Vecka två av november har kommit till mitt i veckan och det är dags att köra en sväng till Falun. i tjänsten. Ännu ingen fara med snön men man vet aldrig när det vänder. Vinterdäcken sitter dock på sedan ett par veckor tillbaks så på den fronten är det i alla fall ingen fara.
NY BOK
Parallelt med "Byrån" skriver jag på Filosofen eller snarare redigerar det jag skrev i somras. Lägger in de första kapitlen nu och är tacksam för kommentarer som kan leda till att man får en trisslott om inlägget är seriös och inte alltför kort. Man måste då uppge sin adress för ming och det kan man göra på tryggve@emstedt.se
FILOSOFEN
INTRO
Kapitel 1-ett försök till beskrivning
Jag skall nu börja en slags litterär resa. En resa som är planerad att vara i 100 skrivdagar med avstämning efter tio dagar. Varje skrivdag – inte samma som dygnsdag – är tio skrivsidor i typsnitt 16. Det betyder att sidorna blir ganska korta. Det har den fördelen med sig att jag relativt snabbt upptäcker att jag skrivit en hel sida vilket i sin tur innebär att jag känner mig nöjd över mitt skrivande och nöjd måste man vara när man sätter igång ett så här stort projekt. Det är mitt hittills största bokprojekt i mitt snart 50-åriga liv. Det kan liknas vid Jan Guillous nya bokprojekt (Brobyggarna) över 1900-talet men ändå inte. Jag skall inte vara förmäten. Jan Guillou är en hejare på research. Hans beskrivningar av lejonjakt, bygga broar utanför Bergen etc är knivskarpa. Hans skicklighet i den delen är oomtvistlig medan jag skjuter från höften och ägnar mig åt en slags verbal impressionism. Jag skriver ner det som kommer i min väg, via min hjärna, och jag läser till nöds tidningar för att få uppslag till mitt skrivande. Visst har jag skrivit mycket under mitt liv och visst blir det långt mer än 10 sidor på en bärbar dator på en dag om man ligger i en smula MEN med den stora skillnaden att det har inte varit samlat på det här sättet som nu skall ske. Det har varit brev hit och dit; både handskrivna och dataskrivna. Utkast till berättelser. Dikter, ordrim etc etc. Det jag skriver sker på båda mina bärbara datorer (jag har två- en vit och en svart) och på mina stationära datorer (också två). Det har till och med hänt att jag hjälpt folk att skriva på deras datorer. Jag är ett typiskt skrivbiträde.
2.
Jag fullkomligt älskar att skriva och bara att byta sida ger mig lite av en rysningskänsla, en behaglig sådan. Kan inte riktigt förklara hur. Känslan bara finns där.
Vem är då jag? Författaren! Och varför har just jag blivit så förmäten att jag vill skriva tio sidor om dagen. Vad skall det vara bra för? Många romaner är ganska långa Ca 400-500 sidor. Att skriva en sådan bok skulle då ta ca en månad och varför skall jag till att börja med skriva en så tjock bok när Stig Claesson är en av mina stora idoler och hans böcker är sällan på över 150 sidor och med väldigt mycket ”luft” och tomma sidor trots det lilla formatet. Varför så mycket text, frågar jag mig en gång? Lider jag av storhetsvansinne? Är jag kanske en slags verbal Napoleon? N det verkligen vara möjligt?
Jag som kommer från slätten i Tierp och aldrig lyckats ta mig därifrån om man bortser från sommararbete i närliggande Skärplinge där jag arbetade som kombinerad jordgubbs- och bältesförsäljare utanför ICA-butiken sommaren 1978. Då var jag ännu bara en fjunig tonåring, femton år gammal och hade ännu inte fått problem med ätstörningar som gjorde att jag åt alldeles för lite och lätt svimmade eller i alla fall blev yr. Mina kamrater vägde alltifrån 50 kg och uppåt men jag vägde 45. Som en smal tjej och som jag blev pikad för att vara. Särskilt i högstadiet men även första året på gymnasiet När jag vuxit på mig så hamnade jag i alla fall över 50 kg och det är i skiktet 50-55 som jag legat alltsedan dess bortsett från sista året, då jag faktiskt hamnat på 60 kg? Nog pratat om det. Jag fyller 50 om 2 år och innan dess har jag räknat med att bli en stor författare eller i alla fall erkänd författare på min egen blogg. För att anses som ”erkänd” tycker jag att man skall ha minst 100 besökare varje dag eller i alla fall ett snitt på 100 besökare per dag.
3.
Att ta del av statistik är något som jag älskar. Det är också härligt att se en kurva över besökarna och inte minst om kurvan går åt rätt håll. Uppåt.
Egentligen är det inte så mycket längre mina ambition sträcker sig. Varför skall jag bli överdrivet känd och tvingas slippa vara anonym som kanske är den egenskap jag uppskattar mest av alla mina talanger.(Mer om det senare.) Trots att jag gör en väldig massa nytta för en väldig massa människor så är jag ändå ganska anonym för den stora allmänheten fast att jag varit med i tv, i egenskap av terapeut, föredragshållare, expert och jag vet inte allt, vid ett dussintal tillfällen. Hur många gånger jag varit med i radio kan jag inte räkna. ”Jag kan inte räkna dem alla”. Vem var det som skrev det? Var det inte i en psalm någonstans. Kanske Nina Sandell??
Jag vet att jag är omständlig och jag vet att jag talar i gåtor men snart kommer ni att få veta vem jag är och varför är det egentligen så bråttom med en sådan uppgift. Ta ett djupt andetag och lyssna på ”Masterpieces” av Bob Dylan ( det är det som jag gör just nu) ”one more cup of coffee before I go . . to the valley below” så skall du se att allt ordnar sig. ”Var var jag nu igen? ” frågar jag mig själv och svaret är att jag är en spränglärd person som både läst sociologi i tre år och fått diplom som socionom och dessutom har jag läst en jur kand och till det kommer att jag har extra-betyg i kriminologi och ek historia. Sammanlagt har jag läst 12 år på universitet men jag har 400 poäng (dvs motsvarande 10 års fullstudier) för det är svårt att läsa i ett sträck och det är svårt att alltid lämna in i rätt tid.
Långa tider har jag arbetat parallellt med mina studier.
4.
Visst har jag ibland känt mig som en ”Rolling stone” när jag –Julius Arvén – har pluggat och till synes aldrig blivit klar men jag har alltid haft vindriktningen klar för mig och jag har haft fast grund under mina förhållandevis lätta fötter.
UTVIKNING NR 1
Jag är djupt fascinerad över mina smala, välbyggda fötter, med låga fotvalv som gör att jag måste ha inlägg i skorna, för att de är så fina och oförstörda fortfarande. Skulle man bara titta på mina fötter skulle man nog misstänka att jag var tonåring om det inte var för att det som är ovanför, nämligen benen är väldigt ludna med långa och tjockt svarta, nästan tagelliknande strån. En gång när jag var på Furuvik så sa en helt liten flicka ”apa” när hon tittade på både mig och schimpanserna samtidigt. Det var lite pinsamt då men det kom jag snabbt över. Jag fastnar inte i destruktivt beteende och grubbleri som så många andra skulle ha gjort. I princip kan man säga vad som helst till mig utan att det stör om jag väl får försvara mig men får jag inte det så blir jag sur och kan gå och sura i flera dagar. Det går inte sällan ut över min tämligen kraftigt byggda fru Gullan – som väger sina modiga 100 kg - som vaggar som en anka och har fötter som en irländsk sailor på segelfartygens tid. Men jag gillar hennes stora fötter och jag gillar hennes stora rumpa men tycker att hennes bröst är för små och har sagt att jag är beredd att bidra med 10 000 kr av mitt sparkapital som jag fått ihop på att
Bl a plocka bär och svamp, om hon opererar sig. När jag säger så blir hon bara förbannad men inte på ett särskilt aktivt sätt utan mer genom att hon bli tyst och komma med syrliga kommentarer resten av dagen.
5.
Gullan och jag har dock en överenskommelse att vi inte får vara sura och arga på varandra dagen efter ett bråk eller besvikelse, framkallad av den andre. Är man det får man böta och om det skall jag tala mer senare. Gullan är förresten 5 år äldre än mig och skall fylla 53 inom kort. Även om hon är fem år äldre skulle man kunna tro att hon var närmare 60 bara för att hon sköter sitt hår så dåligt. Hon påminner starkt om en riktig rugg-uggla och hon sminkar sig inte. Är allmänt ofräsch. Inte undra på att jag under de tio år som vi kamperat ihop ständigt haft olika älskarinnor som varit väldigt noga med sitt utseende och som varit minst 10 år yngre. Ibland har jag till och med kunnat ragga upp elever när jag föreläst på Folkhögskolorna i Borlänge och Storvik eller som på senare år på Högskolan i Gävle. Det har varit extra bra jaktmarker eftersom många av eleverna där studerar på något äldre dagar och inte sällan är trettio år fyllda. SLUT PÅ UTVIKNING
KAPITEL 2
Familjen mm
Jag och Gullan har två barn. En pojk på 13 som heter Peter och en flicka på 15 som heter Mikaela. De är våra ädelstenar och en ständig källa till stor glädje.
Nu är det dags för lite ordflätor som är något av min paradgren. Jag älskar ordflätor eller dikter om man så vill men jag tycker dikter låter så pretentiöst och begränsande så därför håller jag mig till ordflätor eller varför inte bara ORD. Jag håller på och läser den norske författaren Karl-Ove Knausgårds: ”Min kamp ( det är han som inspirerat mig att skriva denna bok på minst
1 000 sidor. )
6.
Knausgårds pocketupplaga av ”Min kamp del 1” är på 443 sidor. Det sägs vara en självbiografisk roman men det tror jag inte riktigt på. Lika lite som jag tror att Ulf Lundells alla tegelstensromaner är särskilt självbiografiska även om ramen ger sken av att det är på det sättet. Jag inbillar mig att det är väldigt få författare som verkligen beskriver sig själva på ett korrekt sätt. Det skulle bli för tunt och andefattigt. Hellre då ge uttryck för tankar och känslor som man uppfylls av men som man kanske ändå inte förverkligar.
UTVIKNING 2
Knausgård är född i Oslo 1968 men bor numera i Malmö. Han är därmed 43 år och 5 år yngre än mig. Det stör mig lite att inte jag har kommit längre med mina bokplaner men jag skyller på ”Guds finger”. Jag tror på att det mesta är förutbestämt – determinism - och om det varit meningen att jag skulle ha varit en etablerad författare vid det här laget så hade nog Gud ingjutit styrka i ”mod och barm” och fått mig så uppskruvad av egna förväntningar att det där genombrottet kommit som ett brev på posten. Nu får det vara slut på den här utvikningen så får ni pröva på mina ordflätor och tycka till om dem här till höger. Högsta betyg är fem och lägsta två Egentligen skulle det vara 1 men det känns så deprimerande att få en etta så jag har tagit bort det. När jag nu skriver ner mina ordflätor så tänk då på att klockan bara är 7 och jag snart skrivit i en timma och är väldigt trött. Jag vaknade
kl 03 00 och kunde inte somna om och då började jag läsa Knausgård och på den vägen är det.
7.
ORD
(inspirerade av ”Min kamp”
STEK-OS
Stekos, från sill, svävar sakta, sävligt över
Sandfärgat vardagsrumgolv i solnedgång
I sommarhus i Strömstad
SKUGGIG ÄNG
Skuggig äng skymmer sikten för skamfilat
Skuggkabinett i Almedalen där storspoven
Sprätter spretigt sporadiskt
Närmast spastiskt
Skallbenets skruvformade skålning skall
Skötas sjuksköterskelikt kärleksfull men utan
Ångest och ånger
…………………
8.
Kapitel 3
AMBITION
Här kommer vi in lite med ambitionsnivån rörande denna bok och dess agenda. Jag skall alltså inte bara skriva om mig själv och mina tankar utan vi skall följa ett antal samtal som jag har och haft med mina patienter och även i vissa fall vänner. Normalt sett så är mina patienter – eller kunder som jag föredrar att kalla dem – mina vänner men är de inte vänner så är de i alla fall bättre bekanta och för att bli en sådan anser jag att man skall ha haft minst tio samtal på tu man under minst 45 minuter. Det skall finnas en nyfikenhet att ”utforska” dessa människor. Och jag skall ha visats respekt i min roll som terapeut. Jag är alltså inte bara föreläsare utan jag är också terapeut.
Jag är utbildad terapeut i kognitiv terapi men jag har även utvecklat en egen terapi som jag kallar för ”Må Bra-terapi” ( den kan man läsa om i ”Medan latten kallnar” skriven av Tryggve Emstedt) eftersom den går ut på att man skall må så bra som möjligt efter att man gått igenom min utbildning/terapi som är på minst 10 lektioner och gärna 20. Vissa tycker att den är så bra att man inte drar sig för att betala
1 050 kr för att tala med mig i stackars 50 minuter. Resten av timman är sk ”ställtid” (omställningstid om man så vill ) till nästa kund. Den terapin går ut på att man istället för att regelmässigt kasta sig över en Alvedon när man har huvudvärk istället ta upp en lättläst bok och sätta på favoritmusik i hörlurarna och på det sätte blir av med värken även om det kanske tar mer än 15 minuter som kanske är ett slags snitt för hur lång tid det tar att må bättre vid huvudvärk.
9.
För att mina kunder skall känna sig så avslappnade som möjligt så kommer jag att träffa dem i en för klienten välbekant miljö som man själv valt och det kan vara ett café, en pub, en restaurang. Nu kör vi igång.
PÅ O LEARYS I GÄVLE DEN 26 juni 2011
Kapitel 4.
The African Queen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar