BOCKEN BRINNER

För ett år sedan kom min bok Bocken Brinner och jag kanske borde stå och sälja den vid slottstorget med tanke på den nya tragiska bockbränningen som man talade om på nyheterna. Det var väl inget gamma´lt inslag?

Här kommer i alla fall ett nytt inslag denna milda decemberdag. Vi har haft milt hela veckan och jag tror inte ens vi haft frost på nätterna. November var en fanatstiskt finn månad man ser tilla tt vi slapp snö som vi fick alldeles för mycket av förra året och året innan.

Här kommer ett nytt bidrag till "Byrån"

BYRÅN
(utspelar sig på den fiktiva orten Ensala (ändrat namn
av försiktighetsskäl)

KAPITEL 2

Förskott

Uno Ål var förbannad. Heligt förbannad. Han hade ännu en gång fått avslag på
Begäran om förskott. Han hade haft en räkning till Ensala tr och till råga på eländet så var det en femtekolonnare (FEK) som tagit beslut i ärendet dvs en framgångsrik humanjurist från Uppsala som fått arbete på tingsrätten i Ensala som rådman och nu skulle han ta ställning till en förskottsräkning som bestod i 3 inställda dagars förhandling med tidsspillan på 15 timmar och arbete 10 timmar. Naturligtvis skulle den nyblivne rådmannen och den tidigare kollegan-en trevlig skit för övrigt – göra gällande att det var för kort tid som lagts ned på rent arbete och av någon obegriplig anledning så var för lite. Man borde ha jobbat tre dagar och tidsspillan ( som man fick nästan lika mycket betalt för) behövde man inte bry sig om . Det innebär att intäktsbortfall på 30 000 kr drygt och dessa 30 000 hade varit tillräckligt för att betala sin egen f-skatt. Nu gällde det at jaga privatkunder och tjata på dem att ed skulle betala in sin rättshjälps eller rättsskyddsavgift men det handlade ofta om 1 000-1 500 kr per person och hur skulel man få in dessa pengar i juletid. Det fanns ingen julefrid enligt Uno Ål det fanns bara en julestrid och det fanns inga pengar att ta på checkkrediten och han orkade inte låna av den löjligt framgångsrike och dessutom snygge Gustav Ek-snorungen på 39 bast. Hur kunde han gå in i firma med en person som ständigt gjorde bättre ifrån sig än Ål själv och som ständigt fick brottmål som varade två eller tre dagar och inte sällan i Sundsvall eller Göteborg medan han själv tragglade med skitärenden som handlade om arvode inkl moms på
5 000 kr . Enligt Ål så fanns det inga sämre förhandlare i Sverige än de som satt med Domstolsverket och bestämde vilka taxor som gällde och vilka förskottsregler som gällde. Det kan också vara så att det kanske inte alls var
fel på de representanter som förhandlade utan det var beslutsfundamentalister som gett sig fan på att man skulle klämma åt advokater. Hur kundet det annars vara möjligt att rättshjälpstaxan ökade med 2-2,5 % varje år medan alla kostnader på byrån steg med 5-10% och varför hade man ingen diversifierad taxa. Varför fick alla snorungar till jurister samma betalt som den som arbetat på advokatbyrå i 30 år. När det gällde tolkar så hade man tre taxor i tingsrätt och de fick betalt efter kompetens men inte advokater. Uselt helt uselt. Nån gång måste Ål ta striden och orka skriva i ”advokaten” men antagligen skulle man inte ta in hans inlägg. Man hade ju fullt sjå att skriva om fina besök från olika domstolar och om advokatgolf och annat ”lull lull” som var så tuttinuttigt. Och sätta dit kollegor för skit och ingenting i disciplinnämnden. Ibland undrade han om advokaten var en ”filial-tidning” till damernas värld och kanske inte minst vad gällde rojalistiska sympatier för en del som skrev i tidningen. Magen värkte och det hjälpte inte att det var fredag. Visst borde han ta sin medicin men det blev nog en stor whisky eller två som blev hans ”medicin” den här fredagen när man för övrigt bränt julbocken i Gävle för vilken gång i ordningen? Det gällde bara att balansera så att han inte blev påverkad i hemmet för han ville inte ha sociala myndigheter på sig också. Det räckte så bra med avslaget på förskottsbegäran som förstört hans dag och troligen också hans jul.

Gävle den 2 december 2011