Tryggve Emstedt

POJKARNA PÅ ÖSTER
Det här är en berättelse om hur jag, den i särklass snällaste och klokaste farbrodern på Öster i Söderhamn, får lida fruktansvärt bara för att det finns så många hemska och dumma barn här i vår stadsdel. Barnen är antingen väldigt busiga eller också dumma mot mig på en massa konstiga och obegripliga sätt.

Jag heter Malte Mesost och är prick 50 år gammal och har en väldigt krokig näsa och utstående öron påstår de som förstår, men jag tycker att särskilt näsan är väldigt fin.

Tyvärr har jag tappat allt hår så mitt huvud ser ut som en kålrot eller ett väl putsat ägg.

Jag har ett eget rött hus på Östra Storgatan som består av tre rum. Ett sovrum, ett vardagsrum och ett arbetsrum och en toalett. Eget och eget hus förresten. Jag hyr det faktiskt av Ragata Rytman. Huset är förskräckligt dyrt med tanke på hur snett och vint det är och gammalt. Ända från 1800-talet. Överhuvudtaget är det en massa gamla och konstiga hus här på Öster. Varför river man inte allting och bygger nya vackra fyrkantiga cementhus? Å andra sidan är många av husen s.k. kulturhus och det blir de tydligen när de är extra gamla och trasiga.

Ragata Rytman (RR) är en väldigt ilsk och bestämd dam med ibland kolsvarta naglar. Hon är 45 år gammal och har rumpa stor som en dörr. Den är faktiskt lika bred som dörren till gamla svinstian som ligger i samma länga som jag hyr. Även om Ragatas rumpa är stor så älskar jag hennes rumpa. Det där med svindörren sa jag inte för att vara elak Jag är inte elak. Jag är bara förnuftig.

Hela hon är perfekt. Hon ser ut som en förväxt Pippi Långstrump på hela 1,75 med sitt illröda långa hår som hon nästan alltid har i fläta eller i råttsvansar.
Jag tycker Ragata är snäll mot sin son Al; han får t ex stöka ner hur mycket han vill på sitt stora sovrum och tofflorna i hallen får stå precis hur som helst. Men hon är ofta hård mot de andra barnen.

Om barnen gömmer sig under hennes säng när hon lägger sig för att vila på sin spikmatta (som hon fått av mig) så riskerar barnen både en åthutning och en rejäl hurring av flugsmällan.

Jag försöker få Ragata att tala om för de barn som hälsar på Al att de skall ta med sig mycket godis till mig, men Ragata hjälper mig inte. Om något barn verkligen kommer med godis så händer det att hon tar det ur händerna på dem och säger att det inte är lördag idag. Så det där godiset tar jag hand om. Vad som händer med det beslagtagna godiset vet jag inget om. Men jag misstänker starkt att hon äter upp det själv för hon är en riktig godisråtta.

Jag älskar godis och vill verkligen ha så mycket godis som möjligt. Jag blir inte tjock av godis. Oftast åker jag dit på att köpa godis själv. Väldigt orättvist och fel, tycker jag. Dessutom brukar jag få hål i tänderna. Det är inte bra. Det kostar också en massa pengar för oss vuxna att laga tänder.

Får jag inget godis på hela eftermiddagen kan jag bli så deppig. Så att jag går och lägger mig alldeles för tidigt och dricker en hel liter vatten. Sedan vaknar jag på natten och är jättekissnödig. Jag blir så rädd för det knarrande golvet på vägen mellan mitt sovrum och toaletten. Ofta kan jag inte somna om efter ett toalettbesök. Då ligger jag mest och darrar till dess solen går upp.






























Det är viktigt att jag får godis varje dag annars blir jag deppig och trumpen och det vill jag inte vara. Ibland får jag hemska gråtattacker som gör att jag inte kan sluta gråta. Usch! Det är jobbigt att vara människa och det är jobbigt att hyra av
Ragata för hon tycker att jag skall vara hennes fastighetsskötare fastän jag inte får betalt för det.

- Du få ju sitta i min hammock på övre delen av tomten, säger hon. Det är väl betalning nog, tycker Ragata och ler sitt allra lurigaste leende.

- Jag tycker inte om att gunga i en hammock om du inte sitter där, säger jag till Ragata Rytman med mitt vänligaste leende men då flinat hon bara fånigt åt mig och det flinet är inte alls snällt, bara dumt.

Ibland, när hon är på riktigt gott humör, slår hon mig skämtsamt i huvudet med en paraply. Varför hon gör det vet ja inte men jag vet att hon väldigt sällan sitter i hammocken tillsammans med mig. Det gör mig besviken och lite ledsen.

Två barn som ofta kommer på besök är Sverker Svinlort och Ville Vildsvin. Sverker är 9 år precis som Al och Sverkers bror Ville är 6 år i sommar. Jag brukar kalla dem för bröderna bus för att de ständigt håller på med bus och retar alla vuxna som bor på Öster och även mig. Ett vanligt bus är att köra en dressin på gamla järnvägen ut mot resecentrum och spruta vatten på dem som går längs järnvägsvallen. Hur kul är det på en skala?

Dom är också snåla och tar sällan med godis till mig men igår fick jag faktiskt ett halvt surt tunt tuggummi av Ville Vildsvin och dessutom en kola som han bara slickat på ett slick. Ett riktigt fynd. Jag hade annars tänkt återanvända ett tuggummi som jag tryckt fast under hammocken för fyra dagar sedan. Nu slapp jag det.





Ville är en hedersknyffel och han är ganska snygg och trevlig för att vara ett barn på sex år med bara små oansenliga mjölktänder. Själv har jag väldigt vackra tänder och bara stora vuxentänder.

Ville ser inte ut som den där vanställda grabben Markys som bara nyps och bråkar med sin storebror Dr Rutger. Markys är hälften miniflodhäst och hälften människa. Han har ett väldigt bulligt utseende och jättestora tänder, närmare bestämt 64 stycken. Han är inte längre än 1,20 och hans ben ser ut som telefonstolpar. Tår har han inte och inte heller fingrar. Däremot har han tredelade fötter. Hans händer som man mer kan kalla för labbar är också tredelade.

Markys är 56 år gammal men det går 8 flodhästår på ett vanligt år. Så han måste alltså vara 7 riktiga år. Fick jag bestämma skulle han inte få bo på Öster. Än mindre få leka med Al.

Markys bor i tillsammans med sin mor – mamma Mutti som skall fylla 80 nästa år-– och sin bror dr Rutger som är 55 människoår. Huset man bor i är fruktansvärt fult och alldeles illgrönt och alldeles för högt. Sovhuset ligger bakom en sten högst upp på Skeppargatan. Dessutom har de ett annat skjul där man kokar mat. Här finns det också ett snuskigt utedass. Jag har aldrig sett något så knasigt. Utedasset har sina hål mer än 1 m rakt upp i luften. Det är Markys som har bestämt att det skall vara så bara för att han skall kunna ligga under toahålen och gissa på doften och rumpan vem det är som sitter ovanför. Usch vad äckligt. Tänk att mamma Mutti från Stuttgart i Tyskland kan tillåta sådant. Å andra sidan är det inte säkert att hon känner till att den knasige Markys håller på så där.

Jag för min del föredrar spoltoa och tycker inte om att gå på utedass. Jag har faktiskt gjort det när jag varit i Frankrike för många år sedan och klättrat i berg, men då var jag så skakis i benen att jag druttade omkull och fastnade i det stora porslinshålet. Så de var tvungen att hämta två St Bernhards hundar för att kunna dra loss mig hålet. Oerhört pinsamt. Efter det äventyret har jag valt att stanna i Sverige och bara åka utomlands om det är alldeles nödvändigt.

Nu skall vi i alla fall inte prata om mig mer utan nu går vi tillbaks till pojkarna på Öster.

Sverker och Villes mamma heter Märta Malört och hon är nästan alltid sur och tvär. Hon är ännu surare än Ragata Rytman och Märta brukar jaga barnen längs Repslagargatan, där hon bor med mattpiska. Får hon tag i sia egna ungar brukar de få en riktig hård omgång med mattpiskan. Det tycker jag är bra, även om jag inte tycker man skall slå barn hårt. Det räcker att slå dem lite med en flugsmälla eller en tidning och skrämma de en aning. Märta Malört har en rejäl mattpiska och den drar hon sig inte för att använda. Hon har använt den så mycket att den till och med gått sönder.

Märta brukar koka såpa hela dagarna och det gör hon sju dagar i veckan. Den färdiga såpan säljer hon till de andra som bor på Öster. Hennes linoljesåpa är den bästa i hela Söderhamn. Den är väldigt dryg och man kan använda den i kallt vatten. Hon blandar till och med i Kråkbajs och kräk från Kajor för att det skall bli så bra och konstig konsistens som möjligt på såpan. Helsnurrigt!

Märta Malört är 43 år gammal och har en ganska snygg rumpa. Det har jag sett när hon har badat i sjön Fersen som ligger nära Söderhamns centrum. Märta har inte bara en snygg bakdel utan hon har också vackra fötter och tår. Jag älskar att se på när hon sitter på en rottingstol i solnedgången och målar sina tår. Hon måste måla de för hon slår i sina tår hela tiden och hälften av dem är svarta eller blå bara för därför.
Häromdagen hade Sverker och Ville varit jobbigare än vanligt. De hade bl.a. lagt i fem stycken feta råttsvansar i hennes såpa när hon vände ryggen till. När hon upptäckte det var det hon som tog fram mattpiskan och skulle smiska pojkarna i stjärten.

”Aj,aj,aj, ” skrek båda pojkarna så att det hördes ända ner till mig, tre kvarter bort .

Jag blev glad att pojkarna fick välförtjänt stryk. Samtidigt tyckte jag att det var jobbig att pojkarna skrek så jag kallade på ragatas son Al för att försöka få slut på oljudet. Al kom snabbt som ögat till Märta för att hjälpa pojkarna. Med sig hade han en trasig innerslang som jag först trodde att han tänkte använda på Märta Malört men så var det inte.

Vi gick tillsammans upp till huset där Sverker och Ville bor och där står alltså Märta och smiskar sina pojkar. Inte hårt. Det gjorde säkert inte ont men både Ville och Sverker är sådana förfärliga cirkusapor. De skrek för att alla på
Öster skulle tycka synd om dem. Märta flåsade av ansträngning. Det är jobbigt att smiska barn och särskilt som de rymde hela tiden ut i trädgården och sprang omkring med byxorna på knäna och Märta springande efter.

Al har inte lätt för att brusa upp men den här gången blev han så arg att han slet mattpiskan ur händerna på Märta och sa.



”Jag är faktiskt barnombudsman (BO) här på Öster. Får jag reda på att du slår mina kompisar en gång till kommer jag att ta hit mina bästisar Markys och hans bror dr Rutger och då kommer Markys att nypa dig så hårt i rumpan att du inte kan sitta på fjorton dagar. Dr Rutger kommer att skura din mun med toaborsten 8 timmar om dagen i två hela veckor.”

”Sluta ljuga, äckliga barn, ”sa Märta Malört - med sin finska accent och försökte ta ifrån Al mattpiskan. Då var det Al som tog fram en hemlig formel från Magikologiboken som handlar om trollformler och annat spännande. Genast var både Markys och Dr Rutger på plats.

”Tjena favvokillen, ”sa Markys direkt efter att han trollats till platsen.

”Vem skall jag nypa? ”undrade Markys och blev så glad att han tuggade fradga. Det fanns inget han tycket bättre om än att nypas och ju större rumpor, desto bättre tyckte han att det var.

”Hon där, ”befallde Al och pekade på Märta Malört som bara fnyste som om hon inte trodde att Markys med sina konstiga flodhästfingrar skulle kunna nypa henne. Där bet hon dock i gräset för tio sekunder senare hade Markys nypt henne så hårt i rumpan att rumpan svällde upp och den trånga kjolen sprack över hennes tjocka bakdel. Plötsligt stod hon bara där i en grå underkjol med stora fula fläckar.

Dr Rutger var inte sämre för han sa.
”Du rör inte mina kompisar och Als kompisar är mina kompisar. Sedan tog han fram en toaborste ur sin stora rock som innehöll 150 olika fickor. Den borsten körde han så långt ner i halsen att Märta malört kräktes som om hon plötsligt fått stora vinterkräksjukan, efter bara fem sekunder.

”Hoppas att du tagit varning, ”sa Al för vi vill inte hålla på att bestraffa dig hela tiden. Märta Malört var alldeles öm i munnen och hon hade bitit sig i tungan så hon läspade.

”Jag s-lovar att bli schnell. Kom inte tillbaks snälla dr Rutger och väldigt trevliga Markys. ”sa hon och log ansträngt.

”Låter bra, ”sa dr Rutger och Markys och Al nickade på huvudet för att visa att han höll med.

”Nu tänkte jag leka med dina barn om det går bra, ”sa Al.

”Det går jättebra, ”sa Märta. Ta den här hundralappen, dr Rutger, och gå ner till Ica Alen och köp godis till er allihop eller spela minigolf om ni hellre vill det.

”Får jag smaka? ”undrade jag, den allra snällaste farbrodern på Öster förväntansfull.

”Du också. Absolut. Köp två kilo godis och dela på det. Alen har specialpris och säljer godis den här veckan för 4,90 kr hektot.”

Efter den här lektionen i hur man tillrättavisar vuxna har Märta aldrig vågat slå sina barn mer, hon och dr Rutger har till och med blivit vänner. Jag har tyvärr inte blivit vän med Märta för jag tycker att hon är ganska trevlig. Det kanske jag blir om någon vecka eller så.

En dam på bara 43 år som är väldigt välbehållen och fin. Hennes armmuskler hänger nästan ingenting. Ansiktet med stora runda äppelkinder.
Hon är alldeles lagom gammal för mig som skall fylla 50 i augusti. Då tänker jag hyra Odd Fellowhuset i Söderhamn och ha en riktigt härlig fest om någon vill komma förståss. Är det fullt på Odd Fellow får jag väl hyra ”Kvarnen” som är en slags kvarterslokal som ligger fint vid ett vattendrag.

Jag är med i Odd Fellow, för att mamma tyckte att jag passade där för att jag är lite udda-odd. Det är en härlig förening med massa olika riter och andra hemligheter som jag inte får berätta om här. Den saken är klar att alla som är med där är väldigt snälla mot varandra. Ofta träffar bara Odd Fellowmedlemmar herrar. Det händer att man också har fest tillsammans med Rebeccor. Jag skulle väldigt gärna vilja att båda Märta och Ragata blev med i Rebeccorna, men hittills har jag inte våga fråga.

Ni kanske undrar varför inte Sverker och Villes pappa hjälpte sin fru när Markys och dr Rutger var så hårda mot henne. Han är en väldigt feg farbror som arbetar som matros på en båt och sällan är hemma så han kunde då rakt inte hjälpa sin fru. När han väl kom hem efter några dagar så var dr Rutger och Märta malört allra bästa vänner och tyckte till och med om varandra lite grann.

Dr Rutger fick massage av henne för sin onda rygg och Märta hade blandat till en särskild sorts såpolja som både rev skönt och luktade gott. Dr Rutger hade väldigt känslig hud. Markys som också fick massage ibland hade så okänslig hy så Märta fick massera honom med en skurborste eller också med en kvast. Den var allra skönast, tyckte Markys. Den brukade han också använda för att borsta tänderna om han överhuvudtaget borstade sina tänder innan han skulle sova.

Det här var en berättelse från ett Öster som är en stadsdel som aldrig tar semester och där barnen är väldigt busiga och bråkig, i alla fall mot mig.

Om det är någon vuxen som inte trivs med att barnen är barn och låter lite för mycket så kommer genast Al för att hjälpa barnen. Han är som en modern, tapper Riddare men utan svärd: som en blandning mellan Pippi Långstrump, Tarzan och Fantomen och också kanske en aning av Indiana Jones. Han tycker väldigt mycket om att leta skatter. Han fick höra att det fanns en skatt begravd nära Oskarborg men om det skall vi berätta mer i nästa kapitel.

Genomläst