Öppet brev till landshövding Barbro Holmberg

Öppet brev till landshövding Barbro Holmbergs vägran att uttala sig mer om
de apatiska barnen.

Det förs en debatt om huruvida man skall ha en skyldighet att ingripa när människor utsätts för våld eller ex håller på att drunkna. I dagsläget skall det väldigt mycket till om ens agerande skall kunna bli brottsligt om jag förstått
reglerna rätt.
Att en landshövding och f d migrationsminister kan gömma sig bakom en vägran att svara är inget annat än en stor, stor skam.
Om det skall gå att förlåta Barbro Holmberg då måste hon träda fram och förklara sig fullt ut varför hon har uppträtt så fullständigt hänsynslöst och vidrigt mot de allra mest utsatta som finns; apatiska barn. Gör hon inte det har man full anledning att känna inte bara förtvivlan utan rent koncentrerat förakt för Holmberg och hennes vedervärdiga expert Maries Hessle som med näbbar och klor försökte hitta argument för att de apatiska barnen inte skulle få stanna enligt författaren Gellert Tamas (boken rekommenderas livligt). Jag är i grunden helt emot tortyr och misshandel och spöstraff och summarisk process, som det här har handlat om gentemot de apatiska barnen, men om det på något område skulle vara motiverat så är det mot våra allra högsta makthavare som på de allra lösligaste grunder ger sig på försvarslösa barn och deras föräldrar. Hessle och hennes kumpaner på Migrationsverket polisanmälde t om ett antal personer 2005/2006 för att de påstods ha förgiftat sina barn. Man gjorde det utan någon som helst bevisning. Alla fall lades ned. Barbro Holmberg var den ytterst ansvarige för att hanteringen av de apatiska barnen blev så skrämmande fruktansvärd. Jag hade själv hand om ett tiotal barn under den här tiden och tack och lov så blev inget av mina barn utvisade men när man höll på som värst med de apatiska barnen 2005 så var det 90% som fick avslag på sina ansökningar. Jag uppmanar Dig Barbro Holmberg att verkligen ta sig tid och gör sin hållning begriplig. Kanske var trycket från statsminister Göran Persson så hårt att hon kände sig tvingad att agera som hon gjorde men då skall Du förbanne mig ha en, i vart fall moralisk, skyldighet att säga det.
Jag väntar med spänning på Ditt svar. OM, du mot all rimlig förmodan inte svarar, är du inte värdig att vara vår landshövding.
Gävle den 20 oktober 2009 Tryggve Emstedt
advokat med erfarenhet av flyktingärenden sedan 20 år