ÄNNU MERA POJKARNA PÅ ÖSTER

INTERVJU MED AL (den 27 juni 2009) PÅ SIBYLLA I SÖDERHAMN
Jag, Malte Mesost, som är författare till denna intervju, känner mig lite spänd. ÄNTLIGEN skall jag få intervjua den berömda ledaren för ”barnen på Öster”. Det är stort, det är verkligen stort. Nästan lika stort som Dorotea, som Ole i pistvakt brukar säga. Vi kör igång direkt så att han inte ångrar sig.

”Hur många barn på Öster basar du över Al.

”Ca tio samt dr Rutger, Markys och Söd ( Fred) från Söderala.

”Hur känns det att veta att föräldrarna är rädda för dig? ”undrar Malte Mesost och ser märkbart nervös ut.

”Det känns bra att ha respekt med sig. Det är också nödvändigt för att göra ett bra jobb.

”Din främste ”bestraffningsexpert” heter visst Markys. Hur viktigt är det att ha med Markys i laget? ”

” Han är rätt viktigt. Han är svår att ersätta. Det är svårt att nypa lika hårt som Markys. Den enda som kan ersätta honom är ”Skugg”.

”Gör dr Rutger någon nytta? Han verkar så skrytsam.”

”Ja, han säger åt Markys att inte nypa fel personer. Han skall bara nypa sådana som skall bestraffas, men han nyper vem som helst. Till och med min mamma Han älskar också att nypa i mormors stora rumpa.”

”Finns det någon som har större rumpa än mormor på Öster?

”Nej, hon har den allra största rumpan på Öster, utan tvekan. Hon har dessutom vunnit ”Rumpracet” både på Garvaregatan och Stuvaregatan två år i följd i både singel och dubbel där det gällde att tacklas så hårt som möjligt.”

”Din mamma har också stor rumpa. Kan hon ha ärvt den av mormor?”

”Kanske det. Inte omöjligt. Mammas mormor hade också en rejäl rumpa, när hon var yngre, har jag hört. Så delvis sitter det väl i generna men mormor äter ju också två semlor per tisdag från januari till maj och det sätter väl också sina spår, kan jag tänka.”
”Hur går det med mammas mys under täcket? Har du fått ordning på det,
”frågar Malte Mesost lite skuldmedvetet eftersom han själv har myst med Al:s mamma när Al varit hos sin pappa.

”Hon sköter sig ganska bra. Jag har inte märkt att hon tokat till det för sig på sistone. Men hon var helt hemsk under en period.”

”Det låter ju bra att hon bättrat sig, ”säger Malte Mesost uppmuntrande.

”Hur går det med pappa? Har han hittat någon ny tjej?”

”Nej, inte vad jag vet. Mormor har sett honom kyssa en tjej på stan när hon var ute på cruising men det var ganska länge sedan.”

”Har pappas humör blivit bättre? Han hade ju en tendens att bli så arg på din mamma tidigare.”

”Ja, det har blivit lite bättre, men han säger åt mig istället och nu tycker han att jag är så stor att han kan skälla på mig.”
”Kan du ge mig något exempel?”
”När han har gäster vill han att jag skall göra ett bra intryck och ofta gör jag inte det enligt honom och då blir han sur och klagar på mig efteråt och det tycker jag inte om.”
”Känns det konstigt när han klagar på dig?”
”Ja, det känns lite konstigt eftersom han inte är perfekt själv och lite får han väl stå ut med. Vad är det som säger att hans sätt att vara är bättre än mitt?”

”Hur är det med läggtider? När lägger du dig hos pappa? ”undrar Malte Mesost.

”Jag lägger mig kl 10 på helgerna och kl 20 00 om det är skoldag.”

”Läser pappa för dig? Eller läser du själv för att bli trött?”

”Nej, jag läser själv för det mesta eller också tittar jag på film innan jag skall somna.”

”Vem har bäst sovläggningsvanor? Pappa eller mamma?”

”Det är bäst hos mamma? Och hon läser fortfarande för mig fast jag inte har några problem med att läsa. ”

”Hur är det i skolan? Trivs du? Har du en bra fröken? ”Undrar Malte Mesost och försöker se ut som en riktig undersökande journalist.

”Ja, jag trivs i skolan och fröken är bra. En del klasskamrater är också bra.”

”Har du någon tjej ännu?
”Nej, inte ännu? Det är ju inget som brådskar. Jag är ju trots allt bara nio år gammal.”

”Hur går det med Olga? Är hon fortfarande intressant för dig?”

”Hon är jättejobbig. Jag måste säga åt henne hela tiden att hon skall sluta vara som ett frimärke på mig. Hon är trots allt en katt. Katter kan man klappa, men man vill ju inte vara ihop med en katt. Det borde hon faktiskt förstå, ”säger Al och lägger armarna i kors för att visa hur irriterad han är.

”Godaste skolmaten och godaste maten hemma? Är min nästa fråga.”

”Potatisbullar både hemma och i skolan, ”svarar Al snabbt. Han börjar bli otålig att intervjun tar så lång tid. Han har mycket att göra och vill inte förlorar för mycket tid.

”Bästa kompis?” säger Malte Mesost som märker att Al börjar bli otålig.
”Bröderna Bus, ”sa Al utan att tveka.
”Är de hemma i sommar så att du kan leka med dem? ”
”Ja, jag tror det.”
”Då får jag tacka dig så hemskt mycket för att jag fick intervjua dig. Nu har jag en annan uppgift som inte är lätt. Jag skall intervjua Markys, ”säger Malte Mesost och suckar ljudligt.
”Oj, oj stackars dej, ”säger Al lite skämtsamt och ber Markys komma fram från den soptunna där han gömt sig under hela intervjun.”
”Tjena, tjena! Vad roligt att få bli intervjuad. Det har jag alltid längtat efter ”säger Markys och sätter sig direkt på backen med benen i kors.



INTERVJU MED MARKYS
”Jag har alltid längtat efter att intervjua dig, säger Malte Mesost och korsar två fingrar på ryggen för att visa för sig själv att han överdrev en aning.

”Jag är redo. Det är bara att köra igång. Lite betalt vill jag nog ha. Kan jag få ett super, super Sibylla mål med tre korvar, räksallad och gurkmajonnäs och två dricka på Citygrillen? Det är jag absolut värfd. Tänk på att jag är unik.”

”Oj, oj! Det låter dyrt, ”säger Malte Mesost. ”Jag vet inte om jag har så mycket pengar.”

”Ja kan betzahlen, ”säger hans bror dr Rutger och smyger över en femhundralapp till Malte Mesost så omärkligt som möjligt.”

”Ok, Markys! Du får väl det då säger Malte Mesost och försöker låta lite ovillig trots att det inte är han själv som betalar. Hela kalaset går på 140 kr och tio kr för en kopp kaffe till Malte. Dr Rutger är så nervös inför vad brodern skall säga för dumt så han dricker bara vatten som är gratis.”

”Min första fråga är : Hur känner Du dig, Markys? ”säger Malte Mesost och försöker se ut som en modern Lennart Hyland. ”

”Jag känner mig i högform. Jag har sovit i 14 timmar i natt. Så jag är lite taggad som en sabeltandad sibirisk tiger. Jag har en uppstoppad sådan i sängen faktiskt,
”skryter Markys.

”Låter bra! Jag trodde sabeltandade tigrar var utrotade men det spelar ingen roll. Du har säkert ett gammalt exemplar uppstoppat. Då kör vi igång på allvar. Beskriv dig själv. ”

”Ja vad kan man säga? Jag säger som den där kulstötaren från Gävle-Brynäs Tarzan eller vad han heter- att jag är störst, bäst och vackrast men det behöver jag väl egentligen inte säga. Det syns liksom utanpå.”

”Tycker du att du är störst? Du är ju bara 1.2 m lång. ”protesterar Malte Mesost.”
”Ja, det jag menar är att jag är störst utav dom som är 1,20 det är så jag menar. Vi dvärgflodhästar som är hälften människa och hälften flodhäst vi blir inte så värst höga. Vi brukar inte ens gå på 2 ben som jag gör. Det har jag lärt mig alldeles själv.”

”Hur mår din pappa? ”undrar Malte Mesost för att komma ifrån Markys konstiga resonemang.

”Han mår fint? Han mår som en prins.Han är på Järvsö Zoo. Jag skall snart åka och hälsa på honom, ”säger Markys stolt.

”Saknar du honom inte? Ni träffas ju inte så mycket enligt vad jag förstått.”

”Det händer men vi talas vid i min hemmabyggda walkie talkie ganska ofta. Det skrapar en del men det är trevligt att träffas även om det blir en del missuppfattningar p g a den dåliga öjudkvalitén. Jag funderar på att börja pratat med honom med hjälp av Scout.”

” Skype heter det väl, ”säger Malte Mesost som också funderar på om walkie talkie verkligen fungerar på så långt avstånd?

”Ja, det gör det men man får skrika väldigt högt. Så Mamma Mutti brukar gå ut när jag ringer för hon är rädd för att bli döv, ”förklarar Markys.

”Låter jobbigt, ”säger Malte Mesost men lämnar även det ämnet.

”Hur är din relation med din mor och bror, Markys eller tycker du att det är känsligt att prata om det när storebror är med?”

” Nej, inte alls. Det går bra. Min brorsa, dr Rutger, är en väldigt jobbig typ. Han har gott om pengar. Om han bara betalar för mig och ger mig högre veckopeng för varje år som går så är han helt ok men ofta får jag tjata väldigt länge för att få de pengar jag betalar för att leva ett bra liv. Minder än 20 000 kr i månaden vill jag inte ha. Det är ”dyr-tider” som mamma Mutti brukar säga.”

”Du är ju 55 år. Har du fortfarande veckopeng? ”undrar Malte Mesost uppriktigt förvånad.”

”Ja, det har jag och det är jag stolt över. Dessutom går det 8 flodhästår på ett människoår. Så brorsan säger att jag är i 7-8 årsåldern.”

”Det förklarar varför du har så svårt för att räkna och bara vill använda norsk miniräknare. En sådan där räknare som svarar rätt på alla svar. Den måste passa dig bra.”

”Just precis. Skönt att du börjar förstå fast vi inte är släkt.”

”Du sa också att du var vackrast. Tycker du inte det låter lite konstigt eftersom du är hälften människa och hälften flodhäst?”

”Inte det minsta konstigt. Jag är väldigt, väldigt snygg. När jag tittar mig i spegeln så får jag nästan tupphud. Precis som den där brottaren i Gävle som tyckte att han sjöng så bra att han fick tupphud - och se vilka vackra fötter jag har.
”Dom är väldigt stora. Finns det rätt skostorlek åt dig.

”Nej, det är lite svårt för jag har storlek 58. Det är ganska svårt att hitta skor som passar. Brorsan gör vackra vita galoscher åt mig som är väldigt, väldigt snygga på mina perfekta fötter, ”säger Markys och stryker ömt sina fötter.

”Jag tror att jag tackar för mig där. Ett jätte tack till dig Markys för att du tog dig tid. Nu vill jag bara ställa en kompletterande fråga till Al om det går bra.”

”Kör så det ryker, säger Al som börjat tycka ganska bra om Malte Mesost som intervjuare.”

”Nu när Jo:s förra tjej Ka är ledig; skall du då fråga chans på henne? ”frågar Malte Mesost och ser lite skuldmedveten ut för att han är så nyfiken.”

”Kära Malte Mesost. Man ställer inte sådana frågor nu för tiden. Det här är 2000-tal och snart 2010. Nu går man bara fram till flickan och säger: ”Hej, på dig lilla ”späta”? Kan du tänka dig att byta saliv med mig de närmsta månaderna. Det har jag lärt mig av Kurre från Göteborg”.

”Byta saliv, säger du. Det låter inte så gott. Det är väl egentligen det man gör när mas pussas. Om jag inte missuppfattat allt. Fungerar det? Jag kanske skall prova?

”Lätt som en plätt. Det fungerar varje gång. Jag frågar inte så ofta för jag trivs rätt bra med morsan fortfarande. Jag måste ha koll på hennes mys under
täcket. När jag lugnat ner mig med det så kanske jag kan börja spana efter ”mumsiga brydar” som dr Rutger brukar säga.

”Du har ju själv en väldigt, väldigt ”mumsig mamma” om jag får säga det själv. Du tror inte du kunde fråga henne om hon vill leka kurra gömme i ladan en stund.

”Negativt, som dom säger i pistvakt. Så barnslig är hon inte men om du kan tänka dig att ge henne en Roderdendron så tror jag nog att du kan få lugn och ro och även lite roder i kärleksekan. Oj, vad jag var lustig nu. Där lät jag verkligen som en fullvuxen.

”Tack för tipset och tack för intervjun. Nu måste jag skynda mig till Coop vid E –center och se om de har några Rodedendron kvar till bra pris som jag kan ge till din mor.”

Malte Mesost tar al och Markys i hand och sedan skiljs man åt.



ALS INTERVJU AV SIN MOR RAGATA RYTMAN I SÖDERHAMN (den 27 juni 2009)
Klockan är 22.05 och jag Malte Mesost börjar bli ganska trött. Jag tar hjälp av den beryktande barn- och människorättskämpen Al Ljunggren för att göra ännu en intervju.

Han har nu lyckats få sin mor ,Ragata Rytman, som nästan aldrig ställer upp på intervjuer att låta sig intervjuas men på ett villkor. Hennes son Al skall få ställa första frågorna och ta hand om de mest känsliga frågorna. Ragata har också fått löfte att även kunna säga att hon inte vill svara på vissa frågor. Nu startar intervjun. Al ställer sin första fråga.

”Hur känns det att ha bröst? ”undrar Al och stirrar sin mamma intensivt i ögonen.

”När man var tonåring och brösten började komma, så var de väldigt ömma och såg konstiga ut, ”förklarar Ragat Rytman, ungefär som två väldigt små glasstrutar Då var det inte särskilt roligt att ha bröst. Efter hand som de växte blev det lite roligare och ju äldre jag blev, desto mer stolt blev jag över mina bröst som i mitt tycke är lagom stora. Kupa B om det säger dig någonting.”

”Brukade pojkarna i din klass tycka om dig för dina bröst? undrar Malte.

”Inte vad jag minns. Man tyckte det var roligt att fnissa och kommentera brösten. Någon uppskattning fick jag nog inte förrän långt senare när jag hade slutat grundskolan.”

”Hur är det då att ha bröst nu för tiden? Nu när de så att säga har vuxit klart ”undrar Al.

”Nu blir det svettigt om man inte har behå. Annars märker man inte av dem så mycket. Inte när de inte är större än mina.”

”Märker man av dem när man är ute och motionerar? undrar Malte Mesost försynt som känner sig lite utanför sin egen intervju.

”Den här mamman motionerar aldrig. Så det är inget problem eller hur? ”undrar Al. Ragata bara ler tillbaks som svar.

”Hur känns det att ha snippa dvs samma som puppa? ”undrar Al och blir lite nervös av sin egen djärva fråga.

”Det känns väl på det hela bra. Ibland känns den lite kladdig. Den är klart kladdig när jag har mens.”

”Kan man sitta naken i sanden när man har snippa? ”undrar Malte?

”Nej, det är svårt. Man vill inte ha sand därinne så jag försöker undvika det men gräs fungerar bra och det går ju att sitta på en handduk.

”Är du nöjd med utseendet på snippan? En del tycker ju att de har fula snippor? Det har jag läst någonstans säger Al och låter mer än vanligt lillgammal.

”Håret kring snippan kunde vara lite mörkare och lite tjockare men i övrigt är den helt ok, ”fortsätter Ragata Rytman som förvånar sig själv att hon kan svara på så här öppenhjärtliga frågor från sin son.

”Vilken relation har du till din familj. Är den bra? ”undrar Al och ser att Malte Mesost antecknar flitigt.

”Min familj är oerhört viktig för mig. Den måste akta sig som försöker skada min familj. Då kan jag bli lika ilsk som en fransk bonde som får sänkt pris på mjölken.”

”Är du stolt över att din son hjälper barnen på Öster mot dumma föräldrar? undrar jag, Malte Mesost som är rädd att jag inte skall få ställa några frågor alls under min intervju.

”Vem skulle inte vara stolt över det. Allt går ju mycket fortare om man får problem med något. Det blir inga tråkiga och långa utredningar som hos polisen. Utredningar som man ofta bara lägger ner. I Alvins och Barnligans utredningar går det undan. Där är det pang på rödbetan som gäller. Har man varit dum som förälder, så kan man räkna med att mattpiskan kommer fram eller att Markys nyper dem i rumpan som varit dumma. Det tycker jag är väldigt bra. Markys har lite svårt för sig i skolan. Han bär ett väldigt tungt lass när det gäller bestraffningar och upprätthålla en bra ordning här på Öster. Visst kan det vara svårt att ha den här typen av ”Tribunal-domstolar” men min son Al är så klok och har så kloka medhjälpare i bl a Dr Rutger att jag inte har något att anmärka på.

”Kan det inte blir lite för mycket bestraffningar? ”undrar Malte Mesost.

”Nej, jag tycker inte det. Det är inte bara Al som beslutar utan det är ”Säkerhetsrådet”. Varje medlem i rådet har rätt att rösta men Al har utslagsröst.

”Har det fungerat bra under den här året som man haft det här systemet? Visst tycker jag att Märta Malört fick lite hård bestraffning häromdagen. Å andra sidan är alla barn nöjda. Det är ju huvudsaken när man har den här typen av jury/tribunal eller vad man skall kalla det.

”Är det något mer som du vill att jag skall fråga dig? ”undrar Malte Mesost och ser viktig ut.

”Jag skulle ju vilja säga lite om det här med tillverkningen av sårsprit på vinden.

”Det är mycket sår här på Öster har jag hört

”Ja det är en hel del för att det är mycket backar. Är det mycket backar så springer man ofta. Dessutom finns det rullgrus. Det är lätt hänt att man ramlar omkull och slår sina knän. I går hade ex bröderna bus försökt åka kickbike ner för Skeppargatan och druttat på ändan och slagit i på knän och handflator. Det gick åt en halv liter sårsprit bara där.

”Ramlar också vuxna omkull? ”undrar Malte.

”Ja, det händer men inte lika ofta. Det verkar vara oftare på fredag och lördag kväll. Nu har det blivit bättre efter att Tribunalen införde Kickbike och skateboardförbud för alla föräldrar som inte var madrasserade från klockan 18.00 på fredagar till 20.00 på söndagar.

”Innebär inte denna regel att du får sälja mindre sårsprit?

”Det gör inte så mycket för jag har hittat ett nytt område för sårsprit. Jag använder dem på så kallade ”mördarsniglar”.
Det är just nu det enda sättet i världen-såvitt jag vet - för att ta ordentligt död på mördarsniglar. Att lägga mördarsniglar i vinägermarinad och sedan lägga ut dem på tomten har inte fungerat så bra. Det trodde man tidigare var bra. Mördarsniglar äter också varandra. Visste du det? undrar Ragata?

”Nej det hade jag inte en aning om? ”säger Malte Mesost uppriktigt.

”Kan det rent utav bli export av det här? ”undrar Malte Mesost.

”Mördarsniglarna kommer från Spanien. Så jag räknar med att sälja miljoners miljoner liter till Spanien och kanske också till Norge. De brukar vara så lättlurade och är vana med sin olja. Så det kan väl inte vara så stor skillnad med sprit.

”Är det sant att spriten skall åka tåg från Vallvik?

”Ja vi tänkte nog tillverka den där och sedan köra den på tåg men också per båt.
Det finns faktiskt en gammal spritfabrik på området men den gjorde dricksprit och inte sårsprit, ”förklarar Ragata Rytman.

”Är det en sådan där hemsk sprit som finns med i pistvakt där de tjoar ”en till, en till hela tiden”?

”Ja, så är det nog Malte men du får inte glömma att det behövs sprit i en väldig massa produkter och inte minst i olika rengöringsvätskor.”

”Tack så hemskt mycket för intervjun, ”säger Malte Mesost. ”En sista fråga, Ragata.

’Skulle du kunna tänka dig att ta emot en roderdendron som tack för din medverkan? Jag vet att du älskar sådana här växter och jag är också fullt beredd att själv gräva ner den om du talar om var jag skall gräva.”

”Ja, det kan jag kanske tänka mig om du inte har några baktankar. Jag tycker nog att du verkar ovanligt flirtig för att vara inneboende. Glöm aldrig att det är jag som är fastighetsägare och ta dig inga friheter i grönsakslandet. Se också upp för jordekorrar. Dom gräver som sjutton, de där rackarna. De muterade mördarsniglarna har också blivit ganska stora. Så de skall du se upp med. Kolla alltid under och i sängen innan du somnar. Akta så du inte halkar på slemspåren.
Malte Mesost blir först alldeles vit i ansiktet. Sedan ser han ut som distriktsmästaren i löjlig gång när han plötsligt springer de nästan 10 metrarna från soffan närmast grannen Janne till rishögen nära Als koja där han vänder ut och in på magen.

Därmed var intervjun avslutad och Malte ligger länge utsträckt i gräset med uppknäppta byxor innan han plötsligt får en väldigt god anledning att lämna gräset. En mördarsnigel har satt tänderna i hans knubbiga mage och Malte springer hjälplöst rakt ner till ån och kastar sig i vågorna för att försöka bli av med snigeln. Mördarsnigeln släpper sitt grepp. Malte Mesost landar så illa att han måste åka till sjukhus och sy sju stygn, medan Ragata Rytman skrattar förtjust över sin egen insats. Vem kunde väl tro att den här dagen skulle bli så rolig? tänker hon för sig själv alltmedan hon kollar att sladdarna till sårspriten är i sin ordning.



KURT OCH ARNE KOMMER TILL SÖDERHAMN
Al och bröderna Bus mötte Kurt Olsson och Arne på rececentrum i Söderhamn lördagen den 27 juni kl 15 00. Kurt hade åkt från Göteborg kl. 8.50 och Arne gick på en timma senare i Skövde där han dagen innan varit och filmat en militärparad på P 4, Skövdes gamla anrika pansarregemente. Samtidigt hade han passat på att klippa sig på affärshuset Commerce där han blev klippt av den snygga och något korpulenta kvinnan Hullevi som var den kraftigaste och dessutom längsta frisörskan på Commerce drop-in-salong. På vägen upp till Söderhamn hade Kurt bjudit Arne på saft och bulle i cafévagnen. Dessutom hade Arne fått smaka Kurts specialsallad med fläsk och bruna bönor och färska champinjoner. Arne tyckte det var en konstig blandning, men ville inte såra Kurt så han sa att det var gott.

”Jag vet, Arne! De ä knappt du behöver säjat. Jag har blivit en sådan baddare på att laga mat så att till och med min far äter det jag bjuder honom på från och till.”
”Helt otroligt! ”svarar Arne. ”Tänk vad du kan.”

”Ja, det tycker jag faktiskt att man kan säga med tanke på att min kära mor får kritik nio av tio gånger när hon lagar mat och bjuder min kräsne far. Jag däremot får bara beröm fast jag är en sämre kock än min mor.”

”Min mor, som bor på Hisingen i ett hus på Dimvädersgatan utan hiss, tycker också att du lagar god mat, ”fortsatte Arne för att hålla Kurt på gott humör.

”Du ser, du ser, Arne. Vad är det jag alltid har sagt ända sedan jag gick på Hermodskurs? Kvalitet lönar sig. Jag köper passerade tomater i brikförpackning när jag gör min berömda tomatsoppa. När det gäller ärtsoppa så är det Findus fina ärtor som jag kör i mixer när jag gör min sköna ärtsoppa med färska


kryddor från Örtviken som jag stött i min stora fina mortel som jag köpte på loppis i majorna i förra veckan.

”Helt otroligt! ”säger Arne uppmuntrande. Jag fattar inte att du kan. Själv har jag svårt ens att lyckas med ärtsoppa på burk. Jag kryddar oftast för hårt eller också bränner jag vid soppan.”

”Det är sådant där vi skall ta itu med du och jag. Kanske blir det så att jag startar ett matprogram och konkurrerar ut Mat-Tina. Direkt efter matprogrammet kan jag köra några tips om vad man kan göra av de överblivna förpackningarna. Visste du förresten att man exempelvis kan göra en väldigt snygg ljuslykta genom att klippa isär en joghurtförpackning på mitten?

”Nej, det hade jag ingen aning om, svarade Arne. Den där Mat-Tina; är det hon som fastna i frysboxen?”

”Nej Arne det är något helt annat. Hon kom från Skulltorp och var en person i en sketch som Sten-Åke Cederhök från Albert och Herbert hittade på eller åtminstone framförde.

”Vilket minne du har. Du borde geniförklaras här och nu, ”säger Arne full av beundran.

”Det kanske äger sin riktighet att jag har ett ruggigt minne. Ju mer du filmar mig, desto bättre chans att jag får fotografiskt minne. Har man gått på Hermods-kurs och dessutom Westerbergs folkhögskola i Storvik, då är det inte mycket som man inte klarar. Då har man också en himla massa bra erfarenheter som kan användas lite här och lite där förklarar Kurt.

”Jaha, där ser man, ”säger Arne. De ä så de ä.”

Tåget kommer fram till Söderhamn och Kurt är den som stiger av först. Eftersom han har ett förtroendeuppdrag har han på sig en stor skär pikétröja och
till det ett par extra långa militärshorts som gör att han smälter in i vilken djungel som helst eller en djurpark full med Flamingofåglar. Arne har på sig sin permisuniform efter att han gjorde klart lumpen 1984. Den klär honom väldigt bra. Al och bröderna Bus hade inga problem att förstå vilka som var Kurt och Arne . De var liksom självlysande och Arne sprang framför Kurt och filmade honom medan Kurt pratade högt och tydligt så att alla kunde höra vad han sa. Även de som befann sig i andra ändan av perrongen 100 m bort.

”Kära, Söderhamnsbor! Det är en stor dag i era liv. Här tar jag små korta steg i Söderhamn, men kanske ganska stora steg för mänskligheten när jag nu skall ta fram min allra bästa mänskliga sida och dela med mig av vad jag känner till om föräldrar och särskilt pappor som beter sig en smula underligt. Jag är inte här för att ha roligt på min egen bekostnad utan jag är här för att hjälpa och stödja med hela mitt hjärta och med all min väldiga erfarenhetsbank.”

”Jag vill tacka Al och hans vänner för att ni bjöd in mig. Jag vill tacka mig själv så himla mycket för att jag hade lust att ställa upp trots att jag var fullbokad med att jobba med damorkesterns instrumentvård, inklusive att polera Gudruns triangel med sämskskinn av allra högsta kvalitet för att tonen skall bli så bra som möjligt.”

”Det räcker nu, ”säger Arne och försökte tysta ner Kurt som höll på och pratade för kameran ännu ett par minuter innan han förstod vilka som stod framför honom.


”Al Ljunggren, förmodar jag sa Kurt högtidligt och sträckte fram handen.

”Kurt Olsson, förmodar jag ”sa Al sträckte fram sin hand och log finurligt.

”Alldeles precis korrekt. Du har ju skaftet på rätt huvud. Det märker jag, ”sa Kurt och fortsatte.

”Kan Du tänka dig att leda mig till en toalett jag blev lite lös i magen på vägen hit av min egna underbara sallad och hemtillverkade dressin ? Konstigt nog eller också var det av det maskstungna äpplet som jag fick av Arne.”

”Dä va inge problem med mitt äpple. Nu hittar du på som om det vore ett ormbitet äpple direkt från Edens lustgård.”

”Märk nu inte ord och var inte dum inför våra gäster, ”sa Kurt Olsson strängt.

”Det är vi som är gäster, inte dom, ”påpekade Arne.

”Nu märker du ord igen. Du förstår precis vad jag menar. ”

”Jag skall genast leda dig till Resecentrums handikapptoa. Den är stor och bra och det kostar inget, ”upplyser Al.

”Otroligt bra då kan vi ju gå in där samtidigt, ”säger Arne.

”Arne! Nu blir det snart gult kort. Du vet att jag inte vill vara i samma rum som dig när du lägger dina surfisar och snuskar runt med toapappret.

”Är det någon som fiser illa så är det väl du. Hela kupén led på resan hit men inget vågade säga något. Hur jag fiser behöver inte Al och hans vänner veta.”

Så där håller det på en tid. Till slut så kommer man i alla fall fram till Ö. Storgatan efter att ha gått längs gamla järnvägsspåret och vikt av mot den långa gatan strax efter det att man passerat trappan upp till Oskarsborg. Alla hade infunnit sig till mötet med Kurt och Arne. Bröderna Bus var där liksom Bam och Björk och även dr Rutger och Markys.

Al bad alla slå sig ner i den rymliga magasins-kojan som dagen till ära var smyckad av diverse pyssel som Al och hans kompisar gjort efter att ha gått igenom Kurts gamla program på TV från 80-talet.

”Vi är samlade här för att ni skall få chansen att ställa frågor till mig, legendaren Kurt Olsson. Kanske att ni också vill ställa någon liten fråga till Arne om mina svar mot all förmodan inte skulle räcka till.”

”Kan ni vara så snälla och tala om vilka frågor ni har! Var inte blyga kläm fram dem bara.”, sa Kurt Olsson och såg ut som han var en general av första graden.

”Vi vill veta lite om hur du ser på ”mys under täcket” och vi vill också veta hur man skall göra med pappor som inte vill vara som riktiga pappor, ”säger Al torrt och lite vemodigt.

”Det där var väldigt knepiga och himla svåra frågor som jag tänker dela upp i två expertsvar.Vi börjar med ”mysandet under täcket”, (sa Kurt Olsson och slickade sig om munnen och tänkte på alla trevliga minnen han hade med Gudrun ) som är en sådan där fråga som dyker upp i huvudet förr eller senare hos nästan alla barn och särskilt pojkar. Själv började jag allvarligt fundera när jag var fyra och såg hur pappa och mamma stökande under de tjocka halmbolstren som vi hade när jag växte upp. Halmen skänkte vi sedan till behövande djur när det blev varmare ute och halmen inte behövdes.”

”Jag tycker att man kan dela upp även denna fråga i två delar, ”sa Kurtan hlögtidligt. ”Det ena är själva myset som kan bestå i att man kramar varandra och tar på varandras kroppar lite här och där. Gärna leka blindbock nakna. Då vill pojkar gärna röra på flickornas bröst om de har några och även på deras stjärtar om de inte är för knotiga och konstiga. När man blir mer bekanta så händer det att man även vill hälsa lite på snipan som vi säger i Göteborg. Ni kanske säger Snippan här?”

”Är snipan en båt? ”undrar Markys? Jag älskar att åka båt och gärna segla.

”Kanske inte direkt. Det är i alla fall blött i snipan, ”konstaterar Kurt Olsson.

”Är snipan detsamma som snippan, ”undrar Björk som inte hängt med i Kurt:s resonemang.

”Det är just densamma säger Kurt. Kärt barn har väldigt många namn.”

”Var var vi? ”funderar Kurt och fortsätter. Jo, ”Snipan” får ibland besök av Oskar som är pojkarnas ”sprutt-i-lupp-svamp. Han kan växa som sjutton när han blir lite upphetsad. Vi skall inte gå in på detaljer utan vi skall tala lite mer fritt om myset.”

”Får alla mysa med varandra? ”undrar Markys som denna dag var oerhört vaken och ville visa att han hängde med i resonemanget. ”Eller skall bara de mysa som är ihop? ”fortsatte han”.

”Det där är lite olika, fortsätter Kurt. Man kan vara gifta eller man kan bo ihop. Det räcker också att tycka lite om varandra. Det är viktigt att träna så att man lär sig ”dansa” ihop för då blir myset bättre. Själv tycker jag väldigt mycket om att bli killad på ryggen. Det är väl för att jag är kille, tror jag. ” sa han eftertänksamt.”

”Skall man verkligen dansa under täcket? ”undrar Markys och såg ut som ett enda stort frågetecken.

”Nu tror ja att du va otydlig, ”säger Arne på sitt karakteristiska dalmål.

”Lägg dig inte i Arne utan filma och ta så mycket bilder som möjligt istället till min hemsida. Glöm inte att det här skall bli en utbildnngsfilm som kanske kan gå på export också.”

”Att lära sig dansa är ett uttryck och det betyder att man måste träna, ”säger Kurt och går omkring i rummet med händerna på bröstet. ” Om man inte tränar , ”fortsätter han ”så kan det bli väldigt fel och knöligt när man väl flyttar ihop. Ta bara min farsa som alltid vill lägga sig på spårvagnsspåret när han är arg. Om han hade myst lite bättre med morsan tidigare så kanske man hade blivit så ”myshungriga” att de satt i hela livet.
Mitt råd är kort och kort: -Träna mys så ofta ni kan och försök att inte nypa varandra medan myset tränas. Kommer ni på era föräldrar med att mys-pysa så bli inte alltför hårda. De föräldrar som myser bra brukar vara snälla mot sina barn. De orkar också bo ihop länge utan att bli trötta på varandra. Det är bra om föräldrar kan hålla ihop så länge som möjligt. I vart fall till dess ni barn blir vuxna. Ibland är det bättre att man flyttar isär än håller på och ”tjötar” med varandra.
När morsan och farsan grälade som värst så sa jag att jag tyckte att de skulle skilja sig precis som grannarna. Då skärpte sig plötsligt pappan så att han inte en enda gång på flera veckor sa att han skulle lägga sig på spåret. Han började även köpa billiga blommor på torget i Kortedala till mamma på fredagar. Ni kan gärna ha koll på vad föräldrarna gör. Var inte för tuffa för då kanske de inte vågar mysa med andra. Då kan det bli så att föräldrarna rör sig lika smidigt som de som är fastcementerade. Det blir inte bra för barnen. Särskilt papporna behöver ett ganska långt snöre för att stå ut med att bo med någon, år ut och år in utan att ha det bra och livet är alldeles för kort för att tjöta med fel människa.

”Där satte du spiken på huvudet, ”sa Arne och visade ännu en gång som stora beundran för sin chef och skådespelare.

”Ja, det där var kanske pricken över J, ”sa Kurt Olsson stolt. ”Du är inte så dum ibland i dina analyser. Funderar faktiskt på att tala om att det är du som filmat när jag skall ge ut mina utbildningsfilmer. Nu kommer vi till den andra viktiga frågan, ”sa Kurt och la åter armarna i kors.

”Hur talar man med knepiga pappor som blivit för tjötiga? Det är den himla stora frågan som man måste ha lösning på.”

”Mammorna är det oftast inget problem men papporna kan vara himla knepiga. När de blir för tråkiga och tjötiga då måste man ta ett allvarligt snack med dem. Det tycker jag att också du skall göra Al. Du sa till mig att din pappa kunde var lite besvärlig ibland. Förstår du vad jag menar? ”

”Det låter rätt bra, ”sa Al ”men det värsta är att min pappa så lätt blir arg när man tar upp känsliga saker. Han klarar inte av att prata om något som är känsligt och då blir han irriterad. Det tycker jag är jobbigt.

”Så kan det verkligen vara i början, ”förklarar Kurt och fortsätter ”men är du bestämd och säger att om inte vi kan prata om det här så kommer jag aldrig att hjälpa dig installera nya dataprogram igen eller något annat tekniskt. Då brukar det ta skruv. Så har det varit med min mamma och jag har hjälpt honom att skruva isär hela hans tv vilket han är väldigt tacksam för och nu vill han t om anlita mig när det gäller att sätta ihop den men där är jag mer tveksam eftersom jag inte bor hemma längre.”

”Min pappa är redan så teknisk. Så det där argumentet hjälper inte, ”förklarar Al.

”Då får du nog vara lite känslosam och tala om att du inte tänker följa med honom att feska. Eller vägra följa med till Leksands sommarland om han inte bättrar sig.”

”Det där sista kan nog vara bra, ”sa Al eftertänksamt.
”Fundera, Al och håll mig underrättad. Vi skall lösa det här gemensamt. Jag finns för dig och också för mig själv och Arne och alla andra, ”säger Kurt allvarsamt och för barnen helt obegripligt.

”Nu måste jag tyvärr åka vidare, ”förklarar Kurt. Jag har ett jobb i Hudiksvall med Damorkestern. Hur skulle det se ut om jag kom för sent till min egen orkester. Det är ju jag som är försångare och många har kommit ända från Sundsvall, åtta mil bort för att höra hur fint jag sjunger.”

”Inte alls bra att komma för sent ”säger Al och tackar Kurt med att ge honom en av de antika sakerna från magasinets egen permanenta utställning.

”Nej, verkligen inte, ”fortsätter Kurt. Glöm nu inte att berätta vad som händer mellan dig och farsan. Så skall du se att du snart har en hur bra relation som helst med farsgubben. När du tränat ett tag, ringer du och berättar hur det går. Du har mitt direktnummer.”

Al och bröderna Bus bjuder Kurt och Arne att åka i deras hemmagjorda cykeldressin som snabbt tar dem till Resecentrum. Som en present får man med sig en flaska av Ragata Rytmans välkända och snabbverkande sårsprit som särskilt Arne blir glad över för att han fått skoskav av sina permissionsskor under promenaden till kojan i magasinet.

Man åker upp för rulltrappan i Rececentrum och Arne passar på att filma lite innan man stiger ombord på X-tåget för vidare färd till Hudiksvall och ”Damorkestern”.
Al konstaterar på vägen hem att han tyckte att det varit väldigt värdefullt att träffa Kurt och Arne. Han hade nu en plan för hur han skulle gå vidare med att få en bra relation till sin pappa. Han var nu mindre orolig för mamman Ragatas mys under täcket och om det skulle ske med fel personer.Al berömde sig själv för att han vågat ta steget att bjuda hit Kurt Olsson. Al kände hur han växte som människa och även som medmänniska. Han var beredd att axla uppgiften som barnombudsman många år till.