POJKARNA PÅ ÖSTER-SLUTET

MORGON I LUNENBURG
Jag, Malte Mesost har fått ett förtroendeuppdrag. Jag skall bevaka den kände och respekterade Bo Al Ljunggren och hans mor Ragata Rytman som har former som ett välgött vietnamesiskt vårtsvin. Från början fick jag inget veta vars man skulle ställa färden men när vi närmade oss Alingsås, så förstod jag vad timman var slagen. Färden med Forden gick till min gamla hemstad Göteborg. Det kunde inte vara någon tvekan om det om det inte var så att Al och Ragata tänkte tillbringa en stunds vila från alla plikter på Öster i skogarna kring Partille och Sävedalen.

Det fanns också en mikroskopisk möjlighet att man plötsligt, helt utan förvatning, svänga av mot Kungälvs fästning och leka belägring. Eller också skulle de besöka en tokig onkel till mamma Ragata som bor i Alafors inte så långt från Lilla Edet.. Något av de här uppräknade förslagen borde det vara. Jag kan redan nu avslöja att jag fick rätt i mitt antagande vilket kommer att framgå om några rader.

Man kunde aldrig veta med de här uppdragsgivarna. Ragata Rytman var inte bara en urusel hyresvärd som tvingade mig att laga allting själv som gick sönder i huset och det var en hel del inkl. ytterdörren. Hon var också en svår uppdragsgivare. Om det här uppdraget överhuvudtaget skulle gå med vinst var ännu oklart. Ragata och hennes son bytte idéer lika fort som en kamel blinkar i Saharas djupast pistade ökenvägar.

”Vars är vi på väg? ”undrade jag och tittade Ragata stint i ögonen.

”Fjöl av nu , ”Storsstolle”, ”sa hon till mig och stirrade tillbaks minst lika ilskt som jag hade gjort.

Problemet var att jag kände mig skamsen trots att det var jag som försökt få henne att skämmas. Ragata kände sig inte det minsta skamsen; inte vad jag kunde märka i alla fall.

”Gå och smörj ”dragbanan” om du om inte vill ha smörj, ”sa Al i värsta ”Pistvaktsmachostil” och så var pistvaktsvenskan i gång igen. Detta mål som jag tycker så illa om. Om inte jag försöker att pratar samma lika blir jag bara mobbad.

”Det ä ja som är Stor-Erik, ”sa Alven-Palven och blåste upp sig som den värsta fågel.” Det ä ja som tillsammans med moran bestämt vilken ”ruttan” vi skall hava och då skall icke du, Jan-E komma med frågar i onödan som rör min och mors säkerhet. Du får lita på att vi planerar så godan som det bara går. Dugar det icke så skall jeg se till att du får smörja dragbanan restan av ditt odugliga och miserabla liv.”

- Sluta prata pistvaktsspråket innan jag blir tokig, ”sa jag Malte och började låtsasgråta precis så där som Al gör ibland nar han vill imponera på de ”mumsigaste” brudarna som är svaga för klena killar.

”Fjöl av! ”sa Ragata Rytman och lät som om hon inte vill bli emotsagd.

Längre än så kom vi inte. Det märktes att man inte brydde sig om vad jag sa. Det märktes att man inte tänkte tala om för mig vart vi skulle åka. Det värsta var att på slutet så satte man på mig ögonbindel så att innan vi kom fram till Färjeläget för Stena-båtarna i Göteborg var jag tvungen att köra bil med ögonbindel och kunde bara kika ut lite grann . Det var Göteborg som var utreseplats. Det hade jag i alla fall kommit fram till men vart skulle vi?
Det var den stora frågan. Det dröjde inte särskilt många minuter att jag drog slutsatsen att vi skulle åka till Danmark och Fredrikshamn. Det krävde inte så mycket tankearbete från min sida, eftersom det stod det på stora skyltar i färjeterminalen. Det var väldigt tråkig. De hade inte ens riktiga toaletter utan bara hemska bajamajor med stora hemska behållare. Att ramla ner där skulle inte vara så kul och med min vanliga otur var det inte långt borta.

Det fanns en kaffeautomat i terminalen. När man stoppade i pengar i den fick man pengarna tillbaks, men inget kaffe. När jag försökte köpa en hårdmacka med konstigt pålägg så fick jag ingen macka. Pengarna tog automaten.

Kl. 16.00 var vi ombord på färjan och kunde stäva ut från Göteborg.
På färjan som tog tre timmar försöker jag vila en aning så att jag skulle orka köra i Danmark. Ragata ville inte köra. Hon var alldeles för lat. Hon skyllde på att hon såg för dåligt. Jag skulle minsann köra trots att Forden inte ens var min. Det var en Ford Focus Flexifuel. Så man kunde köra både på bensin och E 85. En ganska tråkig bil inuti men rätt så pigg. Bilen som var av årsmodell 2006 gick väl an. Med sällskapet var det värre.

På vägen över till Danmark skulle vi äta och det var JAG som skulle betala fast jag inte ens ville äta själv. Ragata tog en stor öl och en rejäl portion med grillade revbensspjäll och Al åt en halv kyckling med pommes. Jag tog en kopp kaffe. Det mesta av kaffet drack för övrigt Ragata upp. Hon drack också det mesta av det vatten jag hade beställt. Hela kalaset gick på över 300 kr. Jag som har så låg pension och så sällan tjänar lite extrapengar fick betala hela eländet. Usch och fy! På båten kunde man i alla fall fortfarande få kranvatten gratis. När man kom till Danmark fick man vänja sig vid att betala minst 70 kr litern på mackarna om man köpte en halv liter åt gången och på Legoland där vi hamnade dagen därpå, kostade vattnet 80 kr litern.
Det gick tack och lov att dricka vatten på toaletten. Om en familj med två-tre barn skulle köpa vatten hela tiden skulle de bli helt ruinerade. Det blev inte vi för vi hade med oss halvlitersflaskor och fyllde upp dem så snart de blev fulla.

Vi i Norden behöver ingen maffia, den finns redan bland köpmännen-inte minst i Danmark - som kan ta vilka skampriser som helst för livets nödtorft, vatten. Hur mycket köper man in vattnet för? Kanske en tredjedel av vad man säljer det för. Sedan tjänar antagligen de som säljer vattnet en bra hacka. Säkerligen inte alls lika mycket som de som säljer produkten vidare och de som transporterar vattnet helt i onödan kors och tvärs över landet.

Vi kommer fram till Fredrikshamn. Nu är det Ragata som kör. Hon är väl rädd att jag skall sabba Forden när vi kör av båten. Sedan fortsätter hon att köra ända till Århus som är en av Danmarks största städer. Det är nog bara Köpenhamn och Odense som är större, tror jag. Ragata är lite sur så hon säger inget till mig på hela vägen till Århus. Varför hon var sur förstod jag aldrig. Al passar på att sova efter att han har spelat ”Mario party” på DS. Al kan spela nästan alla spel som finns. Hemma har han tv-spel och sedan har han Nintendo Game boy och Nintendo Wii. Att han har råd att köpa alla dessa spel är för mig en gåta. Det funkar väl för att han har så rika föräldrar som har råd att ge honom alla ”penningar” som behövs. Sedan kan väl farsgubben, som är datasnille, kanske ladda ner spel åt honom eller köpa begagnat. Jag förstår mig inte på några spel alls. Jag håller mig till poker, gärna klädpoker på Ragata, och Monopol som jag är en fena på. Jag brukar köpa Norrmalmstorg och Hötorget och sätta hotell på dem och sedan ruinera mina motspelare. Härligt!

När vi kom till Århus var det jag som skulle hitta hotell medan Ragata snusade extra mycket, satt och vilade och drack en öl som hon köpt på båten. Al hade kommit igång med sina spel igen.

Jag hittade faktiskt ett riktigt prisvärt hotell. När vi skulle köra bil dit så hade hotellet försvunnit och gatorna flyttat på sig. Det gjorde att vi var tvungna att ta ett hotell som kostade 500 kr mer per natt. Det gjorde Ragata rasade, Det var nära att hon tog ut alla mina besparingar från mitt konto bara för att hämnas. Jag skämdes som en hund. Ragata kan verkligen göra att jag skäms. Al tröstade mig och Markys som legat på taket och haft det skönt. Han tyckte att det spelade ingen roll om ett hotell kostade 1.300 kr natten eller 2.000 kr. Huvudsaken är att man har pengar för att betala med. Markys sysslar mest med ungefär-matte. Så honom skall man inte lyssna på.På Hotell Royal fick vi i alla fall ett väldigt stort rum där både jag och Ragata och Al fick plats. Markys sov som vanligt under sängen. Dr Rutger sov i en fåtölj och Kurre (hälften människa och hälften jordekorre och väldigt hårig) var så pigg så han sov inte alls. Pite-Pekka slaggade på balkongen på en uppblåsbar madrass. Pite-Pekka är hälften människa och hälften sidenapa. Han kan t.o.m. hänga i sin svans och sova. Så han lägger inte många pengar på hotell. Jag somnade strax före midnatt och sov ända till kl. 7.00. Det var långt för att vara mig. Ragata och Al missade nästan frukosten för de skulle sova ända till 9.15. Sedan tog det bara fem minuter för dem att släpa sig till den väldigt fina frukostrestaurangen med ett helt träd mitt i salongen. Dessutom väldigt fina bord och stolar.









MOT LEGOLAND
Vi kom iväg , mätta och belåtna, vid tiotiden för att sedan åka till Legoland. Det tog kanske en timma. Legoland ligger alldeles nära Billund på Jylland som är en halvö som sitter ihop med Tyskland. Vid Billund finns det också en stor flygplats.Vi hade i alla fall kommit in på Legoland kl. 11.30 efter att ha betalat nästan 400 svenska kr. Dyrt! Alldeles för dyrt för en vuxen som inget hellre vill än att sitta i ett hörn och läsa en bok.

Jag hann läsa en hel bok den här första dagen i Danmark. Det var inget svårt för Al och Ragata valde hela tiden åksaker som hade köer på närmare en timma. Usch, vad hemskt! När de kom tillbaks klagade Al i alla fall på att det inte gått tillräckligt fort. Så jag förstod aldrig vad det var för mening att köa så länge när det inte var kul.

Jag tyckte bäst om att lägga mig i gräset i picnik-området och läsa en bok eller sova. Al klagade på mig för att jag vilade så mycket. Jag sa att jag behövde det för att orka beskydda honom. Han sa att man skall bli beskyddad hela tiden. Det kan väl ändå inte stämma. Man måste väl ha rätt till lite vila.

Och jag hade mobilen på hela tiden men bad Al att inte ringa för ofta för det var jag som fick betala även när jag tog emot samtalet. Kände han stor fara kunde han ju alltid sms:a. Det gjorde han faktiskt flera gånger när han tyckte att han såg konstiga personer som han misstänkte var pirater som gått igen under många generationer och som rent ut av kunde vara ”Vitaliebröder”.
Det kändes lite mäktigt att vara body guard åt Al och även åt Ragata. Jag kände mig betydelsefull. Det här var ett ganska bra uppdrag. Jag fick vara nära Ragata som kanske tyckte lite bra om mig i alla fall. Åtminstone var hon inte rädd för att visa sig naken och det tyckte jag om.
Jag är också nudist eller något ditåt och tycker att badkläder bara är i vägen. Kan man hitta stränder där man kan bada naken så är det bäst. Jag förstår egentligen inte varför man skall behöva skämmas över det. Al tycker om att springa omkring naken hemma. Så fort det kommer besökare så blir han generad och måste ha byxor på sig. Ragata bryr sig inte så mycket om folk kommer hem till henne. Så får de väl stå sitt eget kast och stå ut med att se hennes välskapta persikoskinka, vackra lagom stora bröst och en hel dörrmatta mellan benen. Själv är jag lång och smärt och får ofta beröm för min vackra rumpa och för att jag är så lång, 1.85. Det är klart att visst kan man jobba lite extra på kulmagen. Ragata tycker att den är söt. Så jag jobbar inte särskilt hårt annat än att jag försöker låta bli att äta pizza och andra onyttigheter.


















LARMET GÅR
Kl. 14.05 kom det ett larm från Al. Han hade sett en person i riddarutrustning som såg mycket misstänkt ut. Al som jag kallar för Al ville att jag skulle komma direkt. Jag packade ner min Nalle Puh-filt och bok och drog genast iväg till det stora akvariet Atlantis. Jag visade upp mitt expresskort och mötte Al vid hajgrottan.

”Vad är det fatt? ”undrade jag Al tittade allvarligt på mig och sa.

”Ja, tyckte jag hörde skrik inifrån Hajgrottan och min mor är försvunnen. Hon kan ha blivit kidnappad. Vi måste hitta ingången till akvariet, ”upplyste Al.

”Ok, ”sa jag med en puls som slog så hårt att hjärtat höll på att ramla ur mitt bröst.

”Låt oss träffas här om fem minuter, ”sa Al så går vi åt var sitt håll.

”Vars är Kurre, Markys, dr Rutger och Pite Pekka? ”undrade jag.

”De är på väg hit. Jag har skickat ett nöd-sms till dem. Så de borde vara här inom ett par minuter.”

”Låter bra, ”sa jag. Nu måste vi börja leta. Har Du inte hört något från Ragata på sistone?

”Nej, sista gången satt hon och drack kaffe och åt glass utanför teatern. Sedan dess har jag inte hört något ifrån henne, ”sa Al.

”Oj,oj,oj, ”sa jag och såg säkert väldigt orolig ut. Mitt hjärtas dam i fara och jag som skulle beskydda henne. Nu kände jag mig skamsen igen.Vi sökte båda från var sitt håll. Det var Pite- Pekka som upptäckte var man kunde ta sig in i akvariet. Han kunde dock inte öppna den tunga luckan utan det var jag som klarade den uppgiften. (Jag är starkare än jag tror när det gäller att hjälpa Ragata Rytman). Jag gick ner utan att tveka och tog samtidigt med mig snorkel som låg vid ingången till öppningen. Al var också på väg ner. Han hade inte tid att ta på sig snorkel så han fick fridyka. Vi simmade genast iväg och brydde oss inte det minsta om att det fanns både hajar och rockor i akvariet. När man skall rädda man tycker mycket om får man inte tänka på sin egen säkerhet utan vara helt fokuserad på att lösa sin uppgift. Markys var i vanlig ordning tvungen att klanta till det genom att hoppa ner i akvariet så att han gjorde hajarna nervösa när det blev svallvågor. Han stötte också ihop med rockorna gång efter annan. Det var tur för honom att ingen av dem var giftiga för då hade de säkert bitit honom.

”Får jag färska grodor och lervatten om jag hittar Ragata? ”undrade Markys.

”Tänk inte på belöning nu! ”signalerade jag på mors-morsspråket.

När vi simmat runt i akvariet i kanske fem-tio minuter upptäcker plötsligt Al en lucka i backen. Den har en ratt på ovansidan som måste vridas. Al kunde inte men det kunde jag med lite hjälp av Markys. Det dröjde inte länge innan vi kunde få upp luckan och ta oss ner i något som visade sig vara en miniubåt. Jag blev både glad och ledsen när jag upptäckte den kära Ragata sitta bunden till händer och fötter tillsammans med fyra andra vuxna damer. Al tog snabbt fram sin dykarkniv som han passat på att slipa innan han gick ner i akvariet. Han lösgjorde Ragata och fick en snabb kram av henne. Al fortsatte sedan att frigöra även de andra damerna. Nu gällde det att komma ut snabbt.

Ragata kom först ut och höll på att krocka med en djävulsrocka men Markys satte upp sin högra labb så rockan vek åt sidan. Nu hörde jag plötsligt ett väldigt oväsen från u-båten och upptäckte att det var två plåtklädda personer som kom emot oss. Jag hann få ut ytterligare en dam men tre var kvar. Al var på väg att ta ur sin mor ur akvariet, vad göra? Jag signalerade till Markys att han skulle anfalla plåtgubbarna. Det hade Markys inget emot. Han kastade sig över båda två gav dem var sin rak höger följt av en krokig vänster och som avslutning så nöp han dem så hårt att deras järnbyxor sprack och föll ner på golvet i u-båten. Nu började de två skurkarna bråka med varandra och prata någon obegriplig medeltidstyska som kanske dr Rutger hade förstått, men han var inte här just nu. Han hatade vatten och ville inte följa med på ”hemlig” resa. Han valde att stanna hemma och bevaka och beskydda sin hjärtas dam Liljana. Hon hade varit mycket ledig på slutet och kunde koka ihop diverse olika krämer, bl.a. mot solsveda. Hade man fått för mycket så hade hon bot mot det också. Man kunde också få ansiktsmassage eller ett stilla gyttjebad med ormbunkar. Det kostade 350 kr och var lite av en specialitet. Dr Rutger försökte att få sådan massage varje vecka. Den här veckan hade han ännu inte hunnit beställa någon tid för han var lite nervös för att gå dit när hon inte hade på sig sin ”brystenkassehålder” som han kallade bh.. Det gjorde att hans puls blev så hög.
Det skulle han undvika hade hans farbror , doktor Rade sagt. När bovarna saknade sina byxor kunde de inte strida för de hade ingen kalsonger eller hosen som de kallade dem för. Vem som är född på medeltiden vill slåss utan byxor? Striden rann därmed ut i sanden eller i vattnet om man så vill.

På Legoland hade äventyret fortsatt när kvinnorna var fritagna och Al hade ännu en gång räddat kvinnor i stor nöd. Det var inte så att han nödvändigtvis måste rädda damer. När hans egen mor hamnade i knipa tillsammans med flera andra damer så hade han inget val.Nu hade Al också kallat på Legosoldater och även några poliser som raskt tagit hand om bröderna V som mycket riktigt var vitaliebröder från Schleswig-Holstein i Nord-Tyskland. De hade fått ett riktigt grymt uppdrag från dr Schwarz i Schleswig som gärna ville ha Ragata och de andra damerna till sitt slott där de skulle dansa magdans hela dagarna.
Dr Schleswig hade väntat länge på det här tillfället. Redan i Göteborg hade han blivit förvarnad eftersom han låtit sätta upp kameror i Baja-majorna i färjeterminalen i Göteborg. Det hade skickats ner bilder på de skönaste lätt fetlagda kvinnorna i Sverige och dit hörde alltså Ragata. Al blev väldigt stolt över att hans mor var bland de hundra främsta. Fick han välja så skulle hon så klart bli nummer ett. Han tyckte att det bara var sött med hennes halva boaorm, ganska långt fram på magen ungefär som om hon vore i tredje månaden av en graviditet. Nu kunde man slappna av tillsammans lämna Legoland och åka tillbaks till sitt fina hotell i Århus. Mamma Ragata var så glad över Markys insats att hon gav honom en riktigt stor kram som gjorde att han blev så generad att han släppte av en brakare som gjorde att Pite-Peka plötsligt råkade ut för illaluktande stormvarning som gjorde att Pekka blåste iväg och slog huvudet i en vägg inte långt från ingången till Atlantis.Ledningen för Legoland var mäkta stolta över att det här äventyret slutade så snabbt och på ett så bra sätt. Som tack för det fick både Al, jag och Markys årskort på Legoland fram till år 2015.
Vi tackade snällt men varken jag eller Al skulle åka dit eftersom vi inte tyckte att attraktionerna var särskilt bra utan med passade för barn upp till 7-årsåldern.
Nu var det Århus som väntade och hotell Royal. Med lite tur kanske man kunde få ett glas med färskpressad apelsin när vi kom fram tänkte Al.
XXXXX


PANIK I HEIDEPARK
Det var strålande solsken när Al väckte Ragata kl. 8.00 och sa att nu måste hon gå upp även om hon var trött. Nu skulle man åka till Heidepark som är Tysklands största nöjespark. Det gällde att komma i tid innan det blev hemska köer. Dessutom stängde man redan kl. 18.00. Så det var inte så väldigt många timmar att spela med. En timma senare satt alla i bilen och Markys skulle som vanligt sitta på taket och kolla utsikten. Där hade han en egen barnstol som antagligen var den största barnstol som gjorts för att passa hans melonrumpa. Han såg ut som en kinesisk buddastaty där han satt väl fastspänd i sin stol.
Fast Markys bara var 1.20 m lång så vägde han mer än 120 kg. Det tyckte han var precis lagom för han hade hört någonstans att babyflodhästar bör väga 1 kg per cm. Det var dr Rutger som lärt honom räkna på det här sättet.

Kl. 9.00 åkte man ut ur Lunenburg för att åka mot Soltau som låg ca 5-6 mil från Lunenburg. När vi kom fram fick vi se att det kostade 350 kr i inträde och 80 kr extra om man ville ha ett snabbpass som räckte till tre åkattraktioner. Jag köpte ett till mig och Al sa:

” Malte! Jag tycker det är onödigt att slösa ett snabbpass på dig för du kommer säkert bara att sitta och läsa någonstans i alla fall.

”Ok, då! ”sa jag surt. Jag får väl köpa mig ett eget pass längre fram om det var något jag ville åka och inte orkade köa. Heidepark visade sig vara en väldigt fin och stor park. Det var som en sagovärld med åkattraktioner över allt och slott och fina hus och fina parker. Helt fantastiskt! Det första som vi åkte var ett tåg som gick runt hela området så man kunde se hur man byggt upp miniatyrer av ”Frihetsgudinnan, ”Vita huset” och andra kända platser.


Överst på en kulle låg ett väldigt slott och från det kunde man åka en
vattenrutschkana som såg ut att gå väldigt fort. Det fanns inte mindre än fyra snabba berg- och dalbanor och en konstgjord sjö fanns det också där man kunde åka flodångare med skovelhjul.

Nästa sak vi gjorde var att åka upp i ett utsiktstorn så man kunde se hela parken från ovan. Långt borta såg jag ett annat torn som jag skulle hålla mig långt ifrån. Det var ett torn varifrån man kunde åka ”fritt fall”. Från ett piratfartyg steg
det rök och det brann där och man sköt. När vi senare gick förbi kunde jag se att man spelade upp en teaterföreställning.När vi åkt några saker så ville Markys absolut åka den värsta berg och dalbanan av alla som hette ”Kolossen”. Den var mäktig vill jag lova. Jag har aldrig, i hela mitt liv sett en så lång berg- och dalbana. Det var nog närmare en km från det ena hörnet till det andra. Alla ville åka den här häftiga banan. Jag fick faktiskt låna Als kort så att jag slapp stå i kö medan Kurre, Pite-Pekka och Markys smet in i vanlig ordning utan att betala. Vilka rackare. Markys skulle självfallet stå upp under färden.. Han trodde själv att han hade världens bästa balans. Det gick bra för det mesta. När banan svängde tvärt så tappade han balansen och for ur vagnen och fastnade i själva byggnationen. Han hängde där hjälplöst i bara en fot. Nu var goda råd dyra.
Som tur var hade Markys fastnat nära slutet av banan. Det gjorde att vi snabbt kunde komma ut ur vagnarna och påbörja vår räddningsaktion. Pite -Pekka var den som snabbast var på plats. Han var ju hälften apa så för honom var det inga problem att klättra upp för ställningen. Den nästa som kom var Kurre som faktiskt hade fått med sig ett rep och med repets hjälp kunde han hissa upp Al som slet och drog i Markys för att han skulle komma loss men han var alldeles för tung. Jag är väldigt höjdrädd så jag hade ingen lust alls att klättra upp för banan som säkert var tio meter hög där Markys satt. När Ragata tittat så där bedjande på mig ännu en gång som bara hon kan göra och dessutom sa:

” Snälla , Malte Mesost, kan du inte hjälpa Markys för min skull?
Ja, då kunde jag ju helt enkelt inte låta bli att hjälpa till. Mot min vana och mitt sunda förnuft så började jag friklättra upp längs väggen på berg och dalbanan och efter ett par minuter så var jag – tack vare klättermjölet som jag alltid bar med mig - på plats. Vi slog ett grovt rep kring Markys feta mage (hans midja var lite styvt två meter) som jag fått med mig från de som körde berg-och-dalbanan. Man hade förstås tvingats stänga banan helt under räddningsaktionen. Det bekymrade inte Markys det allra minsta. Han tänkte bara på sig själv. Nu fick de som inte hade snabbpass vänta 1.5 timma istället för en timma. När vi väl slagit ett rep kring Markys så kunde han sitta upprätt på ställningen. Tack vare sin tjocka rumpa så gjorde det inte ens ont att sitta på de hårda bräderna med väldigt skarpa kanter. Värre var det för mig, Malte Mesost, som led av att brädorna skar in i mina känsliga vader och skinkor. När jag tänkte på den kram jag skulle få av Ragata när jag kom ner så glömde jag all värk och all plåga. Jag uppmanade alla mina krafter för att tillsammans med Al lyfta upp Markys och sedan slå två rep om honom och fira ner honom. Det fick vi hjälp av utav personalen för att fira ner 130 kg flodhästfett är inte det allra lättaste.När Markys äntligen var nere och vi kunde pusta ut så möttes vi av visslingar och jubelrop. Jag hade varit med i ännu ett uppdrag med lycklig utgång och började känna mig som en av killarna på Öster. Jag fick också den belöning som jag så gärna ville ha. En stor kram av Ragata och dessutom en puss på vardera kinden. Det var en glädjens dag för mig. Markys kände sig lite skamsen men förklarade att antagligen hade han som körde styrt lite fel eftersom Markys tappade balansen. Han hade åkt i ungefär hundra miljoner andra berg- och dalbanor utan att ramla. Så det måste ha varit något tok med den här chauffören påstod han.Vi andra orkade inte kommentera vad Markys sagt. Vi ville inte ens tala om för honom att det inte fanns någon chaufför till sådana här berg –och dalbanor. Vi ville så fort som möjligt lägga det här bakom oss och åka så mycket som möjligt för våra åkband efter att ha tappat mycket värdefull tid.




MARKYS RÄDDAR OLGA
Det var egentligen inte meningen att Olga skulle var med på Heidepark. Olga är ju en fin siameskatt från Ukraina som talar väldigt dålig men ändå hyfsat begriplig svenska. Hon arbetade annars på Mygglarvmissionsverket och var specialiserad på ansökningar från as-yl-sökande som bara larvade sig och som inte hade några riktiga skäl för att få stanna i Sverige. Ändå ville hon komma hit. Olga arbetade både med as-yl-sökande hundar, katter och en annan skunk. Fick hon tid över kunde hon även hjälpa till med jordekorrar och mullvadar. Det var mer sällsynt. Nu hade hon i alla fall få två veckors välförtjänt semester. När hon hörde att tjejtjusaren och ”mumsingen” Al Ljunggren åkt ner till Heidepark så ville hon också gärna göra det. Hennes plan var att inte säga någonting utan bara dyka upp vid hans sida som om hon planerat det här äventyret hur länge som helst. Hon hade satt en sökare som hon lånat på jobbet på både ”Alven” och dr Rutger. Dr Rutger höll sig kvar i Sverige. Hans ohängde bror Markys var tyvärr med men det gick att undvika honom liksom pratkvarnen Pite-Pekka. Att prata med Kurre från Partille var däremot inga problem. Kurre var trevlig och mycket artig. Dessutom tyckte hon om att Kurre som vad hälften människa och hälften ekorre inte var så mycket större än vad hon själv var.

Olga hade tagit nattåget från Malmö kl. 21.30 och var nere i Berlin kl. 6.00. I Hamburg var hon 7.30. Så det var inga problem för henne att vara i Heideparke
redan kl. 9.00. Al blev lite generad när Olga dök upp. På sista tiden hade han börjat tycka allt bättre om henne. Särskilt nu när hon inte var lika efterhängsen som tidigare utan bara rev Al lite lätt på kinden utan att det gjorde ont när man träffades och Al fick den obligatoriska kramen.

”Hej, Alven! Är DU här? ”undrade Olga oskuldsfullt och såg full i sjutton ut.

”Nej, men hej Olga! ”svarade Al. Hur kan det komma sig att du är här? Du skulle ju arbeta i sommar.

”Ja, så var det menat. Jag lyckades komma loss ett par veckor tidigare. Så nu kan jag vara med dig och dina kamraten om ni vill.

”Jag har ju inte så mycket att säga till om. Visst kan du hänga med oss några dagar om du känner för det, ”sa Al.

”Ja, det skulle vara väldigt roligt. Om några dagar måste jag åka till mina föräldrar i Baku i Ukraina och hälsa på mina föräldrar.

”Jag förstår, sa Al. Det är viktigt att hålla kontakt med sin familj. Det finns inget viktigare.

”Nej, du har rätt. Du har tur som har din familj i Sverige. Jag har min mamma i Moskva och pappa jobbar i Helsingfors. Så det är inte så lätt att träffas.”

”Ja, vi går väl in och ser vad man har att erbjuda, ”föreslog Al.

”Låter som en bra idé, ”sa Olga och smet in på området. Hon var så kort att hon gick in gratis. Al, Malte Mesost och Ragata Rytman betalade snällt sina inträden. Sedan gick man in. Hur det gick i början vet ni redan. Det ni inte vet är att när man åkte gummiflotte så snurrade den så mycket att Kurre råkade knuffa till Olga så hon for i vattnet. Just där hon föll i var det väldigt strömt. Olga kunde bara simma lite kattsim. Det var inte lätt att simma när det var så här strömt. Olga såg förtvivlad hur flotten for iväg och snart var den nästan 50 m ifrån henne.

Hur skulle det här gå? Olga försökte klösa sig fast i stenarna medan hon tittade efter en trädgren eller något annat att hålla sig, men inget fanns i sikte och. Stenarna var för hålla för att hålla sig i. Hin började bli mer och mer desperat när hon plötsligt hörde ett väldigt plask och en svallvåg som gjorde att hon fick världens värsta kallsup. Vad var det egentligen som hade hänt? Efter några sekunder förstod hon vad som var på gång när hon såg Markus komma sim-springande emot henne på sina korta feta ben. Han for fram som en furie. Det gjorde att två flottar höll på att kantra under hans vilda framfart. Olga skrek och skrek allt hon kunde. Det var inte så lätt att höra henne p.g.a. allt ljud från det forsande vattnet och alla skrikande människor. Olga var nära att ge upp när hon gång på gång hamnade under vattnet och fick fruktansvärda kallsupar. Hon fick vatten i ansiktet och kunde knappt se något. Framför henne tyckte hon sig dock se ett monster. När hon skakat lite på huvudet så såg hon att det var den fantastiska babyflodhästen Markys som gjorde allt han kunde för att rädda henne. Hon blev alldeles tårögd av den oväntade hjälpen.Markys var en hjälte och han skulle få en oerhört stor kram och många blöta slickar på kinden om han kunde ta henne härifrån. Några sekunder senare hade Markys kastat iväg en flotte som var på väg mot Olga. Samtidigt hade Markys fångat upp Olga och kastat henne rakt upp i luften som gjorde att Kurre kunde fånga upp henne och se till att hon landade utan problem på gångvägen som gick längs flottleden. Olga var så glad över att hon blivit räddad. Hon stod och väntade på att Markys skulle komma upp ur vattnet. Det var inte så lätt. Han var tvungen att hoppa upp i en flotte och åka ända ner till bryggan där färden tog slut. Så fort han gick ur flotten kastade sig Olga i hans famn.

”Du är en hjälte, en riktig hjälte! ”sa Olga och överhöljde Markys med kyssar. Från och med nu skulle inte livet vara sig likt för Markys. Han hade blivit lite mer vuxen och skulle inte vara lika busig som han brukade. I vart fall tänkte han inte göra bort sig när Olga var i närheten.

”Du har gjort något stort, ”förklarade Al. ”Något väldigt stort. Du har räddat en katt från att drunkna. Visserligen har kattor nio liv men ändå. Det var ändå väldigt starkt av dig att göra så att Olga slapp använda ytterligare ett av sina liv för hon har redan använt tre stycken.”

”I kväll blir det fest, ”sa Malte Mesost. Det blir en stor fest till din ära Markys och det kommer att bli grodor och brunt dyvatten och andra flodhästdelikatesser.
Jag lovar att du kommer att bli riktigt nöjd.”

”Jag är mycket smickrad, ”sa Markys och log med hela sitt stora gap och alla tänder. ”Jag ser verkligen fram emot den här kvällen. Jag tycker att Olga skall vara hedersgäst. Om hon inte hållit sig ovanför ytan så hade hon inte varit så lätt att rädda. Hon är också en hjälte eller hjältinna om man så säger. ”

”Tack, kära Markys för de uppmuntrande orden. Vad du än säger så är du min hjälte. Min stora, underbara flodhästkompis ”sa Olga och gav Markys ännu en stor kram.

Det dröjde ytterligare några timmar innan vännerna hade en stor härlig fest i Lunenburg som är en tysk stad som inte ligger så långt från Heidepark. Det var där hela sällskapet bodde. Man festade, åt gott och hade kul och festen höll på ända till midnatt då Markys ramlade omkull av ren trötthet. Då passade Olga på att ligga på Markys stora och härliga mage och efter en kort stund hade hon somnat där och sov som en stock till dess hon vaknade 12 timmar senare.
Gävle den 12 maj 2011

Tryggve Emstedt