadsräkningen; i vart fall om det inte var ett taxemål där ersättningen redan från början var så löjligt låg att det inte gick att pruta på. Brottmålstaxan var, såvitt advokat Ål antog framräknad av Domstolsverket och rimligen hade advokatsamfundet någon representant som var med och tyckte något. Dessa förhandlare förtjänade att komma in i Guiness book of records med tanke på deras närmast osannolika förmåga att år efter år få fram en höjning av taxan för rättshjälpsbiträde med 2-2,5% medan konsument prisindex kanske steg med 3-4 % och advokatens kostnader för löner, tolk etc ofelbart steg med minst 5%. Det innebar att lönsamheten sakta men säkert urgröptes och att vara advokat och tvingas tillämpa rättshjälpstaxan började bli pinsamt, något man inte ville skylta med. Särskilt inte inför kollegor som höll på med s k affärsjuridik. Då tvistade man om pengar och kunde spara in avsevärda belopp för sin huvudman om man vägrade att betala enligt framförda, inte sälla rättmätiga krav eller också tvista om en avsevärd nedsättning av framfört krav.



2.
Då kunde man begäran 2 000 eller mer plus moms/timma även i landsorten och i Stockholm var det inte särskilt ovanligt att de tjusiga advokatbyråerna med flera hundra anställda kunde ta ut 3 000 kr eller mer plus moms för varje arbetad timma och dessutom hade man möjlighet att ta procent på det vunna beloppet och då blev ekvationen än mer angelägen.
Uno Ål blev bara förbannad när han tänkte på denna orättvisa och han hade ingen lust att ens umgås med ”proppmätta” advokater, rådmän eller åklagare som hållit på ett tag eftersom de båda hade 50 000 kr eller mer i månaden. De kunde också ta riktig semester och koppla av från jobbet medan en s k humanjurist i princip aldrig var ledig och om han eller hon vågade sig på att ta ledigt en eller max två veckor i följd. Hade det inte varit för den underbara känslan av att vinna mål med sina klienter så skulle Uno Ål för länge sedan ha slutat som advokat och kanske blivit domare eller åklagare eller varför inte bankjurist. Det verkade bekvämt och bra. Hans lön brukade landa på mellan 30 000-40 000 kr/m och det var relativt anständigt men med tanke på att han alltid låg i bakvatten i stället för framkant så märkte han inte av sin förment hyggliga lön. Han var glad att hans hustru tog hand om ekonomin och att han själv hade ett resekonto som han använde så snart han var ute och reste eller bjöd kollegor på lunch eller på en öl eller två efter jobbet.

Nu gällde det alltså förhandling i Hudiksvalls tingsrätt och målet var ganska okomplicerat. Det gällde tillgrepp av fortskaffningsmedel och några stölder. De flesta stölderna i sommarstugor i Hälsingland var erkända och rena fyllegrejer men det som gjorde målet lite mer komplicerat var att åklagaren ansåg att Dan hade gjort sig skyldig till grov stöld eftersom det rörde sig om stöld i bostad. Under förhör med målsäganden så sa ändå denne rakt ut att han inte bodde på fastigheten och att det rörde sig om fritidshus. Då borde Dan kunna komma undan betydligt lindrigare och det var det viktigaste. Att han skulle bli frikänd kunde man glömma.


3.

I den här typen av mål så blev man fälld i ca 95% av fallen så det var bara att rikta in sig på påföljden. Det gällde att rikta in sig på att hans klient, som var 19 år, skulle slippa fängelse och i stället dömas till skyddstillsyn med föreskrift om alkoholvård.

Med den här domaren trodde Uno Ål att han skulle ha en hygglig chans att komma därhän. Inget fängelse för Dan utan en bra och fungerande behandling som kunde hålla honom borta från brott. Att Dan skulle sluta med alkohol skulle inte bara vara en vinst för Dan
själv utan även för samhället och förstås för Dans mycket sympatiske far som inte bara hade problem med sonen Dan och hans drickande utan även med sonen Kent som närmare sig 25 men som fortfarande inte helt kommit ifrån alkoholen. Han hade nyligen dömts i tingsrätt för liknande brott och även ett olaga hot mot vakt i samband med att han blev utkastad från en nattklubb i Gävle.

Målet flöt på bra och åklagaren tog tillbaks flera förhör p g a Dan och en medåtalad var så bra på att svara på åklagarens frågor och inte heller i onödan ifrågasätta de enskilda anspråken för sönderslagna rutor mm. Strax efter 11 30 hade domstolen hunnit gå igenom punkterna för två av de tilltalade som sedan fick lämna rättssalen med sina försvarare. Ytterligare åtalspunkter skulle tas upp med Dan rörande tillgrepp i förråd i Bollnäs kl 14 00 och det gjorde att Uno Ål kunde gå på tidig lunch och äta på en av favoritrestaurangerna i Hudiksvall- 49:an -som låg helt nära centrum. Här åt han mycket fint stekt fläsk med raggmunk. Portionen var lite snålt tilltagen men i övrigt var det mycket gott. Det var få rätter som Ål var så förtjust i som just stekt fläsk och det kunde lika gärna vara fläsk med bruna bönor och ännu hellre stekt fläsk med kokt potatis och löksås.
Advokat Ål gick in på restaurangen som var mycket välbesökt. Ål hade tur att han överhuvudtaget fick ett bord. Ål tog inget kaffe på 49:an utan gick istället för att leta efter lämplig plats att ta en kopp kaffe på.
Han lämnar restaurangen och går ut i det grådaskiga vädret. Trots att det var mitt på dagen kändes det som om det var dags att skymma.

4.
Temperaturen torde ligga kring 7-8 grader konstaterade han medan han gick mot cafeterian på köphuset Fyren, mitt i stan och mitt emot gallerian ”Guldsmeden”. Café Fyren, som det visst hette, var ljust och fint och stort med många sittplatser. Här var det inga problem för rullstolsbundna att ta sig fram och inte ens om man hade eldrivna handikappfordon.
Caféet hade en högst blandad kundkrets denna dag när klockan närmade sig 13 00. Här fanns ungdomar som kanske var arbetslösa eller gick på gymnasium, pensionärer i 70-80-årsåldern och även tantklädda kvinnor som troligen skulle handla i någon av de butiker som ingick i gallerian som Kapp-Ahl, Ginatricot, Kicks eller apoteket. Det fanns förstås många andra butiker att handla i men de såg inte Uno Ål, där han satt med ryggen mot fönstret som vette ut mot gågatan. Han njöt till fullo av att få sitta på café och läsa Expressen och ringa lite helt nödvändiga samtal innan det var dags att gå tillbaks till den närbelägna domstolen som låg i en rejäl uppförsbacke.
…..
49:an den 18 oktober 2011.



PÅ KAJUTAN

Efter att ha haft en lunch på mer än 2 timmar återvände Uno Ål till domstolen för att slutföra förhandlingen som kom i gång i utsatt tid.
Det tog ytterligare 1,5 timmar att gå igenom de resterande åtalspunkterna inkl personalia. Åklagaren yrkade inte på fängelse och därmed var chansen uppenbar att Dan skulle få kontraktsvård för sina alkoholproblem som även frivården föreslog. Nu gällde det om han skulle bli släppt eller inte. Personal från häktet i Gävle uppskattade att chanserna för att Dan skulle bli släppt innan han la in sig för vård var ca 1 på hundra. Det dröjde mindre än fem minuter innan rätten hade beslutat sig för att Dan skulle bli släppt vilket skapade stor glädje för fadern och två av Daniels bröder som hade varit med under rättegången.


5.
Häktespersonalen och Dan och hans familj hamnade i en diskussion om vad som skulle hända här näst vilket gjorde att Uno Ål kände sig överflödig och skyndade iväg ned till stationen för att i bästa fall hinna med det tåg som gick från Hudiksvall kl 15 48. Ål hade inte turen på sin sida och svor långa ramsor där han stod i regnet efter att ha rådfrågat en väntande dam om tåget hade gått eller inte. SJ som var så kände för sina förseningar hade inte denna dag lyckats få till stånd ens en försening på fem minuter. Mycket märkligt men å andra sidan var det inte SJ som körde utan det var det s k X-tåget som hade en förbluffande hög punktlighet. Lite grand av s Norrlands Ryan Air vad just gällde punklighet. Det var ingen idé att gråta över det utan Uno Ål fann sig snabbt och gick till restaurang Kajutan som bara låg ett stenkast från tågstationen. Här beställde han in en kopp té efter allt kaffedrickande under dagen. Hudiksvalls tingsrätt var för övrigt en av få domstolar i Sverige som bjöd på kaffe. Så gjorde man också på hovrätten i Sundsvall medan domstolen i Falun tog 10 kr och Gävle tingsrätt tog 5 kr. Nu hade han gått om tid på sig att inta sitt pås-te och kunde i lugn och ro läsa Expressen. Redan på framsidan föll blicken på en reportage om utvisningen av en dement kvinna på 91 år
som skall tvingas tillbaks till Ukraina för att ta hand om sig själv.
Uno Ål blev så förbannad när han läste om utvisningen att pulsen steg oroande. Han hade problem med högt blodtryck och skulle göra allt han kunde för att inte bli upprörd hur man nu skulle kunna undvika det när man höll på med humanjuridik och de dåraktiga besluten av inte minst Migrationsverket ( men förstås många andra myndigheter och dessutom hade myndigheterna uselt skrivna lagar att följa efter sitt eget huvud) närmade sig 13 på dussinet och blev mer och mer obegripliga för varje år som gick. Ål kände sig vanmäktig och sa för sig själv: ”Varför kan man inte se till att det finns någon möjlighet att bo i hemlandet innan man skickar iväg en person. Varför kan man inte träffa ett avtal med de anhöriga så att de får bekosta plats på ett ålderdomshem och i värsta fall fick väl Sverige betala under en övergångstid om de anhöriga i Sverige inte kunde betala. Då fanns det ju någon rim och reson men det här att bara dumpa gamla människor likt risk-sopor i ett annat land och sedan lämna allt ansvar till de anhöriga för skötseln av kvinnan var ovärdigt ett land som kallade sig för ett deomkratiskt och rättssäkert samhälle.
6.
Vad hjälpte det att man hade fria och korrekta val om det ledde till att riksdagen fattade beslut som ledde till sådana här konsekvenser. ”Förbannade ömkansvärda dårar” väste Uno Ål för sig själv och fortsatte läsa. I grunden var han dock inte förvånad eftersom han själv höll på en del med migrationsärenden och förundrade sig över hur sällan man trodde på asylsökande och till och med ställde orimliga krav på ensamkommande barn från Afghansitan och andra
Länder som var vanligt förekommande när det gällde ensamkommande barn. Han kunde också konstatera, efter ytterligare läsning av tidningen, att Maud Olofsson hade fått nytt jobb som svampguide, ” Synd att man inte kom på det här för några år sedan, tänkte Uno Ål sarkastiskt. Då hade kanske Saab hade haft svenska ägare vid det här laget och inte levt med kniven på strupen under mer än ett halvår och utan produktion.

För första gången på länge var inte kvällstidningarna fyllda med bloddrypande historier om socialdemokraterna Håkan Juhols famösa bidragsaffärer och det tyckte Uno Ål var skönt. Visst såg han Juholt som en ”Åsa Nisse” person som säkerligen skulle förstöra ordentligt för socialdemokraterna men att älta en affär hur länge som helst var bara tjatigt. Det var däremot bra att Expressen ägnade två sidor åt att skriva om den alltid lika självgoda utrikesministern Carl Bildt vars tidigare arbetsgivare Lundin Oil ( som gjort honom mycket rik) haft för sig i Afrika under de sista decennierna och deras suspekta inblandning i Ogadenprovinsen där två svenskar blivit gripna för spionage och nu riskerade 40 års fängelse. Carl Bildts vilja att försöka komma till rätta med rättssäkerheten för dessa svenskar verkade i vart fall hittills minst sagt begränsat.

Det var dags för Uno Ål att börja gå mot tåget och lämna denna plats som han tyckte så mycket om. Skutan var verkligen ett ställe med ren familjekänsla och inredning och annat i marin miljö var mycket smakfullt gjord även om en del var kitsch. Ännu en halvtimma innan tåget skulle gå men bra att vara ute i god tid och lämna Hudiksvall med 37 000 invånare för Gävle med 95 000 invånare.
Kajutan den 18 oktober 2011

.