BOCKEN brinner

Gävle-bocken har brunnit i gen trist men vi ger inte upp. Nya djärva insatser och nästa år kan väl hemvärnet vakta tycker jag vore en gud i behaglig gärning.

Roger to Roger
Mitt allt i allo är sjuk så det är till att klara sig själv.Dessutom är teknisk support borta så det är inte lätt att vara på jobbet idag. Skulel ha varit på förhandling i Helsingborg men slapp den utflykten och har plötsligt tid att göra lite annat som att skriva på arbetstid. Vilken lyx.
Här kommer den någorlunda redigerade varianten av nya boken. Vore kul med synpunkter. Kanske lite trist inledning men ids inte skriva om igen. Jag önskar mig en redigerare i julklapp- en sådan där som Tomas Bodström har. Han hars tydligen väldigt mycket skrivhjälp enligt vad jag hört.

MEDAN MACCHIATON MIXAS/Filosofen

FÖRORD
Detta är den osminkade fortsättningen på försäljningssuccen ”Medan Latten kallnar” ( med det menas att boken har täckt sina tryckkostnader) där en förtvivlad ,frustrerad grälsjuk och lätt övergödd advokat med 1,5 ben i graven plötsligt inser att han bara har högst 4 000 dagar innan han går in i dimman och denna obehagliga oberäkneliga dimma kan komma snart nog och hämta hem honom till ”ursprungsbefolkningens sällsamma jaktmarker” eller göra honom till ett vårdpaket inom Carema-Sverige. Det har hänt många av hans kamrater och det skrämmer skiten av honom att han redan om två år kommer att fylla 60 och därmed vara ett potentiellt offer för socialstyrelsens alla råd om medel mot urinläckage, prostatacancer och fan och hans moster. Steve har klarat sig ganska bra efter att ha gått i terapi hos den girige kåtbocken och ”trappnasaren” Julius Arvén som de sista månaderna sprungit i varenda vetenskaplig trappa som finns i halva Europa för att kränga en s k vetenskaplig avhandling där han påstår sig ha kommit till vissa slutsatser rörande hur man kan bota patienter med ”barnslig musik” – enligt en av Gävles främsta kulturprimadonnor Beda Baktung – såsom Beatles, Procul Harum och Rolling Stones. Arvéns djärva slutsats är att inte minst musik från 60-talet och för den delen 2 000-talet med Robin Williams och andra storheter kan lindra människors fysiska och psykiska smärta och göra att de inte har lika stort behov av medicin och att musik även kan förbättra immunförsvaret, ungefär som den första mjölken som ett spädbarn dricker från sin mammas bröst. Ni som inte redan tröttnat av detta verbalsvultstiga intro kommer nu att följa må-bra-terapeuten i hans arbete och på hans fritid och det kommer att leda till ett antal filosofiska resonemang-därav undertiteln. Jag har medvetet försökt att välja ämnen som intresserar mig och försökt att ha ett språk som gör att man inte tröttnar efter fem minuter. Ingen av personerna i boken är direkt avbildad men det finns en del likheter med folk i min omgivning vars sämsta eller ibland bästa sidor som jag grovt karikerat. Jag känner mig, ärligt, som en ambassadör för Gävle som jag bott i under mer än 30 år och anser att Gävle är en av Sveriges allra bästa kommuner att bo i ( och då räknar jag även in närheten till Stockholm/Arlanda samt närheten till Kungsbergete etc) trots att politiker även här hittar på en hel del tok. Faktarutor finns med bara för att jag själv är inbiten ”faktasmurf” och inte minst vad gäller geografi och historia. Det förekommer en del skrivfel i boken och de är för det mesta helt medvetna. Jag trpr (kul va) nämligen att man håller sig bättre vaken under läsningen om man lägger in minst ett stavfel per 5 sidor men ibland kan det bli ett par stavfel på en sida. Den som hittar flest tryckfel får en trisslott. Dessutom är boken tryckt på eget förlag så det finns ingen som korrekturläser, i vart fall inte särskilt noggrant. Det får gå ändå. Jag skjuter från höften.

Det här är litteraturens motsvarighet till garagerock. Hoppas att boken är till förnöjelse. Den ingår i vad jag kallar ”cafélitteratur” och jag älskar cafeer och inte minst om de ligger i Gävle och det är meningen att man skall kunna läsa en ”cafébok” utan att vara särskilt koncentrerad och i grunden går det lika bra att läsa boken bakifrån som framifrån. Nu kör vi igång. Om det här, mot all rimlig förmodan, faller väl ut –Gävleborna är bl a kända för att vara bland dem som läser minst i Sverige-så blir det en uppföljare inom ca ett halvår.



FILOSOFEN
INTRO
Kapitel 1-ett försök till beskrivning
Jag skall nu börja en slags litterär resa. En resa som är planerad att vara i 100 skrivdagar med avstämning efter tio dagar. Varje skrivdag – inte samma som dygnsdag – är tio skrivsidor i typsnitt 16. Det betyder att sidorna blir ganska korta. Det har den fördelen med sig att jag relativt snabbt upptäcker att jag skrivit en hel sida vilket i sin tur innebär att jag känner mig nöjd över mitt skrivande och nöjd måste man vara när man sätter igång ett så här stort projekt. Det är mitt hittills största bokprojekt i mitt snart 50-åriga liv. Det kan liknas vid Jan Guillous nya bokprojekt (Brobyggarna) över 1900-talet men ändå inte. Jag skall inte vara förmäten. Jan Guillou är en hejare på research. Hans beskrivningar av lejonjakt, bygga broar utanför Bergen etc är knivskarpa. Hans skicklighet i den delen är oomtvistlig medan jag skjuter från höften och ägnar mig åt en slags verbal impressionism. Jag skriver ner det som kommer i min väg, via min hjärna, och jag läser till nöds tidningar för att få uppslag till mitt skrivande. Visst har jag skrivit mycket under mitt liv och visst blir det långt mer än 10 sidor på en bärbar dator på en dag om man ligger i en smula MEN med den stora skillnaden att det har inte varit samlat på det här sättet som nu skall ske. Det har varit brev hit och dit; både handskrivna och dataskrivna. Utkast till berättelser.
Dikter, ordrim etc etc. Det jag skriver sker på båda mina bärbara datorer (jag har två- en vit och en svart) och på mina stationära datorer (också två) medan Jan Guillou sägs skriva på en gammal Halda skrivmaskin. Det har till och med hänt att jag hjälpt folk att skriva på deras datorer. Jag är ett typiskt skrivbiträde. Jag fullkomligt älskar att skriva och bara att byta sida ger mig lite av en rysningskänsla, en behaglig sådan. Kan inte riktigt förklara hur. Känslan bara finns där. Jag tycker även om Facebook men störs av att om jag skriver något där så svarar man inte alls eller väldigt kort. I alla fall de s k kändisarna som snabbt lägger till sig själv som vän och sedan inte svarar någonting. Facebook är med andra ord inte mitt forum.
Vem är då jag? Författaren! Och varför har just jag blivit så förmäten att jag vill skriva tio sidor om dagen. Vad skall det vara bra för? Många romaner är ganska långa Ca 400-500 sidor. Att skriva en sådan bok skulle då ta en – två månader och varför skall jag till att börja med skriva en så tjock bok när Stig Claesson är en av mina stora idoler och hans böcker är sällan på över 150 sidor och med väldigt mycket ”luft” och tomma sidor trots det lilla formatet.
Torgny Lindgren har också förmåga att skriva föredömligt kort och det märks att han tänker väldigt mycket på varje ord han använder. Nästan som Tomas Tranströmmer som fick nobelpris i år. F k meddelas att jag skriver det här i december men de samtal som jag haft med mina kunder har jag ofta haft i juni och juli.
Varför skall jag nu få till så mycket text frågar jag mig ännu en gång? Börjar bli tjatigt. Lider jag av storhetsvansinne? Är jag kanske en slags verbal Napoleon? Kan det verkligen vara möjligt? Jag som kommer från Brynäs-tredje tvärgatan-och aldrig lyckats ta mig därifrån om man bortser från en kort utflykt till Sätra där jag under en period bodde på Norrbågen 24 B när min kära hustru Greta under en tid var tämligen trött på mig.

PORTRÄTT
Jag är inte särskilt lång, 1,65 m över havet och jag väger inte så mycket-oftast 58-60 kg men vad spelar det egentligen för roll. Jag trivs med min vikt och min längd även om jag gärna använder lite klack på skorna så att jag skall se ut att vara 1,70 m. Jag är mörk, har allt mitt hår i behåll och är enligt många av mina elever en ganska snygg karl. Jag anstränger mig för att se bohemisk ut så allt i manchester passar bra och gärna bredspårig manchester på byxor och lite mer smalspårig på kavaj och helst med lapp på armbågen. Gösta Ekman är min stora idol vad gäller kläder och han är också ganska kort tror jag. Jag är rök och snusfri men älskar singelmaltwhisky och belgiska ölsorter. Gärna Leffe men helst lite vällagrad årgångsöl från något kloster.
Jag fyller 50 om 2 år och innan dess har jag räknat med att bli en ”stor” författare eller i alla fall erkänd författare och i vart fall på min egen blogg.
För att anses som ”erkänd” tycker jag att man skall ha minst 100 besökare varje dag eller i alla fall ett snitt på 100 besökare per dag. Blondin-Bella tror jag har flera tusen besökare per dag men om hon är författare så skriver hon i alla fall inte cafélitteratur.
Att ta del av statistik är något som jag älskar, både på min blogg och eljest. Det är också härligt att se en kurva över besökarna och inte minst om kurvan går åt rätt håll dvs uppåt.
Egentligen är det inte så mycket längre min ambition sträcker sig. Varför skall jag bli överdrivet känd och tvingas slippa vara anonym som kanske är den egenskap jag uppskattar mest av alla mina talanger.(Mer om det senare.) Jag är ingen ”Bonde söker fru” som älskar att synas och älta min personliga uppfattning om diverse saker och varför jag valt att bli bonde och allt det där som alla såpa-älskare får sig till livs.
Trots att jag gör en väldig massa nytta för en väldig massa människor så är jag ändå ganska anonym för den stora allmänheten fast att jag varit med i tv, i egenskap av terapeut, föredragshållare, expert och jag vet inte allt, vid ett dussintal tillfällen. Hur många gånger jag varit med i radio kan jag inte räkna. ”Jag kan inte räkna dem alla”. Vem var det som skrev det? Var det inte i en psalm någonstans. Kanske Nina Sandell??
Jag vet att jag är omständlig och jag vet att jag talar i gåtor men snart kommer ni att få veta mer om vem jag är och varför är det egentligen så bråttom med en sådan uppgift. Ta ett djupt andetag och lyssna på ”Masterpieces” av Bob Dylan ( det är det som jag gör just nu) ”one more cup of coffee before I go . . to the valley below” så skall du se att allt ordnar sig.
Bob Dylan är för övrigt en av de artister som jag älskar allra mest men då skall det vara Dylans 60 och 70-tal. Efter det tycker jag att han blev ointressant. Dylans tidiga musik är också något som jag använder i min ”Må bra terapi. Hans musik är en veritabel ocean att ösa ur.
”Var var jag nu igen? ” frågar jag mig själv och svaret är att jag är en spränglärd person som både läst sociologi i tre år och fått diplom som socionom och dessutom har jag läst in en jur kand. Till det kommer att jag har extra-betyg i kriminologi och ek historia. Sammanlagt har jag läst 12 år på universitet men jag har 400 poäng (dvs motsvarande 10 års fullstudier) för det är svårt att läsa i ett sträck och det är svårt att alltid lämna in i rätt tid. Långa tider har jag arbetat parallellt med mina studier.
Visst har jag ibland känt mig som en ”Rolling stone” när jag –Julius Arvén – har pluggat och till synes aldrig blivit klar men jag har alltid haft vindriktningen klar för mig och jag har haft fast grund under mina förhållandevis lätta fötter.




UTVIKNING NR 1
Jag är djupt fascinerad över mina smala, välbyggda fötter-storlek 40 - med låga fotvalv som gör att jag måste ha inlägg i skorna, för att de är så fina och oförstörda fortfarande. Skulle man bara titta på mina fötter skulle man nog misstänka att jag var tonåring om det inte var för att det som är ovanför, nämligen benen är väldigt ludna med långa och tjockt svarta, nästan tagelliknande strån. En gång när jag var på Furuvik så sa en helt liten flicka ”apa” när hon tittade på både mig och schimpanserna samtidigt. Det var lite pinsamt då men det kom jag snabbt över. Jag fastnar inte i destruktivt beteende och grubbleri som så många andra skulle ha gjort. ” Sluta grubbla är min paroll.”I princip kan man säga vad som helst till mig utan att det stör om jag väl får försvara mig men får jag inte det så blir jag sur och kan gå och sura i flera dagar. Det går inte sällan ut över min tämligen kraftigt byggda fru Gullan – som väger sina modiga 100 kg - som vaggar som en anka och har fötter som en irländsk sailor på segelfartygens tid. Men jag gillar hennes stora fötter och jag gillar hennes linjer inkl kraftiga höfter – alla är lika vackra när man älskar - men jag tycker att hennes bröst är för små och har sagt att jag är beredd att bidra med 10 000 kr av mitt sparkapital, som jag fått ihop på att bl a plocka bär och svamp, om hon opererar sig. När jag säger så blir hon bara förbannad men inte på ett särskilt aktivt sätt utan mer genom att hon bli tyst och kommer med syrliga kommentarer resten av dagen.
Gullan och jag har dock en överenskommelse att vi inte får vara sura och arga på varandra dagen efter ett bråk eller besvikelse, framkallad av den andre. Gullan är förresten 5 år äldre än mig och skall fylla 53 inom kort. Även om hon är fem år äldre skulle man kunna tro att hon var närmare 60 bara för att hon sköter sitt hår så dåligt. Hon påminner starkt om en riktig rugg-uggla och hon sminkar sig inte.

Är allmänt ofräsch. Inte undra på att jag under de tio år som vi kamperat ihop ständigt haft olika älskarinnor som varit väldigt noga med sitt utseende och som varit minst 10 år yngre. Ibland har jag till och med kunnat ragga upp elever när jag föreläst på Folkhögskolorna i Borlänge och Storvik eller som på senare år på Högskolan i Gävle. Det har varit extra bra jaktmarker eftersom många av eleverna där studerar på något äldre dagar och inte sällan är trettio år fyllda. SLUT PÅ UTVIKNING