På Norges nationaldag och min mors födelsedag fick jag reda på att en av mina allra bästa vänner hade gått bort i cancer. Ett års behandling hade inte hjälpt även om det en tid såg ut som om kampen var vunnen. Zorica blev 41 år. Tio års vänskap var plötsligt borta. I vart fall rent fysiskt men minnena finns kvar. Det var Zorica som gjorde att jag fick en "serbisk" familj. Det kunde ibland kännas som om jag hade föer vänner/bekanta i Serbien än här hemma och vilken gästfrihet. Det spelade ingen roll när på dygnet man kom och hälsa på. Man kastade allt man hade för händer och dukade fram av det bästa man hade. Hur ofta sker det i Sverige där allt skall bokas veckor i förväg.
Jag säger inte att det är fel som vi gör här men ibland kunde man önska att stressen var lite mindre så att vi gav oss tid att även hinna med "spontanbesök". Det kommer att dröja länge innan jag kommer över det här om ens någonsin. Min gode vän Victor dog för snart 12 år sedan och fortfarande tänker jag på honom minst en gång i veckan.
FÖRHOPPNING
Books on Deamnd på Gotland har tryckt mina två första böcker och också vänne Jimmy Nordins bok. Nu ser det ut som om jag och BOD kommit sams och det kan kanske innnebära att "Pojkarna på Öster" ser dagens ljus om si så där 2-4 veckor. Den boken hade Zorica älskat. Hon älskade allt som hade med fantasi och vilda historier att göra.
NYMÅLAT
Kamraten Håkan och vännen Jimmy har hjälpt mig att måla både fönster och badrum- För dem några få timmars arbete och för mig en helt ny och uppfräschad lägenhet. Tänk att så lite arbete kan göra så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad tråkigt att höra det här med Zorica! Jag träffade ju henne då jag fick följa med dig ner till Serbien. Minns henne väl, och den gästfrihet du talar om. Vi blev bjudna på middag hemma hos hennes föräldrar kommer jag ihåg. God mat och trevligt folk!
SvaraRaderaTur vi har våra minnen.
Kram